1En dag när Jesus stod vid sjön Gennesaret, trängde folket på för att höra Guds budskap.2Han fick då se två tomma båtar som några fiskare lämnat vid stranden medan de sköljde sina nät.3Och han steg i en av båtarna och bad Simon, som ägde den, att ro ut en bit från land. Sedan satt han i båten och talade till folket.4När han hade slutat tala, sa han till Simon: ”Ro nu ut på djupt vatten och lägg ut näten, så ska ni få så mycket fisk ni vill ha!”5”Herre”, sa Simon, ”vi har arbetat hårt hela natten och har ändå inte fått något. Men eftersom du säger det, så ska vi försöka igen.”6Och när de gjorde det, fick de så mycket fisk att näten höll på att gå sönder!7Då vinkade de till sig sina kamrater så att de kom ut med den andra båten, och snart var båda båtarna så fulla med fisk att de var nära att sjunka.8När Simon äntligen fattat vad som hade hänt, föll han på knä inför Jesus och sa: ”Herre, lämna mig! Jag är en syndare. Jag kan inte vara i din närhet.”9Både han och de andra i båten hade blivit helt förskräckta när de såg hur mycket fisk de hade fått.10Hans kompanjoner, Jakob och Johannes, Sebedaios söner, var lika förskräckta. Men Jesus sa till Simon: ”Var inte rädd! Från och med nu ska du fånga människor istället!”11Och när de hade rott båtarna i land lämnade de allt för att följa Jesus.
Jesus botar en spetälsk man
12En annan gång, när Jesus besökte en stad, träffade han en man som var svårt angripen av spetälska[1]. När mannen fick se Jesus, kastade han sig till marken framför honom och bad: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig frisk.”13Då sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är frisk!” Och genast försvann spetälskan.14Sedan förbjöd Jesus mannen att berätta för någon vad som hade hänt. Han sa: ”Gå istället till prästen, och låt honom undersöka dig. Ta också med dig det offer som Mose bestämt för spetälska personer som blivit friska.[2] Då kommer alla att förstå att Gud har botat dig.”15Men ryktet om Jesus spred sig allt snabbare, och mängder med människor kom för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar.16Han drog sig därför ofta undan till öde trakter för att be.
Jesus botar en förlamad man
17En dag när Jesus undervisade, satt några av fariseerna[3] och laglärarna med bland dem som lyssnade. De hade kommit från alla byar i hela Galileen och Judeen, och också från Jerusalem. Och Guds kraft var över Jesus så att han kunde bota människor.18-19Då kom några män bärande på en bår med en förlamad man. De försökte tränga sig igenom folkmassan för att komma nära Jesus, men lyckades inte ta sig fram. De gick därför upp på taket och tog bort några takplattor och firade sedan ner den förlamade på båren mitt framför Jesus.20När Jesus såg vilken stor tro de hade, sa han till den förlamade: ”Min son, jag har förlåtit dig dina synder.”21”Vad är det här för en, som hädar[4] Gud på det viset?” tänkte fariseerna och laglärarna. ”Det är ju bara Gud som kan förlåta synder.”22Men Jesus förstod vad de tänkte och sa: ”Varför tänker ni att just detta är en hädelse?23Är det inte lika omöjligt för en människa att säga till den förlamade: ’Res dig upp och gå’ som att säga ’Jag förlåter dig dina synder’?”24Sedan vände han sig till den förlamade och sa: ”För att bevisa att jag, Människosonen[5], har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig: ’Res dig upp, ta din bår och gå hem!’ ”25-26Och genast reste sig mannen upp, mitt framför ögonen på de förbluffade människorna. Sedan tog han sin bår och gick hem, och hela tiden hyllade han Gud. Alla som såg det blev helt förskräckta, och de hyllade Gud och sa gång på gång: ”Det vi har sett idag är helt otroligt!”
