Sprüche 1 | Einheitsübersetzung 2016

Einheitsübersetzung 2016

PROLOG DES BUCHES

1 Sprichwörter Salomos, des Sohnes Davids, des Königs von Israel: (Spr 10,1; Spr 25,1) 2 um Weisheit und Erziehung kennenzulernen, / um kundige Rede zu verstehen, 3 um Erziehung zur Einsicht zu erlangen: / Gerechtigkeit, Rechtssinn und Redlichkeit, (Spr 2,9) 4 um Unerfahrenen Klugheit zu verleihen, / der Jugend Kenntnis und Umsicht. 5 Der Weise höre und vermehre sein Wissen, / der Verständige lerne kluge Führung, 6 um Sprichwort und Gleichnis zu verstehen, / die Worte von Weisen und ihre Rätsel. 7 Die Furcht des HERRN ist Anfang der Erkenntnis, / nur Toren verachten Weisheit und Erziehung. (Ps 111,10; Spr 9,10; Spr 31,30; Sir 1,14)

Ps 111,10Spr 9,10Spr 31,30Sir 1,14

ERSTE SAMMLUNG

8 Höre, mein Sohn, auf die Mahnung des Vaters / und die Unterweisung deiner Mutter verwirf nicht! (Spr 4,1; Spr 6,20; Spr 31,1) 9 Sie sind ein schöner Kranz auf deinem Haupt / und eine Kette für deinen Hals. 10 Mein Sohn, wenn dich Sünder locken, / dann folg ihnen nicht, 11 wenn sie sagen: / Geh mit uns, / wir wollen auf Blut lauern, / dem Arglosen ohne Grund nachstellen; 12 wie die Unterwelt wollen wir sie lebendig verschlingen, / Menschen in ihrer Kraft, als wären sie dem Grab verfallen. (Ps 124,3) 13 Manch kostbares Stück werden wir finden, / mit Beute unsere Häuser füllen. 14 Wirf dein Los in unserm Kreis, / gemeinsam sei uns der Beutel! 15 Mein Sohn, geh nicht mit ihnen, / halte deinen Fuß fern von ihrem Pfad! (Ps 1,1) 16 Denn ihre Füße laufen dem Bösen nach, / sie eilen, Blut zu vergießen. (Jes 59,7; Röm 3,15) 17 Umsonst wird das Netz ausgespannt / vor den Augen aller Vögel; 18 sie aber lauern auf ihr eigenes Blut, / sie stellen ihrem eigenen Leben nach. 19 So sind die Wege all derer, die unrechten Gewinn machen wollen: / Er nimmt seinen Besitzern das Leben. 20 Die Weisheit ruft laut auf der Straße, / auf den Plätzen erhebt sie ihre Stimme. (Spr 8,1; Sir 24,1) 21 Im größten Lärm ruft sie, / an den Stadttoren hält sie ihre Reden: 22 Wie lang noch, ihr Törichten, liebt ihr Betörung, / gefällt den Zuchtlosen ihr dreistes Gerede, / hassen die Toren Erkenntnis? 23 Wendet euch meiner Mahnung zu! / Dann will ich auf euch meinen Geist ausgießen / und meine Worte euch kundtun. 24 Als ich rief, habt ihr euch geweigert, / meine drohende Hand hat keiner beachtet; (Jes 50,2) 25 jeden Rat, den ich gab, habt ihr ausgeschlagen, / meine Mahnung gefiel euch nicht. 26 Darum werde auch ich lachen, wenn euch Unglück trifft, / werde spotten, wenn Schrecken über euch kommt, (Ps 2,4) 27 wenn der Schrecken euch wie ein Unwetter naht / und wie ein Sturm euer Unglück hereinbricht, / wenn Not und Drangsal euch überfallen. (Jer 23,19) 28 Dann werden sie nach mir rufen, doch ich antworte nicht; / sie werden mich suchen, aber nicht finden. 29 Weil sie die Einsicht hassten / und nicht die Furcht des HERRN wählten, 30 meinen Rat nicht wollten, / meine ganze Mahnung missachteten, 31 sollen sie nun essen von der Frucht ihres Weges / und von ihren Plänen sich sättigen. 32 Denn die Abtrünnigkeit der Törichten ist ihr Tod, / die Sorglosigkeit der Toren ist ihr Verderben. 33 Wer aber auf mich hört, wohnt in Sicherheit, / ihn stört kein böser Schrecken. (3Mo 25,18; 5Mo 12,10)

nuBibeln

von Biblica

1 Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung. 2 Av dem får man fostran och vägledning, så att man förstår de visas ord. 3 Av dem får man vägledning till insikt och till ett ärligt och rättfärdigt liv. 4 De ger klokhet till de okunniga, och lärdom till de unga om vad som är viktigt. 5 Den vise hör dem och ökar sin kunskap. Den kloke skaffar sig vägledning 6 för att förstå ordspråk och liknelser, de visas ord och gåtor. 7 HERRENS fruktan är vishetens början, men den som är oklok föraktar vishet och vägledning. 8 Hör, min son, din fars förmaning, förkasta inte din mors undervisning. 9 De bildar en skön krans på ditt huvud, en vacker kedja kring din hals. 10 Min son, låt dig inte lockas av syndare. 11 De säger: ”Kom! Vi lägger oss i bakhåll för att döda, för att lura på oskyldiga. 12 Likt dödsriket slukar vi dem levande och hela, så som de som läggs ner i graven. 13 Vi ska få alla slags värdefulla ting och kan fylla våra hus med plundrat gods. 14 Du får vara med och dela, pengarna kan vi ha i en gemensam kassa.” 15 Min son, gå inte in på deras väg, sätt inte din fot på deras stig, 16 för med snabba steg söker de sig till ondskan, och snabbt vill de utgjuta blod. 17 Det är meningslöst att breda ut ett nät inför ögonen på fåglarna. 18 Dessa ligger på lur efter sitt eget blod och i bakhåll för sina egna liv. 19 Sådant blir slutet för den som roffar åt sig i oärlighet, det kostar honom hans eget liv. 20 Visheten ropar högt på gatan och höjer sin röst på torget. 21 Mitt bland de bullriga gatorna predikar den och håller tal vid stadsportarna: 22 ”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet, ni smädare njuta av smädelser, ni dårar hata kunskap? 23 Vänd om och ta emot min tillrättavisning, så ska jag låta min ande komma över er och dela med mig av min kunskap till er. 24 Jag har ropat på er, men ni har inte lyssnat. Jag har räckt ut min hand, men ingen har brytt sig om den. 25 Ni har struntat i alla mina råd och avvisat min tillrättavisning. 26 Därför ska jag också skratta åt er olycka och håna er förtvivlan, 27 när förskräckelsen griper tag i er som ett oväder och olyckan sveper över er som en stormby, när nöd och ångest drabbar er. 28 Då kommer de att ropa till mig, men jag ska inte svara. De kommer att söka mig men inte finna. 29 De hatade kunskap och ville inte frukta HERREN, 30 de avvisade mina råd och föraktade mina tillrättavisningar. 31 Därför får de äta sina gärningars frukt och mätta sig med sina onda planer. 32 De okunnigas avfällighet ska kosta dem livet och dårarnas sorglöshet förgöra dem. 33 Men den som lyssnar till mig ska leva i trygghet och behöver inte vara rädd för något ont.”