1And it happened that while Apollos was at Corinth, Paul passed through the inland[1] country and came to Ephesus. There he found some disciples. (Ac 18:23; Ac 18:24)2And he said to them, “Did you receive the Holy Spirit when you believed?” And they said, “No, we have not even heard that there is a Holy Spirit.” (Joh 7:39; Ac 8:16; Ac 11:16)3And he said, “Into what then were you baptized?” They said, “Into John’s baptism.” (Ac 8:16; Ac 13:24; Ac 18:25; Heb 6:2)4And Paul said, “John baptized with the baptism of repentance, telling the people to believe in the one who was to come after him, that is, Jesus.” (Joh 1:7; Ac 19:3)5On hearing this, they were baptized in[2] the name of the Lord Jesus. (Ac 8:12; Ac 8:16)6And when Paul had laid his hands on them, the Holy Spirit came on them, and they began speaking in tongues and prophesying. (Mr 16:17; Ac 8:17; Ac 10:46; Ac 13:1)7There were about twelve men in all.8And he entered the synagogue and for three months spoke boldly, reasoning and persuading them about the kingdom of God. (Ac 1:3; Ac 13:5; Ac 28:23)9But when some became stubborn and continued in unbelief, speaking evil of the Way before the congregation, he withdrew from them and took the disciples with him, reasoning daily in the hall of Tyrannus.[3] (Ac 9:2; Ac 13:45; Ac 14:2; Ac 19:23; 1Co 16:9)10This continued for two years, so that all the residents of Asia heard the word of the Lord, both Jews and Greeks. (Ac 19:8; Ac 20:31; 2Ti 1:15)
The Sons of Sceva
11And God was doing extraordinary miracles by the hands of Paul, (Ac 5:12; Ac 5:15)12so that even handkerchiefs or aprons that had touched his skin were carried away to the sick, and their diseases left them and the evil spirits came out of them. (Mr 16:17; Ac 19:11)13Then some of the itinerant Jewish exorcists undertook to invoke the name of the Lord Jesus over those who had evil spirits, saying, “I adjure you by the Jesus whom Paul proclaims.” (Mt 12:27; Mt 26:63; Mr 5:7; Mr 9:38; Lu 11:19)14Seven sons of a Jewish high priest named Sceva were doing this.15But the evil spirit answered them, “Jesus I know, and Paul I recognize, but who are you?” (Jas 2:19)16And the man in whom was the evil spirit leaped on them, mastered all[4] of them and overpowered them, so that they fled out of that house naked and wounded.17And this became known to all the residents of Ephesus, both Jews and Greeks. And fear fell upon them all, and the name of the Lord Jesus was extolled. (2Th 1:12)18Also many of those who were now believers came, confessing and divulging their practices. (Mt 3:6; Mr 1:5; Ro 14:11; Jas 5:16)19And a number of those who had practiced magic arts brought their books together and burned them in the sight of all. And they counted the value of them and found it came to fifty thousand pieces of silver.20So the word of the Lord continued to increase and prevail mightily. (Ac 6:7; Ac 12:24)
A Riot at Ephesus
21Now after these events Paul resolved in the Spirit to pass through Macedonia and Achaia and go to Jerusalem, saying, “After I have been there, I must also see Rome.” (Ac 20:1; Ac 20:16; Ac 20:22; Ac 23:11; Ro 1:13; Ro 15:24; Ro 15:25; Ro 15:26; Ro 15:28; 1Co 16:3; 1Co 16:5; 2Co 1:16; 1Th 1:7)22And having sent into Macedonia two of his helpers, Timothy and Erastus, he himself stayed in Asia for a while. (Ac 13:5; Ac 16:1; Ac 19:29; 1Co 16:8; Col 4:7; 2Ti 1:18; 2Ti 4:11; Phm 1:13)23About that time there arose no little disturbance concerning the Way. (Ac 19:9; 2Co 1:8)24For a man named Demetrius, a silversmith, who made silver shrines of Artemis, brought no little business to the craftsmen. (Ac 16:16; Ac 16:19)25These he gathered together, with the workmen in similar trades, and said, “Men, you know that from this business we have our wealth. (Ac 19:24)26And you see and hear that not only in Ephesus but in almost all of Asia this Paul has persuaded and turned away a great many people, saying that gods made with hands are not gods. (De 4:28; 2Ki 19:18; Ps 115:4; Isa 44:10; Jer 10:3; Ac 14:15; Ac 17:29; 1Co 8:4; Re 9:20)27And there is danger not only that this trade of ours may come into disrepute but also that the temple of the great goddess Artemis may be counted as nothing, and that she may even be deposed from her magnificence, she whom all Asia and the world worship.” (Ac 8:10)28When they heard this they were enraged and were crying out, “Great is Artemis of the Ephesians!” (Ac 19:27)29So the city was filled with the confusion, and they rushed together into the theater, dragging