Jeremjáš 14

Český ekumenický překlad

od Česká biblická společnost
1  O slovu Hospodinově, které se stalo k Jeremjášovi ohledně sucha. 2  Juda truchlí, jeho brány zchátraly a chmurně klesly k zemi. Z Jeruzaléma stoupá žalostný křik. 3  Jejich vznešení posílají svou čeleď pro vodu. Ta chodí k nádržím a vodu nenachází, vrací se s prázdnými nádobami. Stydí se a hanbí a zakrývá si hlavu. 4  Jsou zděšeni nad rolemi, neboť v zemi nenastává doba dešťů. Oráči se stydí, zakrývají si hlavu. 5  I laň v poli opouští, co porodila, neboť není zeleň. 6  Na lysých návrších postávají divocí osli, větří jako šakalové, vypovídá jim zrak, neboť nejsou byliny. 7  „Jestliže mluví proti nám naše nepravosti, jednej, Hospodine, pro své jméno. Mnohokráte jsme se odvrátili, hřešili jsme proti tobě. 8  Naděje Izraele, jeho spasiteli v čase soužení! Proč jsi v zemi jako host, jak pocestný, který se zdrží jen přes noc? 9  Proč jsi jak zdrcený člověk, jak bohatýr, který není s to spasit? Ty jsi, Hospodine, uprostřed nás a nazývají nás tvým jménem. Nezříkej se nás!“ 10  Toto praví Hospodin o tomto lidu: „Milují toulky a své nohy nešetří,“ proto v nich nemá Hospodin zalíbení. Bude nyní připomínat jejich nepravost a trestat jejich hřích. 11  Hospodin mi poručil: „Nemodli se za dobro tohoto lidu.12  Ani když se budou postit, nevyslyším jejich bědování, ani když připraví oběť zápalnou a přídavnou, nenajdu v nich zalíbení. Zcela s nimi skoncuji mečem, hladem a morem.“ 13  Nato jsem řekl: „Ach, Panovníku Hospodine, hle, proroci jim říkají: Nespatříte meč a hlad mít nebudete, nýbrž dám vám na tomto místě pravý pokoj.“ 14  Hospodin mi řekl: „Ti proroci prorokují mým jménem klam. Neposlal jsem je a nepřikázal jsem jim to a nemluvil jsem k nim. Prorokují vám klamné vidění, nicotnou věštbu a lest vlastního srdce.“ 15  Toto praví Hospodin proti těm prorokům, kteří prorokují jeho jménem: „Já jsem je neposlal. To oni říkají: ‚V této zemi nebude meč a hlad.‘ Mečem a hladem vymřou ti proroci do jednoho.16  A lid, jemuž prorokovali, bude ležet po ulicích Jeruzaléma sražen hladem a mečem a nikdo je nepohřbí, ani jejich ženy ani jejich syny a dcery. Tak vyleji na ně jejich zlobu.“ 17  Řekni jim toto slovo: „Z mých očí tekou slzy dnem i nocí bez přestání, neboť těžká rána rozdrtila panenskou dceru mého lidu velikou, bolestnou ranou. 18  Vyjdu-li na pole, hle, skolení mečem, přijdu-li do města, hle, zesláblí hlady; jak prorok, tak kněz procházejí zemí a nevědí si rady.“ 19  „Což jsi opravdu zavrhl Judu? Tvá duše si zprotivila Sijón? Proč nás biješ, což pro nás není uzdravení? S nadějí jsme vyhlíželi pokoj, ale nic dobrého nepřichází, čas uzdravení, a hle, předěšení. 20  Hospodine, uznáváme svou svévoli, i nepravost svých otců, hřešili jsme proti tobě. 21  Neodmítej nás však pro své jméno, nenech zhanobit trůn své slávy. Rozpomeň se a neruš svou smlouvu s námi. 22  Což jsou mezi přeludy pronárodů ti, kdo by mohli dát déšť? Což nebesa vydávají deště? Nejsi to ty sám, Hospodine, náš Bože? Skládáme naději v tebe, neboť ty konáš všechny tyto věci!“ 

