Maria i Betania smörjer Jesus fötter med dyrbar olja
1Sex dagar innan påskfirandet började kom Jesus tillbaka till Betania, där Lasaros bodde, mannen som Jesus hade uppväckt från de döda.2Man ordnade därför en festmåltid till Jesus ära. Marta serverade, och Lasaros var en av dem som åt tillsammans med Jesus vid bordet.3Då tog Maria en flaska[1] välluktande, dyrbar nardusolja och smorde Jesus fötter och torkade dem med sitt hår. Och hela huset fylldes av doften från oljan.4Men Judas Iskariot, den av Jesus efterföljare som senare skulle förråda honom, sa då:5”Den där oljan var ju värd nästan en årslön. Varför sålde man den inte istället och gav pengarna till de fattiga?”6Detta sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv. Han skötte om den gemensamma kassa som Jesus och hans efterföljare hade, och han brukade ofta ta pengar därifrån.7Men Jesus svarade: ”Lämna henne ifred! Hon sparade den här oljan så att den kunde användas inför min begravning.8De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig kommer ni inte att ha hos er så länge till.”9När allt folket fick höra att Jesus var där, kom de dit för att träffa honom. Men de kom också för att se Lasaros, mannen som han hade uppväckt från de döda.10Och översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också,11eftersom fler och fler judar lämnade dem och istället började tro på Jesus.
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
12Nästa dag spreds nyheten över hela Jerusalem att Jesus var på väg in till staden. Och en stor folkmassa som kommit för att fira påsk13tog palmkvistar och gick ut på vägen för att möta honom. De ropade: ”Vi hyllar dig![2]Vi ärar dig som är sänd av Herren, du som är Israels kung!”14Jesus fick tag på en ung åsna och satte sig på den och red iväg mot staden, precis som Gud förutsagt i Skriften[3]:15”Var inte rädda, ni Jerusalems invånare[4]. Se, er kung kommer till er, ridande på ett åsneföl.”16Jesus efterföljare förstod inte just då att det som Gud förutsagt om Jesus i Skriften blev verklighet genom allt detta. Men när Jesus hade återvänt till sin härlighet i himlen kom de ihåg vad Gud sagt.17Alla de som hade varit med när Jesus uppväckte Lasaros från de döda hade berättat för folket vad Jesus hade gjort,18och detta fantastiska under var den främsta orsaken till att så många gick ut för att möta honom.19Men fariseerna[5] sa till varandra: ”Ingenting hjälper! Varenda människa följer ju efter honom!”
Jesus förklarar varför han måste dö
20Bland dem som hade kommit till Jerusalem för att fira påsk fanns det också några greker.21De kom till Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sa: ”Min herre, vi skulle vilja träffa Jesus.”22Filippos gick då och talade om detta för Andreas, och tillsammans gick de och berättade det för Jesus.23Men Jesus svarade dem: ”Den tid har nu kommit som Gud bestämt, då jag, Människosonen[6], ska återvända till min härlighet i himlen.24Sanningen är, att jag måste dö precis som ett vetekorn dör när det faller i jorden. Om vetekornet inte dör förblir det ett ensamt korn, men om det dör ger det en stor skörd. På samma sätt ska min död ge liv till många.25Den som älskar sitt liv mer än något annat ska förlora det, men den som är villig att mista sitt liv, han ska rädda det och få evigt liv.26Om någon vill ha mig till Herre, så måste han följa mig, för mina tjänare måste vara där jag är. Den som har mig till Herre ska bli ärad av min Far i himlen.27Just nu är jag fylld av ångest. Men jag kan ju inte be: ’Far i himlen, rädda mig från den fruktansvärda stund som väntar mig’. Det är ju för den stunden jag har kommit.28Far i himlen, se till att du blir upphöjd och ärad!”Då hördes en röst från himlen som sa: ”Genom dina under är jag redan upphöjd och ärad, och jag ska bli det igen genom din död och uppståndelse.”29När folket som stod där hörde rösten trodde en del att det var åskan, medan andra sa att en ängel hade talat till honom.30Men Jesus sa: ”Rösten hördes för er skull, inte för min.31Tiden har nu kommit då den här världen ska dömas, för nu ska Satan, den här världens härskare, besegras.32Och när jag har lyfts upp[7] från jorden ska jag dra alla till mig.”33Detta sa han för att göra klart för dem hur han skulle dö.34”Ska du dö?” protesterade folket. ”Vi har fått lära oss att det står i Skriften[8] att Messias, den utlovade kungen, ska leva i evighet. Om du nu är Messias, Människosonen som det står om i Skriften, varför måste du då lyftas upp? Är det en annan Människoson du talar om?”35Jesus svarade: ”Mitt ljus ska lysa för er bara en kort tid till. Vandra i mitt ljus medan ni kan, så att inte mörkret får makt över era liv. Den som vandrar i mörker går vilse.36Tro på mig som är ljuset, medan ni fortfarande har chansen, så ska ni bli människor som lever i ljuset.” Och sedan Jesus hade sagt detta gick han bort och gömde sig för dem.
