från Biblica1I församlingen i Antiochia fanns profeter, som framförde budskap från Gud, och några som undervisade. Det var: Barnabas, Symeon, som också kallades ”den svarte”[1], Lucius från Kyrene, Manaen, som var fosterbror till kung Herodes, och Saul.2En gång när dessa män tillbad Herren och fastade, sa Guds heliga Ande: ”Avdela Barnabas och Saul för en speciell uppgift som jag har utsett dem till.”3Och sedan de fastat och bett ytterligare en gång, la de sina händer på dem och skickade iväg dem.
Saul blir Paulus. Paulus på Cypern
4Efter att Barnabas och Saul sänts ut av Guds heliga Ande, reste de ner till Seleukia och seglade över till Cypern.5Den första staden de kom till hette Salamis, och där gick de till de judiska synagogorna[2] och talade till folket om Jesus. Johannes Markus följde med dem som medhjälpare.6Sedan reste de från stad till stad på hela ön och talade, och till slut kom de till Pafos. Där träffade de en judisk trollkarl som hette Barjesus, som påstod att han kunde framföra budskap från Gud.7Han brukade ofta besöka den romerska landshövdingen Sergius Paulus, som var en mycket klok och förståndig man. Landshövdingen bjöd nu hem Barnabas och Saul till sig, eftersom han ville höra budskapet om Jesus.8Men trollkarlen (som också kallades Elymas[3]), motarbetade dem och försökte hindra landshövdingen från att tro.9Då blev Saul, som även kallades Paulus, fylld av Guds heliga Ande, och han spände ögonen i trollkarlen och sa:10”Du djävulens son, full av bedrägeri och falskhet, en fiende till allt som är gott, ska du aldrig sluta med att förvränga budskapet om Herren Jesus?11Men nu har Herren bestämt att du ska straffas. Du ska bli totalt blind under en tid.”I samma stund sänkte sig dimma och mörker över trollkarlen, och hjälplös började han gå omkring och leta efter någon som kunde hålla honom i handen och leda honom.12Men när landshövdingen såg vad som hände, började han tro, för han var helt förundrad över det han fått lära sig om Herren Jesus.
Paulus tal i Antiochia i Pisidien
13Paulus och hans följeslagare lämnade nu Pafos och seglade till Perge i provinsen Pamfylien[4]. Där lämnade Johannes Markus dem och återvände till Jerusalem.14Men Barnabas och Paulus fortsatte till Antiochia, en stad i provinsen Pisidien[5].När det sedan blev vilodag gick de till synagogan för att vara med vid samlingen.15Efter den vanliga läsningen ur Moses lag och profeterna[6], vände sig då synagogföreståndarna till Paulus och Barnabas och sa: ”Bröder, om ni har något att säga som kan vara till hjälp för oss, så kom fram och gör det!”16Då reste sig Paulus, gav tecken till dem att vara tysta och sa: ”Israeliter[7], och alla andra här som tillber Gud, lyssna på mig.17Israels Gud utsåg våra förfäder till att få vara hans eget folk. Och han lät dem bli ett mycket stort folk när de bodde som främlingar i Egypten. Sedan ledde han dem ut därifrån på ett mäktigt sätt och räddade dem från slaveriet.18Under 40 år hade Gud tålamod med dem när de vandrade genom öknen,19och sedan utrotade han sju folk i Kanaan och gav deras land till israeliterna.20Allt det här tog ungefär 450 år. Efter det lät han olika domare härska över dem, fram till den tid då profeten Samuel styrde Israel.21Sedan tiggde folket om en kung, och Gud gav dem Saul, Kishs son, en man ur Benjamins stam. Han regerade i 40 år.22Men Gud avsatte honom och lät David bli kung över dem istället. Om honom sa Gud: ’Jag har funnit David, Jishajs son, en man som följer min vilja. Han kommer att göra allt jag säger till honom.’[8]23Gud lovade kung David att en av hans ättlingar skulle bli en räddare för Israels folk, och det är detta som nu har blivit verklighet. Jesus är den som räddar oss.24Men innan Jesus trädde fram förberedde Johannes döparen Israels folk genom att uppmana dem att lämna synden, vända om till Gud och låta döpa sig.25När Johannes uppgift närmade sig sitt slut sa han: ’Jag är inte den som Gud har lovat ska rädda er. Han kommer efter mig, och han är så mäktig att jag inte ens är värdig att knyta upp hans sandalremmar.