od Česká biblická společnost1 Vy pošetilí Galatští, kdo vás to obloudil – vždyť vám byl tak jasně postaven před oči Ježíš Kristus ukřižovaný!2 Chtěl bych se vás zeptat jen na jedno: dal vám Bůh svého Ducha proto, že jste činili skutky zákona, nebo proto, že jste uvěřili zvěsti, kterou jste slyšeli?3 To jste tak pošetilí? Začali jste žít z Ducha Božího, a teď spoléháte sami na sebe?4 Tak veliké věci jste prožili nadarmo? A kdyby jen nadarmo!5 Ten, který vám udílí Ducha a působí mezi vámi mocné činy, činí tak proto, že plníte zákon, nebo proto, že jste slyšeli a uvěřili?
— Zákon a zaslíbení
6 Pohleďte na Abrahama: ‚uvěřil Bohu, a bylo mu to počítáno za spravedlnost.‘7 Pochopte tedy, že syny Abrahamovými jsou lidé víry.8 Protože se v Písmu předvídá, že Bůh na základě víry ospravedlní pohanské národy, dostal už Abraham zaslíbení: ‚V tobě dojdou požehnání všechny národy.‘9 A tak lidé víry docházejí požehnání spolu s věřícím Abrahamem.10 Ti však, kteří spoléhají na skutky zákona, jsou pod kletbou, neboť stojí psáno: ‚Proklet je každý, kdo nezůstává věren všemu, co je psáno v zákoně, a nečiní to.‘11 Je jasné, že nikdo není před Bohem ospravedlněn na základě zákona, neboť čteme: ‚Spravedlivý bude živ z víry.‘12 Zákon však nevychází z víry, nýbrž praví: ‚Kdo bude tyto věci činit, získá tím život.‘ 13 Ale Kristus nás vykoupil z kletby zákona tím, že za nás vzal prokletí na sebe, neboť je psáno: ‚Proklet je každý, kdo visí na dřevě.‘14 To proto, aby požehnání dané Abrahamovi dostaly v Ježíši Kristu i pohanské národy, abychom zaslíbeného Ducha přijali skrze víru. 15 Bratří, znázorním to příkladem: ani lidskou závěť jednou pravoplatně potvrzenou nemůže nikdo zrušit nebo k ní něco přidat.16 Slib byl dán Abrahamovi a ‚jeho potomku‘; nemluví se o potomcích, nýbrž o potomku: je jím Kristus.17 Chci tím říci: Smlouvu, od Boha dávno pravoplatně potvrzenou, nemůže učinit neplatnou zákon, vydaný teprve po čtyřech stech třiceti letech, a tak zrušit slib.18 Kdyby totiž dědictví plynulo ze zákona, nebylo by založeno na slibu. Abrahamovi je však z milosti Bůh přiřkl svým slibem.
— Předběžná služba zákona
19 Jak je to potom se zákonem? Byl přidán kvůli proviněním jen do doby, než přijde ten zaslíbený potomek; byl vyhlášen anděly a svěřen lidskému prostředníku.20 Prostředníka není potřebí tam, kde jedná jen jeden, a Bůh je jeden. 21 Je tedy zákon proti Božím slibům? Naprosto ne! Kdyby tu byl zákon, který by mohl dát život, pak by vskutku spravedlnost byla ze zákona.22 Ale podle Písma je všechno v zajetí hříchu, aby se zaslíbení, dané víře v Ježíše Krista, splnilo těm, kdo věří. 23 Dokud nepřišla víra, byli jsme zajatci, které zákon střežil pro chvíli, kdy víra měla být zjevena.24 Zákon byl tedy naším dozorcem až do příchodu Kristova, až do ospravedlnění z víry.25 Když však přišla víra, nemáme již nad sebou dozorce.
— Otroci a synové
26 Vy všichni jste přece skrze víru syny Božími v Kristu Ježíši.27 Neboť vy všichni, kteří jste byli pokřtěni v Krista, také jste Krista oblékli.28 Není už rozdíl mezi židem a pohanem, otrokem a svobodným, mužem a ženou. Vy všichni jste jedno v Kristu Ježíši.29 Jste-li Kristovi, jste potomstvo Abrahamovo a dědicové toho, co Bůh zaslíbil.