Folket vill inte tro på Jesus
37Trots alla under Jesus hade gjort var det många bland folket som inte trodde att han var sänd av Gud.38Och genom detta blev det budskap verklighet som Gud lät profeten Jesaja framföra om Jesus: ”Herre, vem trodde på det vi fick höra, och för vem har Herren visat sin makt att rädda?”[9]39Folket kunde helt enkelt inte tro, för Jesaja fick också säga:40”Gud har förblindat deras ögon, så att de inte kan se, och har gjort deras hjärtan hårda och likgiltiga, så att de inte kan förstå. Därför kan de inte vända om till mig och bli botade.”[10]41Detta kunde Jesaja säga, eftersom Gud lät honom se den härlighet Jesus hade i himlen, och det var om Jesus han talade.42Ändå fanns det många, till och med i det judiska rådet[11], som trodde att Jesus var sänd av Gud, men de vågade inte erkänna det öppet, eftersom de var rädda att fariseerna skulle utesluta dem ur den judiska församlingen.43De ville hellre bli accepterade av människor än av Gud.44Jesus ropade till folket: ”Om ni tror på mig, så tror ni i själva verket på honom som har sänt mig,45för den som ser mig, han ser honom som har sänt mig.46Jag har kommit som ett ljus hit till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörker.47Om någon hör mig undervisa och inte vill följa det jag säger, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma människorna, utan för att rädda dem.48Nej, den som vägrar att tro på mig och inte tar emot mitt budskap, han ska dömas av de sanningar jag har undervisat om, den dag Gud dömer alla människor.49Det jag talar är inte mina egna tankar, utan min Far i himlen, som har sänt mig, har bestämt vad jag ska säga till er.50Jag vet att hans budskap ger evigt liv. Därför säger jag det som han vill att jag ska säga.”
Johannes 12
Nádej pre kazdého
från Biblica1Asi týždeň pred Veľkou nocou sa Ježiš vrátil do Betánie, kde žil Lazár, ktorého vzkriesil z mŕtvych.2Na Ježišovu počesť pripravili slávnostnú večeru.3Marta obsluhovala pri stole a Lazár sedel ako hosť za stolom. Mária vzala nádobu s drahým olejom vyrobeným z nardu. Natierala ním Ježišovi nohy a utierala ich vlastnými vlasmi. Vôňa nardu naplnila celý dom.4Jednému z učeníkov – Judášovi Iškariotskému, ktorý Ježiša neskôr zradil – sa nepáčilo Máriino počínanie.5Vyčítal jej: „Prečo si taký vzácny olej radšej nepredala? Mohlo sa zaň získať tristo strieborniakov a peniaze sa mohli rozdať chudobným.“6Ale nepovedal to preto, že by cítil s chudobnými, ale že bol zlodej. Mal na starosti spoločnú pokladnicu a neraz si z nej pre seba niečo potiahol.7Ježiš mu na to povedal: „Nechaj ju. Tým ma pripravila na pohreb.8Chudobných budete mať medzi sebou vždy, ale ja už nebudem dlho s vami.“9Keď sa rozchýrilo, že Ježiš je v Betánii, pobrali sa za ním z Jeruzalema celé zástupy. Priťahoval ich však nielen Ježiš, chceli vidieť aj vzkrieseného Lazára.10Preto sa veľkňazi uzniesli, že zabijú aj Lazára,11lebo bol presvedčivým dôkazom Ježišovej moci. Mnohí ľudia kvôli nemu uverili v Ježiša ako Mesiáša.