with them Gaius and Aristarchus, Macedonians who were Paul’s companions in travel. (Ac 19:22; Ac 20:4; Ac 20:34; Ac 27:2; 2Co 8:19; Col 4:10; Phm 1:24)30But when Paul wished to go in among the crowd, the disciples would not let him.31And even some of the Asiarchs,[5] who were friends of his, sent to him and were urging him not to venture into the theater.32Now some cried out one thing, some another, for the assembly was in confusion, and most of them did not know why they had come together. (Ac 21:34)33Some of the crowd prompted Alexander, whom the Jews had put forward. And Alexander, motioning with his hand, wanted to make a defense to the crowd. (Ac 12:17)34But when they recognized that he was a Jew, for about two hours they all cried out with one voice, “Great is Artemis of the Ephesians!” (Ac 19:28)35And when the town clerk had quieted the crowd, he said, “Men of Ephesus, who is there who does not know that the city of the Ephesians is temple keeper of the great Artemis, and of the sacred stone that fell from the sky?[6] (Ac 14:12)36Seeing then that these things cannot be denied, you ought to be quiet and do nothing rash.37For you have brought these men here who are neither sacrilegious nor blasphemers of our goddess. (Ac 19:29; Ro 2:22)38If therefore Demetrius and the craftsmen with him have a complaint against anyone, the courts are open, and there are proconsuls. Let them bring charges against one another. (Ac 13:7)39But if you seek anything further,[7] it shall be settled in the regular assembly.40For we really are in danger of being charged with rioting today, since there is no cause that we can give to justify this commotion.”41And when he had said these things, he dismissed the assembly.
1Medan Apollos var i Korinth i provinsen Achaia, kom Paulus fram till Efesos efter sin resa genom inlandet. Där träffade han några troende och frågade dem:2”Fick ni Guds heliga Ande, när ni började tro?””Nej”, svarade de, ”vi har aldrig hört talas om Guds heliga Ande.”3”Men på vilket sätt är ni döpta då?” frågade han. De svarade: ”Vi är döpta med det dop som Johannes döparen undervisade om.”4Då förklarade Paulus för dem att Johannes dop var ett dop som visade att man hade lämnat synden och vänt om till Gud, men att Johannes också undervisade att man skulle tro på Jesus, den som kom efter honom.5När de hörde detta lät de döpa sig in i gemenskapen med Herren Jesus,6och då Paulus la sina händer på dem kom Guds heliga Ande över dem, och de började tala okända språk och framföra budskap från Gud.7Tillsammans var det cirka tolv män i gruppen.8-9Under tre månaders tid undervisade sedan Paulus regelbundet i synagogan[1]. Han talade öppet och med stort mod och försökte övertyga alla om att Gud ville rädda dem och göra dem till sitt eget folk. Men några avvisade hans budskap. De ville inte tro, utan hånade Jesus väg inför alla i synagogan. Därför slutade Paulus att gå till synagogan, och han höll de troende borta därifrån. De samlades istället i Tyrannos föreläsningssal, där Paulus undervisade varje dag.10Detta pågick i två års tid, så att alla i provinsen Asien[2], både judar och icke-judar, fick höra budskapet om Herren Jesus.11Gud gav Paulus kraft att göra ovanliga under.12Man tog till och med dukar och klädesplagg som hade varit i beröring med hans kropp och la dem på de sjuka. Och när man gjorde det försvann sjukdomarna, och de onda andarna lämnade dem som var besatta.13En grupp judiska andeutdrivare som reste från stad till stad, fick då för sig att de skulle uttala Herren Jesus namn över dem som var besatta. De tänkte ut en formel som lät: ”Jag befaller dig att komma ut, vid den Jesus som Paulus talar om!”14Det var sju män, alla söner till den judiska översteprästen Skeuas, som försökte sig på detta.15Men när de uttalade formeln, svarade den onda anden dem: ”Jag känner Jesus och jag känner Paulus, men vilka är ni?”16Och sedan kastade sig den besatta mannen över dem alla och slog dem så att de var tvungna att fly ut ur huset nakna och blodiga.17Berättelsen om vad som hade hänt spred sig sedan till både judar och icke-judar i hela Efesos, och alla i staden blev helt förskräckta och hyllade Herren Jesus.18-19Många av de troende, som tidigare hade praktiserat trolldom, bekände vad de hade gjort och plockade fram sina besvärjelseböcker och brände dem offentligt. Någon räknade ut att böckerna var värda ungefär 50 000 dagslöner.20Dessa händelser påverkade människor så starkt att budskapet om Herren Jesus spreds vida omkring, och fler och fler började tro.
