1 Kéž byste ode mne snesli trochu nerozumu – ano, snášejte mne!2 Vždyť vás žárlivě střežím Boží žárlivostí; zasnoubil jsem vás jedinému muži, abych vás jako čistou pannu odevzdal Kristu.3 Obávám se však, aby to nebylo tak, jako když had ve své lstivosti oklamal Evu, aby totiž vaše mysl neztratila nevinnost a neodvrátila se od upřímné oddanosti Kristu.4 Když někdo přijde a zvěstuje jiného Ježíše, než jsme my zvěstovali, nebo vám nabízí jiného ducha, než jste dostali, nebo jiné evangelium, než jste přijali, klidně to snášíte!5 Mám však za to, že nejsem v ničem pozadu za těmi veleapoštoly!6 I když mi chybí výmluvnost, poznání mi nechybí; to jsme vám pokaždé a v každém ohledu ukázali. 7 Nebo jsem se snad dopustil hříchu, když jsem sám sebe ponižoval, abyste vy byli vyvýšeni, že jsem vám totiž evangelium zvěstoval zadarmo?8 Jiné církve jsem okrádal, když jsem od nich přijímal podporu, abych mohl sloužit vám.9 Když jsem byl u vás a měl jsem nedostatek, nikomu jsem nebyl na obtíž, neboť čeho se mi nedostávalo, doplnili bratří, kteří přišli z Makedonie. Ve všem jsem jednal a budu jednat tak, abych pro vás nebyl břemenem.10 Jakože je při mně pravda Kristova, tato moje chlouba nebude v achajských končinách umlčena!11 Proč na tom trvám? Snad proto, že vás nemám v lásce? Bůh ví, že mám!12 Ale jak to dělám, budu dělat i nadále; nechci dát příležitost těm, kdo by se rádi chlubili, že si počínají jako my.13 Jsou to falešní apoštolové, nepoctiví dělníci, přestrojení za apoštoly Kristovy.14 A není divu, vždyť sám satan se převléká za anděla světla;15 není tedy nic překvapujícího na tom, že se jeho služebníci převlékají za služebníky spravedlnosti. Jejich konec bude jako jejich skutky! 16 Opakuji: ať si nikdo nemyslí, že jsem tak nerozumný! Ale i kdyby si to někdo o mně myslel: přijměte mne i jako nerozumného, dovolte mi, abych se také já něčím maličko pochlubil.17 Co teď říkám, neříkám ve jménu Páně, nýbrž jako z nerozumu, v této roli vychloubače.18 Když se tak mnozí chlubí vnějšími věcmi, pochlubím se i já.19 Vy, kteří jste tak rozumní, rádi snášíte nerozumné.20 Ochotně snášíte, když vás někdo zotročuje, když vás někdo vyjídá, když vás obírá, když vás přezírá, když vás bije do tváře.21 Musím přiznat, že na něco takového jsem příliš slabý! Ale čeho se odváží někdo jiný – teď mluvím jako z nerozumu – toho se odvážím i já.22 Oni jsou Hebrejci? Já také! Jsou Izraelci? Já také! Jsou potomky Abrahamovými? Já také!23 Jsou služebníky Kristovými? Odpovím obzvlášť nerozumně: já tím víc! Namáhal jsem se usilovněji, ve vězení jsem byl vícekrát, ran jsem užil do sytosti, smrti jsem často hleděl do tváře.24 Od Židů jsem byl pětkrát odsouzen ke čtyřiceti ranám bez jedné,25 třikrát jsem byl trestán holí, jednou jsem byl kamenován, třikrát jsem s lodí ztroskotal, noc a den jsem jako trosečník strávil na širém moři.26 Častokrát jsem byl na cestách – v nebezpečí na řekách, v nebezpečí od lupičů, v nebezpečí od vlastního lidu, v nebezpečí od pohanů, v nebezpečí ve městech, v nebezpečí v pustinách, v nebezpečí na moři, v nebezpečí mezi falešnými bratřími,27 v námaze do úpadu, často v bezesných nocích, o hladu a žízni, v častých postech, v zimě a bez oděvu.28 A nadto ještě na mne denně doléhá starost o všechny církve.29 Je někdo sláb, abych já nebyl sláb spolu s ním? Propadá někdo pokušení, abych já se tím netrápil?30 Mám-li se chlubit, pochlubím se svou slabostí!31 Bůh a Otec Pána Ježíše, požehnaný na věky, ví, že nelžu.32 Místodržitel krále Arety dal hlídat brány města Damašku, aby se mne zmocnil,33 byl jsem však v koši spuštěn otvorem v hradbách, a tak jsem unikl jeho rukám.
