från Biblica1Han sa: ”Kära syskon och ni som är ledare för folket, lyssna på vad jag har att säga till mitt försvar.”2Och när de hörde Paulus tala på deras eget språk blev de ännu tystare.3Han fortsatte: ”Jag är jude, född i staden Tarsos i Kilikien, men uppväxt här i Jerusalem. Jag hade Gamaliel som lärare, och blev mycket noggrant undervisad om Moses lag[1] och alla våra traditioner. Min stora passion i livet var att kämpa för Gud, precis som ni försöker göra.4Jag förföljde och ville döda alla som följde Jesus väg[2]. Jag lät binda både män och kvinnor och satte dem i fängelse.5Det kan översteprästen och alla medlemmarna i det judiska rådet[3] intyga. Det var också de som gav mig brev adresserade till synagogorna i Damaskus, för att jag skulle kunna fängsla människor där och föra dem till Jerusalem, där de sedan skulle straffas.6Men när jag var på väg till Damaskus och vid middagstiden närmade mig staden, omgavs jag plötsligt av ett mycket starkt ljus från himlen.7Och jag föll till marken och hörde en röst som sa: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig?’8Jag frågade då: ’Vem är du, herre?’ och han svarade: ’Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.’9De som var med mig såg ljuset men förstod inte rösten som talade till mig.10Jag frågade sedan: ’Vad ska jag göra, Herre?’ och Herren svarade: ’Res dig upp och gå till Damaskus. Där kommer du att få veta vilken uppgift jag har utsett dig till.’11Men det starka ljuset hade gjort mig blind, och därför fick jag ledas in i Damaskus av mina följeslagare.12I Damaskus bodde en man som hette Ananias. Han var mycket hängiven och noga med att följa Moses lag och hade därför gott anseende bland alla judar i Damaskus.13Den här mannen kom till mig och ställde sig bredvid mig och sa: ’Saul, min bror, du ska få din syn tillbaka!’ Och i samma stund kunde jag se honom.14Sedan sa han till mig: ’Våra förfäders Gud har utsett dig till att förstå hans vilja och till att se den Fullkomlige[4] och höra honom tala.15Och nu ska du inför alla människor intyga och berätta vad du har sett och hört.16Tveka därför inte, utan tillbe Jesus och låt genast döpa dig så att du blir tvättad ren från dina synder.’17Senare, när jag hade kommit tillbaka till Jerusalem och en dag stod och bad i templet, fick jag se en syn.18Jag såg Herren Jesus som sa till mig: ’Skynda dig och lämna genast Jerusalem, för människorna här kommer inte att tro på det du berättar om mig.’19’Men, Herre’, invände jag, ’de känner ju mig. De vet att jag i varenda synagoga[5] har fängslat och piskat dem som trodde på dig.20Och när Stefanos dödades, han som inför alla berättade om dig, stod jag bredvid och tyckte att man handlade rätt. Jag vaktade till och med kläderna åt dem som stenade honom!’21Men Herren Jesus sa till mig: ’Lämna Jerusalem, för jag ska sända dig långt bort till andra folk!’ ”
Paulus avslöjar att han är romersk medborgare
22Fram till denna punkt i Paulus tal hade folket lyssnat lugnt, men nu började de ropa: ”Döda honom! Se till att han försvinner! Han har ingen rätt att leva!”23Folkets rop blev allt vildare och de slet av sina mantlar och kastade jord upp i luften.24Kommendanten tog därför in Paulus i fästningen och befallde att man skulle piska honom tills han erkände sitt brott, så att man fick reda på varför folkmassan var så rasande.25Men när de band fast Paulus för att piska honom, sa han till en officer som stod där: ”Är det tillåtet att piska en romersk medborgare som inte är dömd för något?”26Och när officeren hörde detta gick han till kommendanten och sa: ”Vad är det du tänker göra? Den här mannen är ju romersk medborgare!”27Då gick kommendanten till Paulus och frågade: ”Är det sant att du är romersk medborgare?””Ja”, svarade Paulus, ”det är jag.”28”Det är jag också”, muttrade kommendanten, ”men det kostade mig väldigt mycket pengar!””Jag blev det när jag föddes”, svarade Paulus.29Soldaterna som skulle ha piskat och förhört honom drog sig kvickt tillbaka när de hörde att Paulus var romersk medborgare, och kommendanten själv blev alldeles förskräckt, eftersom det var han som hade befallt att Paulus skulle bindas och piskas.
Paulus inför det judiska rådet
30Nästa dag släppte kommendanten ut Paulus ur fängelset och befallde att översteprästerna och det judiska rådet[6] skulle samlas. Han förde sedan ner Paulus från fästningen och ställde honom inför det judiska rådet för att få reda på vad bråket handlade om.
