1En man som hette Lasaros låg sjuk. Han bodde i Betania tillsammans med sina systrar Maria och Marta2(Det var hans syster Maria som smorde Herren Jesus med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår).3De två systrarna skickade nu ett meddelande till Jesus och lät säga: ”Herre, din vän Lasaros är sjuk.”4Men när Jesus hörde det sa han: ”Hans sjukdom ska inte leda till döden utan ska visa Guds härlighet, så att jag, Guds Son, blir upphöjd och ärad genom detta.”5Så trots att Jesus tyckte mycket om Marta, Maria och Lasaros,6stannade han därför kvar där han var i ytterligare två dagar.7Sedan sa han till sina efterföljare: ”Låt oss gå tillbaka till Judeen.”8Men hans efterföljare protesterade: ”Mästare, för bara några dagar sedan försökte de judiska ledarna i Judeen att stena dig. Ska du verkligen gå dit igen?”9Då svarade Jesus: ”Det är ljust tolv timmar om dagen. Om man går under dagen snubblar man inte, för då ser man det ljus som lyser för människorna.10Men om man går i mörkret, då snubblar man, eftersom man inte har släppt in ljuset.”11Sedan sa han: ”Vår vän Lasaros sover, men nu ska jag gå och väcka honom.”12-13Hans efterföljare trodde då att Jesus talade om vanlig sömn, så de sa: ”Vad bra! Om han sover så blir han snart frisk.” Men Jesus menade att Lasaros hade dött.14Därför sa Jesus rent ut till dem: ”Lasaros är död.15Och för er skull är jag glad att jag inte var där, för hans död ska hjälpa er att tro på mig. Men nu måste vi gå till honom.”16Tomas, som kallades Tvillingen, sa då till de andra efterföljarna: ”Kom, låt oss gå med, så att vi kan dö tillsammans med honom.”17När Jesus kom fram till Betania berättade man för honom att Lasaros redan hade legat i graven i fyra dagar.18Betania låg bara några kilometer från Jerusalem,19och många människor hade kommit därifrån för att trösta Marta och Maria i deras sorg.20Men när Marta nu hörde att Jesus var på väg gick hon ut för att möta honom, medan Maria stannade hemma.21Marta sa till Jesus: ”Herre, om du hade varit här, så hade min bror inte dött.22Men jag vet ändå att Gud ska ge dig vad du än ber honom om.”23Jesus svarade: ”Din bror ska bli levande igen.”24Då sa Marta: ”Ja, jag vet att han ska bli levande igen den dag alla de döda väcks upp och Gud ska döma människorna.”25Men Jesus sa till henne: ”Jag är den som uppväcker de döda och ger dem liv igen. Den som tror på mig ska leva, även om han dör.26Han får evigt liv därför att han tror på mig och ska aldrig någonsin dö. Tror du det, Marta?”27”Ja, Herre”, svarade hon. ”Jag tror att du är Messias, den utlovade kungen och Guds Son, som skulle komma hit till världen.”28Sedan lämnade hon honom och gick hem igen. Där tog hon Maria åt sidan och viskade till henne: ”Jesus är här och vill träffa dig.”29Och när Maria hörde det, reste hon sig genast upp och gick ut för att möta honom.30Jesus hade stannat utanför byn på den plats där Marta hade mött honom.31Så när människorna, som var i huset för att trösta Maria, såg henne skynda sig ut trodde de att hon skulle gå till Lasaros grav för att gråta, och de följde efter henne.32Och då Maria kom fram till Jesus föll hon ner vid hans fötter och sa: ”Herre, om du hade varit här, så hade min bror inte dött.”33När Jesus såg hur hon grät och klagade och hur de andra som följt med henne också sörjde och grät, blev han starkt upprörd och skakad, och han frågade:34”Var har ni begravt honom?”De sa: ”Kom och se.”35Och Jesus började gråta.36Då sa de som stod runt omkring: ”Se hur mycket han älskade honom.”37Men några av dem sa: ”Om han kunde bota en blind, då kunde han väl ha sett till att Lasaros inte behövde dö?”38Och än en gång blev Jesus upprörd, och han gick till graven, som var en grotta med en sten framför öppningen.39Jesus sa nu: ”Rulla undan stenen.” Men Marta, den döda mannens syster, protesterade: ”Lukten kommer att vara fruktansvärd, för han har varit död i fyra dagar.”40Då sa Jesus till henne: ”Sa jag dig inte att om du tror på mig, så ska du få se Guds härlighet?”41Och då rullade de undan stenen. Sedan såg Jesus upp mot himlen och sa: ”Far i himlen, tack för att du har hört mig.42Själv vet jag att du alltid hör mig, men för alla de människors skull som står här säger jag det ändå, så att de ska tro att du har sänt mig.”43Sedan ropade han med hög röst: ”Lasaros, kom ut!”44Och Lasaros kom ut inlindad i liksvepningen och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa då till dem: ”Ta av honom svepningen och låt honom gå.”
