DAVIDOVA POSLEDNÍ SLOVA - Král připomíná, že základem spravedlivé vlády je bázeň před Bohem.
1 Toto jsou Davidova poslední slova: „Výrok Davida, syna Jišajova, výrok muže Nejvyšším povýšeného, pomazaného Bohem Jákobovým, líbezného pěvce izraelských žalmů. 2 Hospodinův duch skrze mne mluvil, na mém jazyku byla řeč jeho. 3 Pravil mi Bůh Izraele, skála Izraele ke mně promluvila: Kdo člověku vládne spravedlivě, ten, kdo vládne v Boží bázni, 4 je jak jitřní světlo při východu slunce, jak bez mráčku jitro, od jehož jasu a vláhy se zelená země. 5 I když můj dům před Bohem takový není, ustanovil pro mne věčnou smlouvu ve všem uspořádanou a dodrženou. Je to veškerá má spása a veškeré blaho, odjinud nevzejde nic. 6 Ničemník bude jak trní zavržené všemi, nikdo na ně rukou nesáhne. 7 Ten, kdo by se ho chtěl dotknout, vezme železo, násadu kopí. Budou sežehnuti a spáleni ohněm ve svém sídle.“
DAVIDOVI BOHATÝŘI - Seznam těch, kdo Davidovi pomáhali v boji; jejich mimořádné činy.
8 Toto jsou jména Davidových bohatýrů: Jóšeb Bašebet Tachkemónský, vůdce osádky. Ten s rozkoší vrhal oštěp; naráz jich proklál osm set. 9 Po něm Eleazar, syn Dóda, syna Achóchiova, jeden ze tří bohatýrů, kteří byli s Davidem, když dráždili Pelištejce a ti se tam shromáždili k boji; izraelští muži též přitáhli.10 Povstal a bil Pelištejce, až se mu ruka unavila a křečovitě svírala meč. Toho dne připravil Hospodin veliké vysvobození. Lid se obrátil za ním a už jen obíral pobité. 11 Po něm byl Šama, syn Ageův, Hararský. Pelištejci se shromáždili do houfu; byl tam díl pole plný čočky. Lid před Pelištejci utíkal.12On se postavil doprostřed toho dílu, osvobodil jej a bil Pelištejce. Tak Hospodin připravil veliké vysvobození. 13 Jiní tři ze třiceti vůdců sestoupili a přišli o žních k Davidovi do jeskyně Adulámu. Pelištejský houf ležel v dolině Refájců.14 David byl tehdy ve skalní skrýši, postavení Pelištejců bylo tenkrát u Betléma.15 Tu David zatoužil: „Kdo mi dá napít vody z betlémské studny, která je u brány?“16 Ti tři bohatýři vtrhli do pelištejského tábora, načerpali vodu z betlémské studny, která je u brány, a přinesli ji Davidovi. On však nechtěl pít, nýbrž vykonal jí úlitbu Hospodinu.17Řekl: „Hospodine, nechť jsem dalek toho, abych udělal něco takového. Což to není krev mužů, kteří šli s nasazením života?“ Proto se jí nechtěl napít. To vykonali ti tři bohatýři. 18 Také Abíšaj, bratr Jóabův, syn Serújin, byl vůdce tří. I on zamával kopím a proklál jich na tři sta. Mezi těmi třemi byl nejproslulejší.19 Byl z těch tří nejváženější a byl jejich velitelem, ale oněm třem prvním se nevyrovnal. 20 Benajáš, syn Jójady, syna zdatného muže z Kabseelu, muže mnoha činů, ubil dva moábské reky a sestoupil a ubil v jámě lva; byl tehdy sníh.21 Ubil též Egypťana hrozného vzezření; Egypťan měl v ruce kopí. Sestoupil k němu s holí, vytrhl Egypťanovi kopí z ruky a jeho vlastním kopím ho zabil.22 Toto vykonal Benajáš, syn Jójadův. A byl mezi těmi třemi bohatýry proslulý.23 Z těch třiceti byl nejváženější, ale oněm třem prvním se nevyrovnal. David ho přidělil ke své tělesné stráži. 24 Mezi těmi třiceti byl také Asáel, bratr Jóabův, Elchánan, syn Dóda Betlémského,25 Šama Charódský, Elíka Charódský,26 Cheles Paltejský, Íra, syn Íkeše Tekójského,27 Abíezer Anatótský, Mebúnaj Chúšatský,28 Salmón Achóchejský, Mahraj Netófský,29 Cheleb, syn Baany Netófského, Ítaj, syn Ríbaje z Gibeje Benjamínovců,30Benajáš Pireatónský, Hidaj z Gaašských úvalů,31 Abí-albón Arbátský, Azmávet Barchúmský,32 Eljachba Šaalbónský, ze synů Jášenových Jónatan,33 Šama Hararský, Achíam, syn Šárara Ararského,34 Elífelet, syn Achasbaje, syna Maakaťanova, Elíam, syn Achítofela Gíloského,35 Chesrav Karmelský, Paaraj Arbejský,36 Jigál, syn Nátana ze Sóby, Baní Gádský,37 Selek Amónský, Nacharaj Beerótský, zbrojnoš Jóaba, syna Serújina,38 Íra Jitrejský, Gáreb Jitrejský39 a Urijáš Chetejský. Všech bylo třicet sedm.
