1Jesus fortsatte: ”Då Gud kommer för att regera över alla folk, ska det bli som i den här berättelsen:[1] Tio unga flickor, som var tärnor vid ett bröllop, tog sina oljelampor och gick ut för att möta brudgummen.2-4Fem av dem var kloka och tog med sig krukor med extra olja till sina lampor. De andra fem var oförståndiga och glömde att ta med sig olja.5När brudgummen sedan dröjde, blev de så trötta att de la sig ner och somnade.6Men vid midnatt väcktes de av ett rop: ’Brudgummen kommer! Kom ut och välkomna honom!’7Alla flickorna skyndade sig genast upp och gjorde i ordning sina lampor.8Men de fem som inte hade någon extra olja, tiggde och bad att de andra skulle dela med sig, eftersom deras lampor slocknade.9Då svarade de andra: ’Vi har inte så mycket att det räcker till er också. Gå iväg till dem som säljer olja och köp det ni behöver!’10Men medan de var borta och köpte olja, kom brudgummen. De som var beredda fick då följa med honom in till bröllopsfesten, och porten låstes.11Efter en stund kom de fem andra tillbaka och ställde sig utanför porten och ropade: ’Herre, Herre, öppna för oss!’12Men då ropade han tillbaka: ’Gå er väg! Jag försäkrar att jag inte känner er!’13Håll er därför vakna och var beredda, för ni vet inte vilken dag eller timme jag kommer tillbaka.
Berättelsen om de tre förvaltarna
14När jag kommer tillbaka, blir det nämligen som i den här berättelsen om en man som reste utomlands: Mannen samlade sina tjänare och gav dem i uppdrag att förvalta hans förmögenhet medan han var borta.15Till den ene gav han fem säckar med guldmynt[2], till den andre två säckar och till den tredje en säck, allt efter deras förmåga. Sedan reste han.16Mannen som hade fått fem säckar med guldmynt började genast köpa och sälja och tjänade snart ihop fem säckar till.17Mannen som hade fått två säckar med guldmynt gjorde likadant och tjänade ihop två säckar till.18Men den man som hade fått bara en säck med guldmynt gick och grävde en grop i marken och gömde sin herres pengar, så att de skulle vara i säkert förvar.19Efter en lång tid kom deras herre tillbaka från resan och kallade på männen och bad dem redovisa vad de hade gjort med pengarna.20Den man som hade fått fem säckar med guldmynt kom då och gav honom tio säckar tillbaka och sa: ’Herre, du gav mig fem säckar med guldmynt. Här har jag tjänat ihop fem till.’21’Bra!’, sa hans herre. ’Du är en god och pålitlig tjänare. Du har troget förvaltat den lilla summa du fick. Därför ska du få ansvar för mycket mer. Kom in och dela glädjen med mig!’22Sedan kom den man fram som hade fått två säckar med guldmynt, och han rapporterade: ’Herre, du gav mig två säckar med guldmynt att förvalta, och jag har tjänat ihop två till.’23’Bra!’, sa hans herre. ’Du är en god och pålitlig tjänare. Du har troget förvaltat den lilla summa du fick. Därför ska du få ansvar för mycket mer. Kom in och dela glädjen med mig!’24Till sist kom den man fram som bara hade fått en säck med guldmynt, och han sa: ’Herre, jag vet att du är en hård man. Du skördar där du inte har sått och samlar ihop sådant du inte planterat.25Därför vågade jag inte ge mig in i några affärer, utan grävde ner pengarna i jorden. Här får du dem tillbaka!’26Men hans herre svarade: ’Du är en lat och oduglig tjänare! Om du visste att jag tänkte kräva mer tillbaka än du hade fått,27borde du åtminstone ha satt in mina pengar på banken, så att jag hade fått ränta på dem.28Ta ifrån honom pengarna och ge dem till mannen som fick ihop tio säckar med guldmynt.29För den som rätt använder det han har fått ska få mer, och han ska leva i överflöd. Men den ansvarslöse ska bli fråntagen till och med det lilla han har.30Kasta ut den odugliga tjänaren i mörkret här utanför. Där ska man gråta av ångest och förtvivlan.’ ”
