1När pingstdagen[1] kom, sju veckor efter att Jesus uppstått från de döda, var de troende alla samlade.2Då hördes plötsligt ett dån från himlen, som ljudet av en väldig storm, och det fyllde hela huset där de var samlade.3Sedan visade sig något som såg ut som eldslågor, och de delade på sig och stannade över var och en av dem.4Och alla blev fyllda av Guds heliga Ande och började en efter en tala andra språk som Anden gav dem.5Många hängivna judar från olika länder bodde i Jerusalem,6och när de hörde dånet, kom en stor mängd människor springande för att se vad som stod på. Förvånade fick de då höra sina egna språk talas!7De var helt förbluffade och sa: ”Hur kan det komma sig? De här människorna är ju alla från Galileen,8och ändå hör vi dem tala på våra egna språk.9Vi är parther, meder och elamiter. Vi kommer från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, provinsen Asien,10Frygien, Pamfylien,[2] Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi är besökare från Rom, både judar och sådana som omvänts till judendomen,11vi är kretensare och araber. Och ändå hör vi dessa människor tala om Guds mäktiga under på våra egna språk!”12De stod där förvirrade och visste inte vad de skulle tro, och de frågade varandra: ”Vad kan det här betyda?”13Men andra i folkskaran sa hånfullt: ”Äsch, de är väl bara fulla!”
Petrus tal på pingstdagen
14Då steg Petrus fram tillsammans med de elva andra sändebuden och började tala högt och tydligt till folket. Han sa: ”Hör på mig ni judar och alla som bor i Jerusalem!15Några av er säger att de här männen är fulla. Men det är inte sant. Folk dricker sig väl inte berusade klockan nio på morgonen?16Nej, det ni just har fått vara med om var förutsagt redan för länge sedan, då Gud sa genom profeten Joel:17’Under den här världens sista tid ska jag låta min Ande komma över alla människor. Era söner och döttrar ska framföra budskap från mig, era unga män ska se syner och era gamla män ska ha drömmar.18Ja, min Ande ska komma över alla mina tjänare, både män och kvinnor, och de ska framföra budskap från mig.19Jag ska låta märkliga tecken visa sig uppe på himlen och nere på jorden: blod och eld och rökmoln.20Solen ska bli mörk och månen blodröd innan Herrens stora och underbara dag kommer.21Men var och en som tillber Herren ska bli räddad.’[3]22Lyssna på vad jag säger, alla ni israeliter[4]! Gud visade er att det var han som sänt Jesus från Nasaret, genom att ge honom kraft att utföra de mest fantastiska under och tecken. Det vet ni själva.23Sedan följde ni den plan som Gud hade gjort upp, när ni med hjälp av människor som lever utan Moses lag[5] lät spika fast honom på ett kors och döda honom.24Men Gud befriade honom från dödens fasor och lät honom bli levande igen, eftersom det var omöjligt för döden att hålla honom i sitt grepp.25Kung David sa ju om Jesus:’Jag vet att Herren alltid är med mig. Jag vacklar inte, för han står vid min sida.26Därför är mitt hjärta fyllt av glädje, och jag ropar ut hans lov! Min kropp vilar i trygghet,27för du ska inte lämna mig kvar bland de döda, eller låta din heliga tjänare förmultna.28Du visar mig vägen till livet, och låter mig få uppleva glädjen av att vara i din närhet.’[6]29Kära vänner! Det var inte om sig själv som David sa detta. För ni vet lika bra som jag att David dog och blev begravd, och att hans grav fortfarande finns här ibland oss.30Men han var en profet, som framförde Guds budskap. Och David visste att Gud hade lovat att en av hans ättlingar skulle vara Messias[7], den utlovade kungen, och få sitta på hans tron.31David framförde därför Guds förutsägelse om att Messias skulle uppstå från de döda när han sa: ’Han ska inte lämnas kvar bland de döda, och hans kropp ska inte förmultna.’32Förutsägelsen handlade alltså om Jesus, och alla vi som står här har själva sett och kan intyga att Gud uppväckte honom från de döda.33Gud har upphöjt Jesus och satt honom på sin högra sida för att han ska regera.[8] Där har han, precis som Gud Fadern hade lovat, fått ta emot Guds heliga Ande, som han nu har låtit komma över oss. Det är det ni har sett och hört här idag.34David for ju heller aldrig upp till himlen. Därför talade han inte om sig själv då han sa: ’Gud sa till min Herre: Kom och sitt på min högra sida och regera,35tills jag har lagt dina fiender som en pall under dina fötter!’[9]36Hela Israel måste alltså klart förstå att Gud har gjort Jesus till Herre och kung[10], denna Jesus som ni avrättade på ett kors.”37När folket hörde Petrus tala på det här viset, gick det rakt in i deras hjärtan, och de frågade honom och de andra sändebuden: ”Bröder, vad ska vi göra?”38Petrus svarade: ”Lämna synden och vänd om till Gud, och låt er alla döpas till gemenskap med Jesus Kristus[11], så ska ni få förlåtelse för era synder. Ni ska då också få Guds heliga Ande som gåva.39För detta löfte från Gud gäller er och era barn. Ja, det gäller alla på hela jorden som tackar ja till Herrens, vår Guds, inbjudan att få tillhöra honom.”40Sedan fortsatte Petrus att tala till dem en lång stund, och han uppmanade dem: ”Se till att ni slipper undan det straff som väntar de människor som inte vill tro.”41De som trodde på vad Petrus sa, lät sedan döpa sig. Och den dagen ökade antalet troende med omkring 3 000 personer!
