Hospodinův pomazaný - RADOSTNÁ ZVĚST - — Potěšení lidu - Zajatému lidu je ohlášen konec zajetí a je ujištěn stálostí Božího slova.
1 „Potěšte, potěšte můj lid,“ praví váš Bůh. 2 Mluvte k srdci Jeruzaléma, provolejte k němu: Čas jeho služby se naplnil, odpykal si své provinění. Vždyť z Hospodinovy ruky přijal dvojnásobně za všechny své hříchy. 3 Hlas volajícího: „Připravte na poušti cestu Hospodinu! Vyrovnejte na pustině silnici pro našeho Boha! 4 Každé údolí ať je vyvýšeno, každá hora a pahorek sníženy. Pahorkatina ať v rovinu se změní a horské hřbety v pláně. 5 I zjeví se Hospodinova sláva a všechno tvorstvo společně spatří, že promluvila Hospodinova ústa.“ 6 Hlas toho, jenž praví: „Volej!“ I otázal se: „Co mám volat?“ „Všechno tvorstvo je tráva a všechna jeho spolehlivost jak polní kvítí. 7 Tráva usychá, květ vadne, zavane-li na něj vítr Hospodinův. Věru, lid je pouhá tráva. 8 Tráva usychá, květ vadne, ale slovo Boha našeho je stálé navěky.“ 9 Vystup si na horu vysokou, Sijóne, který neseš radostnou zvěst, co nejvíc zesil svůj hlas, Jeruzaléme, který neseš radostnou zvěst, zesil jej, neboj se! Řekni judským městům: „Hle, váš Bůh! 10 Panovník Hospodin přichází s mocí, jeho paže se ujme vlády. Hle, svoji mzdu má s sebou, u sebe svůj výdělek. 11 Jak pastýř pase své stádo, beránky svou paží shromažďuje, v náručí je nosí, březí ovečky šetrně vede.“
— Stvořitelem všeho je Hospodin - Moc a moudrost Stvořitele člověk nevystihne, proto jej nelze ani zobrazit.
12 Kdopak svou hrstí odměřil vodstvo a pídí nebesa změřil? Kdo shrnul v odměrku všechen prach země a hory odvážil na vahadlech, pahorky na vážkách? 13 Kdo změřil Hospodinova ducha a byl mu rádcem a vedl ho k poznání? 14 Kohopak o radu žádal, aby rozumnosti nabyl, aby ho poučil o stezce práva, naučil poznání a seznámil ho s cestami rozumnosti? 15 Hle, pronárody jsou jako kapka ve vědru, jak prášek na vahách. Ale on pozvedá ostrovy jak smítko. 16 Dříví Libanónu by na oheň nestačilo, jeho zvěř by nestačila pro zápalnou oběť. 17 Všechny pronárody nejsou před ním ničím, jsou mu méně nežli nic, než nicota. 18 Ke komu připodobníte Boha? Jakou podobu mu přisoudíte? 19 Řemeslník odleje modlu a zlatotepec ji potáhne zlatem, stříbrné řetízky přidělá zlatník. 20 Chudák, který na takovou oběť nemá, vybere dřevo, které netrouchniví, a vyhledá zručného řemeslníka, aby mu zhotovil modlu, jež by se neviklala. 21 Což o tom nevíte? Což jste neslyšeli? Neoznámili vám to už na počátku? Což nechápete, kdo položil základy zemi? 22 Ten, který sídlí nad obzorem země, jejíž obyvatelé jsou jako kobylky, ten, který nebesa jak závoj roztahuje a napíná je jako stan k obývání. 23 Ten hodnostáře za nic nemá a jako s nicotou nakládá se soudci země. 24 Sotva byli zasazeni, sotva byli zaseti, sotva jejich odnož kořeny do země zapustila, zaduje na ně a oni schnou a vichr je odnáší jako slámu.
— On dává zemdlenému sílu - Stvořitelova síla stačí sílit všechny, kteří jsou zemdlení a unavení ve své beznaději.
