Offenbarung 7 | Einheitsübersetzung 2016

Einheitsübersetzung 2016

Die Bezeichnung der Knechte Gottes

1 Danach sah ich: Vier Engel standen an den vier Ecken der Erde. Sie hielten die vier Winde der Erde fest, damit der Wind weder über das Land noch über das Meer wehte, noch gegen irgendeinen Baum. (Hes 7,2; Hes 37,9) 2 Dann sah ich vom Aufgang der Sonne her einen anderen Engel emporsteigen; er hatte das Siegel des lebendigen Gottes und rief den vier Engeln, denen die Macht gegeben war, dem Land und dem Meer Schaden zuzufügen, mit lauter Stimme zu 3 und sprach: Fügt dem Land, dem Meer und den Bäumen keinen Schaden zu, bis wir den Knechten unseres Gottes das Siegel auf die Stirn gedrückt haben! (Hes 9,4) 4 Und ich erfuhr die Zahl derer, die mit dem Siegel gekennzeichnet waren. Es waren hundertvierundvierzigtausend aus allen Stämmen der Söhne Israels, die das Siegel trugen: 5 Aus dem Stamm Juda trugen zwölftausend das Siegel, aus dem Stamm Ruben zwölftausend, aus dem Stamm Gad zwölftausend, 6 aus dem Stamm Ascher zwölftausend, aus dem Stamm Naftali zwölftausend, aus dem Stamm Manasse zwölftausend, 7 aus dem Stamm Simeon zwölftausend, aus dem Stamm Levi zwölftausend, aus dem Stamm Issachar zwölftausend, 8 aus dem Stamm Sebulon zwölftausend, aus dem Stamm Josef zwölftausend, aus dem Stamm Benjamin trugen zwölftausend das Siegel. 9 Danach sah ich und siehe, eine große Schar aus allen Nationen und Stämmen, Völkern und Sprachen; niemand konnte sie zählen. Sie standen vor dem Thron und vor dem Lamm, gekleidet in weiße Gewänder, und trugen Palmzweige in den Händen. 10 Sie riefen mit lauter Stimme und sprachen: Die Rettung kommt von unserem Gott, der auf dem Thron sitzt, und von dem Lamm. (Jes 6,1) 11 Und alle Engel standen rings um den Thron, um die Ältesten und die vier Lebewesen. Sie warfen sich vor dem Thron auf ihr Angesicht nieder, beteten Gott an 12 und sprachen: Amen, Lob und Herrlichkeit, Weisheit und Dank, Ehre und Macht und Stärke unserem Gott in alle Ewigkeit. Amen 13 Da nahm einer der Ältesten das Wort und sagte zu mir: Wer sind diese, die weiße Gewänder tragen, und woher sind sie gekommen? 14 Ich erwiderte ihm: Mein Herr, du weißt das. Und er sagte zu mir: Dies sind jene, die aus der großen Bedrängnis kommen; sie haben ihre Gewänder gewaschen und im Blut des Lammes weiß gemacht. (1Mo 49,11; Hes 37,3; Dan 12,1) 15 Deshalb stehen sie vor dem Thron Gottes und dienen ihm bei Tag und Nacht in seinem Tempel; und der, der auf dem Thron sitzt, wird sein Zelt über ihnen aufschlagen. (Jes 6,1) 16 Sie werden keinen Hunger und keinen Durst mehr leiden und weder Sonnenglut noch irgendeine sengende Hitze wird auf ihnen lasten. (Jes 49,10) 17 Denn das Lamm in der Mitte vor dem Thron wird sie weiden und zu den Quellen führen, aus denen das Wasser des Lebens strömt, und Gott wird alle Tränen von ihren Augen abwischen. (Ps 23,2; Jes 25,8; Hes 34,23)

nuBibeln

von Biblica

Guds folk ska räddas

1 Sedan fick jag se fyra änglar stå vid jordens fyra hörn, och de hindrade de fyra vindarna från att blåsa över jorden, över havet eller mot något träd. 2 Jag fick också se en annan ängel komma upp från öster, och han hade med sig den levande Gudens sigill. Han ropade högt till de fyra änglarna, som hade fått makt att skada jorden och havet: 3 ”Skada inte jorden, havet eller träden förrän vi har märkt vår Guds tjänare med ett sigill på pannan.” 4 Jag fick höra hur många som hade blivit märkta med sigill. Det var 144 000,^[1] och de kom från alla Israels stammar: 5 12 000 från Judas stam var märkta med sigill, 12 000 från Rubens stam, 12 000 från Gads stam, 6 12 000 från Ashers stam, 12 000 från Naftalis stam, 12 000 från Manasses^[2] stam, 7 12 000 från Simons stam, 12 000 från Levis stam, 12 000 från Isaskars stam, 8 12 000 från Sebulons stam, 12 000 från Josefs stam och 12 000 från Benjamins stam.

Den stora skaran hyllar Gud och Lammet

9 Sedan fick jag se en stor skara människor som ingen kunde räkna. De var från alla folk och stammar och länder och språk, och de stod inför tronen och Lammet, klädda i vita dräkter och med palmkvistar i sina händer. 10 De ropade högt: ”Frälsningen finns hos vår Gud, han som sitter på tronen, och hos Lammet.” 11 Alla änglarna stod runt tronen och runt de himmelska ledarna och de fyra levande varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 12 och sa: ”Amen. Pris, härlighet, vishet och tacksägelse, ära, makt och kraft tillhör vår Gud i all evighet. Amen.” 13 Sedan frågade en av de äldste mig: ”Dessa som är klädda i vita dräkter, vilka är de, och varifrån kommer de?” 14 ”Min herre”, svarade jag, ”du är den som vet det.” Då sa han till mig: ”Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina dräkter rena och gjort dem vita i Lammets blod.^[3] 15 Det är därför de står här inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel. Han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält över dem. 16 De ska aldrig mer gå hungriga eller törstiga, och varken solen eller någon annan brännande hetta ska skada dem. 17 För Lammet, som står mitt för tronen, ska vara deras herde och leda dem till källorna med livets vatten^[4]. Och Gud ska torka alla tårar från deras ögon.”