1And when we had parted from them and set sail, we came by a straight course to Cos, and the next day to Rhodes, and from there to Patara.[1] (Ac 16:10; Ac 16:11)2And having found a ship crossing to Phoenicia, we went aboard and set sail.3When we had come in sight of Cyprus, leaving it on the left we sailed to Syria and landed at Tyre, for there the ship was to unload its cargo.4And having sought out the disciples, we stayed there for seven days. And through the Spirit they were telling Paul not to go on to Jerusalem. (Ac 20:23; Ac 21:11)5When our days there were ended, we departed and went on our journey, and they all, with wives and children, accompanied us until we were outside the city. And kneeling down on the beach, we prayed (Ac 20:36; Ac 20:38)6and said farewell to one another. Then we went on board the ship, and they returned home.7When we had finished the voyage from Tyre, we arrived at Ptolemais, and we greeted the brothers[2] and stayed with them for one day. (Joh 21:23)8On the next day we departed and came to Caesarea, and we entered the house of Philip the evangelist, who was one of the seven, and stayed with him. (Ac 6:5; Ac 8:5; Eph 4:11; 2Ti 4:5)9He had four unmarried daughters, who prophesied. (Lu 2:36; Ac 2:17; Ac 13:1; 1Co 11:5)10While we were staying for many days, a prophet named Agabus came down from Judea. (Ac 11:28)11And coming to us, he took Paul’s belt and bound his own feet and hands and said, “Thus says the Holy Spirit, ‘This is how the Jews[3] at Jerusalem will bind the man who owns this belt and deliver him into the hands of the Gentiles.’” (1Sa 15:27; 1Ki 11:30; Isa 20:3; Jer 13:1; Jer 27:2; Mt 20:19; Ac 9:16; Ac 20:23; Ac 21:31; Ac 21:33)12When we heard this, we and the people there urged him not to go up to Jerusalem. (Mt 16:21)13Then Paul answered, “What are you doing, weeping and breaking my heart? For I am ready not only to be imprisoned but even to die in Jerusalem for the name of the Lord Jesus.” (Ac 5:41; Ac 15:26; Ac 20:24; Ac 21:12; Ro 8:36; 2Co 4:16; 2Co 12:10; Php 2:17)14And since he would not be persuaded, we ceased and said, “Let the will of the Lord be done.” (Ru 1:18; Mt 6:10)15After these days we got ready and went up to Jerusalem.16And some of the disciples from Caesarea went with us, bringing us to the house of Mnason of Cyprus, an early disciple, with whom we should lodge.
Paul Visits James
17When we had come to Jerusalem, the brothers received us gladly. (Ac 15:4; Ac 21:7)18On the following day Paul went in with us to James, and all the elders were present. (Ac 11:30; Ac 12:17)19After greeting them, he related one by one the things that God had done among the Gentiles through his ministry. (Ac 1:17; Ac 14:27; Ro 15:18)20And when they heard it, they glorified God. And they said to him, “You see, brother, how many thousands there are among the Jews of those who have believed. They are all zealous for the law, (Ac 11:18; Ac 22:3; Ro 10:2; Ga 1:14)21and they have been told about you that you teach all the Jews who are among the Gentiles to forsake Moses, telling them not to circumcise their children or walk according to our customs. (Mr 7:5; Ac 6:14; Ac 15:1; Ac 21:28; Ro 2:28; 1Co 7:19; Ga 2:14; Jas 1:1)22What then is to be done? They will certainly hear that you have come.23Do therefore what we tell you. We have four men who are under a vow; (Ac 18:18)24take these men and purify yourself along with them and pay their expenses, so that they may shave their heads. Thus all will know that there is nothing in what they have been told about you, but that you yourself also live in observance of the law. (Joh 11:55; Ac 21:23; Ac 21:26; Ac 24:18)25But as for the Gentiles who have believed, we have sent a letter with our judgment that they should abstain from what has been sacrificed to idols, and from blood, and from what has been strangled,[4] and from sexual immorality.” (Ac 15:19; Ac 15:29)26Then Paul took the men, and the next day he purified himself along with them and went into the temple, giving notice when the days of purification would be fulfilled and the offering presented for each one of them. (Nu 6:9; Nu 6:13; Ac 21:24)
Paul Arrested in the Temple
