Psalm 18 | Einheitsübersetzung 2016

Einheitsübersetzung 2016

Danklied des Königs für Hilfe und Sieg

1 Für den Chormeister. Vom Knecht des HERRN, David, der dem HERRN die Worte dieses Liedes sagte an dem Tag, als ihn der HERR aus der Hand all seiner Feinde und aus der Hand Sauls errettet hatte. Er sprach: (2Sam 22,1) 2 Ich will dich lieben, HERR, meine Stärke, 3 HERR, du mein Fels und meine Burg und mein Retter; mein Gott, mein Fels, bei dem ich mich berge, / mein Schild und Horn meines Heils, meine Zuflucht. (Ps 3,4; Ps 27,5; Ps 31,3; Ps 92,16)

Ps 3,4Ps 27,5Ps 31,3Ps 92,16

4 Ich rufe: Der HERR sei hoch gelobt! und ich werde vor meinen Feinden gerettet. 5 Mich umfingen die Fesseln des Todes und die Fluten des Verderbens erschreckten mich. (Ps 42,8; Ps 116,3) 6 Mich umstrickten die Fesseln der Unterwelt, über mich fielen die Schlingen des Todes. 7 In meiner Not rief ich zum HERRN und schrie zu meinem Gott, er hörte aus seinem Tempel meine Stimme, mein Hilfeschrei drang an seine Ohren. 8 Da wankte und schwankte die Erde, / die Grundfesten der Berge erbebten. Sie wankten, denn sein Zorn war entbrannt. (Ps 68,9) 9 Rauch stieg aus seiner Nase auf, / aus seinem Mund kam verzehrendes Feuer, glühende Kohlen sprühten von ihm aus. (2Mo 19,18; Ps 97,3) 10 Er neigte den Himmel und fuhr herab, zu seinen Füßen dunkle Wolken. (Ps 144,5) 11 Er fuhr auf dem Kerub und flog daher; er schwebte auf den Flügeln des Windes. (Ps 99,1; Ps 104,3) 12 Er machte Dunkelheit zu seinem Versteck, / zu seiner Hütte um sich herum, dunkle Wasser, dichte Wolken. 13 Aus dem Glanz vor ihm brachen seine Wolken hervor, Hagel und feurige Kohlen. 14 Da ließ der HERR den Donner im Himmel erdröhnen, / der Höchste ließ seine Stimme erschallen: Hagel und feurige Kohlen. (Ps 77,18) 15 Da schoss er seine Pfeile und streute sie, er schleuderte Blitze und jagte sie dahin.^[1] (2Sam 22,15) 16 Da wurden sichtbar die Tiefen des Wassers, die Grundfesten der Erde wurden entblößt vor deinem Drohen, HERR, vor dem Schnauben deines zornigen Atems. (2Mo 15,8; Ps 77,17) 17 Er griff aus der Höhe herab und fasste mich, zog mich heraus aus gewaltigen Wassern. (Ps 32,6; Ps 144,7) 18 Er entriss mich meinem mächtigen Feind und meinen Hassern, denn sie waren stärker als ich. 19 Sie überfielen mich am Tag meines Unheils, doch der HERR wurde mir zur Stütze. 20 Er führte mich hinaus ins Weite, er befreite mich, denn er hatte an mir Gefallen. (Ps 31,9) 21 Der HERR handelte gut an mir nach meiner Gerechtigkeit, vergalt mir nach der Reinheit meiner Hände. 22 Denn ich hielt mich an die Wege des HERRN und fiel nicht ruchlos ab von meinem Gott. 23 Ja, ich habe alle seine Entscheide vor mir, weise seine Satzungen nicht von mir ab. 24 Ich war vor ihm ohne Makel, ich nahm mich in Acht vor meiner Sünde. 25 Darum hat der HERR mir vergolten nach meiner Gerechtigkeit, nach der Reinheit meiner Hände vor seinen Augen. 26 Gegen den Treuen zeigst du dich treu, lauter handelst du am Lauteren. 27 Gegen den Reinen zeigst du dich rein, doch falsch gegen den Falschen. 28 Ja, du rettest das elende Volk, doch die Blicke der Stolzen zwingst du nieder. (Hi 22,29) 29 Ja, du lässt meine Leuchte erstrahlen, der HERR, mein Gott, macht meine Finsternis hell. (Hi 29,3) 30 Ja, mit dir überrenne ich Scharen, mit meinem Gott überspringe ich Mauern. 31 Gott, sein Weg ist lauter, / das Wort des HERRN ist im Feuer geläutert. Ein Schild ist er für alle, die sich bei ihm bergen. (Ps 3,4; Ps 12,7; Ps 25,4; Spr 30,5)