[9]’26Lyssa nu, ni ättlingar till Abraham, och alla andra här som tillber Gud! Denna räddning gäller oss alla.27Folket i Jerusalem och deras ledare insåg nämligen inte vem Jesus var. De förstod inte att han var den som Gud talat om genom profeterna, trots att de hört profeternas budskap[10] läsas varje vecka, på vilodagen. Därför dömde de honom till döden, och genom detta blev det som Gud förutsagt verklighet.28Ja, trots att de inte kunde hitta något giltigt skäl att avrätta honom, bad de Pilatus att döda honom.29Och när de hade slutfört allt det som står i Skriften[11] när det gäller Jesus död, tog de ner honom från korset och la honom i en grav.30Men Gud uppväckte honom från de döda,31och Jesus visade sig sedan många gånger under de följande dagarna för dem som hade följt med honom från Galileen till Jerusalem. Det är dessa som nu berättar om honom för Israels folk.32-33Och nu har turen kommit till er. Vi är här för att berätta de glada nyheterna om att Gud, just i våra dagar, har infriat sitt löfte till förfäderna, genom att uppväcka Jesus från de döda. Det är honom den andra psalmen i Psaltaren handlar om, när den säger: ’Du är min son. Idag har jag blivit din Far.’[12]34För Gud hade lovat att Jesus skulle uppstå från de döda och aldrig mer behöva dö. Det förklarade han med orden: ’Jag ska infria mitt heliga och säkra löfte och ge er allt det goda jag lovade David.’[13]35Och det löfte han tänkte på var detta: ’Du ska inte låta din heliga tjänare förmultna.’[14]36Det här löftet handlar inte om David, för när David hade tjänat sitt folk enligt Guds vilja, dog han och blev begravd och hans kropp förmultnade.37Nej, det handlar om någon annan, en som Gud uppväckte från de döda, och vars kropp inte förmultnade.38Mina vänner, lyssna! Det är genom den här mannen, Jesus, som ni kan få förlåtelse för era synder.39Alla som tror på honom blir skuldfria inför Gud, något ni aldrig kunde bli genom att följa Moses lag[15].40Därför måste ni se upp. Låt er inte drabbas av det som Gud varnar för genom profeterna[16]:41’Se häråt, ni som hånar sanningen. Låt er förvånas och sedan dö. Jag ska göra något stort under er tid, något som ni inte kommer att tro den dag man berättar det för er.[17]’ ”42När samlingen sedan var över och Paulus och Barnabas lämnade synagogan, bad folket dem att komma tillbaka nästa vecka, på vilodagen, så att de kunde höra mer.43Många judar, och andra som tillbad Israels Gud, passade också på att göra sällskap med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem: ”Fortsätt att leva helt beroende av Guds godhet och förlåtelse.”
Paulus sprider budskapet om Jesus till andra än judarna
44På vilodagen[18], en vecka senare, kom nästan hela staden för att höra budskapet om Herren Jesus.45Men när de judiska ledarna såg allt folket, blev de avundsjuka och började håna Paulus och förlöjliga allt han sa.46Men Paulus och Barnabas svarade dem utan att tveka: ”Ni judar skulle vara de första som fick chansen att höra budskapet om Herren Jesus, men eftersom ni avvisar erbjudandet och gör er själva ovärdiga det eviga livet, så vänder vi oss nu till andra folk.47Det är också vad Herren har befallt oss, för det står i Skriften[19]:’Jag har gjort dig till ett ljus för alla folk, för att du ska rädda alla på hela jorden.’ ”48När de som inte var judar hörde detta blev de mycket glada och hyllade budskapet om Herren Jesus, och alla som var utsedda till evigt liv började tro.49Sedan spreds de glada nyheterna om Herren i hela området.50Men de judiska ledarna hetsade upp de högt uppsatta kvinnor som tillbad Israels Gud, och även de ledande männen i staden, och satte igång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från området.51Båda två skakade då stadens damm av sina fötter[20] och bekymrade sig inte mer om dem, utan fortsatte till staden Ikonion.52Och Jesus efterföljare fylldes av glädje och Guds heliga Ande.