27When the seven days were almost completed, the Jews from Asia, seeing him in the temple, stirred up the whole crowd and laid hands on him, (Ac 13:50; Ac 21:26; Ac 24:18; Ac 26:21)28crying out, “Men of Israel, help! This is the man who is teaching everyone everywhere against the people and the law and this place. Moreover, he even brought Greeks into the temple and has defiled this holy place.” (Ac 6:13; Ac 21:21; Ac 24:6)29For they had previously seen Trophimus the Ephesian with him in the city, and they supposed that Paul had brought him into the temple. (Ac 20:4)30Then all the city was stirred up, and the people ran together. They seized Paul and dragged him out of the temple, and at once the gates were shut. (2Ki 11:15; Ac 26:21)31And as they were seeking to kill him, word came to the tribune of the cohort that all Jerusalem was in confusion. (Ac 10:1; Ac 21:30)32He at once took soldiers and centurions and ran down to them. And when they saw the tribune and the soldiers, they stopped beating Paul. (Ac 23:27)33Then the tribune came up and arrested him and ordered him to be bound with two chains. He inquired who he was and what he had done. (Ac 12:6; Ac 20:23; Ac 21:11; Ac 22:29; Ac 26:29; Ac 28:20; Eph 6:20; 2Ti 1:16)34Some in the crowd were shouting one thing, some another. And as he could not learn the facts because of the uproar, he ordered him to be brought into the barracks. (Ac 19:32; Ac 22:24; Ac 23:10)35And when he came to the steps, he was actually carried by the soldiers because of the violence of the crowd,36for the mob of the people followed, crying out, “Away with him!” (Lu 23:18; Joh 19:15; Ac 22:22)
Paul Speaks to the People
37As Paul was about to be brought into the barracks, he said to the tribune, “May I say something to you?” And he said, “Do you know Greek?38Are you not the Egyptian, then, who recently stirred up a revolt and led the four thousand men of the Assassins out into the wilderness?” (Mt 24:26; Ac 5:36)39Paul replied, “I am a Jew, from Tarsus in Cilicia, a citizen of no obscure city. I beg you, permit me to speak to the people.” (Ac 9:11; Ac 22:3)40And when he had given him permission, Paul, standing on the steps, motioned with his hand to the people. And when there was a great hush, he addressed them in the Hebrew language,[5] saying: (Ac 12:17; Ac 22:2; Ac 26:14)
1Sedan vi skilts från ledarna för församlingen i Efesos seglade vi direkt ner till ön Kos. Nästa dag nådde vi ön Rhodos och fortsatte därifrån till staden Patara.2Där fann vi ett fartyg som skulle gå till Fenikien i provinsen Syrien, och vi gick ombord och seglade iväg.3Vi siktade efter ett tag Cypern och passerade söder om ön med kurs mot Syrien och kom till staden Tyros, där fartyget skulle lossa lasten.4Under tiden gick vi iland och sökte upp Jesus efterföljare och stannade hos dem en vecka. De leddes då av Guds Ande att varna Paulus för att fortsätta till Jerusalem,5men när veckan hade gått återvände vi ändå till fartyget. Alla de troende, även kvinnor och barn, följde med oss ut ur staden och ner till stranden. Där bad vi tillsammans och tog farväl av varandra.6Sedan gick vi ombord, och de andra återvände hem igen.7Nästa uppehåll gjorde vi i Ptolemais. Också där hälsade vi på de troende, men stannade bara en dag.8Sedan fortsatte vi till Caesarea, där vi bodde hemma hos Filippos, en man som ständigt spred det glada budskapet om Jesus. Filippos var en av de sju första medhjälparna till Jesus sändebud,9och han hade fyra ogifta döttrar, som alla hade fått förmågan av Gud att framföra budskap från honom.10-11Under besöket där, som varade i flera dagar, kom en man från Judeen för att träffa oss. Han hette Agabos, och även han hade fått förmågan av Gud att framföra budskap från honom. Han tog Paulus bälte, band sina egna fötter och händer med det och sa: ”Guds heliga Ande säger: ’På det här sättet ska ägaren till detta bälte bindas av judarna i Jerusalem och överlämnas till romarna.’ ”12Vi som hörde detta, både reskamraterna och de troende på platsen, försökte då på alla sätt övertala Paulus att inte fortsätta till Jerusalem.13Men han sa: ”Varför gråter ni så och gör mig ledsen? Jag är beredd att inte bara hamna i fängelse i Jerusalem, utan också att dö för Herren Jesus skull.”14Och när vi förstod att han inte tänkte ändra sig, lugnade vi ner oss och sa: ”Låt det bli som Herren vill.”15Efter de här dagarna hos Filippos gjorde vi oss klara och fortsatte mot Jerusalem.16Några av Jesus efterföljare i Caesarea följde med oss en bit och visade vägen till Mnasons hus, där vi fick bo. Mnason kom från Cypern och var en av de första som började tro på Jesus.
