1 Opět začal učit u moře. Shromáždil se k němu tak veliký zástup, že musel vstoupit na loď na moři; posadil se v ní a celý zástup byl na břehu.2 Učil je mnohému v podobenstvích. Ve svém učení jim řekl:3 „Slyšte! Vyšel rozsévač rozsívat.4 Když rozsíval, padlo některé zrno podél cesty, a přiletěli ptáci a sezobali je.5 Jiné padlo na skalnatou půdu, kde nemělo dost země, a hned vzešlo, protože nebylo hluboko v zemi.6 Ale když vyšlo slunce, spálilo je; a protože nemělo kořen, uschlo.7 Jiné zase padlo do trní; trní vzrostlo, udusilo je, a zrno nevydalo úrodu.8 A jiná zrna padla do dobré země a vzcházela, rostla, dávala úrodu a přinášela užitek třicetinásobný i šedesátinásobný i stonásobný.“9 A řekl: „Kdo má uši k slyšení, slyš!“
— Důvod řeči v podobenstvích
10 Když byl o samotě, vyptávali se ho ti, kdo byli s ním spolu s Dvanácti, co znamenají podobenství.11 Řekl jim: „Vám je dáno znát tajemství Božího království; ale těm, kdo jsou vně, je to všecko hádankou,12 aby ‚hleděli a hleděli, ale neviděli, poslouchali a poslouchali, ale nechápali, aby se snad neobrátili a nebylo jim odpuštěno.‘“
— Výklad podobenství o rozsévači
13 Řekl jim: „Nerozumíte tomuto podobenství? Jak porozumíte všem ostatním?14 Rozsévač rozsívá slovo.15 Toto jsou ti podél cesty, kde se rozsívá slovo: Když je uslyší, hned přichází satan a bere slovo do nich zaseté.16 A podobně ti, u nichž je zaseto na skalnatou půdu: Ti slyší slovo a hned je s radostí přijímají.17 Nezakořenilo v nich však a jsou nestálí; když pak přijde tíseň nebo pronásledování pro to slovo, hned odpadají.18 U jiných je zaseto do trní: Ti slyší slovo,19 ale časné starosti, vábivost majetku a chtivost ostatních věcí vnikají do nitra a dusí slovo, takže zůstane bez úrody.20 A pak jsou ti, u nichž je zaseto do dobré země: Ti slyší slovo, přijímají je a nesou úrodu třicetinásobnou i šedesátinásobnou i stonásobnou.“
— Světlo určené na svícen
21 A řekl jim: „Přichází snad světlo, aby bylo dáno pod nádobu nebo pod postel, a ne na svícen?22 Nic není skrytého, aby to jednou nebylo zjeveno, a nic nebylo utajeno, leč aby vyšlo najevo.23 Kdo má uši k slyšení, slyš!“ 24 Řekl jim také: „Dávejte pozor na to, co slyšíte! Jakou měrou měříte, takovou Bůh naměří vám, a ještě přidá.25 Neboť kdo má, tomu bude dáno, a kdo nemá, tomu bude odňato i to, co má.“
— Podobenství o zasetém semenu
26 Dále řekl: „S Božím královstvím je to tak, jako když člověk zaseje semeno do země;27 ať spí či bdí, v noci i ve dne, semeno vzchází a roste, on ani neví jak.28 Země sama od sebe plodí nejprve stéblo, potom klas a nakonec zralé obilí v klasu.29 A když úroda dozraje, hospodář hned pošle srp, protože nastala žeň.“
— Podobenství o hořčičném zrnu
30 Také řekl: „K čemu přirovnáme Boží království nebo jakým podobenstvím je znázorníme?31 Je jako hořčičné zrno: Když je zaseto do země, je menší než všechna semena na zemi;32 ale když je zaseto, vzejde, přerůstá všechny byliny a vyhání tak velké větve, že ptáci mohou hnízdit v jejich stínu.“ 33 V mnoha takových podobenstvích k nim mluvil, tak jak mohli rozumět.34 Bez podobenství k nim nemluvil, ale v soukromí svým učedníkům všecko vykládal.
— Utišení bouře
35 Téhož dne večer jim řekl: „Přeplavme se na druhou stranu!“36 Opustili zástup a odvezli ho lodí, na které byl. A jiné lodi ho doprovázely.37 Tu se strhla velká bouře s vichřicí a vlny se valily na loď, že už byla skoro plná.38 On však na zádi lodi na podušce spal. Učedníci ho probudí a řeknou mu: „Mistře, tobě je jedno, že zahyneme?“39 Tu vstal, pohrozil větru a řekl moři: „Zmlkni, utiš se!“ I ustal vítr a bylo veliké ticho.40 Ježíš jim řekl: „Proč jste tak ustrašení? Ještě nemáte víru?“41 Zmocnila se jich veliká bázeň a říkali jeden druhému: „Kdo to jen je, že ho poslouchá i vítr i moře?“
1Sedan började Jesus undervisa nere vid sjön igen. Och folkmassan som samlades omkring honom var så stor att han var tvungen att stiga i en båt och sitta i den och tala ute på vattnet, medan folket stod på stranden.2Han undervisade dem genom att berätta många bilder, som till exempel denna. Han sa:3”Lyssna! En lantbrukare gick ut på sin åker för att så.4När han sådde föll några av sädeskornen på stigen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem.5En del korn föll där marken var stenig och jordlagret tunt. De plantorna växte snabbt upp,6men i den heta solen vissnade de bort och dog, eftersom rötterna var ytliga.7Andra korn föll bland tistlarna, och när tistlarna växte upp kvävde de plantorna så att de inte gav någon skörd.8Men en del korn föll i bördig jord och växte upp och gav en rik skörd. Det gav 30, 60 och till och med 100 gånger så mycket säd som hade såtts.”9Sedan sa han: ”Lyssna noga och försök att förstå!”
