1När Jesus hade avslutat hela detta tal sa han till sina efterföljare:2”Som ni vet börjar påskhögtiden[1] om två dagar. Då ska jag, Människosonen, bli utlämnad och fastspikad på ett kors.”3Under tiden samlades översteprästerna och folkets ledare i översteprästen Kajafas palats4för att diskutera hur man i hemlighet skulle kunna arrestera Jesus och döda honom.5”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.”
En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja
6Jesus var en dag i Betania för att hälsa på hos Simon, som tidigare hade varit spetälsk.7Och medan de åt där tillsammans, kom en kvinna fram till Jesus med en flaska dyrbar olja, som hon hällde över hans huvud.8-9Jesus efterföljare blev upprörda och sa: ”Vilket slöseri med pengar. Oljan är ju värd en förmögenhet. Hon kunde ha sålt den och gett pengarna till de fattiga istället!”10Men Jesus märkte vad de pratade om och sa: ”Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig.11De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig kommer ni inte att ha hos er så länge till.12Genom att hälla den här oljan över mig har hon förberett min begravning.13Faktum är att överallt i världen där man sprider budskapet om mig, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”
Judas beslutar att förråda Jesus
14Efter denna händelse gick Judas Iskariot, en av Jesus tolv närmaste efterföljare, till översteprästerna15och frågade: ”Hur mycket betalar ni mig om jag överlämnar Jesus åt er?” Översteprästerna gav honom då 30 silvermynt,16och från den stunden sökte Judas efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Jesus efterföljare förbereder påskmåltiden
17På första dagen i påskhögtiden[2], kom Jesus efterföljare till honom och frågade: ”Var vill du att vi ska ordna med påskmåltiden?”18Jesus svarade: ”Gå in i Jerusalem och sök upp en viss man och säg till honom: ’Vår Mästare säger: Den tid Gud har bestämt för mig har nu kommit. Nu vill jag äta påskmåltiden i ditt hus tillsammans med mina efterföljare.’ ”19Hans efterföljare gjorde då som han hade sagt, och ordnade sedan med påskmåltiden där.
Jesus och hans efterföljare äter den sista måltiden
20När kvällen kom slog sig Jesus och hans tolv närmaste efterföljare ner vid bordet.21Och medan de åt sa han: ”Jag ska säga er som det är: en av er kommer att förråda mig.”22Då blev de mycket bedrövade, och en efter en frågade de: ”Det är väl inte jag, Herre?”23Han svarade: ”Den som doppade sitt bröd i fatet tillsammans med mig, han är det.[3]24För jag, Människosonen[4], måste dö, precis som Gud förutsagt i Skriften. Men olycka ska drabba den människa som förråder mig. Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född.”25Då frågade Judas, han som skulle förråda honom: ”Mästare, det är väl inte mig du menar?” Jesus svarade: ”Du har självt sagt det.”26Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det i bitar och gav det till sina efterföljare och sa: ”Ta detta och ät, för det är min kropp.”27Sedan tog han en bägare vin och tackade Gud och gav den till dem och sa: ”Drick av det allihop,28för detta är mitt blod, som bekräftar det nya förbundet mellan Gud och människor. Mitt blod ska offras så att många kan få förlåtelse för sina synder.29Jag försäkrar er, att från och med nu ska jag inte dricka vin igen, förrän den dag då min Far regerar och jag dricker det nya vinet med er i hans nya värld.[5]”
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
30När de till sist hade sjungit lovsången[6] tillsammans, gick de ut till Olivberget.31Där sa Jesus till dem: ”Inatt kommer ni alla att överge mig, för Gud säger i Skriften[7]: ’Jag ska döda herden, och fåren i hjorden ska skingras.’32Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen och träffa er där.”33Petrus invände: ”Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig göra det.”34Men Jesus sa till honom: ”Jag försäkrar dig, att redan innan tuppen hinner gala imorgon bitti, ska du tre gånger ha förnekat att du känner mig.”35Då sa Petrus: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra efterföljarna sa samma sak.
