2. Samuelova 22 | Český ekumenický překlad

Český ekumenický překlad

DAVIDOVA PÍSEŇ - Král zpívá žalm vděčnosti Hospodinu, který ho chránil a vysvobozoval z bran podsvětí i z rozbrojů lidu.

1 Slova této písně přednášel David Hospodinu v den, kdy jej Hospodin vysvobodil ze spárů všech jeho nepřátel i ze spárů Saulových. 2 Pravil: „Hospodine, skalní štíte můj, má pevná tvrzi, můj vysvoboditeli, 3 Bože můj, má skálo, utíkám se k tobě, štíte můj a rohu spásy, nedobytný hrade, moje útočiště, zachránce můj, ty mě před násilím zachraňuješ! 4 Když jsem vzýval Hospodina, jemuž patří chvála, byl jsem zachráněn před svými nepřáteli. 5 Ovinuly mě příboje smrti, zachvátily mě dravé proudy Ničemníka, 6 provazy podsvětí se kolem mne stáhly, dostihly mě léčky smrti. 7 V soužení jsem vzýval Hospodina, ke svému Bohu jsem volal. Uslyšel můj hlas ze svého chrámu, mé volání proniklo až k jeho sluchu. 8 Zachvěla se země, roztřásla se, nebesa v základech se hnula, chvěla se před jeho plamenným hněvem. 9 Z chřípí se mu valil dým, z úst sžírající oheň, planoucí řeřavé uhlí. 10 Sklonil nebesa a sestupoval, pod nohama černé mračno. 11 Na cheruba usedl a letěl, ukázal se na perutích větru. 12 Temno učinil stánkem kolem sebe, vířící vodstvo, mračna prachu. 13 Před jeho jasem vzplálo hořící uhlí. 14 Hospodin zaburácel z nebe, Nejvyšší vydal svůj hlas. 15 Vyslal šípy a rozehnal je, blesky je uvedl v zmatek. 16 Tu se objevila koryta moře, základy světa se obnažily, když Hospodin zaútočil, když zadul svým hněvivým dechem. 17 Vztáhl ruku z výše, uchopil mě, vytáhl mě z nesmírného vodstva. 18 Nepříteli mocnému mě vyrval, těm, kdo nenáviděli mě, kdo zdatnější byli. 19 Přepadli mě v den mých běd, ale Hospodin mě podepíral. 20 Učinil mě volným, ubránil mě, protože si mě oblíbil. 21 Hospodin mi odplatil podle mé spravedlnosti, odměnil mě podle čistoty mých rukou, 22 neboť jsem dbal na Hospodinovy cesty, neodvrátil jsem se svévolně od svého Boha. 23 Všechny jeho řády jsem měl na zřeteli, neodbočil jsem od jeho nařízení. 24 Jemu jsem náležel dokonale, varoval se nepravosti. 25 Podle mé spravedlnosti mě Hospodin odměňoval, podle čistoty mé tak, jak jevila se jemu. 26 Ty věrnému osvědčuješ věrnost, muži dokonalému svou dokonalost, 27 ryzímu svou ryzost osvědčuješ, s neupřímným se však pouštíš do zápasu. 28 A lid ponížený zachraňuješ, ale svým pohledem ponižuješ povýšené. 29 Ty jsi moje světlo, Hospodine. Hospodin mi září do mých temnot. 30 S tebou proběhnu i nepřátelskou vřavou, se svým Bohem zdolám hradbu, 31 s Bohem, jehož cesta je tak dokonalá! To, co řekne Hospodin, je protříbené. On je štítem všech, kteří se k němu utíkají. 32 Kdo je Bůh krom Hospodina, kdo je skála, ne-li Bůh náš! 33 Bůh je má záštita pevná a vodí mě cestou dokonalou, 34 on dává mým nohám hbitost laně, na mých posvátných návrších mi dopřává stanout, 35 učí bojovat mé ruce a mé paže napnout bronzový luk. 36 Podal jsi mi štít své spásy, tvá péče mé síly rozmnožila. 37 Dals volnost mým krokům, nohy se mi nepodvrtnou. 38 Budu stíhat nepřátele, vyhladím je. Nevrátím se zpět, dokud je neudolám. 39 Docela je rozdrtím, už nepovstanou, pod nohy mi padnou. 40 Opásals mě statečností k boji; ty, kdo povstávají proti mně, sám srazíš. 41 Obrátil jsi na útěk mé nepřátele, navždy umlčím ty, kdo mě nenávidí. 42 Budou volat o pomoc, a nespasí je nikdo, volat k Hospodinu, ale neodpoví. 43 Roztluču je, budou jako prach země, pošlapu a podupu je jako bláto ulic. 44 Dals mi vyváznout z rozbrojů mého lidu, jako vůdce pronárodů jsi mě střežil. Sloužit bude mi i lid, který jsem neznal. 45 Cizinci se budou vtírat do mé přízně, na slovo mě uposlechnou. 46 Cizinci jak tráva zvadnou, vypotácejí se ze svých hradišť. 47 Živ je Hospodin! Buď požehnána moje skála, vyvýšen buď Bůh, má spásná skála! 48 Bůh, jenž mě pověřil vykonáním pomsty, národy mi podřizuje. 49 Ty mě z rukou mých nepřátel vytrhuješ, pozvedáš mě nad ty, kdo proti mně povstávají, ty mě násilníku vyrveš. 50 Proto ti vzdám, Hospodine, mezi pronárody chválu, budu zpívat žalmy tvému jménu. 51 Velká vítězství dopřává svému králi, prokazuje milosrdenství svému pomazanému, Davidovi a jeho potomstvu, navěky.“

