— Ani Mojžíš a Samuel nepomohou - Prorok ohlašuje Boží hněv proti Judovi a Jeruzalému. Hospodin už není ochoten slyšet přímluvné prosby.
1 Hospodin mi řekl: „I kdyby se přede mne postavil Mojžíš a Samuel, nepřiklonil bych se k tomuto lidu. Pošli jej ode mne pryč, ať odejde!2 Až se tě budou ptát: ‚Kam máme odejít?‘, řekneš jim: Toto praví Hospodin: Kdo je určen smrti, propadne smrti, kdo meči, meči, kdo hladu, hladu, kdo zajetí, zajetí.“ 3 „Ztrestám je na čtverý způsob, je výrok Hospodinův: mečem, aby zabíjel, psy, aby vláčeli, nebeským ptactvem a zemským zvířectvem, aby žralo a ničilo.4 Učiním je obrazem hrůzy pro všechna království země kvůli Menašeovi, synu judského krále Chizkijáše, kvůli tomu, co páchal v Jeruzalémě.“ 5 „Kdo s tebou bude mít soucit, Jeruzaléme? Kdo ti projeví účast? Kdo k tobě zajde, aby se zeptal, jak se ti daří? 6 Ty sám sis mě přestal všímat, je výrok Hospodinův, odešel jsi ode mne. Napřáhnu na tebe ruku a zničím tě; stálé ohledy mě unavují. 7 Převěju je lopatou na obilí v branách země, o děti připravím, zahubím svůj lid: od svých cest se neodvrátili. 8 Zůstane mi v něm víc vdov než písku v mořích. Za poledne na ně přivedu zhoubce, na matku i na mládence. Náhle přepadnu město hněvem a hrůzou. 9 Zchřadne sedminásobná rodička, vypustí duši. Ještě za dne jí zajde slunce. Bude se stydět, rdít studem. Ty, kteří zůstanou, vydám meči před tváří jejich nepřátel, je výrok Hospodinův.“
— Těžký je úděl proroka - Prorok naříká nad svým údělem, ale Hospodin jej ujišťuje svou zachraňující přítomností.
10 Běda mi, matko má, že jsi mě zrodila, muže sporu a sváru pro celou zemi. Nic jsem si nevypůjčil, nikdo mi nepůjčil, všichni mi klnou. 11 Hospodin praví: „Nepřichystal jsem ti dobro? Nesrazil jsem kvůli tobě nepřítele v čase zlém, v čase soužení? 12 Dá se přerazit železo, železo ze severu, či bronz? 13 Tvé zboží a poklady vydám bez náhrady v plen za všechny tvé hříchy, páchané po celém tvém území. 14 Dám tě odvést tvými nepřáteli do země, kterou neznáš. Rozhoří se proti vám oheň roznícený mým hněvem.“ 15 Tys o tom věděl, Hospodine, pamatuj na mě a ujmi se mne. Vykonej za mne pomstu na těch, kdo mě pronásledují. Pro svou shovívavost mě odtud ještě neber. Věz, že pro tebe snáším potupu. 16 Jakmile se objevila tvá slova, pozřel jsem je. Tvá slova mi byla veselím a radostí srdce. Nazývají mě tvým jménem, Hospodine, Bože zástupů. 17 Nesedám v kruhu těch, kdo se vysmívají, a nejásám. Kvůli tvé ruce sedím osamocen, neboť jsi mě naplnil svým hrozným hněvem. 18 Proč je má bolest trvalá a má rána nevyléčitelná a nechce se hojit? Stal ses mi tím, kdo jako by lhal, vodou nestálou. 19 Proto praví Hospodin toto: „Jestliže se obrátíš, vrátím tě k sobě, staneš přede mnou. Budeš-li pronášet vzácná slova, nic bezcenného, budeš mými ústy. Oni se musejí obrátit k tobě, ty se k nim neobracej. 20 Učinil jsem tě vůči tomuto lidu nedostupnou bronzovou hradbou. Budou proti tobě bojovat, ale nepřemohou tě, neboť já jsem s tebou, abych tě spasil a vysvobodil, je výrok Hospodinův. 21 Vysvobodím tě z rukou zlovolníků a vykoupím tě ze spárů katanů.“
