1Then came David to Nob to Ahimelech the priest: and Ahimelech was afraid at the meeting of David, and said unto him, Why art thou alone, and no man with thee?2And David said unto Ahimelech the priest, The king hath commanded me a business, and hath said unto me, Let no man know any thing of the business whereabout I send thee, and what I have commanded thee: and I have appointed my servants to such and such a place.3Now therefore what is under thine hand? give me five loaves of bread in mine hand, or what there is present.4And the priest answered David, and said, There is no common bread under mine hand, but there is hallowed bread; if the young men have kept themselves at least from women.5And David answered the priest, and said unto him, Of a truth women have been kept from us about these three days, since I came out, and the vessels of the young men are holy, and the bread is in a manner common, yea, though it were sanctified this day in the vessel.6So the priest gave him hallowed bread : for there was no bread there but the shewbread, that was taken from before the LORD, to put hot bread in the day when it was taken away.7Now a certain man of the servants of Saul was there that day, detained before the LORD; and his name was Doeg, an Edomite, the chiefest of the herdmen that belonged to Saul.8And David said unto Ahimelech, And is there not here under thine hand spear or sword? for I have neither brought my sword nor my weapons with me, because the king' business required haste.9And the priest said, The sword of Goliath the Philistine, whom thou slewest in the valley of Elah, behold, it is here wrapped in a cloth behind the ephod: if thou wilt take that, take it : for there is no other save that here. And David said, There is none like that; give it me.10And David arose, and fled that day for fear of Saul, and went to Achish the king of Gath.11And the servants of Achish said unto him, Is not this David the king of the land? did they not sing one to another of him in dances, saying, Saul hath slain his thousands, and David his ten thousands?12And David laid up these words in his heart, and was sore afraid of Achish the king of Gath.13And he changed his behaviour before them, and feigned himself mad in their hands, and scrabbled on the doors of the gate, and let his spittle fall down upon his beard.14Then said Achish unto his servants, Lo, ye see the man is mad: wherefore then have ye brought him to me?15Have I need of mad men, that ye have brought this fellow to play the mad man in my presence? shall this fellow come into my house?
1David kom till staden Nob för att träffa prästen Ahimelek, som blev förskräckt när han fick se honom."Varför är du ensam?" frågade han. "Varför har du ingen med dig?"2"Kungen har sänt ut mig på ett privat uppdrag", ljög David. "Ingen får veta varför jag är här. Jag har stämt möte med mina män på en annan plats.3Kan du ge mig något att äta? Jag behöver fem bröd, eller vad du kan avvara."4"Vi har inget vanligt bröd", svarade prästen. "Men här finns det heliga brödet, som du kan ta, om dina män har hållit sig borta från kvinnor en tid."5"Det kan du vara säker på att de har, i alla fall under de senaste dagarna", svarade David. "Jag låter inte mina män göra vad som helst när de är ute på ett uppdrag, och eftersom de brukar hålla sig rena till och med under vanliga uppdrag, så gör de det desto mer vid det här tillfället."6Det fanns inte något annat än det heliga brödet, skådebrödet, som brukade ställas fram inför Herren i tabernaklet, och den dagen hade det just bytts ut mot färskt bröd.7Av en händelse var ledaren för Sauls herdar, edomiten Doeg, där just då för att bli renad.8David frågade Ahimelek om han hade ett spjut eller ett svärd att ge honom. "Jag fick inget vapen med mig, när jag i all hast blev tvungen att ge mig iväg på kungens uppdrag!" förklarade David.9"Jo", svarade prästen. "Jag har ju filisteen Goljats svärd här, honom som du dödade i Elas dal. Det är inlindat i tyg och ligger under prästkläderna. Ta det om du vill. Jag har inget annat svärd.""Det passar utmärkt!" svarade David. "Hämta det åt mig!"
David spelar vansinnig
10Sedan skyndade sig David därifrån. Han flydde bort från Saul till kung Akis i Gat.11Men Akis män blev inte glada, när de fick höra att han var där. "Är inte han Israels högste ledare?" frågade de. "Är inte han den som folket hedrar med att dansa och sjunga: 'Saul har slagit sina tusen och David sina tiotusen?' "12David förstod deras tveksamhet. Han blev rädd för vad kung Akis skulle göra med honom,13så han spelade vansinnig. Han gjorde märken i dörrarna i stadsporten och lät spottet rinna ner i skägget.14Till slut sa kung Akis till sina män: "Måste ni föra hit en galning? Har vi inte nog med sådana redan! Måste jag verkligen ha honom i mitt hus?"