1-2Herren gör oss starka! Jubla högt inför honom. Låt oss höja glädjerop till Israels Gud.3Stäm upp lovsång och slå på trummor. Spela på lyror och harpor.4Blås i trumpeter! Kom till våra glada fester vid fullmåne och nymåne.5Gud har gett oss dessa högtidsdagar. De finns nerskrivna i Israels lagar.6Redan då, när han kämpade mot egyptierna, gav han dessa lagar till sitt folk. Då hör jag en okänd röst som säger:7"Nu ska jag befria er från denna börda! Ni ska få lägga ner er tunga last!8Ni ropade på mig när ni var i nöd, och jag frälste er. Jag svarade er från Sinais berg, mitt gömställe i stormen. Jag prövade er tro vid Meriba, när ni klagade över att det inte fanns något vatten.9Lyssna till mig, mitt folk, och ta emot mina varningar! Israel, om du bara ville lyssna!10Ni ska aldrig tillbe någon avgud eller ha främmande gudar ibland er.11För det var jag, Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egypten. Pröva mig bara! Öppna er mun och se om jag inte kommer att fylla den.12Men nej, mitt folk lyssnar inte på mig. Israel vill inte ha med mig att göra.13Därför låter jag dem gå sina egna dåraktiga vägar och leva som de själva vill.14Tänk om mitt folk bara ville lyssna på mig! Tänk om Israel ville följa mig och vandra på mina vägar!15Tänk hur snabbt jag då skulle besegra deras fiender! Jag skulle på en gång krossa deras ovänner!16Ja, alla som hatar Herren måste böja sig ner i fruktan, och deras straff ska vara utan ände.17Men er skulle han låta skörda det finaste vete, och han skulle låta er få njuta av vildhonung."
1Von Asaf, vorzusingen, auf der Gittit.2Singet fröhlich Gott, der unsre Stärke ist, jauchzet dem Gott Jakobs!3Stimmt an den Gesang und lasst hören die Pauken, liebliche Zithern und Harfen!4Blaset am Neumond die Posaune, am Vollmond, am Tag unsres Festes! (3 Mos 23:24)5Denn das ist eine Satzung für Israel und eine Ordnung des Gottes Jakobs.6Das hat er zum Zeugnis gesetzt für Josef, als Er auszog wider Ägyptenland. Eine Sprache höre ich, die ich bisher nicht kannte:7»Ich habe ihre Schultern von der Last befreit, und ihre Hände wurden den Tragkorb los. (2 Mos 6:6; Jes 9:3)8Als du mich in der Not anriefst, half ich dir heraus und antwortete dir aus Wolke und Donner und prüfte dich am Haderwasser. Sela. (2 Mos 17:2; 2 Mos 17:7; 2 Mos 19:16; 4 Mos 20:13)9Höre, mein Volk, ich will dich ermahnen. Israel, du sollst mich hören!10Kein andrer Gott sei unter dir, und einen fremden Gott sollst du nicht anbeten! (2 Mos 20:2)11Ich bin der HERR, dein Gott, / der dich aus Ägyptenland geführt hat: Tu deinen Mund weit auf, lass mich ihn füllen!12Aber mein Volk gehorcht nicht meiner Stimme, und Israel will mich nicht.13So hab ich sie dahingegeben in die Verstocktheit ihres Herzens, dass sie wandeln nach eigenem Rat.14Wenn doch mein Volk mir gehorsam wäre und Israel auf meinem Wege ginge!15Dann wollte ich seine Feinde bald demütigen und meine Hand gegen seine Widersacher wenden!16Und die den HERRN hassen, müssten sich vor ihm beugen, aber Israels Zeit würde ewiglich währen,17und ich würde es mit dem besten Weizen speisen und mit Honig aus dem Felsen sättigen.« (5 Mos 32:13)