Jeremia 5 | Einheitsübersetzung 2016

Einheitsübersetzung 2016

Verbrechen des Volkes

1 Zieht durch Jerusalems Straßen, / schaut genau hin und forscht nach, sucht auf seinen Plätzen, ob ihr einen findet, / ob einer da ist, der Recht übt und auf Treue bedacht ist: / Dann will ich der Stadt vergeben - Spruch des HERRN! 2 Doch selbst wenn sie sagen: / So wahr der HERR lebt, / schwören sie dennoch einen Meineid. (Jer 4,2) 3 HERR, sind deine Augen nicht auf Treue gerichtet? / Du hast sie geschlagen, / aber es tut ihnen nicht weh; du hast sie vernichtet, / aber sie haben sich geweigert, Züchtigung anzunehmen. Sie haben ihre Stirn härter gemacht als Stein, / sie haben sich geweigert umzukehren. 4 Ich aber dachte: Nur die geringen Leute, / nur sie handeln töricht, weil sie den Weg des HERRN nicht kennen, / das Recht ihres Gottes. 5 Ich will doch lieber zu den Großen gehen / und zu ihnen reden; denn sie kennen den Weg des HERRN, / das Recht ihres Gottes. Doch sie haben gemeinsam das Joch zerbrochen, / die Stricke zerrissen. (Jer 2,20) 6 Darum schlägt sie der Löwe des Waldes, / der Steppenwolf überwältigt sie. Vor ihren Städten lauert der Panther, / alle, die herauskommen, werden zerfleischt. Denn zahlreich sind ihre Verbrechen, / schwer wiegt ihre Abtrünnigkeit. 7 Weshalb sollte ich dir vergeben? / Deine Söhne haben mich verlassen / und bei Nichtgöttern geschworen. Ich machte sie satt, doch sie trieben Ehebruch / und waren zu Gast im Dirnenhaus. 8 Hengste sind sie geworden, feist und geil, / jeder wiehert nach der Frau seines Nächsten. (Hes 22,11) 9 Sollte ich diese nicht heimsuchen - Spruch des HERRN - / und an einem solchen Volk keine Vergeltung üben? (Jer 5,29; Jer 9,8) 10 Steigt auf ihre Rebenhänge und verwüstet sie! / Doch völlig vernichten sollt ihr sie nicht. Reißt ihre Reben weg; / denn sie gehören nicht dem HERRN. (Jer 4,27; Jer 5,18) 11 Sie sind mir ja gänzlich untreu geworden, / das Haus Israel und das Haus Juda - Spruch des HERRN. 12 Sie haben den HERRN verleugnet und gesagt: / Es ist nicht so! Kein Unheil kommt über uns, / weder Schwert noch Hunger werden wir sehen. 13 Doch die Propheten werden zu Wind / und das Wort ist nicht mehr bei ihnen. / So wird es ihnen ergehen. 14 Darum - so spricht der HERR, / der Gott der Heerscharen: Weil ihr dieses Wort sagt: / Siehe, darum mache ich meine Worte / in deinem Mund zu Feuersglut und dieses Volk da zum Brennholz, / das von ihr verzehrt wird. 15 Siehe, ich bringe über euch ein Volk aus der Ferne, / Haus Israel - Spruch des HERRN. Ein unüberwindliches Volk ist es, / ein uraltes Volk, ein Volk, dessen Sprache du nicht kennst / und dessen Rede du nicht verstehst. (Jer 6,22) 16 Sein Köcher ist wie ein offenes Grab, / sie alle sind Helden. 17 Es frisst deine Ernte und dein Brot, / es frisst deine Söhne und Töchter, es frisst deine Schafe und Rinder, / es frisst deinen Weinstock und Feigenbaum, es zerschlägt mit dem Schwert / deine befestigten Städte, auf die du vertraust. 18 Doch auch in jenen Tagen - Spruch des HERRN - will ich euch nicht völlig vernichten. 19 Wenn man dann fragt: Weshalb hat der HERR, unser Gott, uns das alles angetan?, so sag zu ihnen: Wie ihr mich verlassen und fremden Göttern in eurem Land gedient habt, so müsst ihr Fremden dienen in einem Land, das euch nicht gehört. (Jer 16,10) 20 Verkündet dies im Haus Jakob / und lasst es hören in Juda: 21 Hört doch dies, du törichtes Volk ohne Verstand: / Augen haben sie und sehen nicht; / Ohren haben sie und hören nicht! (Jes 6,9) 22 Fürchtet ihr mich denn nicht - Spruch des HERRN -, / zittert ihr nicht vor meinem Angesicht? Der ich doch dem Meer die Düne als Grenze gesetzt habe, / ein ewiges Gesetz, das es nicht übertreten kann. Mögen seine Wellen toben, sie richten nichts aus; / mögen seine Wogen tosen, / sie können es nicht übertreten. 23 Dieses Volk aber hat ein störrisches, trotziges Herz. / Sie wichen vom Weg ab und gingen davon. 24 Sie sagten nicht in ihrem Herzen: / Lasst uns den HERRN fürchten, unseren Gott, der Regen spendet, Frühregen / und Spätregen zur rechten Zeit, / der uns die feste Ordnung der Erntewochen bewahrt. 25 Eure Frevel haben diese Ordnung gestört, / eure Sünden haben das Gute von euch ferngehalten. 26 Ja, Frevler gibt es in meinem Volk; / sie lauern, gebückt wie Vogelsteller, Fallen stellen sie auf, / Menschen wollen sie fangen. 27 Wie ein Korb mit Vögeln gefüllt ist, / so sind ihre Häuser voll Betrug; dadurch sind sie mächtig und reich geworden, / 28 fett, feist. Auch sündigen sie durch ruchloses Tun. / Das Recht pflegen sie nicht, dem Recht der Waisen verhalfen sie nicht zum Erfolg / und die Sache der Armen entscheiden sie nicht. (5Mo 32,15) 29 Sollte ich sie nicht heimsuchen - Spruch des HERRN - / und an einem solchen Volk keine Vergeltung üben? (Jer 5,9) 30 Wüstes, Grässliches geschieht im Land: / 31 Die Propheten weissagen Lüge und die Priester richten ihre Lehre nach ihnen aus; / mein Volk aber liebt es so. Doch was werdet ihr tun, / wenn es damit zu Ende geht?

