1 A viděl jsem na nebi jiné znamení, veliké a podivuhodné: sedm andělů, kteří přinášejí sedm posledních pohrom – jimi se dovrší Boží hněv.2 Viděl jsem jakoby jiskřící moře, planoucí ohněm, a viděl jsem ty, kteří zvítězili nad dravou šelmou, nesklonili se před jejím obrazem a nenechali se označit číslicí jejího jména. Stáli na tom jiskřícím moři, měli Boží loutny3 a zpívali píseň Božího služebníka Mojžíše a píseň Beránkovu: „Veliké a podivuhodné jsou tvé činy, Pane Bože všemohoucí; spravedlivé a pravdivé jsou tvé cesty, Králi národů. 4 Kdo by se nebál tebe, Pane, a nevzdal slávu tvému jménu, neboť ty jediný jsi Svatý; všechny národy přijdou a skloní se před tebou, neboť tvé spravedlivé soudy vyšly najevo.“ 5 Potom jsem viděl, jak se otevřela svatyně stánku svědectví v nebi6 a vyšlo sedm andělů, přinášejících sedm pohrom; byli oděni kněžským rouchem, čistým a zářícím, a kolem prsou měli zlaté pásy.7 Jedna ze čtyř bytostí před Božím trůnem podala těm sedmi andělům sedm zlatých nádob naplněných hněvem Boha, živého na věky věků.8 Svatyně byla naplněna oblakem slávy a moci Boží, takže nikdo nemohl vstoupit do svatyně, dokud se nedokoná sedmero pohrom, které přináší těch sedm andělů.
1Nu fick jag se ett annat symboliskt och fantastiskt skådespel i himlen. Jag såg sju änglar, som var utsedda att sända de sju sista plågorna till jorden. Dessa plågor är de sista, för när de är över kommer Guds vrede att vara slut.2Sedan såg jag något som liknade ett hav av glas blandat med eld, och på det stod alla de som hade lyckats bli fria från odjuret[1] och dess bild och talet som representerar dess namn. Alla höll de Guds harpor i sina händer,3och de sjöng Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:[2]”Stora och underbara är dina gärningar, Herre Gud, du som har all makt. Du är rättvis och sann i allt vad du gör, du härskare över alla länder.4Vem skulle inte bäva för dig, Herre, och hylla dig? Du ensam är helig. Alla folk ska komma och tillbe dig, för dina rättvisa domar har blivit synliga.”
Sju änglar med sju plågor
5-6Sedan såg jag i min syn hur templet i himlen, det verkliga förbundstecknets tält[3], öppnades. Och därifrån, inifrån det allra heligaste, kom de sju änglar som var utsedda att sända de sju plågorna. De var klädda i skinande vitt linne och hade guldbälten över bröstet.7En av de fyra levande varelserna räckte de sju änglarna varsin skål av guld. Och varje skål var fylld av Guds vrede, vreden från honom som lever i all evighet.8Det allra heligaste fylldes då av rök från hans härlighet och makt, och ingen kunde gå in där förrän de sju plågorna från de sju änglarna var över.