1-2Några dagar senare kom Jesus tillbaka till Kafarnaum igen, och nyheten om att han kommit dit spred sig snabbt i staden. Snart var huset där han bodde så fullt med folk att man stod långt ut på gatan och trängdes. Och han talade till dem om budskapet från Gud.[1]3Då kom fyra män bärande på en förlamad man på en sovmatta.4Men när de inte kunde tränga sig igenom folkmassan och komma fram till Jesus gjorde de hål i taket ovanför honom. Genom öppningen firade de sedan ner mattan med den förlamade.5När Jesus såg vilken stor tro de hade, sa han till den förlamade: ”Min son, jag har förlåtit dina synder!”6Men några av laglärarna[2] satt där, och de sa för sig själva:7”Hur kan han tala på det viset och häda[3] Gud? Det är ju bara Gud som kan förlåta synder.”8Men Jesus förstod i sin ande vad de tänkte, och sa till dem: ”Varför tänker ni att just detta är en hädelse?9Är det inte lika omöjligt för en människa att säga till den förlamade: ’Res dig upp, ta din sovmatta och gå’ som att säga: ’Jag förlåter dig dina synder’?”10-11Sedan vände han sig till den förlamade och sa: ”För att bevisa att jag, Människosonen[4], har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig: ’Res dig upp, ta din sovmatta och gå hem!’ ”12Då steg mannen upp, rullade genast ihop sin matta och gick ut, mitt framför ögonen på de förbluffade människorna. Och man hyllade Gud och ropade: ”Aldrig förr har vi sett något sådant!”
Jesus kallar en tullindrivare att följa honom
13Sedan gick Jesus längs Galileiska sjön igen, och stora folkmassor kom till honom, och han undervisade dem.14När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta vid tullhuset. ”Kom och bli min efterföljare”, sa Jesus till honom. Och Levi reste sig och följde Jesus.15När Jesus och hans efterföljare senare åt tillsammans i Levis hus, fanns många av hans gamla kollegor vid tullen med bland gästerna och även en del annat ökänt folk, för många av dessa hade också börjat följa Jesus.16Då laglärarna[5] bland fariseerna såg Jesus i detta sällskap, sa de till hans efterföljare: ”Sänker han sig verkligen så lågt att han äter tillsammans med tullindrivare och syndare?”17Men Jesus hörde det och sa: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Min uppgift här på jorden är att föra syndare tillbaka till Gud, inte att ta hand om dem som redan följer hans vilja.”
Jesus svarar på en fråga om fasta
18Johannes döparens efterföljare och fariseerna[6] fastade regelbundet. En dag kom därför några och frågade Jesus varför inte hans efterföljare fastade när Johannes efterföljare och fariseerna gjorde det.19Jesus svarade: ”Bröllopsgästerna kan väl inte fasta och gå hungriga medan brudgummen är hos dem? Nej, så länge brudgummen är tillsammans med dem kan de inte fasta.20Men en dag ska han tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.21Det finns en tid och en plats för allt. Ingen lagar till exempel ett gammalt klädesplagg med ett stycke nytt tyg som aldrig har tvättats, för då krymper det nya tyget och river sönder plagget, så att hålet blir ännu större.22Ingen öser heller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna, och allt blir förstört, både vinet och säckarna. Nej, nytt vin häller man i nya säckar.”
Jesus efterföljare plockar ax på vilodagen
23En gång när det var vilodag[7] gick Jesus och hans efterföljare genom några sädesfält, och medan de gick ryckte hans efterföljare av ax för att äta.24Några av fariseerna[8] sa då till Jesus: ”Varför gör de så där? Det är ju förbjudet i Moses lag att skörda på vilodagen.”25-26Men Jesus svarade dem: ”Har ni aldrig läst vad kung David och hans män gjorde en gång då Evjatar var överstepräst, och de blev hungriga och inte hade något att äta?[9] David gick in i Guds hus och åt av det speciella bröd som bara prästerna får äta, och han lät även sina män äta av det. Det var också ett brott mot lagen.”27Sedan sa Jesus till fariseerna: ”Kom ihåg att vilodagen skapades för människornas skull, och inte människorna för vilodagens skull.28Därför har jag, Människosonen[10], rätt att avgöra också vad som är tillåtet på vilodagen.”