1HERREN sa till mig: ”Inte ens om Mose och Samuel stod inför mig skulle jag känna något för detta folk. Låt dem försvinna ur min åsyn och gå!2Och om de frågar dig: ’Vart ska vi gå?’ säg då till dem: ’Så säger HERREN: Den som är bestämd att dö, till döden. Den som ska dö genom svärd, till svärdet. Den som ska svälta, till hungersnöd. Den som ska tillfångatas, till fångenskap.’3Jag ska låta dem drabbas av fyra olika plågor, säger HERREN – av svärd som dödar, hundar som släpar bort och himlens fåglar och markens djur som äter upp och gör slut på dem.4Jag ska göra dem till ett skräckexempel för alla riken på jorden på grund av det som Manasse, Hiskias son och kung över Juda, gjort i Jerusalem.5Vem kommer att tycka synd om dig, Jerusalem? Vem kommer att gråta för din skull? Vem kommer att ens fråga om allt är väl med dig?6Du har förkastat mig, säger HERREN, och vänt mig ryggen. Därför har jag lyft min hand mot dig för att krossa dig. Jag är trött på att visa medlidande.7Jag kastar dem med kastskovel vid landets portar. Jag gör dem barnlösa och förgör mitt folk, för de har inte vänt om från sina vägar.8Deras änkor blir inför mig fler än sandkornen i havet. Mitt på dagen sänder jag inkräktare mot de unga männens mödrar. Ångest och förskräckelse låter jag plötsligt komma över dem.9En kvinna som har sju söner sjunker ihop och ger upp andan. Hennes sol har gått ner medan det fortfarande är dag, hon har drabbats av skam och vanära. De av dem som överlever ska jag överlämna åt deras fienders svärd, säger HERREN.”
Jeremias klagan inför Herren
10”Ve mig, min mor, att du födde mig, en man som orsakar strid och oenighet i hela landet! Jag har varken lånat eller lånat ut pengar, men ändå förbannar alla mig.”11HERREN sa: ”Jag ska befria dig och låta det gå dig väl. Jag ska sannerligen få dina fiender att be med dig i nödens och olyckans tid.[1]12Kan man bryta sönder järn, järn från norr, eller koppar?13Dina rikedomar och skatter ska jag utlämna för plundring, utan betalning, på grund av alla dina synder överallt i ditt land.14Jag ska låta dig föras som slav till dina fiender i ett land som du inte känner. Min vrede brinner som eld mot er.”15HERRE, du vet detta. Tänk på mig, ta dig an mig, låt hämnd drabba mina förföljare. Du som är långmodig, ta inte bort mig. Tänk på att det är för din skull jag får lida förakt.16Jag fann dina ord och åt dem. Ditt ord blev mitt hjärtas glädje och fröjd,[2] för jag är uppkallad efter ditt namn, HERRE, härskarornas Gud.17Jag har inte fått glädjas i goda vänners sällskap, inte roat mig. Eftersom din hand legat över mig, har jag suttit ensam, och din vrede har uppfyllt mig.18Varför måste jag ständigt lida, varför kan inte mitt sår läkas? Det vill inte läka. Du har blivit för mig som en sinande bäck, som vatten man inte kan lita på.19Därför säger HERREN: ”Om du vänder om ska jag återupprätta dig, och du får tjäna mig. Om du talar värdigt, inte ovärdigt, ska du få vara min talesman. Folk ska återvända till dig, men du får inte gå tillbaka till dem.20Jag ska göra dig till en mur för detta folk, till en befäst kopparmur. De ska anfalla dig men inte kunna besegra dig, för jag är med dig för att befria och rädda dig, säger HERREN.21Jag ska rädda dig ur de ondas makt och befria dig ur de grymmas grepp.”