Jesus kallar en tullindrivare att följa honom
27När Jesus senare lämnade staden fick han se en tullindrivare[6] som hette Levi sitta utanför tullhuset. ”Kom och bli min efterföljare”, sa Jesus till honom.28Och utan att tveka lämnade Levi allt och reste sig och följde Jesus.29Levi ordnade sedan med en fest för Jesus i sitt hus, och när man åt tillsammans var det många av Levis gamla kollegor vid tullen som var med bland gästerna, och även en del annat folk.30Fariseerna[7], och särskilt laglärarna bland dem, blev då mycket arga och sa till Jesus efterföljare. ”Hur kan ni sänka er så lågt att ni äter tillsammans med tullindrivare och syndare?”31Men Jesus svarade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.32Min uppgift här på jorden är att föra syndare tillbaka till Gud, inte att ta hand om dem som redan följer hans vilja.”
Jesus svarar på en fråga om fasta
33De religiösa ledarna anklagade också Jesus för en annan sak. De sa: ”Johannes döparens efterföljare fastar och ber regelbundet, och det gör fariseernas[8] också. Men dina, de äter och dricker och njuter av livet!”34Då svarade Jesus: ”Ni vill väl inte försöka få bröllopsgästerna att fasta och gå hungriga medan brudgummen är hos dem?35Men en dag ska han tas ifrån dem. Och efter den dagen kommer de att fasta. Det finns en tid och en plats för allt.”36Sedan berättade Jesus två exempel på detta. Han sa: ”Ingen river en lapp från ett nytt, okrympt plagg, och sätter den på ett gammalt plagg. Då blir ju det nya plagget förstört, och dessutom kommer lappen att krympa och riva sönder det gamla plagget.37Och ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna och blir förstörda, och vinet rinner ut.38Nej, nytt vin måste hällas i nya säckar.39Men ingen som har druckit av det gamla vinet tycks vilja ha det nya. Det gamla vanliga är bäst, säger man.”[9]
1Jedného dňa stál Ježiš na brehu Genezaretského jazera, obklopený obrovským zástupom ľudí, ktorí sa okolo neho tlačili, lebo chceli počuť Božie slovo.2Tu si všimol, že pri brehu sú dva prázdne člny. Rybári z nich vystúpili a prali siete.3Nastúpil do jedného člna, ktorý patril Šimonovi, a požiadal ho, aby ho trochu odrazil od brehu. Potom si doň sadol a odtiaľ kázal zástupom.4Keď skončil, navrhol Šimonovi: „Odplav sa trochu ďalej, kde je voda hlbšia, a tam roztiahni siete.“5Šimon namietol: „Učiteľ, celú noc sme sa márne namáhali. No keď to ty vravíš, skúsime to ešte raz.“6Vyplávali a vylovili také množstvo rýb, až sa im trhali siete.7Museli si zavolať na pomoc svojich druhov zo susedného člna. Čoskoro boli oba člny plné rýb, dobreže sa nepotopili.8Keď to Šimon Peter videl, padol pred Ježišom na kolená a prosil: „Odíď odo mňa, Pane, veď som hriešny človek!“9Všetci rybári, ktorí pri tom boli – medzi nimi aj Šimonovi spoločníci, Jakub a Ján, synovia Zebedejovi –10žasli nad tým nezvyčajným úlovkom. Nato Ježiš odpovedal Šimonovi: „Neboj sa! Odteraz nebudeš loviť ryby, ale budeš zachraňovať ľudí pre mňa.“11A len čo prirazili s člnmi k brehu, všetko tam nechali a šli s Ježišom.