25 „Ke komu mě chcete připodobnit, aby mi byl roven?“ praví Svatý. 26 „K výšině zvedněte zraky a hleďte: Kdo stvořil toto všechno?“ Ten, který v plném počtu vyvádí zástupy hvězd a všechny volá jménem; má obrovskou sílu a úžasnou moc, nechybí mu ani jedna. 27 Proč říkáš, Jákobe, proč, Izraeli, mluvíš takto: „Má cesta je Hospodinu skryta, můj Bůh přehlíží mé právo?“ 28 Cožpak nevíš? Cožpak jsi neslyšel? Hospodin, Bůh věčný, stvořitel končin země, není zemdlený, není znavený, jeho rozumnost vystihnout nelze. 29 On dává zemdlenému sílu a dostatek odvahy bezmocnému. 30 Mladíci jsou zemdlení a unavení, jinoši se potácejí, klopýtají. 31 Ale ti, kdo skládají naději v Hospodina, nabývají nové síly; vznášejí se jak orlové, běží bez únavy, jdou bez umdlení.
1Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud.2”Uppmuntra Jerusalem och säg att dess trältjänst är över, dess skuld är försonad, och HERREN har gett det dubbelt igen för alla dess synder.”3En röst ropar: ”Bana väg genom ödemarken för HERREN! Jämna en väg genom vildmarken för vår Gud!4Varje dal ska höjas, alla berg och höjder sänkas. Oländig mark ska jämnas och kullar bli till slätt.5HERRENS härlighet ska visa sig, och alla människor ska få se den.” HERREN har talat.6En röst säger: ”Förkunna!” Jag frågar: ”Vad ska jag förkunna?” ”Människan[1] är som gräset, och all hennes prakt är som ängsblomman.7Gräset torkar och blomman vissnar, när HERRENS vind blåser på dem. Ja, människorna är gräs.8Gräset torkar och blomman vissnar, men vår Guds ord består i evighet.”9Gå upp på ett högt berg, du Sion, som bringar glada nyheter, höj din röst, du som kommer med glädjebud, höj din röst, Jerusalem, ropa, var inte rädd! Tala om för städerna i Juda: ”Se, er Gud!”10Ja, Herren, HERREN kommer med kraft, och han ska regera med makt. Han har med sig sin lön, hans arbetslön går före honom.11Han vallar sin hjord som en herde. Lammen samlar han i sina armar och bär dem i sin famn, och varsamt leder han tackorna.12Vem kan mäta vattnen i sin kupade hand och himlarna med sina fingrar? Vem kan lägga jordens stoft i ett mått, och vem väger bergen och höjderna på en våg?13Vem kan granska HERRENS Ande? Vem kan ge honom råd?14Vem rådfrågar han för att få upplysning och undervisning om den rätta vägen? Vem kan ge honom kunskap och visa honom insiktens väg?15Folken är bara som en droppe i en spann, som damm i vågskålen. Han väger öar som om de var fint damm.16Libanons skogar räcker inte till ved, dess djur inte till brännoffer.17Folken på jorden är ingenting inför honom. I hans ögon betyder de ingenting.18Vem kan ni då likna Gud vid? Vad kan ni jämföra honom med?19Med en avgud som gjuts av en hantverkare och som guldsmeden drar över med guld och gör silverkedjor åt?[2]20Den fattige som inte kan ge ett sådant offer väljer ett stycke trä som inte ruttnar, och anlitar en skicklig hantverkare som ställer upp en avgudabild som inte faller omkull.21Förstår ni inte? Har ni inte hört? Har det inte berättats för er från början? Har ni inte insett det sedan jorden grundlades?22Han sitter högt ovanför jordens rund, och dess befolkning är som gräshoppor för honom. Han breder ut himlarna som en duk och spänner upp den som ett tält att bo i.23Han gör furstarna till intet och jordens domare till ingenting.24Knappt har de hunnit planteras, knappt sås, knappt slå rot, förrän han blåser på dem, och de vissnar och förs bort av stormvinden som agnar.25”Vem kan ni jämföra mig med? Vem är lik mig?” frågar den Helige.26Se upp mot himlen! Vem har skapat allt detta? Han leder stjärnornas skaror och kallar var och en av dem vid namn. Hans makt och styrka är så stor att inte en enda av dem fattas.27Hur kan du, Jakob, säga, och du, Israel, klaga: ”HERREN ser inte till mig, min Gud tar sig inte an min sak?”28Vet du inte, har du inte hört att HERREN är en evig Gud, som har skapat hela jorden? Han blir aldrig trött och svag. Ingen kan utforska hans förstånd.29Han ger kraft åt den trötte och styrka åt den svage.30Unga kan bli trötta och utmattade, och unga män kan falla.31Men de som hoppas på HERREN får ny kraft, de får vingar som örnar. De springer utan att bli trötta och vandrar utan att mattas.
