Jeremia 15 | Einheitsübersetzung 2016

Einheitsübersetzung 2016

1 Doch der HERR sprach zu mir: Selbst wenn Mose und Samuel vor mein Angesicht träten, würde ich mich diesem Volk nicht mehr zuwenden. Schicke sie weg von meinem Angesicht, sie sollen gehen! 2 Fragen sie dich dann: Wohin sollen wir gehen?, so sag ihnen: So spricht der HERR: Wer dem Tod verfallen ist, zum Tod! Wer dem Schwert, zum Schwert! Wer dem Hunger, zum Hunger! Wer der Gefangenschaft, zur Gefangenschaft! (Jer 43,11) 3 Vier Sippen biete ich gegen sie auf - Spruch des HERRN: das Schwert zum Morden, die Hunde zum Fortschleifen, die Vögel des Himmels und die Tiere des Feldes zum Fressen und Vertilgen. (Hes 14,21) 4 Ich mache sie zu einem Bild des Schreckens für alle Reiche der Erde wegen des Manasse, des Sohnes Hiskijas, des Königs von Juda, zur Strafe für das, was er in Jerusalem verübt hat. (2Kön 21,1) 5 Wer wird mit dir, Jerusalem, Mitleid haben / und wer wird dich bedauern? Wer wird abweichen von seinem Weg, / um nach deinem Ergehen zu fragen? 6 Du selbst hast mich verworfen - Spruch des HERRN -, / du hast mir den Rücken gekehrt. Deshalb streckte ich meine Hand gegen dich aus / und zerstörte dich; / ich bin des Erbarmens müde geworden. 7 Ich habe sie mit der Schaufel geworfelt / in den Toren des Landes. Ich habe mein Volk kinderlos gemacht / und es dem Untergang geweiht - / von ihren Wegen sind sie nicht umgekehrt. (Mt 3,12) 8 Seine Witwen wurden zahlreicher / als der Sand am Meer; ich brachte über sie - die Mütter der jungen Männer - / am hellen Mittag den Verwüster, ließ jählings auf sie fallen / Angst und Schrecken. 9 Die Mutter, die sieben Söhne gebar, / welkte dahin, verhauchte ihr Leben. Ihr sank die Sonne mitten am Tag, / sie fiel in Schande und Schmach. Und was übrig ist von ihnen, gebe ich dem Schwerte preis / vor den Augen ihrer Feinde - Spruch des HERRN.

Zweite Konfession des Propheten Jeremia

10 Weh mir, meine Mutter, dass du mich geboren hast, / einen Mann, der mit aller Welt in Zank und Streit liegt. Ich bin niemands Gläubiger und niemands Schuldner / und doch fluchen mir alle. (Jer 20,14) 11 Der HERR sagte: Gewiss habe ich dich zum Guten befreit. / Gewiss habe ich zur Zeit des Unheils und zur Zeit der Bedrängnis durch den Feind dich überfallen lassen. 12 Kann man Eisen zertrümmern, / Eisen aus dem Norden, und Bronze? 13 Dein Vermögen und deine Schätze / gebe ich zur Plünderung preis, nicht gegen Bezahlung, sondern wegen all deiner Sünden / und in deinem ganzen Gebiet. 14 Ich mache dich zum Sklaven deiner Feinde / in einem Land, das du nicht kennst. Denn Feuer lodert auf in meinem Zorn, / gegen euch ist es entbrannt.^[1] 15 Du weißt es, HERR; denk an mich / und nimm dich meiner an! / Schaffe mir Vergeltung an meinen Verfolgern! Raff mich nicht hinweg, / sondern schieb deinen Zorn hinaus! / Erkenne, dass ich deinetwillen Schmach erleide! 16 Fanden sich Worte von dir, / so verschlang ich sie; / dein Wort wurde mir zum Glück und zur Freude meines Herzens; denn dein Name ist über mir ausgerufen, / HERR, Gott der Heerscharen. 17 Nie saß ich im Kreis der Lustigen und nicht war ich fröhlich; / unter der Macht deiner Hand sitze ich einsam; / denn du hast mich mit Groll angefüllt. (Jer 16,8) 18 Warum dauert mein Leiden ewig / und ist meine Wunde so bösartig, / dass sie nicht heilen will? Wahrlich, wie ein versiegender Bach bist du mir geworden, / ein unzuverlässiges Wasser. 19 Darum - so spricht der HERR: Wenn du umkehrst, lasse ich dich umkehren / und wieder vor mir stehen. Wenn du Edles hervorbringst und nicht Gemeines, / darfst du wieder mein Mund sein. Jene werden umkehren zu dir, / du aber kehre dich ihnen nicht zu! 20 Dann mache ich dich für dieses Volk / zur bronzenen, festen Mauer. Mögen sie dich bekämpfen, / sie werden dich nicht bezwingen; denn ich bin mit dir, / um dir zu helfen und dich zu retten / - Spruch des HERRN. (Jer 1,18) 21 Ja, ich rette dich aus der Hand der Bösen, / ich befreie dich aus der Faust der Tyrannen.

