— Vyleji vody na žíznivé - Jako hyne život bez vody, tak i bez ducha. Z ducha povstane Izraeli nové potomstvo.
1 „A nyní slyš, Jákobe, můj služebníku, Izraeli, jehož jsem vyvolil. 2 Toto praví Hospodin, který tě učinil, který tě vytvořil v životě matky a pomáhá ti: Neboj se, Jákobe, můj služebníku, Ješurúne, jehož jsem vyvolil. 3 Já vyleji vody v místa zprahlá žízní, bystřiny na suchou zemi. Já vyleji svého ducha na tvé potomstvo a své požehnání na ty, kteří z tebe vzejdou. 4 Porostou jak mezi trávou, budou jako topoly při tekoucích vodách. 5 Onen řekne: ‚Já jsem Hospodinův‘ a jiný se nazve jménem Jákobovým, další si napíše na ruku: ‚Jsem Hospodinův‘ a dá si čestné jméno Izrael.“
— Jsem První i Poslední - Není Boha kromě Hospodina. Modly jsou nicotný výtvor lidských rukou. Vykoupení je jen u Hospodina.
6 Toto praví Hospodin, král Izraele, jeho vykupitel, Hospodin zástupů: „Já jsem první i poslední, kromě mne žádného Boha není. 7 Kdo je jako já? Jen ať se ozve! Ať to oznámí, ať mi to předloží! Od chvíle, kdy jsem navěky ustavil svůj lid, kdo mu oznamuje, co přijde a co má nastat? 8 Nestrachujte se! Nebuďte zmateni. Což jsem ti vše neohlašoval a neoznamoval už předem? Vy jste moji svědkové. Což je Bůh kromě mne? Jiné skály není, já o žádné nevím.“ 9 Výrobci model jsou všichni k ničemu; modly, které mají za žádoucí, jim nijak neprospějí. Jejich svědkové, ti nic nevidí a nic nevědí, jsou jen pro ostudu.10 Kdo si boha vyrábí, jen modlu si odlévá; nebude z toho mít žádný prospěch.11 A všechny jeho společníky poleje stud. Řemeslníci jsou pouzí lidé. Ať se sem všichni shromáždí, ať se tu postaví; propadnou strachu a zastydí se spolu.12 Kovář kuje modlu, pracuje při žhoucím uhlí, kladivem jí dává tvar, zhotovuje ji silou své paže; přitom hladoví do vysílení, nemůže se ani napít, ač umdlévá.13 Tesař natahuje šňůru, rudkou načrtává modlu, opracovává ji dláty, rozměřuje kružidlem, až jí dá podobu muže, honosný vzhled člověka, a usadí ji v domě.14 Dá si porazit cedry nebo vezme dub, drnák či křemelák, vypěstoval si je mezi lesními stromy. Zasadil jasan a déšť mu dal vzrůst.15 Pro člověka je to na topení, něco z toho vezme a ohřeje se. Buď zatopí a upeče chleba, nebo zhotoví boha a klaní se mu, udělá z toho modlu a hrbí se před ní.16 Polovinu spálí pod masem, které bude jíst, upeče pečeni a nasytí se. Přitom se ohřeje a zvolá: „To jsem se zahřál, je mi teplo!“17 Z toho, co zůstalo, si udělá boha, modlu, před kterou se hrbí a jíž se klaní a k níž se modlí a žadoní: „Vysvoboď mě, jsi přece můj bůh!“18 Nevědí nic a nechápou, mají oči zalepené a nevidí, jejich srdce nevnímá.19 Ale on si to nebere k srdci, chybí mu poznání a rozum, aby si řekl: „Polovinu jsem spálil, na žhavém uhlí jsem napekl chleba a upekl maso a jedl jsem, ze zbytku jsem udělal tuhle ohavnost a hrbím se před špalkem.“20 Kdo se zabývá popelem, toho zavádí bláhovost srdce, ten svůj život nevysvobodí, ani se neptá: „Není to, co mám v pravici, pouhý klam?“ 21 „Pamatuj na to, Jákobe, pamatuj, Izraeli, že jsi můj služebník. Já jsem tě utvořil, jsi můj služebník, Izraeli, u mne nebudeš zapomenut. 22 Zaženu tvou nevěru jak mračno a jako oblak tvé hříchy. Navrať se ke mně, já tě vykoupím.“ 23 Plesejte, nebesa, vždyť Hospodin to vykoná, hlaholte, nejhlubší útroby země, ať zvučně plesají hory, les a všechny jeho stromy, neboť Hospodin vykoupí Jákoba a proslaví se v Izraeli.
KÝROS - — Hospodinův pastýř - Hospodinova svrchovanost se projevuje i v tom, že si povolává cizího krále za pastýře svého lidu.
