1And it came to pass, when he had made an end of speaking unto Saul, that the soul of Jonathan was knit with the soul of David, and Jonathan loved him as his own soul.2And Saul took him that day, and would let him go no more home to his father' house.3Then Jonathan and David made a covenant, because he loved him as his own soul.4And Jonathan stripped himself of the robe that was upon him, and gave it to David, and his garments, even to his sword, and to his bow, and to his girdle.5And David went out whithersoever Saul sent him, and behaved himself wisely: and Saul set him over the men of war, and he was accepted in the sight of all the people, and also in the sight of Saul' servants.6And it came to pass as they came, when David was returned from the slaughter of the Philistine, that the women came out of all cities of Israel, singing and dancing, to meet king Saul, with tabrets, with joy, and with instruments of musick.7And the women answered one another as they played, and said, Saul hath slain his thousands, and David his ten thousands.8And Saul was very wroth, and the saying displeased him; and he said, They have ascribed unto David ten thousands, and to me they have ascribed but thousands: and what can he have more but the kingdom?9And Saul eyed David from that day and forward.10And it came to pass on the morrow, that the evil spirit from God came upon Saul, and he prophesied in the midst of the house: and David played with his hand, as at other times: and there was a javelin in Saul' hand.11And Saul cast the javelin; for he said, I will smite David even to the wall with it . And David avoided out of his presence twice.12And Saul was afraid of David, because the LORD was with him, and was departed from Saul.13Therefore Saul removed him from him, and made him his captain over a thousand; and he went out and came in before the people.14And David behaved himself wisely in all his ways; and the LORD was with him.15Wherefore when Saul saw that he behaved himself very wisely, he was afraid of him.16But all Israel and Judah loved David, because he went out and came in before them.17And Saul said to David, Behold my elder daughter Merab, her will I give thee to wife: only be thou valiant for me, and fight the LORD' battles. For Saul said, Let not mine hand be upon him, but let the hand of the Philistines be upon him.18And David said unto Saul, Who am I? and what is my life, or my father' family in Israel, that I should be son in law to the king?19But it came to pass at the time when Merab Saul' daughter should have been given to David, that she was given unto Adriel the Meholathite to wife.20And Michal Saul' daughter loved David: and they told Saul, and the thing pleased him.21And Saul said, I will give him her, that she may be a snare to him, and that the hand of the Philistines may be against him. Wherefore Saul said to David, Thou shalt this day be my son in law in the one of the twain.22And Saul commanded his servants, saying , Commune with David secretly, and say, Behold, the king hath delight in thee, and all his servants love thee: now therefore be the king' son in law.23And Saul' servants spake those words in the ears of David. And David said, Seemeth it to you a light thing to be a king' son in law, seeing that I am a poor man, and lightly esteemed?24And the servants of Saul told him, saying, On this manner spake David.25And Saul said, Thus shall ye say to David, The king desireth not any dowry, but an hundred foreskins of the Philistines, to be avenged of the king' enemies. But Saul thought to make David fall by the hand of the Philistines.26And when his servants told David these words, it pleased David well to be the king' son in law: and the days were not expired.27Wherefore David arose and went, he and his men, and slew of the Philistines two hundred men; and David brought their foreskins, and they gave them in full tale to the king, that he might be the king' son in law. And Saul gave him Michal his daughter to wife.28And Saul saw and knew that the LORD was with David, and that Michal Saul' daughter loved him.29And Saul was yet the more afraid of David; and Saul became David' enemy continually.30Then the princes of the Philistines went forth: and it came to pass, after they went forth, that David behaved himself more wisely than all the servants of Saul; so that his name was much set by.