Jesus ber i Getsemane
36Sedan gick Jesus med sina efterföljare till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa han till dem: ”Sätt er här medan jag går bort en bit och ber.”37De enda han tog med sig var Petrus, och Sebedaios båda söner, Jakob och Johannes. Jesus greps nu av förtvivlan och ångest,38och han sa till dem: ”Jag är nära att bryta samman av förtvivlan. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig.”39Sedan gick han lite längre bort och kastade sig ner på marken och bad: ”Far i himlen, om det är möjligt, så låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”40Efter ett tag gick han tillbaka till sina tre efterföljare och hittade dem sovande. Då sa han till Petrus: ”Klarade ni inte att hålla er vakna med mig en enda timma?41Vaka och be, så att frestelserna inte segrar över er. Ni vill så gärna, men kroppen gör det svårt för er.”42Så lämnade han dem och bad samma bön för andra gången: ”Far i himlen, om jag inte kan slippa det lidande som väntar, är jag beredd att göra din vilja.”43Men när han kom tillbaka till sina efterföljare, såg han att de hade somnat igen. Det var omöjligt för dem att hålla ögonen öppna.44Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord.45Sedan gick han tillbaka till sina efterföljare och sa: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu har den tidpunkt kommit då Gud bestämt att jag, Människosonen[8], ska överlämnas till onda människor.46Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”
Jesus blir förrådd och arresterad
47Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av Jesus tolv närmaste efterföljare, tillsammans med en stor folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och folkets ledare.48Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det, honom ska ni gripa.”49Judas gick därför raka vägen fram till Jesus och sa: ”Godafton, Mästare!” och gav honom en hälsningskyss.50Jesus svarade: ”Min vän, gör det du har kommit hit för att göra.” Och genast gick de andra fram och grep Jesus och höll fast honom.51En av de män som var med Jesus drog då sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare.52Men Jesus sa till honom: ”Stoppa tillbaka svärdet. De som använder våld, kommer själva att falla offer för våld.53Inser du inte att jag skulle kunna be min Far i himlen att skicka mer än tolv arméer med änglar för att skydda oss, och att han genast skulle göra det?54Men hur skulle det som Gud förutsagt i Skriften[9] då kunna bli verklighet? Han har ju sagt att allt detta måste hända.”55Sedan vände sig Jesus till folkhopen och sa: ”Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att gripa mig? Varför arresterade ni mig inte på tempelplatsen? Varje dag satt jag där och undervisade utan att ni grep mig.56Men allt detta har hänt för att det som Gud förutsagt genom profeternas skrifter[10] ska bli verklighet.”I samma stund övergav alla hans efterföljare honom och flydde.
Jesus förhörs av det judiska rådet
57-58De som hade arresterat Jesus ledde honom nu till översteprästen Kajafas palats, där laglärarna[11] och folkets ledare hade samlats. Petrus följde efter på avstånd och lyckades ta sig ända in på gården. Där slog han sig sedan ner tillsammans med tjänarna för att se vad som skulle hända med Jesus.59Inne i huset försökte översteprästerna och hela det judiska rådet[12] att hitta falska vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden.60-61Men trots att det fanns många som var villiga att vittna falskt, kunde man inte hitta något att anklaga honom för. Till slut förklarade i alla fall två män: ”Vi har hört den här mannen säga: ’Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.’ ”62Då reste sig översteprästen och sa till Jesus: ”Tänker du inte svara? Har du sagt detta eller inte?”63Men Jesus teg. Då sa översteprästen: ”Inför den Gud som lever, kräver jag att du talar om för oss om du är Messias, den utlovade kungen, Guds Son.”64Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det. Men jag försäkrar er, att efter detta ska ni få se mig, Människosonen[13],sitta på Guds högra sida och regera, och ni ska få se mig komma på himlens moln.”65Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Han har hädat Gud! Det behövs inga fler vittnen. Ni har själva hört honom häda.66Vad ska han få för dom?”De ropade tillbaka: ”Han måste dö!”67Sedan spottade de Jesus i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Några gav honom också örfilar och sa:68”Du som är Messias, den utlovade kungen, visa nu att du är en profet. Avslöja med Guds hjälp vem som slog dig.”
Petrus förnekar att han känner Jesus
69Medan allt detta pågick satt Petrus ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sa: ”Du var väl också tillsammans med den där Jesus från Galileen!”70Men Petrus protesterade inför alla och sa: ”Jag vet inte ens vad du pratar om.”71Sedan gick han ut i porten, och där fick en annan tjänsteflicka syn på honom. ”Den här mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret”, sa hon till dem som stod runt omkring.72Men Petrus nekade igen, ja, han till och med svor på det: ”Jag känner inte den där mannen.”73Efter en stund kom de som stod där fram till honom och sa: ”Vi vet att du är en av hans efterföljare. Det hörs på dialekten att du kommer från Galileen.”74Petrus svor då igen och lovade dyrt och heligt: ”Jag känner inte den mannen.” Och i samma stund gol tuppen.75Då plötsligt kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: ”Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger.” Och han gick ut och grät förtvivlat.
1Keď Ježiš skončil svoju reč, povedal učeníkom:2„Viete, že o dva dni bude Veľká noc, keď ma zradia a ukrižujú.“3V tom čase sa zišla židovská rada v paláci veľkňaza Kaifáša.4Radili sa, ako by sa Ježiša nenápadne zmocnili a zabili ho.5Dohodli sa, že by to nemalo byť cez veľkonočné sviatky, lebo by to mohlo vyvolať vzburu.
