1Jesus steg sedan i en båt och åkte över till Kafarnaum, den stad där han bodde.2Där kom de till honom med en förlamad man som låg på en bår. Och när Jesus såg vilken stor tro de hade, sa han till den förlamade: ”Var inte ledsen, min son. Jag har förlåtit dina synder!”3Några av laglärarna[1] sa då för sig själva: ”Han hädar ju och gör sig själv till Gud!”4Men Jesus visste vad de tänkte och frågade dem: ”Varför tänker ni onda tankar?5Är det inte lika omöjligt för en människa att säga till den förlamade: ’Res dig upp och gå’ som att säga: ’Jag förlåter dig dina synder’?”6Sedan vände han sig till den förlamade och sa: ”För att bevisa att jag, Människosonen[2], har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig: ’Res dig upp, ta din bår och gå hem!’ ”7Och mannen reste sig och gick hem.8När folket såg vad som hände blev de alldeles förskräckta, och de hyllade Gud för att han gett sådan makt till människor.
Jesus kallar en tullindrivare att följa honom
9När Jesus gick vidare därifrån fick han se en tullindrivare[3] som hette Matteus sitta utanför tullhuset. ”Kom och bli min efterföljare”, sa Jesus till honom. Och Matteus reste sig och följde Jesus.10När Jesus och hans efterföljare senare åt tillsammans i Matteus hus, fanns många av hans gamla kollegor vid tullen med bland gästerna och även en del annat ökänt folk.11Fariseerna[4] var upprörda. ”Hur kan er mästare sänka sig så lågt att han äter tillsammans med tullindrivare och syndare?” frågade de Jesus efterföljare. Men Jesus hörde det och sa:12”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.13Gå härifrån och försök förstå vad Gud menar när han säger: ’Jag vill hellre att ni visar varandra kärlek, än att ni offrar till mig.’[5] Min uppgift här på jorden är att föra syndare tillbaka till Gud, inte att ta hand om dem som redan följer hans vilja.”
Jesus svarar på en fråga om fasta
14En dag kom Johannes döparens efterföljare till Jesus och frågade honom: ”Varför fastar inte dina efterföljare som vi och fariseerna[6] gör?”15Jesus svarade: ”Bröllopsgästerna kan väl inte sörja och gå utan mat medan brudgummen är hos dem? Men en dag ska han tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.16Det finns en tid och en plats för allt. Ingen lagar till exempel ett gammalt klädesplagg med ett stycke nytt tyg som aldrig har tvättats, för då krymper det nya tyget och river sönder plagget, så att hålet blir ännu större.17Ingen öser heller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna och blir förstörda, och vinet rinner ut. Nej, nytt vin lagrar man i nya säckar, för då har man både vin och säckar kvar.”
Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka
18Under tiden som Jesus sa detta kom en synagogföreståndare[7] och föll ner inför honom. ”Min dotter har just dött”, sa han. ”Kom och lägg händerna på henne, så får hon liv igen.”19Då reste sig Jesus och följde med mannen, tillsammans med sina efterföljare. Men medan de var på väg till hans hus kom20en kvinna, som under tolv års tid lidit av svåra blödningar. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel,21för hon tänkte: ’Om jag bara får röra vid hans kläder så kommer jag att bli frisk.’22Då vände Jesus sig om och fick se henne: ”Min dotter”, sa han, ”var inte orolig![8] Din tro har hjälpt dig.” Och från den stunden var kvinnan frisk.23När Jesus sedan kom fram till synagogföreståndarens hus och hörde begravningsmusiken och fick se alla människor som klagade högljutt,24sa han: ”Gå ut härifrån. Flickan är inte död. Hon sover bara.”Då hånskrattade de åt honom.25Men när folket hade körts ut ur huset, gick Jesus in i rummet där flickan låg och tog henne i handen. Och genast reste hon sig upp och var helt frisk.26Ryktet om det fantastiska som hänt spred sig sedan som en löpeld i hela området.