Nya Levande Bibeln

von Biblica

Jeremia utsätts för förföljelse

1 Då sa Herren till mig: Inte ens om Mose och Samuel stod inför mig och vädjade om hjälp för dessa människor, skulle jag hjälpa dem! Låt dem försvinna ur min åsyn! 2 Och om de frågar dig: "Vart ska vi gå?", tala då om för dem att Herren säger: De som är bestämda att dö, till döden. De som ska dö genom svärd, till svärdet. De som är dömda att svälta, till hungersnöd. De som ska bli fångar, till fångenskap. 3 Jag ska låta domen drabba dem fyrfalt, säger Herren - svärd som dödar, hundar som sliter sönder och korpar och vilda djur som gör slut på det som finns kvar. 4 På grund av den ondska som bedrevs i Jerusalem av Manasse, Hiskias son och kung över Juda, ska jag straffa er så hårt att ert öde kommer att förskräcka världens alla folk. 5 Vem kommer att tycka synd om dig, Jerusalem? Vem kommer att gråta för din skull? Vem kommer att ens fråga efter dig? 6 Du har svikit mig och vänt mig ryggen. Därför har jag lyft mina händer mot dig. Jag är så trött på att alltid låta dig få ett nytt tillfälle. 7 Jag ska sålla dig som man sållar vete och ta från dig allt du håller kärt. Jag ska förgöra mitt eget folk därför att de vägrar att vända om till mig från sina ogudaktiga vägar. 8 Det ska finnas så många änkor att man inte kan räkna dem. Mitt på dagen ska jag låta död drabba ynglingar till deras mödrars stora sorg. Ångest och förskräckelse ska helt plötsligt komma över dem. 9 Även om en kvinna har sju söner ska de alla dö, och hennes liv kommer att sluta i vanära. De som överlever ska bli dödade i krig. 10 Då sa Jeremia: "Vilken olycka! Om jag ändå hade fått dö när jag blev född! Man hatar mig vart jag än kommer. Jag varken lånar eller lånar ut pengar, men ändå förbannar alla mig." 11 Men Herren svarade: "Jag ska styrka dig och hjälpa dig i nödens och olyckans tid. Jag ska få dina fiender på knä." 12-13 Kan en människa bryta sönder järn eller koppar från norr? Nej, och inte heller kan man bryta detta folks hårda vilja. På grund av alla dina synder mot mig ska jag därför överlämna dina rikedomar och skatter till fienden för plundring. 14 Jag ska låta dina fiender ta dig som slav till ett land där du aldrig tidigare har varit. Min vrede brinner som eld och ska förtära dig. 15 Då svarade Jeremia: "Herre, du vet att det är för din skull jag lider. De förföljer mig därför att jag har förkunnat ditt ord för dem. Låt dem inte döda mig! Rädda mig från deras klor och ge dem vad de förtjänar! 16 Det är dina ord som uppehåller mig. De är mat för min hungriga själ. De ger mitt sörjande hjärta glädje, och de uppmuntrar mig. Jag är stolt över att få bära ditt namn, Herre! 17-18 Jag har inte deltagit i folkets fester. Jag sitter ensam under ditt beskydd. Jag är verkligen upprörd över deras synder. Ändå har du övergett mig i mina svårigheter! Du har låtit deras förföljelse få fortsätta. Kommer de aldrig att upphöra att plåga mig? Din hjälp är lika osäker som en bäck bland bergen. Ibland är den som en flod och ibland alldeles uttorkad." 19 Herren svarade: "Om du ödmjukar dig och vänder om till mig ska jag ta dig tillbaka, och du får fortsätta att vara min tjänare. Om du använder din mun på rätt sätt ska du få vara min talesman. Låt dem lyssna till dig, men du får inte lyssna till dem. 20 De kommer att kämpa mot dig på samma sätt som en belägrande armé går till anfall mot höga stadsmurar. Men de kommer inte att kunna besegra dig, för jag är med dig för att beskydda och hjälpa dig", säger Herren. 21 "Ja, jag kommer verkligen att befria dig undan dessa onda människor och rädda dig undan deras obarmhärtiga händer."