Ježiš v Betánii
6Ježiš sa pobral do Betánie do domu Šimona, ktorý bol predtým malomocný.7Keď sedeli za stolom, pristúpila k Ježišovi žena s alabastrovou nádobkou drahocenného oleja a ten mu všetok votrela do vlasov.8Učeníkov to pohoršilo:9„Takáto márnotratnosť! To sa mohlo výhodne predať a peniaze rozdať chudobným!“10Ježiš postrehol ich myšlienky a povedal: „Prečo jej to zazlievate?11Chudobných vždy bude medzi vami dosť, ale ja už s vami dlho nebudem.12Táto žena ma potrela olejom, a tak vlastne pripravila moje telo na pohreb.13Na to, čo urobila, sa nezabudne. Po celom svete sa bude o nej hovoriť zakaždým, keď sa bude hlásať radostná zvesť o mojom diele záchrany.“
Judáš zradí
14Tu sa jeden z Ježišových dvanástich učeníkov, Judáš Iškariotský, pobral k veľkňazom a spýtal sa ich:15„Koľko mi zaplatíte, ak vám vydám Ježiša?“ Dali mu tridsať strieborných.16Od tej chvíle hľadal vhodnú príležitosť, aby ho zradil.
Posledná večera
17V prvý deň veľkonočných sviatkov sa učeníci spýtali Ježiša: „Kde máme pripraviť veľkonočnú večeru?“18Poslal ich do mesta k istému človekovi s odkazom: „Nastal môj čas, u teba budem jesť so svojimi učeníkmi veľkonočného baránka.“19Učeníci vykonali, čo im prikázal, a pripravili tam večeru.20Keď sa zotmelo, večeral so svojimi dvanástimi učeníkmi21a povedal: „Jeden z vás ma zradí.22To ich veľmi zarmútilo a spytovali sa jeden po druhom: „To myslíš mňa, Pane?“23Odpovedal: „Je to ten, ktorý si naberal z misy zároveň so mnou.24Ja musím umrieť, ako to predpovedali proroci, ale beda tomu, kto ma zrádza. Lepšie by mu bolo, keby sa nebol narodil.“25Judáš sa ho spýtal: „Som to azda ja?“Odpovedal mu: „Sám si to povedal.“26Keď jedli, vzal Ježiš chlieb, rozlamoval ho a podával učeníkom so slovami: „Vezmite a jedzte, to je moje telo.“27Potom vzal kalich s vínom, poďakoval sa Bohu a podal im ho so slovami: „Pite z neho všetci,28toto je moja krv, ktorá sa vylieva, aby zmyla hriechy mnohých. Je to nová zmluva Boha s človekom.29Vravím vám, že oddnes nebudem piť toto víno až dovtedy, kým nebudeme piť spolu nové víno v kráľovstve môjho Otca.“30Potom zaspievali chválospev a pobrali sa na Olivový vrch.
Ježiš varuje sebavedomého Petra
31Tam im Ježiš povedal: „Tejto noci ma všetci opustíte, lebo Písmo predpovedá: ‚Budú biť pastiera a rozpŕchne sa stádo oviec.‘32Ale po svojom vzkriesení odídem do Galiley a tam sa spolu stretneme.“33Peter horlivo namietal: „Ak by ťa aj všetci opustili, ja určite nie.“34Ježiš mu odpovedal: „Vravím ti, že ešte tejto noci, skôr ako kohút zakikiríka, tri razy ma zaprieš.“35„Radšej s tebou umriem, ako by som ťa mal zaprieť!“ zvolal Peter. A podobne sa vyjadrili aj ostatní učeníci.