Paulus kommer fram till Jerusalem
17När vi kom fram till Jerusalem blev vi hjärtligt välkomnade av de troende.18Dagen efter vi hade anlänt tog Paulus med oss hem till Jakob[1], och där samlades också de andra församlingsledarna.19Sedan vi hälsat på dem berättade Paulus i detalj om sitt arbete och om hur Gud hade använt honom för att nå andra folk.20När församlingsledarna hörde detta hyllade de Gud. Men efter en stund sa de: ”Du vet, käre bror, att många tusen judar har kommit till tro här, och de är alla mycket noga med att följa Moses lag[2].21Nu har ett rykte spridits i Jerusalem att du lär de judar som bor bland andra folk att inte följa Moses lag, och att du har sagt att de inte behöver omskära sina söner eller följa våra judiska traditioner.22Något måste därför göras, för de kommer säkert att få reda på att du är här.23Detta är vårt förslag: Här finns fyra män, som har gett ett löfte till Gud.[3]24Ta med dem till templet och gå igenom reningsceremonin tillsammans med dem. Betala sedan för dem så att de kan raka sina huvuden. Då förstår alla att ryktena om dig är falska, och att du själv följer Moses lag.25När det gäller troende från andra folk står vi fast vid vårt beslut. Det enda vi begär av dem är det vi skrev om i vårt brev: att de inte ska äta sådant som offrats till avgudar, att de inte ska äta kött från kvävda djur eller något annat som fortfarande har blod i sig, och att de ska avhålla sig från sexuell lössläppthet.[4]”
Paulus arresteras i templet
26-27Paulus tyckte förslaget lät bra, och nästa dag tog han männen med sig och gick igenom reningsceremonin tillsammans med dem. Han gick sedan in i templet och meddelade offentligt att reningstiden skulle vara över om sju dagar och att offer då skulle bäras fram för var och en av de fyra männen. Men precis innan de sju dagarna var slut, fick några judar från provinsen Asien[5] syn på Paulus i templet och hetsade upp folket mot honom. De grep tag i honom och28skrek: ”Israeliter[6]! Hjälp oss! Här är den man, som överallt i världen lär ut sådant som är emot vårt folk och Moses lag och templet. Nu har han till och med tagit med sig icke-judar in i templet och orenat denna heliga plats.”29(Männen hade tidigare på dagen sett Paulus nere i staden tillsammans med Trofimos från Efesos, och de antog därför att Paulus hade tagit med honom till templet.)30Det dröjde inte länge förrän hela staden var i uppror och kom springande. De släpade sedan ut Paulus ur templet och portarna stängdes genast bakom honom.31Folket tänkte döda honom, men kommendanten vid den romerska garnisonen fick veta att hela Jerusalem var i uppror.32Han ryckte därför snabbt ut med sina soldater och officerare, och när folkhopen fick se soldaterna slutade de att misshandla Paulus.33Kommendanten gick genast fram och arresterade Paulus och gav order om att han skulle bindas med dubbla kedjor. Sedan frågade han folkhopen vem Paulus var, och vad han hade gjort.34Men folket skrek än det ena, än det andra, och kommendanten kunde i förvirringen inte få någon klarhet i vad de menade. Han befallde därför att Paulus skulle tas med till den romerska fästningen.35-36Folket följde med hela vägen och ropade: ”Döda honom, döda honom!” och när de kom fram till trappan, blev folkmassan så våldsam att soldaterna måste lyfta upp Paulus på axlarna för att skydda honom.
Paulus försvarstal inför folket
37Men just när Paulus skulle föras in i fästningen, sa han till kommendanten: ”Får jag säga några ord till dig?””Kan du grekiska?” undrade kommendanten förvånad.38”Är du inte den där egyptiern som ledde ett uppror för några år sedan och tog med sig 4 000 beväpnade rebeller ut i öknen?”39”Nej”, svarade Paulus, ”jag är en jude från Tarsos i Kilikien, medborgare i en stor och viktig stad. Jag ber därför, att du ska låta mig tala till folket.”40Kommendanten gav honom då sitt tillstånd, och Paulus gjorde tecken till folket uppifrån trappan att han hade något att säga. När alla hade tystnat började han sedan tala till dem på arameiska[7].