— Pád dcery babylónské - Svůdná dcera babylónská bude zbavena trůnu i synů a bude sdílet potupný úděl otrokyň.
1 Sestup a seď v prachu, panno, dcero babylónská! Seď na zemi, připravena o trůn, kaldejská dcero! Už tě nebudou nazývat změkčilou a zhýčkanou. 2 Chop se mlýnku a mel mouku! Odkryj závoj, zvedni vlečku, odkryj nohy, přebroď řeky! 3 Ať se odkryje tvá nahota, ať se ukáže tvá hanba. Vykonám pomstu, nikdo mi nezabrání. 4 Náš vykupitel je Svatý Izraele. Jeho jméno je Hospodin zástupů. 5 Seď zticha, vstup do tmy, kaldejská dcero! Už nikdy tě nenazvou paní královských říší. 6 Na svůj lid jsem se rozlítil, své dědictví znesvětit jsem nechal, vydal jsem je do tvé ruky. Neměla jsi s nimi slitování, svým jhem jsi i starce velmi obtížila. 7 Řekla jsi: „Navěky budu paní!“ Nikdy sis nic k srdci nebrala, nepamatovalas na poslední věci. 8 Proto slyš teď toto, požitkářko, jež trůníš v bezpečí a v srdci si namlouváš: „Nade mne už není! Já nebudu sedět jako vdova, nepoznám, co je to ztratit děti.“ 9 Dolehne na tebe obojí naráz, v jediném dni, bezdětnost i vdovství; dolehnou na tebe plnou měrou navzdory spoustě tvých kouzel a nesčíslným zaklínadlům. 10 Ve své zlobě cítila ses bezpečná a řeklas: „Nikdo mě nevidí.“ Tvá moudrost a tvé vědění tě svedly na scestí. Říkala sis v srdci: „Jsem jenom já a nikdo víc už není.“ 11 Dolehne na tebe zlo a nebudeš je umět odčarovat, postihne tě neštěstí a zažehnat je nedokážeš. Dolehne na tebe náhlý zmar, ani si to nestačíš uvědomit. 12 Postav se tu se svým zaklínáním, se spoustou svých kouzel, jimiž se od mládí zaměstnáváš! Snad budeš mít úspěch, snad naženeš strachu. 13 Zmalátnělas přes svá velká rozhodnutí. Jen ať se postaví a zachrání tě ti, kdo pozorují nebesa, kdo zírají na hvězdy, kdo při novoluní uvádějí ve známost, co by tě mohlo potkat. 14 Hle, jsou jako sláma, spálí je oheň. Ti nevysvobodí z moci plamene ani vlastní život. Nezbude ani žhavé uhlí pro ohřátí ani oheň, u něhož by bylo možno sedět. 15 Tak dopadnou ti, jimiž se zaměstnáváš, s nimiž obchoduješ už od svého mládí. Každý z nich na svých cestách zbloudí, nespatří tě nikdo.
1Kom ner och sätt dig i stoftet, du jungfru, dotter Babylon! Sätt dig på marken, utan tron, du kaldéernas dotter! Du kommer aldrig mer att kallas den ljuvliga och den behagliga.2Ta en kvarn och mal din säd, ta av din slöja, lyft upp dina kjolar och blotta benen, vada genom strömmar.3Din nakenhet ska blottas och din skam visas upp. Jag ska hämnas, och ingen människa kan hindra mig.”4Vår befriare[1] heter härskarornas HERRE, Israels Helige.5”Sitt i tystnad och gå in i mörkret, du kaldéernas dotter! Aldrig mer kommer du att kallas kungarikenas drottning.6Jag var vred på mitt folk, vanhelgade min egendom och lät dem falla i dina händer. Du visade dem ingen barmhärtighet. Ditt ok tyngde till och med de gamla.7Du tänkte att du skulle få vara en drottning för alltid. Du bekymrade dig inte och tänkte inte på vad som skulle kunna hända.8Lyssna nu, du som lever i överdåd, du som sitter så tryggt och säger för dig själv: ’Ingen är som jag! Jag kommer aldrig att sitta som änka eller mista mina barn.’9Men båda dessa öden ska drabba dig. På ett ögonblick, på en enda dag, ska du bli både barnlös och änka. I fullt mått ska de drabba dig, trots alla dina trolldomskonster och dina besvärjelsers stora kraft.10Du kände dig säker i din ondska och tänkte: ’Ingen ser mig.’ Din vishet och kunskap förledde dig, och du tänkte för dig själv: ’Ingen är som jag!’11Men en olycka ska drabba dig, som du inte kan besvärja, plötslig förödelse ska falla över dig, och du kan inte avvärja den. Plötsligt ska du drabbas av en katastrof som du inte kunnat förutse.12Fortsätt du med dina besvärjelser och dina många trolldomskonster, som du har slitit med sedan din ungdom. Kanske ska du lyckas, kanske kan du skrämma iväg någon.13Du har tröttat ut dig med alla dina rådslag. Låt dem nu träda fram och rädda dig, astrologerna och stjärntydarna, som månadsvis försöker tala om för dig vad som ska hända dig.14De är som torrt gräs som bränns upp i eld. De kan inte rädda sig själva ur lågorna. Det blir ingen glöd att värma sig vid, ingen brasa att sitta vid.15Så går det för dem som du ägnat tid och kraft åt sedan din ungdom. De irrar bort, var och en åt sitt håll, och ingen räddar dig.