1Dessa var Davids sista ord: ”David, Jishajs son, talar, han som Gud upphöjde, han som smordes till kung av Jakobs Gud, han som är sångaren av Israels sånger.2HERRENS Ande talade genom mig, och hans ord var på min tunga.3Israels Gud, Israels klippa, sa till mig: ’Den som regerar rättfärdigt, den som styr sitt folk i fruktan för Gud,4han ska vara som morgonens ljus,[1] ja, som en klar morgon utan minsta moln, som friskheten i det gröna gräset där det spirar efter regnet’.5Det är väl så med min ätt inför Gud? Ja, Gud har ingått ett evigt förbund med mig. Hans förbund är evigt och bindande. Han håller sina löften. Ja, allt som tjänar mig till frälsning och allt jag önskar låter han växa fram.6Men onda män är som törnen som kastas bort, man tar inte i dem med händerna.7Den som vill röra vid dem måste ha skarpa verktyg av järn eller spjutskaft, och sedan bränner man dem.”
Davids hjältar
8Här följer namnen på Davids hjältar. Jishboshet från Takemon var den förnämste bland ”de tre”[2], han som vid ett tillfälle dödade 800 man med sitt spjut.9Närmast honom kom Elasar, son till Dodo av Achoachs släkt. Han var också en av de tre. Han var tillsammans med David vid Pas Dammim när filistéerna hånade dem och var samlade till strid. Israeliterna drog sig tillbaka.10Han dödade filistéer ända tills hans hand var så trött att den satt som fastklistrad vid svärdet och genom honom utförde HERREN en stor räddning den dagen. Resten av armén återvände till Elasar men bara för att ta byte.11Sedan kom Shamma, son till Age från Harar. En gång hade filistéerna samlats vid Lechja.[3] Där fanns en åker full med ärter. Israeliterna flydde för filistéerna,12men Shamma ställde sig mitt på åkern, försvarade den, slog filistéerna och genom honom utförde HERREN en stor räddning.13En dag under skördetiden begav sig tre av de trettio förnämsta kämparna till David i Adullams grotta, medan en avdelning filistéer hade slagit läger i Refaimdalen.14David befann sig i borgen och en filisteisk utpost fanns i Betlehem.15David sa längtansfullt: ”Ack, om någon kunde hämta lite vatten från källan vid porten till Betlehem!”16De tre hjältarna bröt sig då igenom filistéernas läger och hämtade upp vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och förde det med sig tillbaka till David. Men David vägrade att dricka det och hällde ut det som ett dryckesoffer till HERREN.17”Nej, HERREN förbjude att jag skulle göra något sådant!” sa han. ”Skulle jag dricka blodet av dessa män som riskerat sina liv?” Han ville inte dricka det. Sådana var de tre hjältarnas bedrifter.18Avishaj, Serujas son och Joavs bror, var befälhavare för de trettio[4]. En gång dödade han 300 man med sitt spjut och han blev lika berömd som ”de tre”.19Hans anseende blev större än någon bland de tre och han blev deras befälhavare, men han räknades inte som en av dem.20Benaja var son till Jojada och en tapper soldat från Kavseel. Han gjorde många stordåd och dödade två av Moabs bästa män[5]. Han gick också ner och slog ihjäl ett lejon i en brunn en snöig dag.21En annan gång dödade han en storväxt egypter som var beväpnad med ett spjut. Benaja gick fram till honom beväpnad med en stav. Han ryckte spjutet från egypterns hand och dödade honom med det.22Sådana var Benajas, Jojadas sons, bedrifter, och han fick stort anseende bland de tre hjältarna.23Han var mer berömd än de trettio, men han räknades inte med bland de tre. David gav honom befälet över sin livvakt.24Asael, Joavs bror, var bland de trettio liksom: Elchanan, Dodos son, från Betlehem,25Shamma från Harod, Elika från Harod,26Heles från Pelet, Ira, Ickeshs son från Tekoa,27Avieser från Anatot, Mebunnai[6] från Hushas släkt,28Salmon från Achoachs släkt, Mahraj från Netofa,29Helev, Baanas son, från Netofa, Ittaj, Rivajs son, från Giva i Benjamin30Benaja från Piraton, Hiddaj från Nachale Gaash,31Avi-Alvon från Arava, Asmavet från Bachurim,32Eljachba från Shaalvon, Jashens söner, Jonatan,33Shamma från Harar, Achiam, Sharars son, från Arar,34Elifelet, Achasbajs son, från Maaka, Eliam, Achitofels son, från Gilo,35Hesro från Karmel, Paaraj från Arav,36Jigal, Natans son, från Sova, Bani av Gads stam,37Selek från Ammon, Nachraj från Beerot, Joavs, Serujas sons, väpnare,38Ira av Jeters släkt, Garev av Jeters släkt39samt hettiten Uria. Allt som allt var de trettiosju man.