Ježiš vstúpi do Jeruzalema ako kráľ
12Na druhý deň sa po celom Jeruzaleme rozniesla správa, že do mesta prichádza Ježiš. Zhromaždil sa veľký zástup a šiel ho vítať.13Ľudia nalámali palmové konáre a nadšene volali: „Sláva Bohu! Sláva tomu, ktorý prichádza v mene Pánovom! Nech žije izraelský kráľ!“14Ježiš vstúpil do mesta na oslíkovi, a tak sa naplnila predpoveď dávneho izraelského proroka:15„Neboj sa, izraelský ľud. Tvoj kráľ prichádza. Skromne sa nesie na osľati.“16Ježišovi učeníci si vtedy túto súvislosť neuvedomili. Až potom, keď sa Ježiš vrátil do svojej slávy v nebesiach, pochopili, že sa vtedy pred ich očami splnili mnohé proroctvá.17V zástupe boli mnohí očití svedkovia Lazárovho vzkriesenia a rozprávali o tomto zázraku,18preto sa zástup čoraz väčšmi zväčšoval.19Farizejov sa zmocnila panika: „Sme stratení. Nič nezmôžeme! Všetci sa k nemu pridávajú!“
Chceli by sme vidieť Ježiša
20V Jeruzaleme bolo aj niekoľko Grékov, ktorí prišli na veľkonočné sviatky spolu so Židmi.21Aj oni chceli spoznať Ježiša, preto sa obrátili na Ježišovho učeníka Filipa, ktorý bol z Betsaidy v Galilei. Poprosili ho: „Pane, chceli by sme vidieť Ježiša!“22Filip to povedal Andrejovi a spolu to oznámili Ježišovi.23Ježiš im na to povedal: „Nastala chvíľa, keď má byť Syn človeka oslávený.24Počúvajte pozorne: Ak pšeničné zrno nepadne do pôdy a nezomrie, neprinesie úžitok – zostane samo. Ak však zomrie, prinesie mnoho úžitku.25Kto svoj život miluje nadovšetko, stratí ho. Ale kto mi zverí svoj život, bude zachránený pre večnosť.26Zveriť mi svoj život znamená dôsledne nasledovať môj príklad. To znamená ísť cestou radosti aj utrpenia. Takého služobníka si váži aj môj Otec.“
Ježiš hovorí o svojej smrti
27„Teraz ma zviera úzkosť. Mám azda poprosiť:‚Otče, zachráň ma pred tým, čo ma čaká?‘ Nie, veď tým by som zradil svoje poslanie.28Otče, osláv svoje meno!“A vzápätí zaznel hlas z neba: „Už som oslávil a ešte oslávim!“29Ježiš v tej chvíli stál uprostred veľkého zástupu. Niektorí tvrdili, že zahrmelo, iní sa nazdávali, že to k nemu prehovoril anjel.30„Hlas, ktorý ste počuli, nezaznel kvôli mne, ale kvôli vám!“ vysvetlil Ježiš.31„Práve sa bude konať súd nad týmto svetom. Satan, vládca tohto sveta, bude zvrhnutý.32Ale keď ja budem vyvýšený, všetkých pritiahnem k sebe.“33Týmito slovami naznačil, že má zomrieť na kríži.34Zástup mu odporoval: „Zo Zákona sme sa predsa dozvedeli, že Mesiáš má zostať naveky. Prečo teda hovoríš, že Syn človeka musí byť vyvýšený? A kto je vlastne ten Syn človeka?“35Ježiš im na to povedal: „Ešte malú chvíľu bude svetlo medzi vami. Vážte si ho, kým svieti. Choďte za svetlom, inak sa ocitnete v tme. A bez svetla stratíte cestu.36Uverte tomu svetlu a dajte sa ním ožiariť, aby z vás svietilo ďalej, až tu nebude.“ Po týchto slovách sa Ježiš vytratil zo zástupu a skryl sa pred nimi.37Hoci Ježiš urobil mnoho zázrakov, ľudia mu predsa neuverili,38a tak sa potvrdili slová proroka Izaiáša: „Pane, kto uveril našim slovám? Kto poznal Božiu moc?“39Prorok Izaiáš ďalej ukazuje, aký dôsledok vyvodil Boh z ich nevery.40„Zaslepil im oči a zatvrdil srdce, takže nevidia a nechápu. Neobrátia sa k Bohu, aby im pomohol.“41Prorok tu hovorí o Mesiášovi a o jeho sláve.42A predsa aj medzi poprednými ľuďmi boli mnohí, ktorí v neho uverili, ale verejne sa k nemu nepriznali, lebo sa báli o svoje postavenie.43Väčšmi im záležalo na ľudskej sláve ako na Božej.44Ježiš naliehavo hovoril k ľuďom: „Kto verí vo mňa, verí vlastne v Boha, ktorý ma poslal.45A kto mňa vidí, vidí toho, z ktorého vôle prichádzam.46Prišiel som na svet ako svetlo, a kto vo mňa verí, nezostane v tme.47Kto počuje moje slová, ale nekoná podľa nich, toho nesúdim. Neprišiel som na svet, aby som ho súdil, ale zachránil.48Kto mňa odmieta a moje slová neprijíma, ten už má svojho sudcu: moje slová ho budú súdiť v posledný deň.49Nehovoril som vlastné myšlienky, hovorím len to, čím ma poveril Otec.50A jeho posolstvo prináša večný život. A tak vám hovorím len to, čo som sa dozvedel od Otca.“