nuBibeln

od Biblica

Davids sång efter räddningen

1 Denna sång^[1] sjöng David till HERREN när HERREN hade räddat honom från alla hans fiender och från Sauls våld: 2 ”HERREN är min klippa, han är min borg, min räddare. 3 Han är min Gud, min tillflykts klippa. Han är min sköld och min frälsnings horn^[2], mitt värn och min tillflykt, du som räddar mig från våldet. 4 När jag ropar till HERREN, han som är värd allt pris, räddar han mig från alla mina fiender. 5 Dödens vågor omgav mig, fördärvets strömmar sköljde över mig. 6 Dödsrikets^[3] band omgav mig, dödens snaror föll över mig. 7 I min förtvivlan vädjade jag till HERREN, ropade till min Gud, och han hörde mig i sitt tempel. Mitt rop nådde hans öron. 8 Då darrade jorden och bävade, himlens grundvalar skakade. De skälvde, för han var vred. 9 Rök vällde fram ur hans näsborrar och eldslågor slog ut från hans mun. Han sprutade glöd. 10 Han sänkte ner himlen och kom ner med mörka moln under sina fötter. 11 Han red på en kerub och flög, med vindens vingar svävade han fram.^[4] 12 Han svepte in sig i mörkrets tält som omslöt honom: vattenmassor, tjocka regnmoln. 13 I ljuset av hans närvaro blixtrade klot av eld. 14 HERREN dundrade i himlen. Den Högste lät sin stämma höras. 15 Han sköt sina pilar och skingrade dem, han lät blixtar ljunga och förvirrade dem. 16 Havets bäddar visade sig, jordens grund blev synlig på HERRENS tillrättavisning, för hans vredes stormvind. 17 Från höjden sträckte han ner sin hand, grep tag i mig och drog mig upp ur det djupa vattnet. 18 Han räddade mig från mina mäktiga fiender, från dem som var starkare än jag. 19 De anföll mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd. 20 Han ledde mig till en rymlig plats, han räddade mig, för han älskar mig. 21 Eftersom jag hade handlat rättfärdigt och rent belönade HERREN mig. 22 Jag har följt HERRENS vägar. Jag har inte avfallit och vänt mig bort ifrån min Gud. 23 Jag har noga hållit hans lagar och aldrig överträtt någon enda av dem. 24 Jag har varit fläckfri inför honom och aktat mig för att synda. 25 Därför har HERREN belönat min rättfärdighet, min renhet inför honom. 26 Du är trogen mot den som är trogen. Du är pålitlig för den som är pålitlig. 27 Du visar dig ren mot den rene, men den som sviker möter du med list. 28 Du räddar det folk som är förnedrat, men du förödmjukar de stolta. 29 Du är mitt ljus, HERRE, HERREN förvandlar mitt mörker till ljus. 30 Med din hjälp kan jag anfalla en här, med min Gud kan jag störta fram mot en mur. 31 Guds väg är fullkomlig. Alla HERRENS ord är sanna. Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom. 32 Vem är Gud utom HERREN? Vem är en klippa utom vår Gud? 33 Gud är min starka fästning, han hjälper mig att vandra på den rätta vägen. 34 Han gör mig säker på foten som en hind, och ställer mig på bergen. 35 Han ger mig skicklighet i striden och lär mig hur jag ska spänna bågen. 36 Du gav mig din frälsnings sköld, och när du svarade mig, stärkte du mig.^[5] 37 Du gav mig fotfäste, så att jag aldrig behövde snava. 38 Jag förföljde mina fiender, och förgjorde dem, och jag vände inte om förrän alla hade förintats. 39 Jag gjorde slut på dem, jag krossade dem, så att de inte kunde resa sig. Jag trampade ner dem fullständigt. 40 Du rustade mig med styrka till att strida. Mina fiender föll besegrade framför mina fötter. 41 Du drev mina fiender på flykten. Jag har utplånat dem allesammans. 42 De ropade på hjälp, men ingen räddade dem. De ropade på HERREN, men han svarade inte. 43 Jag krossade dem till dammkorn. Jag trampade ner dem som smuts på gatan. 44 Du räddade mig då jag anfölls av mitt folk. Du gjorde mig till ledare över folken, även främlingar kom och betjänade mig. 45 Främlingar kom krypande till mig. När jag talade till dem, lydde de. 46 Främlingars mod försvann, och darrande kom de ut ur sina fästen. 47 HERREN lever! Prisad vare han, min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa! 48 Gud låter mig hämnas mina fiender, och lägger folken under mig. 49 Du frigör mig undan mina fiender. Du låter dem inte få tag på mig, utan skyddar mig från dessa våldsmän. 50 Därför vill jag prisa dig bland folken, HERRE, och sjunga till din ära! 51 Han ger stora segrar till sin^[6] smorde kung. Han är nådig mot David och hans ättlingar för evigt.”