Ps 3,4Ps 12,7Ps 25,4Spr 30,5

32 Denn wer ist Gott außer dem HERRN, wer ist ein Fels, wenn nicht unser Gott? (Ps 92,16; Jes 44,8) 33 Gott hat mich mit Kraft umgürtet und vollkommen machte er meinen Weg. 34 Schnell wie Hirschkühe ließ er mich springen, auf Höhen hat er mich hingestellt.^[2] (Jes 58,14; Hab 3,19) 35 Er lehrte meine Hände zu kämpfen, meine Arme, den ehernen Bogen zu spannen. (Ps 144,1) 36 Du gabst mir deine Rettung zum Schild, deine Rechte stützte mich; / deine Zuneigung machte mich groß. 37 Du schufst weiten Raum meinen Schritten, meine Knöchel wankten nicht. (Hi 18,7) 38 Ich verfolge meine Feinde und hole sie ein, ich kehre nicht um, bis sie vernichtet sind. 39 Ich schlage sie nieder; / sie können nicht mehr aufstehen, sie fallen und liegen unter meinen Füßen. 40 Du hast mich zum Kampf mit Kraft umgürtet, hast in die Knie gezwungen, die gegen mich aufstehn. 41 Den Nacken meiner Feinde gabst du mir preis, ich konnte die vernichten, die mich hassen. (Ps 21,13) 42 Sie schreien, doch da ist kein Retter, zum HERRN, doch er gab keine Antwort. 43 Ich zermalme sie zu Staub vor dem Wind, schütte sie auf die Straße wie Unrat. 44 Du rettest mich vor Anfeindungen des Volks, / du machst mich zum Haupt über Nationen, ein Volk, das ich früher nicht kannte, wird mir dienen. (Ps 2,8) 45 Sobald ihr Ohr hört, sind sie mir gehorsam, mir schmeicheln die Söhne der Fremde. 46 Den Söhnen der Fremde schwindet die Kraft, sie kommen zitternd aus ihren Burgen hervor. (Mi 7,17) 47 Es lebt der HERR, gepriesen sei mein Fels. Der Gott meiner Rettung sei hoch erhoben. (Ps 92,16) 48 Gott, der mir Vergeltung verschaffte, er unterwarf mir Völker. (Ps 144,2) 49 Du rettest mich vor meinen zornigen Feinden, / du erhöhst mich über die, die gegen mich aufstehen, du entreißt mich dem Mann der Gewalt. 50 Darum will ich dir danken, HERR, inmitten der Nationen, ich will deinem Namen singen und spielen. (Ps 7,18; Ps 108,4; Röm 15,9) 51 Seinem König verleiht er große Hilfe, / Huld erweist er seinem Gesalbten, David und seinem Stamm auf ewig. (Ps 20,7; Ps 89,29; Ps 144,10)