Uzdravenie malomocného
12V jednom mestečku stretol Ježiš človeka postihnutého ťažkým malomocenstvom. Úbožiak si kľakol pred neho a prosil: „Pane, keby si chcel, mohol by si ma celkom uzdraviť.“13Ježiš vystrel ruku, dotkol sa ho a povedal: „Áno, chcem. Buď zdravý!“ A v tej chvíli nezostalo po malomocenstve ani stopy.14Ježiš mu prikázal: „Nikomu o tom nerozprávaj, choď, ukáž sa kňazovi, a potom prines predpísanú obeť vďačnosti.“15Zvesť o Ježišovi sa čoraz väčšmi šírila. Ľudia húfne za ním prichádzali, aby ho počuli a aby ich uzdravoval.16Ale často odchádzal na pusté miesto a tam sa modlil.
Ježiš má moc odpúšťať hriechy
17Jedného dňa, práve keď učil, zhromaždili sa židovskí náboženskí vodcovia a učitelia Mojžišovho zákona z rozličných miest Galiley a Judska, ba aj z Jeruzalema. Posadali si okolo neho a počúvali ho. A Boh mu dal moc uzdravovať.18Tu zrazu priniesli muži na nosidlách porazeného. Pokúšali sa vniesť ho cez dvere a položiť pred Ježiša.19Ale bolo tam toľko ľudí, že sa nemohli pretisnúť. A tak sa vyškriabali na strechu a cez hlinenú povalu spustili chorého aj s ležadlom rovno pred Ježiša.20Keď videl ich vieru, povedal: „Priateľ môj, máš odpustené hriechy.“21Učitelia Zákona a farizeji uvažovali: „Ako sa opovažuje čosi také povedať? To je predsa rúhanie! Veď hriechy môže odpúšťať iba Boh!“22Ježiš dobre vedel, čo si myslia, preto povedal: „Prečo sa pohoršujete vo svojich srdciach?23Veď čo je ľahšie? Oznámiť človeku, že má odpustené hriechy, alebo ho uzdraviť?24Ale presvedčím vás, že Syn človeka má moc na zemi odpúšťať hriechy.“ Tu sa obrátil k porazenému a povedal mu: „Vstaň, vezmi si ležadlo a choď domov!“25A porazený hneď pred očami všetkých vstal, zbalil si rohož, pobral sa domov a cestou hlasno oslavoval Boha.26Všetkých predchla svätá bázeň, chválili Boha a neprestajne opakovali: „Dnes sme naozaj videli zázračné veci.“
Zdraví nepotrebujú lekára
27Ježiš sa pobral ďalej. Keď vychádzal z mesta, uvidel na mýtnici vyberača poplatkov, ktorý sa volal Lévi, a povedal mu: „Poď, staň sa mojím nasledovníkom!“28A Lévi nechal všetko tak, vstal a šiel za ním.29Vo svojom dome potom pripravil veľkú hostinu. Pozval na ňu aj mnoho niekdajších kolegov.30Farizeji a učitelia Zákona sa na tom pohoršovali a vyčítali učeníkom: „Prečo jete a pijete s ľuďmi, ktorými každý slušný človek pohŕda?“31Ježiš im na to povedal: „Lekára nepotrebujú zdraví, ale chorí.32Neprišiel som volať spravodlivých, aby robili pokánie, ale hriešnych.“
Otázka pôstu
33Niektorí farizeji Ježišovi vyčítali: „Jánovi nasledovníci sa často postia a modlia a takisto aj naši žiaci, ale tí tvoji jedia a pijú.“34Ježiš namietol: „Nemôžete žiadať, aby sa svadobčania postili, kým je ženích s nimi.35Príde však chvíľa, keď ženícha odvedú, a potom bude vhodný čas postiť sa.“36A potom ešte dodal: „Nikto predsa neodtrhne kus látky z nových šiat, aby ním zaplátal starý odev. Zničil by tak nové šaty a na staré by nová záplata ani nepristala.37A nikto nebude ani nalievať mladé víno do starých kožených mechov, lebo kvasiace víno by staré mechy roztrhlo, a tak by jedno i druhé vyšlo nazmar.38Preto mladé víno patrí do nových mechov.39Ale vy dávate prednosť starému vínu. Vravíte, že staré víno je lepšie.“