1Medzi členmi zboru v Antiochii boli proroci a učitelia. Boli to Barnabáš, Simeon zvaný Čierny, Lucius z Cyrény, Manahen, ktorý bol vychovávaný spolu s galilejským kniežaťom Herodesom Antipom, a Saul.2Raz keď sa pripravovali pôstom a modlitbami na službu Bohu, dostali pokyn od Svätého Ducha: „Oddeľte spomedzi seba Barnabáša a Saula, lebo im chcem zveriť zvláštne poslanie.“3Znova sa teda modlili a postili, potom na nich položili ruky a poslali ich na misiu.4Ako pomocník šiel s nimi Ján Marek.Podľa pokynu Svätého Ducha sa vybrali do prístavu Seleukia a odtiaľ sa odplavili na Cyprus.5Pristáli v meste Salamina a v židovských synagógach kázali o Kristovi.6Potom putovali cez ostrov z mesta do mesta a všade kázali, až sa napokon dostali do Pafu.7Tam sídlil rímsky miestodržiteľ Sergius Paulus, vzdelaný muž, a ten k sebe pozval Barnabáša a Saula, aby od nich počul Božiu zvesť.8U Sergia bol aj židovský mág Barjezus, ktorý sa vydával za proroka. Volali ho Elymas, čo v preklade znamená čarodejník. Ten sa tvrdo postavil proti Barnabášovi a zo všetkých síl chcel odvrátiť Sergia od viery.9Saul, teraz väčšmi známy pod menom Pavol, sa naňho prenikavo zahľadel10a naplnený Svätým Duchom povedal: „Tvoje meno síce znamená‚syn Ježišov‘, ale v skutočnosti si syn diablov, plný klamu a falše. Si nepriateľom Božej pravdy a stojíš v ceste ľuďom, ktorí hľadajú Boha.11Ale teraz ťa postihne Boží trest. Oslepneš a istý čas neuvidíš ani slnko!“ Barjezusovi sa naozaj zatmelo pred očami, začal šmátrať okolo seba a hľadal, kto by mu podal ruku a viedol ho.12Keď miestodržiteľ videl, čo sa stalo, uveril a žasol nad tým, akú moc má Božie slovo.
Misijná práca v Antiochii
13Z Pafu sa Pavol a jeho sprievodcovia plavili do Pergy v Pamfýlii. Ján Marek sa však od nich odlúčil a vrátil sa odtiaľ do Jeruzalema.14Z Pergy pokračovali do Antiochie v Pisidskej provincii. V sobotu sa pobrali na bohoslužby.15Najprv sa ako zvyčajne čítali oddiely z Mojžišových kníh a z prorokov a potom predstavení synagógy vyzvali Pavla a Barnabáša: „Bratia, ak máte pre nás nejaké duchovné povzbudenie, dávame vám slovo!“16Tu vystúpil Pavol, dal pokyn rukou a začal: „Mužovia izraelskí aj vy ostatní, ktorí ctíte jediného Boha, počúvajte!17Boh si vyvolil našich praotcov a za pobytu v Egypte dal ich potomkom vyrásť na veľký národ. Potom ich slávne vyviedol z tejto otrokárskej krajiny.18Štyridsať rokov putovali po púšti a Boh ich živil.19Neskôr im podmanil sedem národov, ktoré obývali Kanaán, a daroval tú krajinu do dedičstva Izraelu.20Vyše štyristopäťdesiat rokov im dával múdrych vodcov a posledný z nich bol prorok Samuel.21Vtedy zatúžili naši predkovia po kráľovi a Boh im dal kráľa Saula, syna Kišovho z Benjamínovho kmeňa. Vládol im štyridsať rokov.22Boh sa však od neho odvrátil a dal Izraelovi za kráľa Dávida, o ktorom povedal:‚Dávid, syn Jesseho, je muž podľa mojich predstáv, lebo bude konať moju vôľu.‘23A z Dávidovho rodu dal, tak ako sľúbil, izraelskému ľudu Spasiteľa Ježiša.24Jeho príchod ohlasoval Ján a vyzýval všetkých Izraelitov, aby sa odvrátili od svojich hriechov a dali sa pokrstiť.25Keď Ján skončil svoje poslanie, pripomenul:‚Myslíte si, že ja som očakávaný Mesiáš? Nie! Ale po mne príde ten, komu nie som hodný ani len rozviazať obuv na nohách.