Ježišova modlitba
36Potom prišli na miesto zvané Getsemane a Ježiš povedal svojim učeníkom: „Vy si tu sadnite, a ja pôjdem ďalej, aby som sa modlil.“37Vzal so sebou Petra, Jakuba a Jána. Tu na neho doľahol zármutok a tieseň.38Povedal im: „Moja duša je smutná až na smrť. Zostaňte tu a bdejte so mnou.“39Trochu sa od nich vzdialil, hodil sa tvárou na zem a modlil sa: „Môj Otče! Ak je možné, nech ma minie tento kalich. Ale nech sa stane, ako ty chceš, nie ako ja chcem.“40Potom sa obrátil k tým trom a našiel ich spať.41„Peter,“ budil ho, „nemohol si aspoň hodinu bdieť so mnou? Bdejte a modlite sa. Inak vás premôže pokušenie. Váš duch je plný odhodlania, ale telo je slabé.“42Znova sa vzdialil a modlil sa: „Môj Otče, ak to nie je možné, aby ma tento kalich minul a ja ho musím vypiť až do dna, nech sa stane tvoja vôľa.“43Vrátil sa k svojim učeníkom a oni zasa spali; nevládali premôcť spánok.44Nechal ich spať, odišiel po tretí raz a modlil sa rovnakými slovami.45Potom sa obrátil k učeníkom a povedal: „Teraz už spite a odpočívajte! Nastáva chvíľa, keď budem zradený a vydaný do rúk podlých ľudí.46Vstaňte, pôjdeme! Tam sa blíži môj zradca.“
Ježiša zatknú
47Ani nedohovoril, a už prichádzal Judáš, jeden z dvanástich. Tiahol s ním obrovský zástup ozbrojený mečmi a palicami, ktorý vyslali židovskí vodcovia.48Judáš si s nimi dohodol znamenie: nech zatknú toho, koho bozká.49A hneď pristúpil k Ježišovi a povedal: „Pozdravujem ťa, Majstre!“ a pobozkal ho.50Ježiš mu povedal: „Priateľ môj, vykonaj, čo si si zaumienil.“ A vtom sa na neho vrhli.51Jeden z tých, čo boli s Ježišom, vytiahol meč, napadol veľkňazovho sluhu a zaťal mu do ucha.52„Schovaj meč do pošvy!“ prikázal mu Ježiš. “Kto mečom bojuje, mečom zahynie.53Myslíš, že by som teraz nemohol poprosiť svojho Otca, aby mi poslal celú armádu anjelov?54Ale ako by som potom splnil Boží plán spásy?“55Potom sa obrátil na ozbrojencov: „Som azda nebezpečný zločinec, že ste ma prišli zajať s mečmi a palicami? Prečo ste ma nezatkli už v chráme, kde som vám deň čo deň kázal?“56Ale to sa stalo preto, aby sa splnili predpovede prorokov. V tej chvíli ho všetci jeho učeníci opustili a rozutekali sa.
Vypočúvanie
57Zatknutého Ježiša potom odviedli k veľkňazovi Kaifášovi, kde sa zišli všetci židovskí vodcovia a starší.58Peter ho zďaleka nasledoval až po veľkňazov palác. Vošiel na nádvorie a zamiešal sa medzi služobníctvo, aby sa dozvedel, čo sa s ním stane.59Veľkňazi a celá rada sa usilovali obviniť Ježiša na základe falošného svedectva a odsúdiť ho na smrť.60Ale nenašli ho, hoci zohnali mnohých falošných svedkov. Napokon vystúpili dvaja a zhodne svedčili:61„Tento muž povedal. že má moc zboriť chrám a za tri dni ho znovu postaviť.“62Nato vstal veľkňaz a spýtal sa Ježiša: „Ako sa obhájiš proti tejto obžalobe?“63Ale Ježiš mlčal. Tu mu veľkňaz povedal: „Vyzývam ťa pri živom Bohu, aby si nám povedal, či si Mesiáš, Syn Boží.“64Ježiš odpovedal: „Ty sám si to povedal. Ale hovorím vám, že čoskoro budete svedkami toho, že Boh ma posadí po svojej pravici, odkiaľ sa vrátim vo svojom majestáte.“65Tu si veľkňaz na znamenie najväčšieho rozhorčenia roztrhol plášť a vyhlásil: „To je rúhanie. Potrebujeme ešte svedkov? Počuli ste to na vlastné uši!66Aký rozsudok vynesiete?“Odpovedali: „Zaslúži si smrť!“67Vzápätí mu niektorí pľuli do tváre, bili ho po hlave, udierali palicami68a posmievali sa mu: „Ak si Mesiáš, uhádni, kto ťa udrel!“
Peter zaprie Ježiša
69Peter zatiaľ sedel vonku na nádvorí. Tu k nemu pristúpila jedna slúžka: „Aj ty si bol s tým Galilejským Ježišom!“70Ale Peter to pred všetkými zaprel: „Neviem, o čom hovoríš!“71Potom sa pobral k bráne, ale zazrela ho iná žena a upozornila okolostojacich: „Tento človek chodieval s tým Ježišom z Nazareta.“72No Peter sa zaprisahal, že toho človeka nepozná.73O chvíľu pristúpili k nemu tí, čo tam stáli, a povedali mu: „Určite k nemu patríš, veď aj tvoje nárečie ťa prezrádza!“74Peter sa zariekal a zaprisahával, že Ježiša naozaj nepozná. Vtom zakikiríkal kohút75a Peter si spomenul na Ježišove slová: „Prv ako zakikiríka kohút, tri razy ma zaprieš.“ Vybehol von a žalostne sa rozplakal.