1Danach offenbarte sich Jesus den Jüngern noch einmal, am See von Tiberias, und er offenbarte sich in folgender Weise.[1] (Mt 4,18; Mk 1,16; Lk 5,1)2Simon Petrus, Thomas, genannt Didymus, Natanaël aus Kana in Galiläa, die Söhne des Zebedäus und zwei andere von seinen Jüngern waren zusammen. (Joh 1,45; Joh 11,16; Joh 14,5; Joh 20,24)3Simon Petrus sagte zu ihnen: Ich gehe fischen. Sie sagten zu ihm: Wir kommen auch mit. Sie gingen hinaus und stiegen in das Boot. Aber in dieser Nacht fingen sie nichts.4Als es schon Morgen wurde, stand Jesus am Ufer. Doch die Jünger wussten nicht, dass es Jesus war.5Jesus sagte zu ihnen: Meine Kinder, habt ihr keinen Fisch zu essen? Sie antworteten ihm: Nein. (Lk 24,41)6Er aber sagte zu ihnen: Werft das Netz auf der rechten Seite des Bootes aus und ihr werdet etwas finden. Sie warfen das Netz aus und konnten es nicht wieder einholen, so voller Fische war es.7Da sagte der Jünger, den Jesus liebte, zu Petrus: Es ist der Herr! Als Simon Petrus hörte, dass es der Herr sei, gürtete er sich das Obergewand um, weil er nackt war, und sprang in den See. (Joh 13,23; Joh 19,26; Joh 20,2)8Dann kamen die anderen Jünger mit dem Boot - sie waren nämlich nicht weit vom Land entfernt, nur etwa zweihundert Ellen - und zogen das Netz mit den Fischen hinter sich her.9Als sie an Land gingen, sahen sie am Boden ein Kohlenfeuer und darauf Fisch und Brot liegen.10Jesus sagte zu ihnen: Bringt von den Fischen, die ihr gerade gefangen habt!11Da stieg Simon Petrus ans Ufer und zog das Netz an Land. Es war mit hundertdreiundfünfzig großen Fischen gefüllt, und obwohl es so viele waren, zerriss das Netz nicht.12Jesus sagte zu ihnen: Kommt her und esst! Keiner von den Jüngern wagte ihn zu befragen: Wer bist du? Denn sie wussten, dass es der Herr war.13Jesus trat heran, nahm das Brot und gab es ihnen, ebenso den Fisch.14Dies war schon das dritte Mal, dass Jesus sich den Jüngern offenbarte, seit er von den Toten auferstanden war. (Joh 20,19)
Der Auftrag an Petrus und sein Ruf in die Nachfolge
15Als sie gegessen hatten, sagte Jesus zu Simon Petrus: Simon, Sohn des Johannes, liebst du mich mehr als diese? Er antwortete ihm: Ja, Herr, du weißt, dass ich dich liebe. Jesus sagte zu ihm: Weide meine Lämmer! (Mt 16,18; Lk 22,31; 1Petr 5,4)16Zum zweiten Mal fragte er ihn: Simon, Sohn des Johannes, liebst du mich? Er antwortete ihm: Ja, Herr, du weißt, dass ich dich liebe. Jesus sagte zu ihm: Weide meine Schafe!17Zum dritten Mal fragte er ihn: Simon, Sohn des Johannes, liebst du mich? Da wurde Petrus traurig, weil Jesus ihn zum dritten Mal gefragt hatte: Liebst du mich? Er gab ihm zur Antwort: Herr, du weißt alles; du weißt, dass ich dich liebe. Jesus sagte zu ihm: Weide meine Schafe! (Joh 13,36; Joh 18,17)18Amen, amen, ich sage dir: Als du jünger warst, hast du dich selbst gegürtet und gingst, wohin du wolltest. Wenn du aber alt geworden bist, wirst du deine Hände ausstrecken und ein anderer wird dich gürten und dich führen, wohin du nicht willst.19Das sagte Jesus, um anzudeuten, durch welchen Tod er Gott verherrlichen werde. Nach diesen Worten sagte er zu ihm: Folge mir nach! (Mt 8,22; Joh 1,43; Joh 12,26)
Das Schicksal des Lieblingsjüngers
20Petrus wandte sich um und sah den Jünger folgen, den Jesus liebte und der beim Abendmahl an seiner Brust gelegen und ihm gesagt hatte: Herr, wer ist es, der dich ausliefert? (Joh 13,25)21Als Petrus diesen sah, sagte er zu Jesus: Herr, was wird denn mit ihm?22Jesus sagte zu ihm: Wenn ich will, dass er bleibt, bis ich komme, was geht das dich an? Du folge mir nach! (Joh 21,19)23Da verbreitete sich unter den Brüdern die Meinung: Jener Jünger stirbt nicht. Doch Jesus hatte ihm nicht gesagt: Er stirbt nicht, sondern: Wenn ich will, dass er bleibt, bis ich komme, was geht das dich an?