‘26Bratia, ktorí ste z Abrahámovho rodu, aj vy ostatní, ktorí spolu s nami ctíte jediného Boha, zvesť o spáse je určená nám všetkým.27Obyvatelia Jeruzalema ani ich vodcovia však v Ježišovi nespoznali Spasiteľa. Odsúdili ho a nevedomky tak splnili, čo o ňom napísali proroci, ako si to čítavame každú sobotu.28Nenašli na ňom nijaký dôvod, aby ho mohli odsúdiť na smrť, a predsa naliehali na Piláta, aby ho dal popraviť.29Ale aj tak sa splnili všetky predpovede Písma. Ježišovo telo zložili z kríža, pochovali,30ale Boh ho vzkriesil z mŕtvych!31Mnoho dní sa zjavoval tým, ktorí s ním prišli z Galiley do Jeruzalema. Tí o tom teraz osobne svedčia.32A my vám prinášame radostnú správu, že sľub, ktorý Boh dal našim praotcom, splnil teraz nám, ich deťom, a potvrdil ho Ježišovým vzkriesením.33Naňho sa vzťahujú slová druhého žalmu:‚Dnes som sa priznal k tebe ako k svojmu synovi.‘34To, že Ježiš vstane z mŕtvych a už nikdy nezomrie, predpovedal Boh v Písme:‚Splním vám zasľúbenie, ktoré som dal Dávidovi.‘35A v inom žalme to vysvetľuje ešte jasnejšie: ‚Nedopustíš, aby sa tvoj Svätý rozpadol na prach.‘36To sa netýkalo Dávida, ktorý keď vykonal podľa Božej vôle svoje poslanie, zomrel, bol pochovaný vedľa svojich predkov a potom zotlel na prach.37Tie proroctvá sa vzťahujú na Krista, Dávidovho potomka, ktorého Boh vzkriesil, takže jeho telo nepodľahlo skaze.38Bratia, počúvajte! V Ježišovi vám zvestujeme odpustenie hriechov.39Každý, kto mu dôveruje, je oslobodený od všetkých previnení a je ospravedlnený – a to židovský zákon nikdy nemohol urobiť.40Dajte si však pozor, aby sa na vás nesplnila prorocká predpoveď:41‚Vy, ktorí pohŕdate pravdou, otvorte oči a zahyňte, lebo vykonám za vášho života niečo veľké, čomu neuveríte, aj keď vám budú o tom iní rozprávať.‘ “42Keď vychádzali zo synagógy, poslucháči prosili Pavla a Barnabáša, aby na druhú sobotu znova prišli a hovorili im o týchto veciach.43Mnohí Židia aj obrátení pohania, ktorí uctievali jediného Boha, sprevádzali Pavla a Barnabáša, a tí ich povzbudzovali, aby prijali milosť, ktorú im Boh ponúka.44Nasledujúcu sobotu sa zhromaždilo skoro celé mesto, aby počuli hlásať Božie slovo.45Keď židovskí vodcovia videli toľký zástup, pochytila ich závisť. Skákali Pavlovi do reči, odporovali mu a robili si z neho posmešky.46Napokon im teda Pavol a Barnabáš smelo a otvorene povedali: „Túto dobrú správu sme mali zvestovať najprv vám Židom. Keďže ju však odmietate a vzdávate sa večného života, obraciame sa k pohanom.47Veď tak nám to Pán prikázal:‚Určil som ťa, aby si bol svedkom pohanom a niesol spásu až na koniec sveta.‘ “48Keď to pohania počuli, veľmi sa tešili a zo srdca ďakovali za počuté Božie slovo. Tí, v ktorých Boh prebudil túžbu po večnom živote, uverili49a radostnú správu o Kristovi šírili po celom kraji.50Ale Židom sa podarilo popudiť zbožné urodzené ženy aj vplyvných mužov proti Pavlovi a Barnabášovi, až ich napokon vyhnali z mesta.51Pavol a Barnabáš striasli prach zo svojich nôh na znak protestu a odišli do mesta Ikonium.52Ale zbor v Antiochii prekvital, Boh napĺňal veriacich radosťou i svojím Duchom.