Den slutliga domen
31Jesus fortsatte: ”När jag, Människosonen[3], kommer i kunglig makt tillsammans med alla mina änglar, då ska jag sätta mig på min tron för att regera.32Alla folk ska samlas inför mig, och jag ska dela människorna i två grupper, som när en herde skiljer fåren från getterna.33Fåren ska jag ställa på min högra sida och getterna på min vänstra.34Sedan ska jag, kungen, säga till dem som står på min högra sida: ’Kom alla ni som min Far har räddat för evigt. Gå in i den nya värld[4] som ända från jordens skapelse har gjorts i ordning åt er.35Jag var hungrig, och ni gav mig mat. Jag var törstig, och ni gav mig vatten. Jag var en främling, och ni öppnade era hem för mig.36Jag var naken, och ni gav mig kläder. Jag var sjuk, och ni tog hand om mig. Jag var i fängelse, och ni besökte mig.’37Då kommer de som har följt Guds vilja att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig något att dricka?38När såg vi dig som främling och hjälpte dig, eller naken och gav dig kläder?39När såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’40Och kungen ska svara dem: ’Jag försäkrar er, att när ni gjorde detta för någon av mina minsta bröder och systrar[5], då gjorde ni det för mig!’41Efter det ska kungen vända sig till dem som står på den vänstra sidan och säga: ’Gå bort från mig alla ni som är dömda att straffas. Gå bort till den eviga eld som har gjorts i ordning åt djävulen och hans änglar.42Jag var hungrig, men ni gav mig ingen mat. Jag var törstig, men ni gav mig inget att dricka.43Jag var främling, men ni vägrade att ge mig husrum. Jag var naken, men ni gav mig inga kläder. Jag var sjuk och i fängelse, men ni besökte mig inte.’44Då kommer de också att fråga: ’Herre, har vi någonsin sett att du var hungrig eller törstig, eller att du var en främling, eller att du var naken eller sjuk eller i fängelse utan att vi hjälpte dig?’45Och kungen ska svara dem: ’Jag försäkrar er, att när ni vägrade att hjälpa någon av mina minsta, då vägrade ni också att hjälpa mig.’46Och de ska gå bort till evigt straff, men de som följde Guds vilja ska leva för evigt.”
1„Môj druhý príchod sa v určitom zmysle bude podobať svadbe. Tí, ktorí ma budú očakávať, budú ako desať družičiek, čo vyčkávali ženícha, aby ho uvítali svetlom svojich lámp.2Ale iba päť z nich bolo prezieravých3-4a vzali si nielen lampy, ale aj nádoby s olejom. Ostatné na to ľahkomyseľne zabudli.5Ženích dlho neprichádzal, a tak všetky družičky premohli driemoty a zaspali.6O polnoci ich vytrhol zo spánku výkrik: ‚Prichádza ženích, poďte ho privítať!‘7Všetky dievčatá vyskočili a upravovali si lampy.8Tie ľahkomyseľné, ktoré si nevzali dosť oleja, drankali od ostatných: ‚Dajte nám trochu oleja, lebo nám vyhasínajú lampy!‘9Ale rozumné im odpovedali: ‚Keď sa rozdelíme, nevystačí olej ani vám, ani nám. Zabehnite radšej k predavačovi a kúpte si.‘10No len čo sa vzdialili, prišiel ženích a družičky, ktoré boli pripravené, šli s ním na svadobnú hostinu.11Keď sa tých päť vrátilo s olejom, dvere už boli zatvorené. Volali: ‚Pane, otvor nám!‘12Ale ženích im odpovedal: ‚Je neskoro, už vás nemôžem prijať.‘13A tak bdejte a buďte vždy pripravení, lebo neviete, v ktorej chvíli prídem.“
