1En eftermiddag gick Petrus och Johannes till templet för att vara med vid den dagliga bönen klockan tre.2Då fick de se hur en man, som hade varit förlamad från födseln, bars dit. Han brukade varje dag placeras vid den tempelport som kallades Sköna porten, för att han skulle kunna tigga av dem som gick in i templet.3Och när Petrus och Johannes nu var på väg in, bad han dem om pengar.4Petrus och Johannes stannade genast och tittade på honom, och Petrus sa: ”Se på oss!”5Då tittade mannen upp på dem, eftersom han trodde att han skulle få något av dem.6Men Petrus sa: ”Vi har inga pengar, men jag har något annat att ge dig! Genom kraften hos Jesus Kristus från Nasaret, befaller jag dig att resa dig upp och gå!”7Sedan tog Petrus den förlamade mannen i höger hand och reste honom upp. Och när han gjorde det blev mannen frisk i sina fötter och vrister,8och han studsade upp och började gå fram och tillbaka! Sedan följde han med dem in i templet, och han gick och hoppade om vartannat och hyllade Gud.9Alla människorna i templet såg honom gå omkring och hylla Gud,10och när de upptäckte att det var den förlamade tiggaren som brukade sitta vid Sköna porten, blev de mycket förvånade.
Petrus talar till folket i templet
11Tiggaren höll sig hela tiden tätt intill Petrus och Johannes, och alla i templet skyndade sig nu till Salomos pelarhall, där man trängdes för att få se mannen.12Petrus insåg genast sin chans och började tala till folkskaran. Han sa: ”Israeliter[1], varför är ni så förvånade över det som har hänt? Varför stirrar ni på oss? Tror ni att vi genom vår egen kraft och godhet har fått den här mannen att börja gå?13Nej, det är Abrahams, Isaks och Jakobs[2] Gud, våra förfäders Gud, som har gjort detta för att upphöja och ära sin tjänare Jesus, honom som ni utlämnade till landshövdingen Pilatus och svek, trots att Pilatus ville ge honom fri.14Ni svek honom som var helig och utan skuld, och krävde istället att en mördare skulle friges.15Ni dödade honom som ger människorna liv, men Gud har uppväckt honom från de döda. Det har vi själva sett och kan intyga.16Och genom tron på kraften hos Jesus har den här mannen nu blivit botad, ni vet ju alla att han förut var helt förlamad. Tron på Jesus har gjort honom fullständigt frisk, som ni alla kan se.17Kära vänner! Jag vet mycket väl att både ni och era ledare utlämnade Jesus därför att ni inte förstod bättre.18Men genom detta har Gud låtit det som han förutsagt genom profeterna[3] bli verklighet: att Messias, den kung han lovade oss, måste lida.19Ångra er därför och vänd om till Gud, så att ni får förlåtelse för era synder.20Då ska en underbar tid av vila komma, och Gud ska sända Jesus, er kung[4], tillbaka till er.21Men han måste stanna kvar i himlen, tills allt det som Gud sedan tidens början har talat om genom sina egna profeter, har blivit verklighet.22Mose sa till exempel: ’Herren, er Gud, ska låta en profet lik mig uppstå åt er ur ert eget folk. Lyssna noga till honom.[5]23Var och en som inte lyssnar till den profeten ska utrotas ur folket.[6]’24Efter det har alla profeter, från Samuel och framåt, framfört Guds budskap om det som händer idag.25Ni är dessa profeters barn och Guds löften till våra förfäder gäller också er. Gud ingick ju ett förbund med er förfader Abraham och sa: ’Genom dina efterkommande ska alla världens folk få del av mitt goda.[7]’26Gud lät alltså sin Son komma till jorden, och han sände honom först till er israeliter, eftersom Gud ville ge er allt gott och få er att överge er ondska.”