24 Toto praví Hospodin, tvůj vykupitel, který tě vytvořil v životě matky: „Já jsem Hospodin, já konám všechno: sám nebesa roztahuji, překlenul jsem zemi. Kdo byl se mnou?“ 25 Hospodin ruší znamení žvanilů a z věštců činí pomatence, obrací mudrce nazpět a jejich poznání mate. 26 Potvrzuje slovo svého služebníka, plní rozhodnutí ohlášené svými posly. Jeruzalému on praví: „Budeš osídlen!“ a judským městům: „Budete zbudována! Pozvednu jej z trosek.“ 27 Hlubině on praví: „Vyschni! Vysuším tvé vodní proudy.“ 28 O Kýrovi praví: „Hle, můj pastýř. Vyplní každé mé přání. Řekne Jeruzalému: ‚Budeš vybudován!‘ A chrámu: ‚Budeš založen!‘“
1Lyssna nu, min tjänare Jakob, Israel, som jag har utvalt:2Så säger HERREN, som skapade dig och formade dig i moderlivet, han som hjälper dig: Var inte rädd, min tjänare Jakob, Jeshurun[1], som jag har utvalt.3Jag ska utgjuta vatten över törstande mark, floder över uttorkat land. Jag ska utgjuta min Ande över dina barn och mina välsignelser över dina ättlingar.4De ska växa upp bland gräset, som pilträd på en flodstrand.5En ska säga: ’Jag tillhör HERREN’, en annan bära Jakobs namn, en tredje ska skriva att han är HERRENS och hedras med namnet Israel.”6Så säger HERREN, Israels kung och befriare, härskarornas HERRE: ”Jag är den förste och jag är den siste. Det finns ingen annan Gud än jag.7Vem är som jag? Låt honom tala om det, förklara, lägga fram för mig vad som hänt sedan jag formade mitt folk i urtiden, och vad som ska komma.[2] Låt dem berätta vad som ska komma att ske.8Var inte förskräckta, var inte rädda! Har jag inte förkunnat och förutsagt detta för länge sedan? Ni är mina vittnen. Finns det någon annan Gud än jag? Nej, ingen annan klippa finns, jag vet ingen.”
Avgudarnas meningslöshet
9De som bygger avgudar åt sig är ingenting. Deras älskade beläten har ingen hjälp att ge. Deras vittnen ser inget och vet inget, de får stå där med skam.10Vem gör sig en gud, gjuter en gudabild som inte är till någon nytta för honom?11Alla hans anhängare ska stå med skam, för hantverkarna som gjort dem är själva bara människor. Låt dem alla samlas och ställa sig där. Alla ska de stå där med skam och i skräck.12Smeden bearbetar järn vid sitt städ, i glöden, och formar det med hammare med all sin kraft. Han blir hungrig och trött, dricker inget vatten och blir matt.[3]13Snickaren tar mått med band, sätter ut märken med krita och hugger ut den med stämjärn. Han märker ut formen med passare, formar den som en människa i all hennes glans, som sedan kan bo i ett tempel.14Man hugger ner cedrar åt sig, tar cypress och ek och låter dem växa bland skogens träd, eller planterar ett cederträd som regnet får att växa.[4]15Av trädet får man sedan ved att värma sig med och för att tända en eld för att baka bröd. Men man gör också en gud som man tillber och faller ner inför.16Hälften av träet använder man till en brasa där man lagar mat och steker kött att mätta sig med, värmer sig och säger: ”Så, nu är jag varm, nu kan jag sitta och se på elden.”17Av resten gör man en gud, en avgud, som man faller ner för, dyrkar och ber till och säger: ”Rädda mig! Du är min gud!”18Dessa vet ingenting, förstår ingenting, deras ögon är tillslutna så att de inte kan se, liksom deras sinnen så att de inte kan fatta.19Ingen tänker efter, ingen har vett och förstånd att säga: ”Jag har eldat upp hälften av det för att baka bröd på kolen, steka kött och äta. Skulle jag då av resten göra en avskyvärd avgud? Skulle jag falla ner för ett stycke trä?”20Den som sätter sin lit till aska lurar sig själv. Han kan inte rädda sig själv eller säga: ”Det som jag har här i min hand är en lögn.”
Guds skaparmakt
21”Tänk på detta, Jakob, Israel, för du är min tjänare! Jag har format dig, du är min tjänare, Israel, och jag ska inte glömma bort dig.22Jag har utplånat dina synder som ett moln, dina brott som morgondimman. Vänd om till mig, för jag har friköpt dig.”23Sjung av glädje, ni himlar, om vad HERREN har gjort! Ropa högt, jordens djup! Stäm upp en sång, ni berg, du skog med alla dina träd, för HERREN har friköpt Jakob och visar sig härlig i Israel!