nuBibeln

von Biblica

Herrens dom över folkets otrohet och synd

1 ”Gå gata upp och gata ner i Jerusalem! Se er noga omkring! Sök på torgen, om ni kan finna någon, om det finns någon enda som handlar rätt och söker sanning – då ska jag förlåta staden! 2 Även om de säger: ’Så sant HERREN lever’, så svär de falskt.” 3 HERRE, är det inte sanning dina ögon söker? Du slog dem, men de kände ingen smärta, du krossade dem, men de vägrade ta varning. De har gjort sina ansikten hårda som sten och vägrat vända om. 4 Jag tänkte: ”De är bara enkelt folk, de är dåraktiga, de känner inte till HERRENS vilja och vad Gud kräver. 5 Nu ska jag gå till de mäktiga och tala med dem. De känner nog till HERRENS vilja och sin Guds krav.” Men också dessa hade enhälligt brutit oket och slitit av banden. 6 Därför ska ett lejon från skogen anfalla dem, en varg från öknen ska störta sig över dem, en leopard ska lura utanför deras städer, och den som vågar sig ut ska bli sliten i stycken. För deras synder är många, och gång på gång har de avfallit. 7 ”Varför skulle jag förlåta dig? Dina barn har övergett mig och svurit vid gudar som inte är gudar. Jag gav dem allt de behövde, men de var otrogna och trängdes vid de prostituerades hus. 8 De är som välfödda och lystna hingstar i sina begär efter andras hustrur. 9 Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger HERREN. Skulle jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk? 10 Gå upp mot vingårdsterrasserna och förstör dem, men utplåna inte allt. Riv bort vinrankorna, för de är inte HERRENS. 11 Folket i Israel och Juda har varit mycket trolösa mot mig, säger HERREN.” 12 De har ljugit om HERREN och nonchalerat honom: ”Det kommer inget ont över oss. Vi behöver varken se hungersnöd eller krig. 13 Profeternas tal är bara vind, de har inga ord från Gud att komma med. De drabbas bara själva.” 14 Därför säger HERREN, härskarornas Gud: ”Eftersom ni talar så, ska jag göra mina ord i din mun till en eld och detta folk till ved som den förtär. 15 Jag ska låta ett folk långt bortifrån komma över er, ni israeliter, säger HERREN, ett urgammalt folk som funnits sedan urtiden och vars språk du inte förstår, vars tal du inte begriper. 16 Deras koger är som en öppen grav. Alla är de tappra krigare. 17 De ska sluka din skörd och ditt bröd, de ska sluka dina söner och dina döttrar, de ska sluka dina får och din nötboskap, de ska sluka dina vinrankor och fikonträd. Dina befästa städer, som du förlitar dig på, ska de förgöra med svärd. 18 Men inte heller då ska jag utplåna er helt, säger HERREN. 19 Och om de då frågar: ’Varför har HERREN, vår Gud, gjort allt detta mot oss?’ så ska du säga till dem: ’Liksom ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, så ska ni nu tjäna främlingar i ett land som inte är ert eget.’ 20 Meddela detta för Jakobs folk, förkunna det i Juda: 21 Hör detta, du dåraktiga folk som inget förstår, som har ögon men inte ser och öron men inte hör. 22 Skulle ni inte frukta mig? säger HERREN, skulle ni inte bäva inför mig? Jag satte sanden till havets gräns, till en evig ordning som inte kan överskridas. Dess vågor svallar men dämpas där, de brusar men kommer inte över. 23 Men detta folk är trotsigt och upproriskt. Det har vänt sig bort och gått sin egen väg. 24 De tänker inte: ’Låt oss frukta HERREN, vår Gud, han som ger regn i rätt tid, både höst och vår, och tryggar våra skördeveckor.’ 25 Era brott har rubbat den här ordningen, era synder har berövat er allt detta goda. 26 Bland mitt folk finns det onda människor som lurar som fågelfängare och lägger ut fällor för att fånga människor.^[1] 27 Likt en bur full av fåglar är deras hus fulla av svek. Därför har de blivit mäktiga och rika, 28 feta och skinande^[2], och det finns ingen gräns för deras onda gärningar. De dömer inte rättvist och driver inte den faderlöses sak till seger, inte heller försvarar de den fattiges rätt. 29 Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger HERREN. Skulle jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk? 30 Fruktansvärda och förskräckliga ting har hänt landet. 31 Profeterna profeterar lögn, prästerna styr efter deras råd, och mitt folk vill ha det så! Men vad ska ni göra när slutet på detta kommer?