1Raz popoludní okolo tretej sa Peter a Ján uberali do chrámu na pravidelné modlitby.2Práve ta prinášali nejakého človeka od narodenia chromého; každý deň ho usadili pri chrámovej bráne, ktorá sa volala Krásna, a tam prosil o almužnu tých, čo vchádzali do chrámu.3Keď videl prichádzať Petra a Jána, aj ich poprosil o almužnu.4Zastali pri ňom a Peter povedal: „Pozri sa na nás!“5Žobrák sa na nich túžobne zahľadel v nádeji, že niečo dostane.6Ale Peter pokračoval: „Zlato ani striebro nemám, ale dám ti cennejší dar. V mene Ježiša Krista Nazaretského vstaň a choď!“7Nato chytil žobráka za pravú ruku, zdvihol ho a v tom okamihu do ochrnutých nôh a kĺbov chromého vstúpila sila.8Vstal, chodil a vošiel s apoštolmi do chrámu. Poskakoval od radosti a chválil Boha.9Ľudia neverili vlastným očiam a žasli, keď videli,10že chromý mrzák, ktorý dlhé roky sedával pri Krásnej bráne a žobral, teraz chodí a vďačne oslavuje Boha.11Zbiehali sa okolo uzdraveného a apoštolov, čo prešli do Šalamúnovho stĺporadia, a žasli nad zázrakom, ktorého boli svedkami.
Peter káže v chráme
12Peter využil príležitosť a prehovoril k zástupu: „Priatelia, čo sa čudujete? Hádam si nemyslíte, že sme toho porazeného uzdravili vlastnou mocou alebo zbožnosťou?13To Boh, ktorého vyznávate, Boh našich praotcov – Abraháma, Izáka a Jakoba – týmto zázrakom oslávil a dokázal moc svojho Syna Ježiša. Toho Ježiša, ktorého ste vy vydali Rimanom a verejne ste sa ho zriekli pred Pilátom, hoci Pilát ho chcel oslobodiť.14A keď vám dal vybrať, koho má prepustiť, vy ste sa zriekli svätého, spravodlivého muža a vyžiadali ste milosť pre vraha.15Pôvodcu života ste zabili. Ale Boh ho vzkriesil z mŕtvych a my sme toho svedkami.16Viera v Ježišovo meno uzdravila tohto človeka – poznáte ho a viete, že bol chromý. To, že celkom vyzdravel pred vašimi očami, je výsledkom viery v Ježiša Krista.
Odpustenie pre všetkých
17Bratia, uvedomujem si, že to všetko ste konali v nevedomosti, takisto aj vaši vodcovia.18Boh tak vlastne dopustil, aby Kristus trpel, ako to už dávno predpovedal ústami všetkých prorokov.19Preto teraz zmeňte svoje zmýšľanie a svoj postoj k Bohu, aby vám mohol odpustiť viny a aby ste poznali nádherné chvíle obživenia v Pánovej prítomnosti,20keď vám znova pošle Ježiša, vám zasľúbeného Mesiáša.21Teraz je v nebi a zostane tam až dovtedy, kým bude všetko nové, ako o tom Boh oddávna hovoril ústami svojich svätých prorokov.22Tak napríklad Mojžiš povedal už dávno:‚Z vášho národa si raz Boh povolá nového proroka, podobne ako k vám poslal mňa. Počúvajte pozorne, čo vám bude hovoriť.23No kto ho neposlúchne, bude vyhladený z ľudu.‘24Aj Samuel a ostatní proroci často hovorili o dobe, ktorú práve prežívame.25Vy ste synmi tých prorokov a máte dedičský podiel na zmluve, ktorú Boh uzavrel s vašimi otcami. Sľúbil Abrahámovi:‚Tvoj potomok bude požehnaním pre všetky národy zeme.‘26Vám predovšetkým poslal Boh svojho Syna Ježiša, ktorý vás požehná a urobí šťastnými, ak zmeníte svoj život a zanecháte zlo.“