Jeremjáš 14

nuBibeln

od Biblica
1 Det här är HERRENS ord till Jeremia om torkan:2 ”Juda sörjer. Dess stadsportar sjunker ihop, de böjer sig sörjande mot jorden. Ett klagorop stiger upp från Jerusalem.3 De mäktiga skickar sina tjänare för att hämta vatten, men när de kommer till dammarna finner de inget vatten. De kommer tillbaka med tomma kärl, besvikna och nedstämda, och täcker sina huvuden.4 Marken är sprucken av brist på regn i landet. Bönderna är besvikna och täcker sina huvuden.5 Också hinden på fältet överger sin nyfödda kalv därför att det inte finns något gräs.6 Vildåsnorna står på de kala höjderna och flämtar som schakaler. Deras ögon är matta, för det finns inget gräs.”7 Våra missgärningar vittnar mot oss, men grip ändå in, HERRE, för ditt eget ryktes skull! Många gånger har vi fallit och syndat mot dig.8 Du Israels hopp, dess räddare i tider av nöd, varför är du som en främling i landet, som en vandrare som bara stannar över natten?9 Varför står du som en handfallen, som en krigare som inte kan rädda? HERRE, du finns ju mitt ibland oss, och vi bär ditt namn. Överge oss inte!10 Så säger HERREN om detta folk: ”De älskar att vandra omkring, de håller inte sina fötter i styr. Därför accepterar HERREN dem inte mer. Han minns nu deras skuld och ska straffa dem för deras synder.”11 HERREN sa till mig: ”Be inte om något gott för det här folket.12 Även om de fastar, ska jag inte lyssna till deras rop. När de offrar brännoffer och matoffer kommer jag inte att ta emot dem. I stället ska jag göra slut på dem med svärd, hungersnöd och pest.”13 Då sa jag: ”Min Herre, HERRE, profeterna säger till dem att inget svärd eller någon hungersnöd ska drabba dem, utan du kommer att ge dem bestående fred på denna plats.”14 Då sa HERREN till mig: ”Profeterna profeterar lögner i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem att tala eller gett dem några budskap. De profeterar för er falska syner, meningslösa spådomar och sina egna påhitt.15 Därför säger HERREN om dessa profeter, som profeterar i mitt namn fastän jag inte har sänt dem, de som säger att varken svärd eller hungersnöd ska drabba detta land: Genom svärd och hungersnöd kommer dessa profeter själva att gå under.16 De som de profeterade för ska bli liggande på Jerusalems gator som offer för svält och svärd, och ingen ska begrava dem, varken dem själva, deras hustrur, söner eller döttrar. Jag ska låta deras egen ondska drabba dem.17 Säg detta till dem: ’Natt och dag strömmar tårar från mina ögon, oupphörligt. Mitt folk, min arma dotter, har drabbats av ett förkrossande slag, av ett helt obotligt sår.18 Om jag går ut på fälten ser jag dem som fallit för svärd. Kommer jag in i staden ser jag svältens härjningar. Även präster och profeter irrar rådlösa omkring i landet.[1]’ ”19 Har du fullkomligt förkastat Juda? Avskyr du Sion? Varför har du slagit oss så att inget helande finns? Vi hoppas på fred, men inget gott kommer, på en tid av helande, men det råder förskräckelse.20 HERRE, vi bekänner vår ondska och våra förfäders skuld. Vi har syndat mot dig.21 För ditt eget namns skull, förkasta oss inte! Låt inte din härlighets tron bli vanärad. Kom ihåg ditt förbund med oss och bryt det inte!22 Vilka av de andra folkens meningslösa gudar skulle kunna ge oss regn? Skulle himlen av sig själv kunna sända regn? Nej, det gör endast du, HERRE, vår Gud. Därför är du vårt hopp, för du har gjort allt detta.