1Jag hoppas ni står ut med lite dårskap från mig en stund till. Ja, det gör ni säkert!2Med gudomlig svartsjuka vakar jag nu svartsjukt över er. Jag har trolovat er med en enda man, Kristus, så att jag kan överlämna er som en ren jungfru åt honom.3Men jag är rädd för att ni ska bli vilseledda i era sinnen och lockas till att överge den uppriktiga renheten mot Kristus, precis som Eva blev lurad av ormens övertalningsförmåga.[1]4Om någon kommer och förkunnar en annan Jesus än den vi förkunnade för er, eller om ni får en annan ande än den ni en gång fick, eller ett annat ”evangelium” än det ni tog emot, så är ni genast med på noterna.5Men jag anser mig inte på något sätt underlägsen dessa väldiga apostlar.6Jag kanske inte är lika vältalig, men jag känner väl till det jag talar om. Det har vi redan bevisat för er på många olika sätt.7Var det en synd jag begick i och med att jag ödmjukade mig för att ni skulle upphöjas och förkunnade Guds evangelium än för er utan ersättning?8Jag plundrade andra församlingar och lät dem underhålla mig, för att jag skulle kunna tjäna er.9När jag var hos er och inte hade något att leva av, var jag ändå ingen börda för någon. Istället kom några troende män från Makedonien och gav mig det jag behövde. Jag har i allting aktat mig för att bli någon börda för er, och kommer alltid att göra det.10Så sant som Kristus sanning är i mig: den stoltheten ska ingen i provinsen Achaia få ta ifrån mig.11Varför? Är det för att jag inte älskar er? Det vet Gud att jag gör.12Jag vill fortsätta att göra så, för att inte dessa som vill skryta över att de är lika duktiga som vi ska kunna göra det.13De är nämligen falska apostlar, bedrägliga arbetare, som framträder som Kristus apostlar.14Men det är inget att förvåna sig över. Satan själv förklär sig ju till en ljusets ängel.15Därför är det inte konstigt om hans tjänare också låtsas vara rättfärdighetens tjänare. Men de ska få det slut som deras handlingar förtjänar.
Paulus prövningar som apostel
16Jag ber er än en gång att ingen ska ta mig för en dåre. Men om ni gör det, så lyssna ändå på denna dåre, så att jag får skryta lite, även jag.17Vad jag nu säger är verkligen inget som Herren skulle vilja. Nej, det är rena dårskapen att skryta.18Men när nu så många skryter på mänskligt vis, så måste också jag göra det.19För trots att ni anser er vara så kloka, står ni ändå gärna ut med dårar.20Ni accepterar att de gör er till slavar, att de äter er ur husen, att de tar makten över er, att de trycker ner er, förnedrar er och slår er i ansiktet.21Jag skäms över att behöva medge att vi inte har varit kraftfulla nog till sådant! Men vad någon annan vågar skryta med – nu talar jag som en dåre – det vågar också jag.22De är hebréer, men det är jag med. De hör till Israels folk, men det gör jag med. De är ättlingar till Abraham, men det är jag med.23De tjänar Kristus – och nu talar jag som en dåre – men det gör jag ännu mer. Jag har arbetat hårdare än andra, suttit i fängelse oftare än andra, blivit slagen, jag vet inte hur många gånger, och har ofta varit nära att dö.24Fem gånger har jag fått trettionio piskrapp av judarna.[2]25Tre gånger har jag blivit slagen med spö. En gång har jag stenats. Tre gånger har jag lidit skeppsbrott. Ett helt dygn har jag drivit omkring på öppna havet.26Jag har ofta varit ute på resor, där jag har blivit utsatt för faror på floder, för faror från rövare, från mitt eget folk och från andra folk, blivit utsatt för faror i städer, i öknar, på havet och bland falska trossyskon.[3]27Jag har arbetat och slitit och ofta vakat hela nätter. Jag har varit hungrig och törstig och har ofta fått svälta. Jag har frusit och saknat kläder.28Ovanpå allt detta har jag varje dag haft bekymmer för hur det ska gå för alla församlingar.29Är någon svag utan att jag blir svag? Och om någon kommer på fall, plågas ju jag som av eld.30Om jag nu måste skryta, vill jag skryta över min egen svaghet.31Herren Jesus Gud och Fader, han som är välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger.32I Damaskus lät kung Aretas landshövding sätta ut vakter vid stadsportarna för att arrestera mig.33Men jag firades ner i en korg från en öppning i stadsmuren, så att jag räddades undan honom.