Det judiska rådet planerar att döda Jesus
45Många av de människor som kommit ut tillsammans med Maria och sett vad Jesus gjorde, började nu tro på honom.46Men några av dem gick bort till fariseerna[1] och rapporterade vad Jesus hade gjort.47Då kallade översteprästerna och fariseerna samman hela det judiska rådet[2] för att diskutera situationen. De sa: ”Vad ska vi göra? Den här mannen gör ju många under.48Om vi låter honom fortsätta börjar snart hela folket att tro på honom, och då kommer den romerska armén att förstöra vårt tempel och utplåna vårt folk.”49En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sa då till dem: ”Nu är ni allt bra dumma!50Självklart kan vi inte låta hela folket gå under. Det är bättre för er om en enda människa dör, så att folket kan räddas.”51Detta sa inte Kajafas av sig själv. Nej, eftersom han var överstepräst det året lät Gud honom förutsäga att Jesus skulle dö för hela det judiska folket,52och inte bara för dem, utan också för att samla och förena alla Guds barn som finns spridda över världen.53Från den stunden var de judiska ledarna fast beslutna att döda Jesus.54Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring i Judeen utan drog sig bort till utkanten av öknen, till staden Efraim, där han stannade med sina efterföljare.55Den judiska påskhögtiden[3] närmade sig nu, och många människor från hela landet kom till Jerusalem flera dagar i förväg för att gå igenom reningsceremonierna innan påsken började.56De ville gärna träffa Jesus, och medan de stod i templet frågade de varandra: ”Vad tror ni? Har han inte tänkt komma till påskhögtiden?”57Men översteprästerna och fariseerna hade befallt att den som visste var Jesus höll hus genast måste rapportera om detta, så att de kunde arrestera honom.
1Ježišov priateľ Lazár ťažko ochorel. Býval so svojimi sestrami Máriou a Martou v dedine Betánia.2Bola to tá Mária, ktorá natrela vzácnou masťou Ježišovi nohy a svojimi vlasmi mu ich vyutierala.3Sestry sa báli o bratov život, a tak odkázali Ježišovi: „Pane, tvoj milovaný priateľ je ťažko chorý.“4Keď sa to Ježiš dozvedel, povedal: „Nebojte sa, jeho choroba sa neskončí smrťou, prejaví sa tu Božia moc a Syn Boží bude ňou oslávený.“5Ježiš mal veľmi rád obe sestry i Lazára, no jednako sa ešte dva dni zdržal na mieste,6kde ho zastihla správa o Lazárovej chorobe.7Až potom vyzval svojich učeníkov: „Vráťme sa do Judska.“8Jeho učeníci namietali: „Majstre, veď len nedávno ťa tam chceli Židia zabiť, a ty sa ta mieniš vrátiť?“9„Či neviete, že dvanásť hodín cez deň je vidno? Kto chodí za vidna, nemusí sa báť, že sa potkne.10Len cesta za tmy je nebezpečná.“11Potom dodal: „Náš priateľ Lazár zaspal a ja ho idem prebudiť.“12„Ak spí, čoskoro sa uzdraví,“ citovali ľudovú múdrosť.13Nazdávali sa totiž, že hovorí o obyčajnom spánku, a nie o Lazárovej smrti.14Povedal im teda otvorene: „Lazár zomrel.15A ja som rád, že som nebol pri ňom, kvôli vám, aby ste mali novú príležitosť uveriť vo mňa. Poďme k nemu!“16Tomáš prezývaný Dvojča navrhol učeníkom: „Poďme aj my, nech zomrieme spolu s ním!“17Keď prišli do Betánie, Lazár už štyri dni ležal v hrobe.18Betánia bola neďaleko Jeruzalema, necelú hodinu cesty,19a tak mnohí známi z mesta prišli potešiť sestry v ich žiali za bratom.20Keď sa Marta dozvedela, že prichádza Ježiš, bežala mu oproti, ale Mária zostala doma.21Marta privítala Ježiša slovami: „Pane, keby si tu bol býval, môj brat by nebol zomrel.22Ale ja viem, že Boh ani teraz neodmietne nijakú tvoju prosbu.“23„Neboj sa,“ ubezpečil ju Ježiš, „tvoj brat bude opäť žiť.“ –24„Viem, že ožije v posledný deň po vzkriesení,“ prisvedčila Marta.25„Ja som Vzkriesenie aj Život!“ povedal jej Ježiš. „Kto vo mňa verí, bude žiť, aj keby zomrel.26A kto žije a verí vo mňa, nikdy nezomrie. Veríš tomu, Marta?“27„Áno, Pane,“ odpovedala. „Uverila som, že si Kristus, Boží Syn, na ktorého sme tak dlho čakali.“28Po tých slovách odišla, odvolala svoju sestru nabok a pošeptala jej: „Je tu Ježiš a chce sa s tebou zhovárať.“29Mária ihneď vstala a bežala k nemu.