De troende samlas
42De troende samlades regelbundet för att bli undervisade av Jesus sändebud, och de hade gemenskap med varandra och bröt bröd[12] tillsammans och bad.43Människorna hade en djup respekt för dem, för sändebuden utförde många under.44Alla de troende var ständigt tillsammans och hade allt gemensamt.45De sålde allt vad de ägde och delade med sig till varandra, allt efter vars och ens behov.46Varje dag möttes de i templet, och i hemmen samlades de för att bryta bröd och äta tillsammans. Deras glädje och tacksamhet visste inga gränser,47och de hyllade ständigt Gud. De var omtyckta av hela folket, och varje dag lät Herren Jesus deras grupp växa, genom att fler och fler blev räddade.
1Uplynulo sedem týždňov od Ježišovej smrti a jeho zmŕtvychvstania. Nastali Letnice, sviatok prvej úrody, a Kristovi nasledovníci sa opäť zhromaždili.2Zrazu sa strhol hukot, ako keď sa ženie silný vietor, a naplnil celý dom, v ktorom sa zišli.3Potom sa zjavili plamene, akoby ohnivé jazyky, ktoré horeli nad hlavou každého z nich.4A všetci boli naplnení Duchom Svätým. Prejavilo sa to tým, že získali schopnosť hovoriť inými jazykmi, ktoré predtým neovládali.5V tom čase bolo v Jeruzaleme veľa zbožných Židov, ktorí prišli na sviatky z mnohých krajín a národov.6Ten zvláštny šum prilákal mnohých pútnikov, ktorí boli ohromení, keď počuli hovoriť Ježišových učeníkov v ich rodnom jazyku.7Čudovali sa a žasli: „Ako je to možné? Predsa všetci, ktorí tu hovoria, pochádzajú z Galiley?8A každý z nás ich počuje vo svojom rodnom jazyku hovoriť o veľkých Božích veciach.“9Medzi poslucháčmi boli Partovia, Médovia a Elamčania, obyvatelia Mezopotámie, Judska, Kapadócie, Pontu a Ázie,10Frýgie a Pamfýlie, Egypta a krajov Líbye, z okolia Cyrény, ľudia z Ríma,11Kréty i Arábie, rodení Žida aj na židovskú vieru obrátení pohania.12Všetci žasli a spytovali sa navzájom: „Čo sa to deje?“13Ale poniektorí sa smiali a hovorili: „Sú opití.“
Petrova reč
14Tu vystúpil Peter s jedenástimi učeníkmi a mocným hlasom prehovoril k zástupu. „Pozorne ma počúvajte všetci, návštevníci aj obyvatelia Jeruzalema!15Niektorí z vás hovoria, že sme opití. To nie je pravda. Veď je iba deväť hodín ráno.16Ale splnilo sa to, čo predpovedal prorok Joel pred mnohými stáročiami:17‚V posledných dňoch, hovorí Boh, zošlem svojho Ducha na všetkých ľudí, vaši synovia a dcéry budú prorokovať, vaši mladí ľudia budú mať videnia a starým sa budú snívať sny.18Svätý Duch zostúpi na mojich služobníkov, na mužov aj ženy, a budú prorokovať.19Na nebi aj na zemi sa zjavia zvláštne úkazy, krv, oheň a stĺpy dymu,20slnko sa zatmie a mesiac bude červený ako krv. To znamená, že prichádza veľký a slávny deň Pánov, ktorý bude súdiť všetkých ľudí.21Len ten, kto ho uznáva za svojho Pána, bude zachránený.