Jesus botar blinda och stumma
27När Jesus lämnade flickans hem följde två blinda män efter honom och ropade: ”Jesus, du som ska ärva kung Davids tron,[9] ha medlidande med oss!”28De gick efter honom ända in i det hus där han bodde. Och Jesus frågade dem: ”Tror ni att jag kan bota er?””Ja, Herre”, svarade de. ”Det gör vi.”29Då rörde han vid deras ögon och sa: ”Eftersom ni tror, ska det också bli så.”30Och plötsligt kunde de se! Jesus varnade dem sedan strängt för att berätta detta för någon,31mentrots det var ryktet om honom snart ute över hela trakten.32När de båda männen var på väg ut kom man till Jesus med en besatt man som inte kunde tala.33Jesus drev då ut den onda anden, och genast kunde mannen tala. Människorna blev alldeles häpna och sa: ”Aldrig förr har något sådant hänt i Israel!”34Men när fariseerna[10] hörde det, sa de: ”Han driver ut de onda andarna med hjälp av Satan, de onda andarnas härskare!”
Jesus uppmanar sina efterföljare att be om arbetare
35Jesus vandrade omkring i alla städer och byar och undervisade i synagogorna[11]. Och vart han än kom berättade han det glada budskapet om att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk, och han botade alla slags sjukdomar och plågor.36När han såg människorna kände han medlidande med dem, eftersom de hade så stora problem och inte visste var de kunde få hjälp. De var som får utan herde.37”Skörden är stor, men arbetarna är få”, sa han till sina efterföljare.38”Be därför den som har ansvaret för skördearbetet att han skickar ut fler arbetare på fälten.”
1Da stieg er in ein Boot und fuhr hinüber und kam in seine Stadt. (Matt 4:13; Mark 2:1; Luk 5:17)2Und siehe, da brachten sie zu ihm einen Gelähmten, der lag auf einem Bett. Als nun Jesus ihren Glauben sah, sprach er zu dem Gelähmten: Sei getrost, mein Kind, deine Sünden sind dir vergeben. (2 Mos 34:6; Ps 103:3; Luk 7:48)3Und siehe, einige unter den Schriftgelehrten sprachen bei sich selbst: Dieser lästert Gott. (Matt 26:65)4Da aber Jesus ihre Gedanken sah, sprach er: Warum denkt ihr so Böses in euren Herzen? (Joh 2:25)5Was ist denn leichter, zu sagen: Dir sind deine Sünden vergeben, oder zu sagen: Steh auf und geh umher?6Damit ihr aber wisst, dass der Menschensohn Macht hat, auf Erden Sünden zu vergeben – sprach er zu dem Gelähmten: Steh auf, hebe dein Bett auf und geh heim! (Matt 28:18; Joh 17:2)7Und er stand auf und ging heim.8Als das Volk das sah, fürchtete es sich und pries Gott, der solche Macht den Menschen gegeben hat.
Die Berufung des Matthäus und das Mahl mit den Zöllnern
9Und als Jesus von dort wegging, sah er einen Menschen am Zoll sitzen, der hieß Matthäus; und er sprach zu ihm: Folge mir! Und er stand auf und folgte ihm. (Matt 10:3; Mark 2:13; Luk 5:27)10Und es begab sich, als er zu Tisch saß im Hause, siehe, da kamen viele Zöllner und Sünder und saßen zu Tisch mit Jesus und seinen Jüngern.11Als das die Pharisäer sahen, sprachen sie zu seinen Jüngern: Warum isst euer Meister mit den Zöllnern und Sündern? (Matt 11:19; Luk 15:1)12Als das Jesus hörte, sprach er: Nicht die Starken bedürfen des Arztes, sondern die Kranken. (Hes 34:16)13Geht aber hin und lernt, was das heißt: »Barmherzigkeit will ich und nicht Opfer.« Ich bin nicht gekommen, Gerechte zu rufen, sondern Sünder. (1 Sam 15:22; Matt 12:7; Luk 19:10)
Die Frage nach dem Fasten
14Da kamen die Jünger des Johannes zu ihm und sprachen: Warum fasten wir und die Pharisäer so viel und deine Jünger fasten nicht? (Mark 2:18; Luk 5:33; Luk 18:12)15Jesus sprach zu ihnen: Wie können die Hochzeitsgäste Leid tragen, solange der Bräutigam bei ihnen ist? Es wird aber die Zeit kommen, dass der Bräutigam von ihnen genommen wird; dann werden sie fasten. (Joh 3:29)16Niemand flickt ein altes Kleid mit einem Lappen von neuem Tuch; denn der Lappen reißt doch wieder vom Kleid ab und der Riss wird ärger.17Man füllt auch nicht neuen Wein in alte Schläuche; sonst zerreißen die Schläuche und der Wein wird verschüttet und die Schläuche verderben. Sondern man füllt neuen Wein in neue Schläuche, so bleiben beide miteinander erhalten.