Ježiš vzkriesi Lazára
30Ježiš ešte nevošiel do dediny, bol na tom istom mieste, kde sa s ním stretla Marta.31Keď Židia, ktorí utešovali Máriu, videli, ako náhlivo vybehla z domu, pobrali sa za ňou, lebo sa domnievali, že sa šla vyplakať na Lazárov hrob.32Len čo Mária došla k Ježišovi, padla pred ním na kolená a nariekala: „Pane, keby si tu bol býval, môj brat mohol ešte žiť!“33Máriin plač aj nárek Židov Ježiša rozrušili a hlboko dojali.34Spýtal sa ich: „Kde ste ho pochovali?“„Poď, ukážeme ti!“ odpovedali.35Vtedy vyhŕkli slzy aj Ježišovi.36„Pozrite, ako ho mal rád!“ šeptali si medzi sebou.37Ale iní namietali: „Keď vedel uzdraviť slepého, nemohol zachrániť Lazára pred smrťou?“38To Ježiša znova rozrušilo a vykročil k hrobu. Bola to jaskyňa privalená veľkým balvanom.39„Odvaľte ten kameň!“ rozkázal Ježiš.„Pane, je pochovaný štvrtý deň, akiste je už v rozklade!“ chcela tomu zabrániť Marta.40„Či som ti nepovedal, že ak budeš veriť, uvidíš Božiu slávu?“ pripomenul jej Ježiš.41Vtedy odvalili kameň. Ježiš uprel oči k nebu a modlil sa: „Otče, ďakujem ti, že ma počuješ.42Ja viem, ty ma vždy počuješ, ale povedal som to kvôli ľuďom, ktorí stoja okolo, aby uverili, že ty si ma sem poslal.“43Potom zvolal mocným hlasom: „Lazár, poď von!“44A Lazár vyšiel. Ruky aj nohy mal ovinuté pohrebným rubášom a tvár mal prikrytú šatkou. Ježiš im povedal: „Zložte mu to, nech môže odísť!“
Jeden musí umrieť za všetkých
45Mnohí Židia, ktorí prišli za Máriou, boli svedkami zázraku, ktorý Ježiš vykonal, a uverili v neho.46Ale niektorí sa ponáhľali rýchlo to oznámiť farizejom.47Tí ihneď zvolali poradu s veľkňazmi, aby posúdili, čo sa stalo.„Čo si počneme?“ bezradne sa spytovali. „Ten človek skutočne robí zázraky!48Ak proti nemu nezakročíme, uverí v neho všetok ľud, prídu Rimania, podmania si nás a zničia chrám aj celý národ!“49No tu sa prihlásil o slovo Kaifáš, ktorý bol v tom roku veľkňazom: „Načo by ste si tu lámali hlavu. Je to celkom jasné.50Prečo by mal zahynúť celý národ, nech radšej umrie jeden za všetkých.“51Keď Kaifáš navrhol tento úklad proti Ježišovi, netušil, že ako veľkňaz vyriekol proroctvo, že Ježiš má byť obetovaný za svoj ľud.52Jeho výrok sa nevzťahoval iba na Židov, ale na Božie deti zo všetkých národov, ktoré sa spoja v jednu cirkev.53Od toho dňa sa židovskí vodcovia pevne rozhodli, že ho zabijú.54Preto sa Ježiš prestal verejne pohybovať medzi Židmi a utiahol sa aj s učeníkmi do mesta Efraim na okraji púšte.55Priblížila sa opäť Veľká noc. Z celej krajiny putovali do Jeruzalema ľudia, aby ešte pred hlavnými sviatkami mohli vykonať predpísané očistné obrady.56Túžili sa stretnúť s Ježišom a spytovali sa navzájom: „Čo si myslíte? Príde či nepríde sem na sviatky?“57Veľkňazi a farizeji totiž vydali rozkaz, že každý, kto by vedel, kde sa zdržiava, musí to oznámiť, aby ho mohli zatknúť.