Upplopp i Efesos
21Efter allt detta bestämde[3] sig Paulus för att först segla över havet och göra en lång resa genom provinserna Makedonien och Achaia. Sedan skulle han därifrån segla vidare ner till Jerusalem. ”Och till sist måste jag också besöka Rom”, sa han.22Men hans första åtgärd var att skicka Timotheos och Erastos, två av sina medhjälpare, i förväg till Makedonien, medan han själv stannade kvar i provinsen Asien[4] en tid.23Men just under den här tiden blev det stor oro i Efesos på grund av budskapet om Jesus väg[5].24Den som startade bråket var silversmeden Demetrios, en man som tjänade mycket pengar på att tillverka små kopior av gudinnan Artemis[6] tempel i Efesos. Han hade dessutom många anställda hantverkare.25Demetrios kallade ihop sina anställda till ett möte tillsammans med andra som hade liknande arbeten. Sedan talade han till dem och sa:”Ni vet att det är tack vare den här tillverkningen som vi blivit så rika.26Men nu har ni alla sett och hört, hur den här Paulus har fått en massa människor att tro att gudar som är tillverkade av människohänder inte är några gudar. Och det är inte bara här i Efesos människor ändrat sin inställning, utan i hela provinsen Asien.27Naturligtvis kommer detta att påverka våra affärer negativt, men det som oroar mig mest är att den stora gudinnan Artemis tempel kan komma att förlora sitt anseende. Ja, kanske Artemis själv kommer att bli glömd, denna mäktiga gudinna som dyrkas, inte bara i provinsen Asien utan i hela världen.”28När de hörde detta blev de rasande och började ropa: ”Stor är efesiernas Artemis!”29Det dröjde inte länge förrän folk började samlas och snart var hela staden i uppror. Man grep Gaius och Aristarchos, två makedonier som var reskamrater till Paulus, och rusade till stadens friluftsteater.30Paulus ville då gå in på teatern, men de troende hindrade honom.31Några medlemmar av stadens råd, som var vänner till Paulus, skickade också bud till honom att inte riskera livet genom att gå in.32Inne på teatern ropade alla och skrek om varandra. Allt var en enda stor röra, och de flesta visste inte ens varför de hade kommit dit.33När judarna efter en stund skickade fram en man som hette Alexandros för att förklara situationen, började några i folkhopen skrika goda råd åt honom. Och han gav tecken till folket att vara tysta och försökte hålla ett försvarstal.34Men när folket förstod att Alexandros var jude, började alla ropa igen, och under två timmar skrek de i kör: ”Stor är efesiernas Artemis! Stor är efesiernas Artemis!”35Till slut lyckades i alla fall stadens sekreterare lugna dem så pass att han kunde tala till dem. ”Invånare i Efesos”, sa han, ”alla vet att Artemis tempel finns här och att Efesos är centrum för dyrkan av den stora gudinnan, vars bild föll ner till oss från himlen.36Det är aldrig någon som har ifrågasatt detta, så ta det lugnt. Gör inte något som ni kommer att ångra.37De här männen som ni har fört hit har varken stulit något från templet eller talat illa om gudinnan.38Om Demetrios och hans hantverkare har något att anklaga dem för, så har vi domstolar som tar hand om sådant, och landshövdingar som kan ta upp fallet. Låt dem gå den lagliga vägen.39Och om det finns klagomål i andra frågor, så kan de tas upp i den lagliga folkförsamlingen.40Nu är det till och med risk att vi blir anklagade för uppror, eftersom det inte fanns någon anledning att ställa till med några oroligheter. Om de romerska myndigheterna kräver en förklaring, så har vi ingen att ge dem.”41Och med de orden fick han folkmassan att skingras.