Využívaj zverené dary
14„Dám vám iný príklad. Jeden človek si pred odchodom na ďalekú cestu zavolal svojich podriadených a zveril im svoje peniaze.15Každému podľa schopností: jednému päťstotisíc, druhému dvestotisíc a ďalšiemu stotisíc. Potom odcestoval.16Ten, čo dostal päťstotisíc, začal hneď podnikať a získal ďalších päťstotisíc.17Ten, čo dostal dvestotisíc, takisto sumu zdvojnásobil.18Ale ten, ktorému zveril stotisíc, vykopal v zemi skrýšu a peniaze do nej schoval.19Po dlhšom čase sa pán vrátil a chcel, aby mu podriadení predložili účty.20Prvý priniesol peniaze a povedal: ‚Pán môj, zveril si mi päťstotisíc, a tu máš zisk – ďalších päťstotisíc.‘21Pán ho pochválil za dobrú prácu a povedal mu: ‚Osvedčil si sa v malej úlohe, preto ti môžem zveriť oveľa väčšiu. A teraz ťa pozývam na oslavu svojho návratu.‘22Prišiel ďalší a povedal: ‚Pán môj, zveril si mi dvestotisíc a odovzdávam ti štyristotisíc.‘ –23‚Veľmi dobre!‘ odpovedal pán. ‚Si usilovný a spoľahlivý. Splnil si malú úlohu, zverím ti väčšiu. Aj teba pozývam na hostinu.‘24Potom skladal účty posledný. ‚Pán môj, viem, že si prísny a záleží ti na zisku,25ale ja som sa bál, aby som neprerobil, a preto som peniaze radšej ukryl a teraz ti ich v poriadku vraciam.‘26Pán zvolal: ‚Ty lenivec a naničhodník! Vedel si, o čo mi ide.27Mal si zverené peniaze uložiť a priniesli by mi aspoň úroky.28Vezmite od neho peniaze a dajte ich prvému.29Lebo tomu, kto dobre využíva to, čo mu bolo zverené, bude ešte pridané. Ale kto sa ani trochu neusiluje, príde o všetko.30Tohto lenivca vyžeňte do tmy! Tam ho čaká len plač a škrípanie zubami.‘ “
Posledný súd
31„Keď prídem vo svojom kráľovskom majestáte v sprievode všetkých anjelov, zasadnem na trón svojej slávy.32Vtedy sa zhromaždia všetky národy, a to bude chvíľa konečného rozdelenia ľudstva. Ako pastier oddeľuje ovce od capov33a postaví si ovce sprava,34tak aj ja poviem svojim verným po svojej pravici: ‚Poďte, sám Otec vás pozýva do kráľovstva, ktoré je pre vás pripravené od počiatku sveta.35Bol som hladný a nakŕmili ste ma, bol som smädný, a dali ste sa mi napiť, nemal som strechu nad hlavou a vy ste ma prichýlili,36nemal som si čo obliecť, a vy ste ma obliekli, v chorobe ste sa o mňa starali, a keď som bol vo väzení, prišli ste ma navštíviť.‘37Tí verní namietnu: ‚Nepamätáme sa,38že by sme mali niekedy príležitosť39takto sa o teba postarať.‘40Vtedy im odpoviem: ‚Čo dobrého ste urobili jednému z mojich najmenších bratov, to ste urobili pre mňa.‘41Tým zhromaždeným po ľavici poviem: ‚Odíďte odo mňa, zatratení, do večného ohňa, ktorý je pripravený pre satana a jeho démonov.42Bol som hladný, a nedali ste sa mi najesť, bol som smädný, a nedali ste sa mi napiť, nemal som strechu nad hlavou, a neprichýlili ste ma,43nemal som si čo obliecť a nezaodeli ste ma, v chorobe ste ma neopatrovali a do väzenia ste ma neprišli navštíviť.‘44Budú sa brániť: ‚Pane, ako sme ti mohli pomôcť, keď sme ťa nikdy nevideli?‘45Odpoviem im: ‚Ak ste odmietli pomôcť najposlednejšiemu z mojich bratov, mne ste nepomohli.‘46A tak týchto čaká večné utrpenie, ale spravodliví budú žiť večne.“