1Kom, låt oss sjunga högt till Herrens ära! Stäm upp en glädjefull lovsång till vår mäktige räddare!2Kom till honom fyllda av tacksamhet! Låt oss sjunga lovsånger till honom,3för Herren är den störste bland alla gudar.4De djupaste dalar och de högsta berg, håller han i sin hand. Allt är hans.5Han skapade havet och hans händer har format landet. De är också hans.6Kom, knäböj inför Herren, vår skapare,7för han är vår Gud! Vi är hans får och han är vår herde. O, att du idag bara ville lyssna till honom när han kallar på dig, och komma till honom!8Förhärda inte era hjärtan, som Israel gjorde i öknen vid Meriba och Massa.9Där tvivlade era förfäder på Gud, fast de hade sett så många av hans under. De prövade hans tålamod hårt.10"I fyrtio år såg jag på dem med avsmak", säger Herren Gud. "De var ett folk vars hjärtan och tankar var långt borta ifrån mig. De vägrade att följa mina lagar.11Därför svor jag i min vrede att de aldrig skulle få komma in i det utlovade landet, till den viloplats som jag hade förberett åt dem."
1Kommt herzu, lasst uns dem HERRN frohlocken und jauchzen dem Hort unsres Heils!2Lasst uns mit Danken vor sein Angesicht kommen und mit Psalmen ihm jauchzen!3Denn der HERR ist ein großer Gott und ein großer König über alle Götter. (2 Mos 15:11)4Denn in seiner Hand sind die Tiefen der Erde, und die Höhen der Berge sind auch sein.5Denn sein ist das Meer, und er hat’s gemacht, und seine Hände haben das Trockene bereitet.6Kommt, lasst uns anbeten und knien und niederfallen vor dem HERRN, der uns gemacht hat.7Denn er ist unser Gott und wir das Volk seiner Weide und Schafe seiner Hand. Wenn ihr doch heute auf seine Stimme hören wolltet: (Ps 100:3; Joh 10:27)8»Verstocket euer Herz nicht, wie zu Meriba geschah, wie zu Massa in der Wüste, (Heb 3:7; Heb 4:7)9wo mich eure Väter versuchten und prüften und hatten doch mein Werk gesehen. (2 Mos 17:2; 2 Mos 17:7)10Vierzig Jahre war dies Volk mir zuwider, dass ich sprach: / Es sind Leute, deren Herz immer den Irrweg will und die meine Wege nicht lernen wollen,11sodass ich schwor in meinem Zorn: Sie sollen nicht zu meiner Ruhe kommen.« (4 Mos 14:22; Heb 4:3)