Jeremia 6,1 | Einheitsübersetzung 2016

Einheitsübersetzung 2016

Kriegsgefahr aus dem Norden

1 Flieht, ihr Leute von Benjamin, / hinaus aus Jerusalem! Stoßt in Tekoa ins Widderhorn / und richtet über Bet-Kerem ein Zeichen auf! Denn von Norden droht Unheil / und großes Verderben. (Jer 4,6) 2 Die Schöne und Verwöhnte, / die Tochter Zion, ich vernichte sie. 3 Hirten kommen zu ihr mit ihren Herden; / sie schlagen rings um sie ihre Zelte auf, / jeder weidet seinen Bereich ab. 4 Verhängt gegen Zion den Krieg! / Auf! Greifen wir an am Mittag! - Weh uns: Schon neigt sich der Tag, / die Abendschatten strecken sich.^[1] 5 Auf! Greifen wir an in der Nacht, / zerstören wir ihre Paläste! 6 Denn so spricht der HERR der Heerscharen: Fällt ihre Bäume / und werft einen Wall auf gegen Jerusalem! Das ist die Stadt, die heimgesucht werden muss. / Alles in ihr ist Unterdrückung. 7 Wie ein Brunnen sein Wasser sprudeln lässt, / so lässt sie ihre Schlechtigkeit sprudeln. Von Gewalttat und Unrecht hört man in ihr; / ständig sind mir vor Augen Leid und Misshandlung. 8 Lass dich warnen, Jerusalem, / sonst trenne ich mich von dir, sonst mache ich dich zur Wüste, / zum Land ohne Bewohner! 9 So spricht der HERR der Heerscharen: Genaue Nachlese wie am Weinstock / soll man halten am Rest Israels. Leg deine Hand an / wie ein Winzer an die Reben! 10 Zu wem soll ich reden / und wen ermahnen, dass sie hören? Siehe, ihr Ohr ist unbeschnitten, / sie können nichts vernehmen. Das Wort des HERRN dient ihnen zum Spott; / es gefällt ihnen nicht. 11 Darum bin ich erfüllt vom Zorn des HERRN, / bin es müde, ihn länger zurückzuhalten. - Gieß ihn aus über das Kind auf der Straße / und zugleich über die Schar der jungen Männer! Ja, alle werden gefangen genommen, / Mann und Frau, Greis und Hochbetagter. 12 Ihre Häuser gehen an andere über, / die Felder und auch die Frauen. Denn ich strecke meine Hand aus / gegen die Bewohner des Landes - Spruch des HERRN. 13 Sie alle, von ihrem Kleinsten bis zu ihrem Größten, / sind nur auf Gewinn aus; vom Propheten bis zum Priester / betrügen sie alle. (Jer 8,10) 14 Den Schaden meines Volkes möchten sie leichthin heilen, indem sie sagen: / Frieden! Frieden! - Aber da ist kein Friede. 15 Schämen müssten sie sich, / weil sie Gräuel verübt haben. Doch sie schämen sich nicht; / Scham ist ihnen unbekannt. Deshalb müssen sie mit denen fallen, / die fallen. Sobald ich sie heimsuche, / werden sie stürzen, spricht der HERR. 16 So spricht der HERR: Stellt euch an die Wege und haltet Ausschau, / fragt nach den Pfaden der Vorzeit, fragt, wo der Weg zum Guten liegt; / geht auf ihm, so werdet ihr Ruhe finden für eure Seele! / Sie aber sagten: Wir gehen nicht. 17 Auch habe ich Wächter für euch aufgestellt: / Achtet auf den Schall des Widderhorns! - / Sie aber sagten: Wir achten nicht darauf. 18 Darum hört, ihr Völker, und erkenne, / Versammlung, was mit ihnen geschieht! 19 Höre, Erde! / Siehe, ich bringe Unheil über dieses Volk / als Frucht seiner Gedanken. Denn auf meine Worte haben sie nicht geachtet / und meine Weisung haben sie verschmäht. (Jes 1,2) 20 Was soll mir der Weihrauch aus Saba / und das gute Gewürzrohr aus fernem Land? Eure Brandopfer gefallen mir nicht, / eure Schlachtopfer sind mir nicht angenehm. (Ps 40,7) 21 Darum - so spricht der HERR: Siehe, ich lege diesem Volk Hindernisse in den Weg, / sodass sie darüber straucheln. Väter und Söhne zusammen, / einer wie der andere geht zugrunde. 22 So spricht der HERR: Siehe, ein Volk zieht vom Nordland heran, / eine große Nation bricht auf / von den Grenzen der Erde. (Jer 50,41) 23 Sie kommen mit Bogen und Sichelschwert, / grausam sind sie und ohne Erbarmen. Ihr Lärm gleicht dem Brausen des Meeres / und sie reiten auf Rossen, Krieger, zum Kampf gerüstet / gegen dich, Tochter Zion. 24 Kaum hörten wir diese Nachricht, / da erschlafften uns die Hände, es packte uns die Angst, / das Zittern wie eine Gebärende. 25 Geht nicht aufs Feld hinaus, / macht euch nicht auf den Weg; / denn der Feind greift zum Schwert - Grauen ringsum! 26 Tochter, mein Volk, leg das Trauerkleid an / und wälz dich im Staub! Halte Trauer wie um den einzigen Sohn, bitterste Klage: / Ach, jählings kam über uns der Verwüster. (Am 8,10) 27 Zum Prüfer für mein Volk habe ich dich bestellt, voll Festigkeit; / du sollst sein Verhalten erkennen und prüfen.^[2] 28 Sie alle sind schlimme Empörer, / Verleumder sind sie, Bronze und Eisen sind sie, / alle zusammen Verbrecher. 29 Der Blasebalg schnaubt, / doch das Blei bleibt unberührt vom Feuer. Umsonst hat der Schmelzer geschmolzen; / die Bösen ließen sich nicht ausscheiden. 30 Verworfenes Silber nennt man sie; / denn verworfen hat sie der HERR.