‘ “ Peter pokračoval:22„Mužovia izraelskí, počujte: Žil tu medzi vami Ježiš z Nazareta, ktorého Boh preslávil veľkými zázrakmi a znameniami. Mnohí z vás by to mohli dosvedčiť.23A tohto muža ste sa vy zmocnili a rukami pohanov ste ho pribili na kríž. No tým ste vlastne splnili Boží úmysel.24Ale Boh ho vytrhol z moci smrti, ktorá ho nemohla udržať, a vzkriesil ho z mŕtvych.25To o ňom spieva Dávid v žalme:‚Pána mám ustavične pred očami, stojí pri mne, a tak nezakolíšem.26Preto sa moje srdce raduje, a moje ústa spievajú chválu, veď aj pre moje telo je nádej.27Nezanecháš ma v ríši smrti a nedopustíš, aby sa telo tvojho vyvoleného rozpadlo na prach.28Povedieš ma cestou života a tvoja prítomnosť ma naplní radosťou.‘29Milí bratia! Môžem vám smelo povedať, že náš praotec Dávid tieto slová nehovoril o sebe. Dávid zomrel, bol pochovaný a jeho hrob tu máme až dodnes.30Ale Dávid bol prorok a vedel o Božom sľube, že jeden z jeho potomkov bude Mesiášom a bude sedieť na jeho tróne.31A tak, keď hovoril, že nezostane v ríši smrti a jeho telo sa nerozpadne na prach, prorokoval vlastne Kristovo vzkriesenie z mŕtvych.32Áno, práve Ježiša Boh vzkriesil a my všetci to môžeme dosvedčiť.33Teraz je v nebesiach po Božej pravici, prijal Ducha Svätého, ktorého Boh sľúbil a teraz ho zoslal na nás, ako to vidíte a počujete.34A Dávid nehovoril o sebe ani vtedy, keď napísal: ‚Boh povedal môjmu Pánovi: Seď po mojej pravici,35kým ti nepoložím nepriateľov pod nohy.‘36Nech teda vie každý Izraelita: Toho Ježiša, ktorého ste vy ukrižovali, urobil Boh Pánom a Mesiášom.“
Zvesť o Ježišovi mení ľudí
37Petrove slová sa hlboko dotkli mnohých poslucháčov a začali sa spytovať apoštolov: „Bratia, čo máme robiť?“38Peter im odpovedal: „Nech sa každý z vás odvráti od hriechu, navráti sa k Bohu a dá sa pokrstiť v mene Ježiša Krista na odpustenie hriechov. A vtedy aj vy dostanete dar Svätého Ducha.39Veď ten prorocký sľub patrí vám, vašim deťom, ba aj ľuďom po celom svete, ktorých si Pán Boh ešte povolá.“40Ešte dlho im Peter hovoril o Ježišovi a naliehavo ich vyzýval: „Zachráňte sa pred touto zvrátenou generáciou!“41Tí, ktorí Petra poslúchli, sa dali pokrstiť. Toho dňa sa pripojilo k Ježišovým nasledovníkom okolo tritisíc ľudí.42Dychtivo počúvali učenie apoštolov, žili v bratskom spločenstve, spoločne lámali chlieb na pamiatku Kristovej poslednej večere a modlili sa.43Všetkých sa zmocnila bázeň, lebo Boh prostredníctvom apoštolov konal mnohé zázraky a znamenia.44Veriaci akoby tvorili jednu rodinu a so všetkými sa delili,45ba aj majetok mali spoločný. Predávali svoje majetky a peniaze delili medzi všetkých, ako kto potreboval.46Všetci sa spoločne každý deň zhromažďovali v jeruzalemskom chráme a v menších skupinách sa schádzavali po domoch, kde radostne a úprimne spolu jedávali.47Svoju vďačnosť Bohu vyjadrovali chválami a spevom a všetkým ľuďom sa to páčilo. Pán im denne pridával ďalších, ktorí uverili a boli zachránení.