1„Milí bratia a otcovia! Vypočujte, prosím, čo by som rád povedal na svoju obhajobu.“2Keď počuli, že sa im prihovoril v ich rodnom jazyku, nastalo ešte väčšie ticho.3„Som Žid, narodil som sa v Tarze v Cilícii, ale vychovaný som bol tu v Jeruzaleme. Ako žiak známeho učenca Gamaliela som sa naučil zachovávať zákony našich otcov. Horlivo som sa usiloval dodržiavať Božie príkazy, tak ako to robíte vy dnes.4Preto som až na smrť nenávidel nové učenie Ježiša Krista a jeho vyznávačov, mužov aj ženy som dával zatýkať a väzniť.5To mi môže dosvedčiť veľkňaz aj celá najvyššia rada. Raz som si od nej dokonca vyžiadal odporúčajúce listy pre židovskú obec v Damasku. Vybral som sa ta, aby som tamojších stúpencov novej viery pozatýkal, priviedol ich v putách do Jeruzalema a dal ich potrestať.6No počujte, čo sa stalo. Keď som sa už blížil k Damasku – bolo práve poludnie – zrazu sa okolo mňa rozžiarilo oslepujúce svetlo z neba.7Padol som na zem a počul som hlas: ‚Saul, Saul, prečo ma prenasleduješ?‘8Ozval som sa:‚Kto si, Pane?‘ Odpovedal mi:‚Som Ježiš Nazaretský, ktorého ty prenasleduješ.‘9Moji sprievodcovia boli takisto oslepení tým svetlom, ale nepočuli, že niekto ku mne prehovoril.10Spýtal som sa:‚Čo mám robiť, Pane?‘ Ježiš mi povedal:‚Vstaň! Choď do Damasku, a tam sa dozvieš, aké poslanie ti Boh zveruje.‘11Jas toho svetla ma celkom oslepil, preto ma museli moji druhovia vziať za ruku a doviesť až do Damasku.12Tam žil istý muž, ktorý sa volal Ananiáš. Bol veľmi zbožný a usiloval sa svedomite dodržiavať všetky Božie príkazy, takže sa tešil dobrej povesti u všetkých Židov v Damasku.13Ten ma vyhľadal a povedal mi:‚Milý brat Saul, opäť budeš vidieť.‘ V tej chvíli sa mi vrátil zrak a uvidel som ho.14A ešte mi povedal:‚Boh našich otcov si ťa vyvolil, aby si poznal jeho vôľu, videl Mesiáša a počul ho hovoriť.15Staneš sa jeho svedkom pred celým svetom a všade budeš rozprávať, čo si videl a počul.16Neváhaj teda, daj sa pokrstiť na znamenie, že si očistený od hriechov, a vyznávaj, že je tvojím Pánom.‘17Vrátil som sa naspäť do Jeruzalema. Jedného dňa som sa modlil v chráme a tu sa mi znova zjavil Pán18a povedal mi:‚Čo najrýchlejšie odíď z Jeruzalema, lebo nik neuverí tomu, čo budeš o mne hovoriť.‘19Odporoval som:‚Pane, oni predsa vedia, že práve ja som dával zatvárať do žalára a biť v synagógach tých, ktorí v teba uverili.20A keď tiekla krv tvojho svedka Štefana, aj ja som bol pri tom, schvaľoval som to a strážil som šaty tým, ktorí ho kameňovali.‘21Ale Pán mi povedal:‚Odíď z Jeruzalema, lebo ťa chcem poslať ďaleko k pohanom.‘ “22Až do tejto chvíle ho dav pozorne počúval, ale zmienka o pohanoch ich znova podráždila. Začali strhávať zo seba šaty, hádzať doňho hrste hliny23a kričali: „Preč s tým zradcom. Nesmie zostať nažive!“24Veliteľ dal Pavla rýchlo odviesť do pevnosti, rozkázal, aby ho zbičovali a vypočuli. Chcel sa dozvedieť, prečo sa dav naňho tak rozzúril.25Keď ho už priviazali, obrátil sa Pavol na veliaceho dôstojníka: „Smiete bičovať rímskeho občana a navyše bez súdneho vyšetrenia?“26Dôstojník zašiel za veliteľom a hlásil mu to: „Čo chceš robiť? Ten človek je predsa rímsky občan!“27Veliteľ pristúpil k Pavlovi a spýtal sa ho: „Je pravda, že si rímsky občan?“ Odpovedal: „Áno, som.“28Veliteľ namietol: „Aj ja som. No ja som za to občianske právo zaplatil ťažké peniaze!“ – „A ja som sa ako rímsky občan už narodil.“29Tu sa vojaci, ktorí ho mali biť a vypočúvať, ihneď stiahli. Aj veliteľ sa preľakol, keď sa dozvedel, že Pavol je rímsky občan a on ho dal spútať.30Veliteľ chcel zistiť, z čoho Židia vlastne Pavla obviňujú. Na druhý deň ho dal vyviesť z väzenia a rozkázal, aby sa zišli veľkňazi i celá rada.