1Vilka dårar ni är, ni galater! Vem är det som har förhäxat er så? Jag har ju så noga undervisat er om varför Jesus Kristus måste dö på korset.2Låt mig ställa en enda fråga till er: var det för att ni hade lyckats hålla hela Moses lag[1] som ni fick ta emot Guds Ande, eller var det för att ni trodde på budskapet ni fick höra?3Har ni helt tappat förståndet? Guds Ande gav er ju det nya livet som en gåva, varför vill ni då försöka vinna det genom mänskliga ansträngningar?4Ni som har fått lida så mycket för er tro. Inte var det väl i onödan? Tänker ni verkligen kasta bort alltihop?5Jag frågar igen: När Gud ger er sin Ande och utför under ibland er, är det för att ni har lyckats hålla hela Moses lag eller för att ni tror på budskapet ni har fått höra?6Tänk på hur det var med Abraham: ”Han trodde på Gud, och därför räknades han som skuldfri inför honom.”[2]7Ni måste alltså förstå, att det är de som tror som är Abrahams verkliga barn.8Gud har ju hela tiden förutsagt i Skriften[3] att han en dag skulle göra människor från alla folk skuldfria inför honom, genom deras tro. Därför lät han Abraham få reda på dessa glada nyheter redan i förväg. Han sa: ”Genom dig ska världens alla folk få del av mitt goda.”9Därför får alla som tror på Kristus del av allt Guds goda, precis som Abraham fick del av hans goda när han trodde.10Men de som litar på att de blir skuldfria inför Gud genom att försöka lyda hela Moses lag, de ska drabbas av Guds dom. Det står ju i Skriften: ”Den som inte håller alla de bud som är skrivna i Guds lag, han ska drabbas av Guds dom.”[4]11Och att ingen människa kan bli skuldfri inför Gud genom att försöka hålla lagen, det är helt klart, eftersom det också står i Skriften: ”Den som tror blir skuldfri inför Gud och får leva.”[5]12Lagen bygger inte på tro, utan på att man håller alla buden. Det står ju i Skriften: ”Den människa som håller alla bud ska få liv genom lagen.”[6]13Men Kristus har köpt oss fria från den dom som drabbar alla som inte håller hela lagen. Det gjorde han genom att själv ta på sig vårt straff. När han dog på korset, drabbades han av Guds dom. Det står ju i Skriften: ”Den som är upphängd på trä är drabbad av Guds dom.”[7]14Och genom det som Jesus Kristus gjorde för oss, skulle alla folk få del av det goda som Gud lovade Abraham. När vi tror på Kristus får vi därför del av Guds Ande, precis som Gud lovade för länge sedan.
Guds löfte är viktigare än Moses lag
15Kära syskon, låt mig försöka förklara med ett exempel från vardagslivet: om en människa skriver ett testamente, kan ingen sedan ändra eller lägga till något när testamentet väl har börjat gälla.16På samma sätt är det med det löfte Gud gav Abraham och hans avkomma.[8]Lägg märke till att det inte står ”hans avkomlingar”, som det skulle ha gjort om det gällde många. Nej, ”hans avkomma” syftade på en enda person, och det var Kristus.17Vad jag vill säga är alltså detta: Guds testamente, det löfte han gav Abraham, kan inte ändras eller ogiltigförklaras av Moses lag[9], som han gav till Israels folk 430 år senare.18Om man kunde få del av det arv Gud lovade Abraham genom att försöka lyda hela Moses lag, då skulle det ju inte längre vara på grund av löftet som man fick arvet. Men nu har Gud bestämt att arvet till Abraham skulle vara en fri gåva, som man får på grund av Guds löfte.19-20Vad var det då för nytta med Moses lag? Jo, den var ett tillägg som skulle visa människorna att de inte följer Guds vilja. Och lagen skulle gälla tills Kristus kom, han som var ”avkomman” och hade fått Guds löfte. Det fanns också en annan skillnad mellan lagen och löftet. Moses lag var ett förbund som ingicks mellan Gud och hela Israels folk, och därför behövdes det en förmedlare. Moses fick ta emot lagen från änglar och gav den sedan till folket. Men när Gud gav sitt löfte till Abraham, gjorde han det ensam.21-22Finns det då en konflikt mellan Guds lag och Guds löften? Nej, naturligtvis inte! Om vi hade kunnat få evigt liv genom att följa Moses lag, då hade den verkligen varit vägen till att bli skuldfri inför Gud. Men Gud har förklarat i Skriften att vi allihop är fångar under synden. Därför finns det bara ett sätt att få del av det arv som Gud har lovat oss, och det är genom att tro på Jesus Kristus.23Innan vi hade fått möjligheten att tro, vakade Moses lag över oss och höll oss fångna. Ja, den vakade över oss ända till den dag vi började tro på Kristus.24Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: Moses lag tog hand om oss och vägledde oss, tills Kristus kom och vi kunde bli skuldfria inför Gud genom vår tro på honom.25Och nu när vi har fått möjligheten att tro på Kristus, behöver vi inte längre några lagar som tar hand om oss.
Guds barn genom tron
26Alla ni som tror på Jesus Kristus och lever i gemenskap med honom är Guds barn.27Om ni är döpta in i gemenskapen med Kristus, har ni ju blivit lika Kristus själv.28Därför spelar det inte längre någon roll om ni är judar eller icke-judar, slavar eller fria, män eller kvinnor. Alla som lever i gemenskap med Jesus Kristus är också fullständigt förenade med varandra.29Men om ni tillhör Kristus, då är ni ju också Abrahams avkomma och får ärva allt det goda som Gud lovade honom.