1Trösta, ja trösta mitt folk, säger Herren er Gud.2Uppmuntra Jerusalem och säg att hennes sorgedagar är över. Hennes synd är förlåten, och Herren ska ge dubbelt så mycket välsignelse som han förut gett straff.3Lyssna! Jag hör någon som ropar: "Gör en väg genom ödemarken för Herren! Gör en rak och jämn väg genom öknen.4Fyll igen dalarna och jämna ut höjderna! Räta de krokiga stigarna och jämna till alla vägar!5Hela mänskligheten ska få se Herrens härlighet." Herren har talat, och så ska det ske.6Rösten säger: "Ropa ut mitt budskap!""Vilket budskap ska jag ropa ut?" frågar jag."Ropa ut att människan är lik gräset som dör bort och att hennes härlighet är som blommor som vissnar.7Gräset torkar bort och blommorna vissnar när Herrens vind blåser på dem. Så skröplig är människan.8Gräset torkar bort och blommorna vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet.9Du, som ropar ut goda nyheter, ropa till Jerusalem från bergstopparna! Ropa högre och var inte rädd! Tala om för städerna i Juda att deras Gud kommer.10Ja, Herren Gud kommer med kraft, och han ska regera med kraft. Han har med sig lön åt alla, efter vad de har gjort.11Han ska sörja för sin hjord som en herde. Lammen ska han bära i sina armar, och försiktigt ska han leda de dräktiga tackorna framåt.12Vem har hållit haven i sin hand och mätt upp himlarna med sina fingrar? Vem har burit jorden i sin korg, och vem väger bergen och höjderna på sin våg?13Vem kan sätta gränser för Herrens Ande, undervisa honom eller ge honom råd?14Har han någonsin behövt hjälp? Skulle han behöva undervisning om vad som är rätt och riktigt?15En nation är bara som en droppe i havet, lite damm i vågskålen, i jämförelse med honom. Han väger öar som om de var fint damm.16Alla Libanons skogar tillsammans innehåller inte tillräckligt med offerved, och inte heller finns där tillräckligt med djur för ett offer åt honom.17Alla nationer sammanräknade är ingenting i jämförelse med honom. I hans ögon betyder de ingenting.18Hur kan vi då beskriva Gud? Vad kan vi jämföra honom med?19Med en avgud? En avgud, gjuten i en form och överdragen med guld och med silverkedjor runt halsen?20Den som är alltför fattig för att köpa en sådan bild får ta ett stycke trä som är fritt från röta och anställa någon för att skära ut ett ansikte i det, och så blir detta hans gud. En gud som inte ens kan röra sig!21Är ni då så oförståndiga? Är ni alldeles döva för Guds ord, de ord som gällt från tidernas början? Har ni aldrig hört eller förstått någonting?22Det är Gud som sitter över jordens rund. Människor måste se ut som kryp för honom! Han är den som breder ut himlarna som en duk och gör ett tält av dem.23Han gör de stora männen i världen till ingenting.24Knappast har de hunnit slå rot, förrän han blåser på dem, och deras verk vissnar och förs bort av vinden som torr halm.25"Vem vill du jämföra mig med? Vem är lik mig?" frågar den Helige.26Se upp mot himlen! Vem skapade alla dessa stjärnor? Vem kallar var och en av himlakropparna vid namn och räknar dem för att se till att ingen fattas?27Hur kan du, Jakob, och du, Israel, säga att Herren inte ser era svårigheter och att han inte är rättvis? Förstår ni ingenting?28Förstår ni ännu inte att den evige Guden, han som har skapat hela jorden, aldrig blir trött och svag? Ingen kan utforska hans förstånd.29Han ger ny kraft åt de trötta och ny styrka åt de svaga.30Till och med unga människor kan bli uttröttade, och unga män kan ge upp.31Men de som väntar på Herren ska få ny kraft. De ska få nya vingfjädrar som örnarna, de ska kunna springa utan att bli trötta och de ska inte ge upp under vägen.