1-3När kung Saul hade slutat sitt samtal med David, träffade David Jonatan, och de blev omedelbart mycket goda vänner. Kung Saul behöll nu David i Jerusalem och lät honom inte återvända hem. Jonatan ingick ett förbund med David4och bekräftade överenskommelsen genom att ge honom sin mantel och skjorta och även sitt svärd, sin båge och sitt bälte.5David blev Sauls specielle assistent och utförde alltid sina uppdrag framgångsrikt. Saul gjorde honom därför till befälhavare över sina trupper, ett förordnande som uppskattades av armén och allmänheten.6När den segrande israelitiska armén återvände hem efter Davids seger över Goljat,7möttes den överallt av kvinnor, som kom från alla städer längs vägen där armén drog fram för att fira segern och möta kung Saul. De sjöng och dansade av glädje med tamburiner och cymbaler, men deras sång skorrade illa i Sauls öron, eftersom texten löd:"Saul har slagit sina tusen och David sina tiotusen!"8"Vad är detta?" sa han mycket upprörd för sig själv. "De ger David tiotusen, men jag får bara tusen! Ja, en vacker dag kanske de rentav vill göra honom till kung!"9Från den dagen såg kung Saul med avund på David.10Redan nästa dag kom en ond ande över Saul, och han började uppföra sig mycket obehärskat. David lugnade ner honom genom att spela på sin harpa, och det fick han sedan göra varje gång Saul kom under denna onda påverkan. Saul satt med sitt spjut i handen.11-12Plötsligt kastade han det mot David för att nagla fast honom vid väggen, men David lyckades hoppa åt sidan. Detta upprepades ytterligare en gång. Saul var rädd för David. Han visste att Herren hade lämnat honom och nu i stället var med David.13Därför skickade han bort David från hovet och gav honom befälet över en avdelning på tusen man, som han sedan anförde under olika uppdrag. Men David blev ännu mer uppmärksammad och populär bland folket.14David fortsatte att lyckas i allt han gjorde, för Herren var med honom.15-16När kung Saul märkte detta, blev han allt mer rädd för honom, men hela Juda och Israel älskade David.
Davids hemgift - 200 döda filisteer
17En dag sa Saul till David: "Jag är beredd att ge dig min dotter Merab till hustru. Men först måste du bevisa att du är en verklig soldat genom att kämpa för Herren." Saul tänkte nämligen för sig själv: "Jag ska sända ut honom att slåss mot filisteerna och låta dem döda honom, så slipper jag göra det själv."18"Skulle jag bli svärson åt själve kungen, jag som kommer från en så obetydlig familj och så enkla förhållanden?" utbrast David.19Men när det blev dags för bröllopet, lät Saul Adriel från Meholat gifta sig med henne i stället.20Under tiden hade Sauls dotter Mikal blivit kär i David, och Saul blev glad när han hörde detta.21"Här kommer ett annat tillfälle att låta filisteerna döda honom", tänkte han för sig själv. Men till David sa han: "Du kan fortfarande bli min svärson, för jag tänker ge min dotter Mikal till dig."22Sedan bad Saul sina män att tala i enrum med David och låta honom förstå att kungen verkligen tyckte om honom, och att de alla älskade honom och förutsatte att han skulle acceptera kungens förslag och bli hans svärson.23Men David svarade: "Hur kan en fattig man som jag, från en okänd familj, ha råd att gifta sig med kungens dotter?"24När Sauls män rapporterade detta för honom,25sa han till dem: "Berätta för David att den enda hemgift jag behöver är hundra döda filisteer. Allt jag vill ha är hämnd på mina fiender." Saul räknade med att David skulle dödas i striden.26David accepterade villkoret. Innan tidsfristen gick ut27hade han och hans män dödat tvåhundra filisteer och överlämnat deras förhudar till kung Saul. Då gav Saul Mikal åt David.28När kungen insåg att Herren verkligen var med David och förstod hur populär han var bland folket,29blev han ännu mer rädd för honom. Han hatade honom mer och mer för varje dag som gick.30Och varje gång den filisteiska armén anföll, var David mer framgångsrik än Sauls övriga officerare. Davids namn blev känt och uppskattat i hela landet.