1 Pro předního zpěváka, podle Jedútúna. Pro Asafa, žalm. 2 Úpěnlivě volám k Bohu, volám k Bohu, kéž mi přeje sluchu! 3 V den svého soužení se dotazuji Panovníka, v noci k němu vztahuji své ruce bez umdlení, má duše se utěšit nedá. 4 Připomínám si Boha a sténám, přemítám a jsem na duchu skleslý. -Sela- 5 Nutíš moje oči k bdění, jsem vzrušen a nejsem schopen slova. 6 Myslím na dny dávnověké, na pradávná léta. 7 V noci si připomínám, jak jsem na struny hrával, v srdci přemítám a duch můj hloubá: 8 Zatvrdil se Panovník na věky věků? Nikdy už svou přízeň neprojeví? 9 Je snad jeho milosrdenství pryč natrvalo? Nebude už mluvit v dalších pokoleních? 10 Což Bůh zapomněl na smilování? V hněvu uzavřel zdroj svého slitování? - Sela- 11 Pravím: V tom tkví moje bolest, že se změnila pravice Nejvyššího. 12 Skutky Hospodinovy si připomínám, připomínám si onen tvůj div z dávnověku. 13 Rozjímám o všech tvých činech a přemítám o tvých skutcích. 14 Bože, tvá cesta je svatá. Který bůh je velký jako Bůh náš? 15 Ty jsi Bůh, jenž činí divy! Svoji moc jsi dal národům poznat. 16 Svůj lid jsi vykoupil vlastní paží, syny Jákobovy, Josefovy. -Sela- 17 Spatřily tě vody, Bože, vody tě spatřily a svíjely se v křeči, ba i tůně propastné se hnuly. 18 Z oblaků se lily proudy vod, hrom duněl v mračnech, rozletěly se tvé šípy. 19 Přivalilo se tvé hromobití, nad světem se rozsvítily blesky, země se pohybovala a třásla. 20 Tvá cesta šla mořem, množstvím vod tvá stezka, aniž bylo znát tvé stopy. 21 Svůj lid jsi vedl jak stádce rukou Mojžíše a Árona.
1-2Jag ropar till Herren. Jag ropar till honom så högt jag kan, för att han ska lyssna!3Jag har ångest och ser ingen utväg mer. Till och med om nätterna ber jag och sträcker mina händer mot himlen. Det finns ingen tröst för mig.4När jag tänker på Gud suckar jag, och när jag ser hur jag har det så förlorar jag allt mod.5Han håller mig vaken, och i min oro kan jag inte få fram ett ord mer.6Jag kan inte låta bli att tänka på hur det var förr,7på den tiden då vi spelade och sjöng glada sånger till långt in på nätterna. Jag tänker på detta och funderar över skillnaden mellan då och nu.8Har Herren övergett mig? Ska han aldrig mer hjälpa mig?9Är hans kärlek borta för alltid? Har han svikit sitt löfte?10Har han glömt bort att visa mig sin nåd? Har han i vrede slagit igen dörren framför den han älskar?11Jag sa: "Det som gör mig mest ont är att Guds kärlek och välsignelse inte är som förr.12Jag kommer ihåg alla hans stora under.13Dessa underbara gärningar är jämt och ständigt i mina tankar. Jag kan inte låta bli att tänka på dem."14Gud, allt vad du gör är heligt. Var finns det någon annan gud så mäktig som du?15Du är en Gud som gör under! Du visar fortfarande din stora makt.16Med din styrka räddade du ditt folk och du ledde Jakobs och Josefs söner ut ur Egypten.17När Röda havet såg dig, fylldes det av skräck! Det bävade ända ner i djupet!18Från molnen öste regnet ner och åskan mullrade i skyn och blixtarna flammade.19Ja, din stämma hördes i stormen. Bländande blixtar lyste upp världen! Jorden skakade och bävade.20Du banade en väg rakt genom havet. Vi kunde inte se dina fotsteg, och vi visste inte att vägen fanns där!21Men du ledde ditt folk som en fårhjord, med Mose och Aron som herdar.