— Co jsou modly před Hospodinem? - Nikdo se nevyrovná Hospodinu. Jen tupci mohou uctívat modly.
1 Dome izraelský, slyšte slovo, které proti vám promluvil Hospodin.2 Toto praví Hospodin: „Neučte se cestě pronárodů a neděste se nebeských znamení, i když se jich děsí pronárody. 3 To, čím se řídí národy, je pouhý přelud, dřevo poražené v lese, výrobek přitesaný řemeslnou rukou. 4 Krášlí jej stříbrem a zlatem, hřebíky a kladivy upevňují, aby to nebylo vratké. 5 Jsou jako strašák v okurkovém poli. Nemluví, musí se nosit, sami neudělají ani krok. Nebojte se jich, nemohou udělat nic zlého ani dobrého.“ 6 Nikdo není jako ty, Hospodine, jsi veliký a veliké je tvé jméno pro tvou bohatýrskou sílu. 7 Kdo by se tě nebál, Králi pronárodů? Úcta patří jenom tobě! Ze všech mudrců pronárodů a ze všech království není nikdo jako ty. 8 Jsou tupí a hloupí do jednoho, dají se vodit přeludy, pouhým dřevem, 9 tepaným stříbrem dovezeným z Taršíše a zlatem z Úfazu, výrobkem řemeslníka a rukou zlatníkových; je oděno purpurem a nachem, ale vše je výrobek dovedných řemeslníků. 10 Avšak Hospodin je Bůh pravý. On je Bůh živý a Král věčný. Před jeho rozlícením se chvěje země, pronárody neobstojí před jeho hrozným hněvem. 11 Řekněte jim toto: „Bohové, kteří neudělali nebe ani zemi, zmizí ze země i zpod nebes.“ 12 On svou silou učinil zemi, svou moudrostí upevnil svět, svým rozumem napjal nebesa. 13 Když vydá hlas, shlukují se na nebi vody, přivádí mlhu od končin země, déšť provází blesky, ze svých zásobnic vyvádí vítr. 14 Každý člověk je tupec, neví-li, že se každý zlatník pro své modly dočká hanby. Vždyť jeho lité modly jsou klam, ducha v nich není. 15 Jsou přelud, podvodný výtvor. V čase, kdy je budu trestat, zhynou. 16 Díl Jákobův není jako oni, vždyť všechno vytvořil on. Izrael je dědičným kmenem toho, jehož jméno je Hospodin zástupů.
— Marný nářek lidu - Země bude pro nevěru lidu zpustošena. Jeremjáš se modlí za spravedlivý trest i nad zpupným nepřítelem.
17 Seber ze země svůj uzlík, ty, která sídlíš v obležení. 18 Toto praví Hospodin: „Hle, tentokrát začnu metat z praku obyvatele země a budu je soužit, aby to pocítili.“ 19 Běda mi pro mou těžkou ránu, jsem proboden, raněn. Řekl jsem: Je to nemoc, kterou musím snášet. 20 Můj stan je zpustošen a všechna má stanová lana zpřetrhána. Moji synové ode mne odešli, nejsou tu. Není tu nikdo, kdo by ještě postavil můj stan a napjal mé stanové houně. 21 Pastýři jsou tupí, nedotazují se Hospodina. Nejsou prozíraví, všechna jejich stáda jsou rozprášena. 22 Slyš, zpráva! Hle, přichází: „Velké dunění ze severní země učiní z judských měst zpustošený kraj, domov šakalů.“ 23 Je mi známo, Hospodine, že cesta nezávisí na člověku ani jistota kroku na tom, kdo jde. 24 Potrestej mě, Hospodine, podle práva, ale ne ve hněvu, abys mě nezničil. 25 Vylej svoje rozhořčení na pronárody, jež neznají se k tobě, na čeledi, které nevzývají tvoje jméno, vždyť pozřely Jákoba, pozřely ho zcela, zpustošily jeho nivy.
1Hör de ord HERREN talar till er, Israels folk:2Så säger HERREN: ”Ta inte efter andra folks seder, bli inte skrämda av tecken på himlen som skrämmer de andra folken.3Deras seder och gudsdyrkan är meningslös. Man hugger ner ett träd i skogen och hantverkarens händer formar den med yxan.4Han dekorerar den med silver och guld och spikar fast den med hammare, för att den inte ska falla omkull.5Som fågelskrämmor på gurkfältet står de där.” De kan inte tala, och man måste bära dem eftersom de inte kan gå. Var inte rädd för dem, för de kan inte göra något ont, och något gott förmår de ju inte heller.6Ingen är som du, HERRE, du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.7Vem skulle inte frukta dig, du folkens konung? Fruktan tillkommer dig. Bland folkens alla visa män och i alla deras kungariken finns det ingen som du.8Alla är de vettlösa och dåraktiga, deras lärdom kommer från värdelösa avgudar av trä,[1]9hamrat silver som förts från Tarshish och guld från Ufas, verk av hantverkare och guldsmeder, som klätts i blått och purpurrött, allting tillverkat av skickliga män.10Men HERREN är den sanne Guden, den levande Guden, den evige kungen. För hans vrede darrar jorden, folken uthärdar inte hans raseri.11”Säg till dem så här: ’Dessa gudar, som inte har gjort vare sig himlen eller jorden, ska försvinna från jorden och inte finnas kvar under himlen.’ ”[2]12Han gjorde jorden med sin makt, grundade världen i sin vishet, och med sin kunskap spände han ut himlarna.13När han låter sin röst höras dånar himlens vatten, han får molnen att stiga upp från jordens ände. Han sänder blixtar med regnet och för ut vinden ur dess förråd.14Varje människa står där som en dåre, utan förstånd. Guldsmeden har svikits av sin gudabild, för hans gjutna avgudar är falska och inget liv finns i dem.15De är meningslösa föremål som bara blir till åtlöje. När de granskas, förintas de.16Men sådan är inte han, Jakobs andel. Han har format allt, också sin arvedels stam, Israel. Härskarornas HERRE är hans namn.
Förödelse och fångenskap
17Packa ihop era tillhörigheter! Ge er iväg från landet, ni som är belägrade!18För så säger HERREN: ”Denna gång ska jag slunga iväg dem som bor i landet. Jag ska låta dem drabbas hårt, så att de känner det.”[3]19Ve mig för min skada! Mitt sår är obotligt. Men jag tänkte: ”Det här är min plåga, jag måste uthärda den.”20Mitt tält är förstört och mina tältlinor avslitna. Mina barn har gått ifrån mig och finns inte mer. Det finns ingen kvar som kan resa mitt tält igen och sätta upp mina tältdukar.21Herdarna har tappat förnuftet och söker inte längre HERREN. De har ingen framgång, och hela deras hjord skingras.22Lyssna, något hörs! Se, något kommer! Ett väldigt dån från landet i norr. Judas städer ska läggas öde och bli ett tillhåll för schakaler.
Jeremias bön
23Jag vet, HERRE, att människan inte själv kan styra sin väg, att vandraren inte har makt att styra sina steg.24Tukta mig, HERRE, men med rättvisa, och inte i vrede, så att du inte utplånar mig.25Töm ut din vrede över de folk som inte känner dig, över de stammar som inte åkallar ditt namn. De har förtärt Jakob, slukat och utplånat honom och ödelagt hans hemland.