Zweiter Schluss des Johannesevangeliums
24Dies ist der Jünger, der all das bezeugt und der es aufgeschrieben hat; und wir wissen, dass sein Zeugnis wahr ist.25Es gibt aber noch vieles andere, was Jesus getan hat. Wenn man alles einzeln aufschreiben wollte, so könnte, wie ich glaube, die ganze Welt die dann geschriebenen Bücher nicht fassen.
1Senare visade sig Jesus för sina lärjungar igen vid Tiberiassjön[1] och så här gick det till:2Simon Petrus, Tomas som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var där tillsammans.3Då sa Simon Petrus till de andra: ”Jag ger mig ut och fiskar” och de andra svarade: ”Vi följer också med!” Så steg de i båten och for ut på sjön men de fick ingenting på hela natten.4När det sedan blev morgon, stod Jesus på stranden men lärjungarna förstod inte att det var han.5Jesus sa till dem: ”Mina barn, har ni inte fått någon fisk?” ”Nej”, svarade de.6Då sa han: ”Kasta ut nätet på höger sida om båten, så får ni.” De gjorde så och nu fick de så mycket fisk att de inte orkade dra in nätet.7Den lärjunge som Jesus älskade,[2] sa då till Petrus: ”Det är Herren!” När Simon Petrus hörde att det var Herren, knöt han om sig sitt ytterplagg för han hade nästan inget på sig och hoppade i vattnet.8De andra lärjungarna kom efter med båten och släpade nätet med fiskarna. De hade bara ungefär hundra meter kvar till stranden.9När de kom i land, såg de en glödhög och fisk som låg där och bröd.10Jesus sa nu till dem: ”Hämta några av fiskarna som ni just fick!”11Då steg Simon Petrus upp och drog det fulla nätet iland. Det fanns 153 stora fiskar där men trots att det var så fullt, gick det inte sönder.12Jesus sa sedan till dem: ”Kom hit och ät!” Ingen av dem vågade fråga vem han var men alla förstod att det var Herren.13Och Jesus gick fram och gav dem av brödet och fisken.14Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda.
Jesus och Petrus
15När de hade ätit, sa Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son älskar[3] du mig mer än de andra gör?” ”Ja, Herre”, svarade Petrus, ”du vet att jag har dig kär.” ”Ge då mat till mina lamm”, sa Jesus till honom.16Jesus frågade sedan en andra gång: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” ”Ja Herre”, sa Petrus, ”du vet att jag har dig kär.” ”Var då en herde för mina får”, sa Jesus.17För tredje gången frågade nu Jesus honom: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?” Petrus blev mycket ledsen över att Jesus än en gång frågade om han hade honom kär och han svarade: ”Herre, du vet allt! Du vet att jag har dig kär!” Då sa Jesus till honom: ”Ge då mat till mina får!18Ja, sannerligen säger jag dig: När du var ung kunde du göra dig i ordning och gå vart du ville. Men när du blir gammal, ska du sträcka ut händerna och andra ska göra dig i ordning och föra dig dit du inte vill.[4]”19Detta sa Jesus för att visa med vilket slags död Petrus skulle förhärliga Gud. Sedan sa Jesus till honom: ”Följ mig!”20Petrus vände sig nu om och fick se att den lärjunge som Jesus älskade[5] kom efter honom, han som under måltiden hade lutat sig mot Jesus och frågat vem som skulle förråda honom.21När Petrus fick se honom, frågade han Jesus: ”Vad kommer att hända med honom?”22Men Jesus svarade: ”Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer så rör det väl inte dig? Du ska bara följa mig!”23På grund av detta spreds ryktet bland de troende att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus sa aldrig till Petrus att den lärjungen inte skulle dö. Han sa bara: ”Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer så rör det väl inte dig?”
Slutord
24Det är den lärjungen som vittnar om allt detta och har skrivit ner det. Vi vet att hans vittnesbörd är sant.25Jesus gjorde också mycket annat och om man skulle skriva ner alla dessa händelser, tror jag inte att hela världen skulle rymma alla de böcker man då måste skriva.