Die Heilung einer blutflüssigen Frau und die Auferweckung eines Mädchens
18Als er dies mit ihnen redete, siehe, da kam einer der Oberen, fiel vor ihm nieder und sprach: Meine Tochter ist eben gestorben, aber komm und lege deine Hand auf sie, so wird sie lebendig. (Mark 5:21; Luk 8:40)19Und Jesus stand auf und folgte ihm mit seinen Jüngern.20Und siehe, eine Frau, die seit zwölf Jahren den Blutfluss hatte, trat von hinten an ihn heran und berührte den Saum seines Gewandes. (3 Mos 15:25)21Denn sie sprach bei sich selbst: Wenn ich nur sein Gewand berühre, so werde ich gesund. (Matt 14:36)22Da wandte sich Jesus um und sah sie und sprach: Sei getrost, meine Tochter, dein Glaube hat dir geholfen. Und die Frau wurde gesund zu derselben Stunde. (Mark 10:52; Luk 7:50; Luk 17:19; Apg 14:9)23Und als Jesus in das Haus des Oberen kam und sah die Flötenspieler und das Getümmel des Volks,24sprach er: Geht hinaus! Denn das Mädchen ist nicht tot, sondern es schläft. Und sie verlachten ihn. (Joh 11:11; Joh 11:14; Joh 11:25)25Als aber das Volk hinausgetrieben war, ging er hinein und ergriff es bei der Hand. Da stand das Mädchen auf. (Mark 1:31; Mark 9:27)26Und diese Kunde erscholl durch dieses ganze Land.
Die Heilung zweier Blinder und eines Stummen
27Und als Jesus von dort weiterging, folgten ihm zwei Blinde, die schrien: Du Sohn Davids, erbarme dich unser! (Matt 20:30)28Als er aber ins Haus kam, traten die Blinden zu ihm. Und Jesus sprach zu ihnen: Glaubt ihr, dass ich das tun kann? Da sprachen sie zu ihm: Ja, Herr. (Apg 14:9)29Da berührte er ihre Augen und sprach: Euch geschehe nach eurem Glauben! (Matt 8:13)30Und ihre Augen wurden geöffnet. Und Jesus bedrohte sie und sprach: Seht zu, dass es niemand erfahre! (Matt 8:4)31Aber sie gingen hinaus und verbreiteten die Kunde von ihm in diesem ganzen Lande.32Als diese nun hinausgingen, siehe, da brachten sie zu ihm einen Menschen, der war stumm und besessen. (Matt 12:22)33Da der Dämon ausgetrieben war, redete der Stumme. Und das Volk verwunderte sich und sprach: So etwas ist noch nie in Israel gesehen worden.34Aber die Pharisäer sprachen: Durch den Obersten der Dämonen treibt er die Dämonen aus.
Die große Ernte
35Und Jesus zog umher in alle Städte und Dörfer, lehrte in ihren Synagogen und predigte das Evangelium von dem Reich und heilte alle Krankheiten und alle Gebrechen. (Matt 4:23; Mark 6:6; Luk 8:1)36Und als er das Volk sah, jammerte es ihn; denn sie waren geängstet und zerstreut wie die Schafe, die keinen Hirten haben. (1 Kung 22:17; Hes 34:5; Mark 6:34)37Da sprach er zu seinen Jüngern: Die Ernte ist groß, aber wenige sind der Arbeiter. (Luk 10:2)38Darum bittet den Herrn der Ernte, dass er Arbeiter in seine Ernte sende.