Nya Levande Bibeln

von Biblica

Vilken Gud vi har

1-2 Den här sången skrevs av David när Herren hade befriat honom från Saul och från många fiender. Herre, vad jag älskar dig, för du har gjort mig stark! 3 Herren är min borg, och i den är jag trygg. Ingen kan förfölja mig in i den och döda mig. Herren är min klippa, där jag kan gömma mig. Han är min Frälsare, ett berg där ingen kan nå mig, ett torn där jag är säker. Han är min sköld, min kraft och min styrka. 4 När jag ropar till honom om hjälp, då vet jag att han räddar mig från alla mina fiender. Därför prisar jag dig, Herre! 5 Döden band mig, och en flod av ogudaktighet sköljde över mig. 6 Fångad och till synes hjälplös kämpade jag för att komma loss ur dödens grepp. 7 I min förtvivlan ropade jag till Herren om hjälp, och han hörde mig i sitt tempel. Mitt nödrop nådde hans öron. 8 Då darrade jorden, och bergen bävade för Herren var vred och upprörd. 9 Rök vällde fram ur hans näsborrar och ur hans mun sprutade ut flammande eldslågor och glödande kol. 10 Tjocka, mörka moln sänkte sig ner till jorden och Herren kom ner i dem. 11 Han satt på keruberna, och med vindens vingar skyndade han sig snabbt till min hjälp. 12 Han svepte in sig i mörker och dolde sin närvaro i tjocka regnmoln. 13 Plötsligt syntes hans närvaros ljus genom molnen. Det blixtrade och kraftiga hagel föll. 14 Herren dundrade i himlen. Gud, som är över alla gudar, lät sin stämma höras. Och vilka hagelstormar och vilken eld! 15 Han sköt sina fruktade pilar och jagade alla fiender på flykten. 16 Herre, på din befallning blev havet torrlagt, och jordens grund blev synlig. 17 Från himlen sträckte han ner sin hand och drog mig upp ur det djupa vattnet. Han hjälpte mig ur mina svårigheter. 18 Han räddade mig från dessa fiender, som hatar mig. Jag var ju fullständigt hjälplös i deras händer. 19 De anföll mig just den dag då jag var som svagast, men Herren beskyddade mig. 20 Han ledde mig till en plats där jag kunde vara trygg, för han är glad över mig. 21 Eftersom jag hade handlat rätt och var oskyldig belönade Herren mig. 22 Jag har följt hans befallningar och hans bud. Jag har inte vänt mig bort från honom. 23 Jag har noga hållit alla hans lagar och har inte förkastat en enda av dem. 24 Jag har gjort mitt bästa för att hålla dem alla och aktat mig för att göra det som är orätt. 25 Därför har Herren välsignat mig. Jag har gjort vad som är rätt, och han vet att jag är oskyldig. 26 Herre, du är barmhärtig mot dem som är barmhärtiga! Du straffar inte dem som flyr från det som är ont. 27 Du välsignar de ärliga, men du tolererar inte att någon lämnar dina vägar. 28 Du hjälper dem som vill bli hjälpta och inte överskattar sig själva, men du fördömer de stolta och överlägsna. 29 Du är mitt ljus! Herren, min Gud, har förvandlat mörkret till ljus. 30 Med din kraft kan jag nu ta mig över vilka murar som helst och anfalla vilken fiende som helst. 31 Vilken Gud han är! Fullkomlig i allt! Alla hans löften visar sig vara sanna. Han är den sköld som alla kan skydda sig bakom. 32 För vem är Herre utom vår Gud? Finns det någon förutom honom, som är fast som en klippa? 33 Han ger mig kraft och skyddar mig vart jag än går. 34 Han gör mig säker på foten, ja, jag är som en bergsget på klipphyllorna. Han leder mig tryggt längs bergskanten. 35 Han lär mig att bruka mitt vapen och visar mig hur jag ska spänna bågen! 36 Du har gett mig din frälsning som min sköld. Herre, din högra hand håller mig upprätt. Din mildhet har gjort mig stor. 37 Du har gett mig fast mark under fötterna, så att jag aldrig behöver snava. 38 Jag jagade mina fiender, och hann upp dem, och jag vände mig inte om förrän alla hade besegrats. 39 Med all kraft slog jag dem till marken, så att de inte kunde resa sig. Jag satte min fot på deras halsar. 40 Du utrustade mig med starka vapen för striden. Mina fiender förlorade modet och föll besegrade framför mina fötter. 41 Du fick dem att vända om och fly. Jag slog ihjäl alla som hatade mig. 42 De ropade på hjälp, men ingen vågade komma och rädda dem. De ropade på Herren, men han vägrade att svara dem. 43 Då krossade jag dem, och som dammkorn virvlade de bort med vinden. Jag kastade bort dem som sopor från gatan. 44-46 Du lät mig segra i varje strid, och folken kom och tjänade mig. Även främlingar kom och bugade sig för mig, och när jag talade till dem lydde de mina ord. Darrande kom de från sina befästningar. 47 Herren lever! Prisa honom, som är min fasta klippa, honom som beskyddar mig! 48 Han är den Gud som hämnas dem som skadar mig, och han besegrar folken inför mig. 49 Han räddar mig undan mina fiender. Han låter dem inte få tag på mig, utan skyddar mig från dessa våldsmän. 50 Herre, för detta vill jag prisa dig bland folken! 51 Många gånger har du på ett märkligt sätt räddat mig, jag som är den kung som du har tillsatt. Du har varit kärleksfull och god mot mig, och det kommer du också att vara mot mina ättlingar.