Jerusalem ska bli bebott
24Så säger HERREN, din befriare, han som formade dig i moderlivet: ”Jag är HERREN som har skapat allt, som ensam spänt upp himlarna och ensam brett ut jorden.25Jag är den som tillintetgör de falska profeterna och gör spåmännen till dårar, som förkastar de visas lärdom och gör den till dårskap.26Men jag verkställer mina tjänares ord och fullföljer vad mina sändebud sagt. Jag säger om Jerusalem: ’Det ska bli bebott,’ och om Juda städer: ’De ska bli uppbyggda.’ Jag ska resa upp deras ruiner igen.27Jag säger till havsdjupet: ’Torka ut!’ Och jag torkar ut dina floder.28Jag säger om Kyros: ’Han är min herde, han ska förverkliga allt jag vill.’ Han ska säga om Jerusalem: ’Det ska bli uppbyggt,’ och om templet: ’Dess grund ska läggas.’
1Hör på mig, min tjänare Israel, mitt utvalda folk:2Herren, som skapade dig, som vill hjälpa dig, säger att du inte ska vara rädd. Jerusalem, du utvalda stad, var inte rädd!3Jag ska ge dig tillräckligt med vatten för att släcka din törst och för att vattna dina uttorkade fält. Och jag vill utgjuta min Ande och mina välsignelser över dina barn.4De ska växa och frodas som gräs på en bördig äng, som pilträd på en flodstrand.5"Jag tillhör Herren", ska de säga. De kommer att vara stolta över sitt ursprung och bekänna att de tillhör Herren.6Herren, Israels kung, Israels befriare, härskarornas Gud, säger: "Jag är den förste och den siste. Det finns ingen annan Gud.7Vilka mer än jag kan se vad som ska hända i kommande dagar? Låt dem i så fall tala om det för er och bevisa sin makt. Låt dem försöka göra vad jag gjorde för länge sedan.8Ni ska inte vara rädda! Har inte jag i alla tider klart sagt att jag ska rädda er? Ni är mina vittnen. Finns det någon annan Gud? Nej, ingen som jag känner till! Det finns ingen annan klippa!"9Vilka dårar de är, som gör sig bilder av hjälplösa avgudar. Varken de själva eller deras gudar har något förstånd. Det är inte underligt att alla som tillber dem måste stå där med skam.10Vem utom en dåre gör sig en gud som inte kan hjälpa honom det minsta!11Alla de som tillber sådana ska stå inför Herren med skam, tillsammans med dem som har gjort dem. Alla ska de stå där i skräck.12Smeden står vid sitt städ och hamrar till en avgud med all sin kraft. Han blir hungrig och törstig, trött och matt.13Snickaren tar mått och sätter ut märken för att göra sig en avgud. Han hugger först ut den grovt och formar den sedan som en människa i all hennes glans. Så får han en underbar avbild att sätta upp i huset.14Han högg ner cedrar, utvalda cypresser och ekar, och han planterade nya att vattnas av regnet och växa upp och förnya skogen.15Efter all denna omsorg använder han en del till ved för att värma sig och baka sitt bröd. Men av annat gör han en gud åt sig, en gud som människor ska tillbe! En avgudabild att falla ner inför!16-17Hur är detta möjligt? Av samma träd som han värmer sig med och använder till att laga sin mat gör han sig en gud! Och han faller ner för den och ber till den och säger: "Hjälp mig! Du är min gud!"18Vilken dumhet och okunnighet! Gud har stängt deras ögon så att de inte kan se och slutit till deras sinnen så att de inte kan förstå.19Tänk att de aldrig stannar upp för att fundera över detta: "Det är ju bara ett stycke trä! Jag har eldat upp en del av det för att få värme och kunna baka bröd och steka kött. Hur kan resten av det vara en gud? Skulle jag falla ner för ett stycke trä?"20Den stackars vilseledde dåren håller sig till det som är aska. Han litar på något som inte alls kan hjälpa honom, och han frågar sig inte hur detta skulle kunna vara möjligt.21Tänk på detta, Israel, för du är min tjänare! Jag har skapat dig, och jag ska inte glömma bort dig.22Jag har utplånat dina synder. De är borta, liksom morgondimman har lättat och upplösts vid middagstid! Vänd om till mig. Jag har betalat priset för din frihet.23Sjung av glädje, ni himlar, för Herren har gjort underbara ting! Ropa, du jord! Stäm upp en sång, ni berg och skogar, ja, alla träd, för Herren har befriat Jakob och visat sig härlig i Israel!24Herren, din befriare, som skapade dig, säger: Allt har jag gjort. Det var jag som bredde ut himlarna. Jag själv skapade jorden och allt som är på den.25Jag är den som avslöjar alla falska profeter som lögnare, genom att låta något annat hända än det som de sagt. Jag får visa män att ge råd som gör dem till dårar.26Men det som mina egna profeter säger, det gör jag. När de säger att Jerusalem ska bli befriat och Juda städer bebodda på nytt, kommer det också att bli så!27När jag säger till floderna: "Torka ut!" så blir de torra.28När jag säger om Kores: "Han är min herde", ska han göra precis som jag säger. Jerusalem ska bli återuppbyggt och templet upprättat, för det är jag som har sagt det.