1Paulus, Silvanus und Timotheus an die Kirche der Thessalonicher, die in Gott, dem Vater, und in Jesus Christus, dem Herrn, ist: Gnade sei mit euch und Friede! (2Thess 1,1)
DER APOSTEL UND SEINE GEMEINDE DANKSAGUNG
2Wir danken Gott für euch alle, sooft wir in unseren Gebeten an euch denken; (2Thess 1,3)3unablässig erinnern wir uns vor Gott, unserem Vater, an das Werk eures Glaubens, an die Mühe eurer Liebe und an die Standhaftigkeit eurer Hoffnung auf Jesus Christus, unseren Herrn. (2Thess 1,3)4Wir wissen, von Gott geliebte Brüder und Schwestern, dass ihr erwählt seid. (2Thess 1,11; 2Thess 2,13)5Denn unser Evangelium kam zu euch nicht im Wort allein, sondern auch mit Kraft und mit dem Heiligen Geist und mit voller Gewissheit; ihr wisst selbst, wie wir bei euch aufgetreten sind, um euch zu gewinnen.6Und ihr seid unserem Beispiel gefolgt und dem des Herrn; ihr habt das Wort trotz großer Bedrängnis mit der Freude aufgenommen, die der Heilige Geist gibt. (2Thess 1,4; 2Thess 3,7)7So wurdet ihr ein Vorbild für alle Glaubenden in Mazedonien und in Achaia. (Phil 3,17)8Von euch aus ist das Wort des Herrn aber nicht nur nach Mazedonien und Achaia gedrungen, sondern überall ist euer Glaube an Gott bekannt geworden, sodass wir darüber nichts zu sagen brauchen.9Denn man erzählt sich überall, welche Aufnahme wir bei euch gefunden haben und wie ihr euch von den Götzen zu Gott bekehrt habt, um dem lebendigen und wahren Gott zu dienen (Joh 17,3; Apg 14,15; Apg 17,4)10und seinen Sohn vom Himmel her zu erwarten, Jesus, den er von den Toten auferweckt hat und der uns dem kommenden Zorn entreißt. (Apg 17,31; 2Thess 1,7; Tit 2,13)
1Från Paulus, Silvanus[1] och Timotheos. Till församlingen i Thessalonike som lever i gemenskap med Gud Fadern och Herren Jesus Kristus. Vi ber att Gud ska visa er godhet och fylla er med frid.
Paulus tackar Gud för församlingens tro
2Vi tackar alltid Gud för er alla och ber ständigt för er,3för vi tänker på allt ni gör. Er tro har omsatts i praktisk handling, er kärlek har visat sig i hårt arbete och ni håller fast vid hoppet om att vår Herre Jesus Kristus ska rädda er för evigt. Därför måste vi tacka vår Gud och Far för er.4Kära syskon[2], Gud älskar er, och vi vet att ni har tackat ja till hans inbjudan att få tillhöra honom.5-6När vi kom till er med det glada budskapet om Jesus tog ni ju emot det. Vi kom till er inte bara med ord, utan Guds heliga Ande gav oss kraft att göra under, så att ni såg att vi verkligen trodde på budskapet själva. Ni vet ju vad vi gjorde bland er för att hjälpa er. Och allt detta övertygade er, så att ni tog emot budskapet om Jesus med den glädje som Guds heliga Ande ger, trots de förföljelser ni blev utsatta för. Ni följde vårt exempel, och därmed också Herren Jesus exempel, genom att ni var villiga att lida.7På det sättet blev ni själva ett föredöme för alla de troende i Makedonien och Achaia[3],8för ni har fört budskapet om Herren Jesus vidare till andra, inte bara i Makedonien och Achaia, utan långt utanför dessa provinsers gränser. Vart vi än kommer, har människor hört talas om er tro på Gud. Vi behöver inte säga någonting,9för alla berättar själva om hur ni tog emot oss och vårt budskap, och hur ni vände er bort från era avgudar för att tjäna den enda Guden som lever och är verklig.10Och de berättar att ni väntar på att Guds Son ska komma tillbaka från Gud i himlen ‑ Jesus, som Gud uppväckte från de döda, och som är den som räddar oss när Gud straffar resten av världen.