Jesus förklarar bilden om sådden
10När han senare var ensam med sina tolv närmaste efterföljare och de andra som följde honom, frågade de: ”Vad betyder det som du berättade?”11Han svarade: ”Ni har fått gåvan att förstå min undervisning om hur Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk,[1] men de som inte tillhör Guds eget folk uppfattar detta bara som bilder,12för att ’de ska se vad jag gör men ändå inte fatta, och höra vad jag säger men ändå inte förstå, och därför inte kan vända om till Gud och få sina synder förlåtna.’[2]13Men om ni inte ens förstår den här bilden om sädeskornen, hur ska ni då kunna begripa mina andra bilder?14Det lantbrukaren sår är budskapet från Gud.15Den hårda stigen, där en del av säden föll, liknar den människas hjärta som hör budskapet, men som knappt har hört det förrän Satan kommer och försöker få henne att glömma allt.16Den steniga marken är lik den människas hjärta som hör budskapet och tar emot det med äkta glädje,17men som inte har så mycket djup i sig att rötterna kan utvecklas. Efter en tid, då svårigheter eller förföljelser kommer på grund av hennes tro på budskapet, avtar entusiasmen och hon överger sin tro.18Marken som var täckt av tistlar kan jämföras med den människa som hör budskapet19men låter vardagens bekymmer, längtan efter att tjäna mycket pengar och begär efter andra saker få komma in i hjärtat och kväva budskapet, så att det till slut inte påverkar hennes liv alls.20Men den bördiga jorden liknar den människas hjärta som lyssnar till budskapet och tar det till sig och låter det påverka hela livet. Hon ger en skörd som är 30, 60 eller till och med 100 gånger så stor som den sådd som föll i hennes hjärta.”
Bilden om lampan
21Sedan sa Jesus till dem: ”Man tar inte fram en lampa och ställer en låda över den eller sätter den under en bänk. Tvärtom! En lampa ställer man så att den kan lysa och vara till nytta.22På samma sätt ska allt som nu är gömt en dag föras fram i ljuset och bli synligt för alla.23Lyssna noga och försök att förstå!24Se till att de ord ni får höra leder till handling. För ju mer ni omsätter i praktiken, desto mer kommer ni att förstå vad jag talar om.25Ja, den som förstår min undervisning ska med tiden förstå alltmer. Men den som inget förstår ska till slut bli av med även den lilla insikt han hade.”
Bilden om säden som växer
26Jesus berättade också en annan bild. Han sa: ”Där Gud regerar blir det som när[3] en lantbrukare sår säd på sin åker.27Mannen sover och vaknar, och allteftersom dagarna går börjar säden gro och växa utan hans hjälp.28Det är jorden som får säden att gro. Först tränger stråna fram, sedan formas axen och till slut är vetet moget.29Då kommer lantbrukaren med sin lie och skördar vetet, eftersom det är dags att skörda.”
Bilden om senapsfröet
30Sedan sa Jesus: ”Hur kommer det att bli där Gud regerar[4]? Vilken bild ska jag använda?31-32Jo, där Gud regerar blir det som när man sår ett senapsfrö. Trots att senapsfröet är det minsta[5] av alla frön, växer det upp och blir större än alla andra kryddväxter och får så stora grenar att fåglarna kan bygga bo där och få skydd.”33Jesus använde väldigt ofta sådana här bilder, för att folket skulle förstå, så mycket de nu kunde förstå.34Ja, han talade faktiskt aldrig till dem utan att berätta någon bild, men när han senare blev ensam med sina efterföljare förklarade han bilderna för dem.
Jesus stillar stormen
35När det blev kväll sa Jesus till sina efterföljare: ”Kom så åker vi över till andra sidan sjön.”36Då lämnade de folket och åkte över i den båt där Jesus redan satt. Flera andra båtar följde också med.37Men när de kommit en bit ut blåste en våldsam storm upp, och höga vågor slog in i båten så att den fylldes nästan helt av vatten.38Jesus själv låg under tiden och sov i båtens akter med huvudet mot en kudde. Men hans efterföljare väckte honom och ropade förtvivlat: ”Mästare, märker du inte att vi håller på att sjunka?”39Då reste han sig upp och talade strängt till vinden och sjön och sa: ”Tig! Var tyst!” Och genast la sig sjön, och det blev alldeles lugnt.40Sedan frågade han sina efterföljare: ”Varför är ni rädda? Har ni fortfarande svårt att tro?”41Förskräckta sa de till varandra: ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.”