2 Korinthierbrevet 2

Nya Levande Bibeln

från Biblica
1 Jag bestämde mig alltså för att inte resa till er, så länge det fanns risk för att mitt besök skulle göra er ledsna igen.2 Jag ville ju dessutom själv bli glad över att få träffa er igen. Och om jag först hade gjort er ledsna, hur skulle ni då kunna göra mig glad?3 Därför skrev jag ett brev istället, så att jag sedan skulle kunna komma utan att bli besviken över er. Ni är ju egentligen min stora glädje, och jag är säker på att ni vill göra mig glad.4 Jag var oerhört nedtryckt och bedrövad när jag skrev till er, och tårarna rann. Jag ville ju inte göra er ledsna, utan ville bara visa hur mycket jag älskar er.5 Den man jag skrev om har inte gjort mig ledsen personligen. Nej, det är alla er i församlingen som han har bedrövat genom sitt sätt att handla. Det är väl ingen överdrift att säga?6 Men nu har han blivit tillräckligt straffad, eftersom ni nästan allihop var eniga i er dom mot honom.7 Nu är det istället dags att förlåta och uppmuntra, så att han inte blir totalt deprimerad.8 Se därför till att ni visar honom all den kärlek ni kan.9 I mitt förra brev skrev jag att ni skulle straffa mannen. Och det skrev jag också för att se om ni tänkte följa mina råd.10 Men nu vill jag att ni slutar straffa honom. Om ni förlåter honom, så gör jag det också, ifall jag nu har något att förlåta honom för. Kristus har ju befallt oss att förlåta och vill att vi ska leva i harmoni med varandra.11 Gör vi inte det, kan Satan överlista oss. Och vad han är ute efter det vet vi.12 När jag kom till staden Troas för att sprida det glada budskapet om Herren Jesus Kristus, gav Herren mig många möjligheter att tala till människor.13 Men jag kände mig hela tiden orolig, eftersom min medarbetare Titus fortfarande inte hade kommit med någon rapport från er.[1] Därför tog jag farväl av de troende och reste vidare hit till Makedonien.14-16 Jag tackar Gud, som har vunnit seger genom det som Kristus gjorde, och som har gjort mig till sin slav. Jag får nu gå med i hans triumftåg över världen, för att sprida det glada budskapet om Kristus till alla människor. Mitt arbete är som en välluktande rökelsedoft som offras till Gud. Till hans ära sprider jag doften om Kristus till alla människor. Och för de människor som tror på budskapet och blir räddade, är det en doft som ger liv. Men för dem som inte tror på budskapet och därför går evigt förlorade, är det en doft som påminner om att Gud ska straffa dem med döden.[2]Men vem är då värdig att utföra ett sådant arbete?17-22 Jo, bara den som har gemenskap med Kristus, är sänd av Gud och är ansvarig inför honom. Och ni vet att jag tillhör den kategorin. Jag är inte som vissa andra, som sprider budskapet för att tjäna pengar.23 Gud själv kan intyga att det jag nu säger är sant: det enda skälet till att jag inte besökte er som jag tidigare tänkt, var att jag inte ville komma för att skälla på er.24 Men se inte mig och mina medarbetare som några som vill styra över hur ni ska tro. Nej, vi vill bara hjälpa er att vara glada över den tro på Jesus ni redan har. Det är ju den som gör er starka.

2 Korinthierbrevet 2

Nádej pre kazdého

från Biblica
1 Želal som si však, aby vám môj príchod priniesol iba radosť, a nie rozpaky.2 Ak by vám moja návšteva mala spôsobiť zármutok, nemohol by som sa ani ja tešiť z nášho stretnutia.3 Preto som vám aj minule písal, aby ste dali všetko do poriadku skôr, ako zasa prídem, aby už nič neskalilo našu radosť zo stretnutia. Pevne verím, že ma nesklamete, veď viem, že ani vás by netešilo, keby som k vám mal prísť skľúčený a bez radosti.4 Verte mi, písal som vám veľmi stiesnený, s veľmi ťažkým srdcom – a prečo by som to nepriznal – aj som si pri tom poplakal. Nechcel som vás raniť, ale naopak, ukázať vám, ako vrúcne vás mám rád a ako mi na vás záleží.5 Ak niekto spôsobil zármutok, nespôsobil ho iba mne, ale asi aj vám všetkým.6 Myslím, že už je potrestaný viac ako dosť;7 teraz zase vy prejavte ochotu odpustiť mu a povzbuďte ho, aby nezatrpkol a neupadol do beznádeje.8 Prijmite ho zasa s láskou medzi seba.9 Svojím listom som vlastne chcel zistiť, či ste vo všetkom poslušní.10 Komu odpustíte vy, tomu odpúšťam aj ja. Osobne pokladám tú vec už za vybavenú, ale ak to chcete vyslovene počuť – tak áno, odpúšťam mu podľa Kristovho príkazu.11 Dbajme, aby sme zotrvávaním v hneve nepodľahli satanovi – veď dobre vieme, o čo mu ide.12 Keď som prišiel do Troady, našiel som tam pripravenú pôdu pre svoje posolstvo o Kristovi.13 Znepokojilo ma však, že som sa tam nestretol s Títom, svojím milým spolupracovníkom. Nemal som pokoja, musel som sa s Troadčanmi rozlúčiť a pokračovať ďalej do Macedónska, aby som zistil, čo je s ním.14 Znova a znova musím ďakovať Bohu, že za každých okolností nám dáva víťaziť v Kristu a že poznanie Boha môžeme šíriť okolo seba ako vzácnu vôňu.15 My sme tou vôňou, ktorá je príjemná Bohu a ktorá sa rozlieva medzi všetkých ľudí, či už patria do tábora Božieho alebo Bohu nepriateľského.16 S ňou jedni vdychujú život a druhí smrť. Ale kto je takého poslania schopný?17 My nie sme ako mnohí, ktorým sa hlásanie evanjelia stalo zdrojom zisku. Našou cťou je vykonávať nezištne to, čo nám Pán Boh uložil ako Kristovým služobníkom s vedomím, že on nás stále vidí.