1Po niekoľkých dňoch sa Ježiš opäť vrátil do Kafarnauma. Správa o jeho príchode sa rýchlo rozletela po meste.2Do domu sa nahrnulo toľko ľudí, že vnútri, ale ani pred domom sa nedalo ani hnúť. A on im zvestoval Božie posolstvo.3Keď sa k nemu chceli dostať štyria muži, ktorí niesli na nosidlách ochrnutého človeka,4videli, že sa k nemu cez ten dav neprederú, preto vyšli na plochú strechu domu, prebúrali ju a cez otvor spustili ležadlo s ochrnutým rovno pred neho.5Keď Ježiš videl, ako bezvýhradne veria, že môže pomôcť ich priateľovi, povedal chorému: „Syn môj, odpúšťajú sa ti hriechy!“6Sedeli tam aj niekoľkí učitelia Zákona a v duchu sa pohoršovali:7„Ale to je predsa rúhanie! Hádam si len o sebe nemyslí, že je Boh! Veď iba Boh má právo odpúšťať hriechy!“8No Ježiš vedel čítať ich myšlienky a hneď namietol: „Prečo vás to poburuje?9Čo je ľahšie – oznámiť ochrnutému, že sa mu odpúšťajú hriechy, alebo mu prikázať: ‚Vstaň a choď!‘10Ale aby som vám dokázal, že ja, Mesiáš, mám moc na zemi odpúšťať hriechy, uzdravím tohto človeka.“11Obrátil sa k ochrnutému a povedal mu: „Si zdravý. Vstaň a choď domov!“12A chorý ihneď, pred očami ohromeného zástupu, vyskočil na rovné nohy, vzal si ležadlo a poberal sa preč. Ľudia žasli a oslavovali Boha: „Také čosi sme nikdy nevideli!“
Ježiš pozve Léviho
13Ježiš sa znova pobral na breh Genezaretského jazera a kázal zástupu ľudí, ktorí sa okolo neho zhromaždili.14Potom šiel ďalej a zbadal Alfejovho syna Léviho. Sedel v colnici pri ceste a vyberal poplatky od pocestných. „Poď so mnou a staň sa mojím učeníkom!“ zavolal naňho. A Lévi bez váhania vstal a išiel za ním.15V ten večer usporiadal Lévi vo svojom dome hostinu, na ktorú pozval nielen Ježiša a jeho učeníkov, ale aj mnohých bývalých spolupracovníkov a ľudí pochybnej povesti.16Keď však učitelia Zákona videli, že Ježiš stoluje s ľuďmi zlej povesti, vraveli jeho učeníkom: „Ako si môže sadnúť za stôl s takou spodinou?“17Ježiš to počul a odpovedal im: „Lekára nepotrebujú zdraví, ale chorí. Neprišiel som nabádať dobrých ľudí, aby zmenili svoj život, ale zlých!“
O pôste a o sobote
18Nasledovníci Jána Krstiteľa a farizeji sa pravidelne postievali. Raz prišli niektorí z nich k Ježišovi a spýtali sa ho: „Prečo sa Jánovi nasledovníci a farizeji postievajú a tvoji učeníci nie?“19Ježiš im na to odpovedal: „Azda svadobníci odmietajú jedlo na svadobnej hostine? Kým je ženích medzi nimi, prečo by sa neradovali?20Ale príde deň, keď ich opustí, a potom sa budú postiť.21Nový život z Boha sa nedá vtesnať do tradičných náboženských zvykov, ako sa na staré šaty nedá prišiť záplata z novej látky, lebo by vytrhla staré tkanivo a diera by sa ešte zväčšila.22A takisto sa mladé víno nenalieva do mechov zo starej kože. Tie by popraskali, víno by sa vylialo a mechy by vyšli nazmar. Mladé víno sa má nalievať do nových mechov.“23Raz v sobotu prechádzal Ježiš so svojimi učeníkmi obilným poľom. Učeníci boli hladní, a tak idúcky trhali klasy a jedli zrná.24Videli to farizeji a vyčítali Ježišovi: „Pozri, trhajú klasy, a náš Zákon predsa nedovoľuje v sobotu pracovať!“25Ježiš na to odpovedal: „Azda ste nečítali vo Svätom Písme, čo urobil kráľ Dávid, keď bol v núdzi a bol hladný on i jeho družina?26Ako vošli do Božieho domu – veľkňazom bol vtedy Abiatar – a jedli z posvätných chlebov, ktoré smeli jesť iba kňazi?“27A potom ešte doložil: „Sobota bola predsa ustanovená pre dobro človeka, a nie človek pre sobotu. A preto ja, Syn človeka, mám právo rozhodnúť, čo sa v sobotu smie robiť a čo nie.“