nuBibeln

von Biblica

1 Fly, sätt er i säkerhet, ni folk från Benjamin, fly från Jerusalem! Blås i horn i Tekoa! Låt signalen ljuda i Bet-Hackerem. En olycka hotar från norr, och en stor förödelse. 2 Jag ska ödelägga dotter Sion, den vackra och bortskämda. 3 Herdarna kommer mot henne med sina hjordar. De ska slå upp sina tält runt omkring henne och dela upp åt sig var sin betesmark.” 4 ”Gör er beredda till strid mot henne! Kom, låt oss gå till anfall vid middagstid! Men ve oss! Dagen lider redan mot sitt slut, och kvällsskuggorna blir längre. 5 Kom, låt oss gå till anfall i natt och förstöra hennes fästningar!” 6 För så säger härskarornas HERRE: ”Hugg ner träd och bygg vallar mot Jerusalem. Denna stad ska straffas.^[1] Den är full av förtryck. 7 Som en brunn flödar av vatten så flödar dess ondska fram. Där ljuder ekot av våld och förödelse. Sår och slag har jag ständigt framför mig. 8 Ta varning, Jerusalem, så att jag inte vänder mig bort ifrån dig och gör dig till en öde plats där ingen kan bo.” 9 Så säger härskarornas HERRE: ”Låt dem skörda en efterskörd, som från en vingård, en rest av Israel. Räck ut din hand, plocka bort druvorna, som druvplockaren gör.” 10 Till vem ska jag tala, vem ska jag vittna för, så att de lyssnar? Deras öron är tillslutna, och de kan inte höra. HERRENS ord föraktas bland dem, och de bryr sig inte om det. 11 Jag är uppfylld av HERRENS vrede. Jag orkar inte hålla inne med den. ”Töm ut den över barnen på gatan, över unga män som samlats, både man och kvinna ska drabbas, liksom den gamle, den åldrade. 12 Andra ska överta deras hus, deras åkrar och hustrur. Jag ska räcka ut min hand mot invånarna i landet, säger HERREN. 13 Från den minste till den störste är de alla giriga, till och med profeter och präster bedrar. 14 De lindrar skadorna hos mitt folk, men bara på ett ytligt sätt. De säger: ’Allt står väl till, allt står väl till.’ Men ingenting är väl. 15 Skäms de för det avskyvärda de gjort? Nej, någon skam känner de inte, de förstår inte att blygas. Därför ska de falla bland dem som faller. När tiden är inne för mig att straffa dem ska de slås ner, säger HERREN.” 16 Så säger HERREN: ”Stanna upp vid vägskälen och se efter, fråga efter de gamla stigarna, efter den goda vägen, och gå på den, så ska ni finna ro för era själar. Men de svarade: ’Nej, vi vill inte vandra på den.’ 17 Jag tillsatte vakter över er och sa: ’Lyssna när hornet ljuder!’ Men de sa: ’Nej, vi vill inte lyssna!’ 18 Lyssna därför, alla folk, ni vittnen, lägg märke till vad som sker med dem!^[2] 19 Lyssna, jord: Jag ska låta olycka komma över detta folk, frukten av deras planer, för de har inte velat höra på mig utan har förkastat min lag. 20 Vad bryr jag mig om rökelse från Saba eller bästa kalmus från fjärran land? Jag kan inte ta emot era brännoffer, och era slaktoffer behagar mig inte.” 21 HERREN säger därför: ”Se, jag ska lägga stötestenar framför detta folk, och på dem ska de snava, fäder och söner tillsammans, grannar och vänner, och de ska förgås.” 22 Så säger HERREN: ”Se, ett folk kommer från ett land i norr, en stor nation reser sig från jordens yttersta ändar. 23 De är beväpnade med båge och lans, de är grymma och obarmhärtiga. Det låter som havets dån när de drar fram på sina hästar, rustade för strid mot dig, dotter Sion.” 24 Vi har hört ryktet om dem, och vi står handfallna. Vi grips av ångest och våndas som en kvinna som ska föda barn. 25 Gå inte ut på de öppna fälten, och gå inte ut på vägarna, för där finns fiendens svärd och skräck på alla håll. 26 Du dotter, mitt folk, klä dig i säcktyg och rulla dig i aska! Håll en bitter dödsklagan, som över den ende sonen. För plötsligt kommer förgöraren över oss. 27 ”Jag har satt dig att pröva mitt folk, för att du ska lära känna och pröva deras levnadssätt. 28 Alla är hårdnackade upprorsmakare, som förtalar och är som koppar och järn, allesammans fördärvade. 29 Blåsbälgen pumpar intensivt för att bränna bort bly i elden, men reningen är förgäves. Det onda kan inte renas bort. 30 Förkastat silver kallas de, för HERREN har förkastat dem.”