1När Jesus sedan gick ner från berget följde massor av människor efter honom.2Då närmade sig plötsligt en spetälsk[1] man och föll ner för honom och bad: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig frisk.”3Jesus räckte genast ut handen och rörde vid mannen och sa: ”Det vill jag. Du är frisk!” Och i samma stund var mannen fri från sin spetälska.4Men Jesus sa till honom: ”Berätta inte detta för någon, utan gå till prästen så att han kan undersöka dig. Ta också med dig det offer som Mose har bestämt,[2] så att alla förstår att Gud har botat dig.”
En romersk officer visar stark tro
5-6När Jesus gått in i Kafarnaum, kom en romersk officer fram till honom och bad om hjälp. ”Herre, min tjänare ligger förlamad därhemma och har svåra plågor”, förklarade han.7”Ska jag komma med och bota honom?” frågade Jesus.8Men officeren sa: ”Herre, jag är inte värd att du går in i mitt hus.[3] Säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk.9Jag vet det, för jag har själv överordnade officerare som ger mig order, och jag har andra soldater som är under mig. Om jag säger till en av dem: ’Gå’, så går han, och till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör det här, eller det där’, så gör han det.”10Jesus blev mycket förvånad och vände sig till dem som följde honom och sa: ”Jag försäkrar er att jag inte har sett en så stark tro hos någon bland Israels folk.11Jag säger er att många människor, likt den här romerska officeren, ska komma från jordens alla länder och vara tillsammans med Abraham, Isak och Jakob på festen i Guds nya värld.[4]12Men många israeliter, som borde ha varit med bland dem som får vara Guds eget folk, ska kastas ut i mörkret.[5] Där ska de gråta av ångest och förtvivlan.”13Sedan sa Jesus till den romerska officeren: ”Gå hem. Det ska bli så som du trodde!” Och i samma stund blev tjänaren frisk.
Jesus botar Petrus svärmor och många andra
14När Jesus sedan kom hem till Petrus fick han se att Petrus svärmor låg till sängs med hög feber.15Han rörde då vid hennes hand och genast försvann febern, och hon steg upp och började laga mat åt dem.16Samma kväll förde man många besatta människor till Jesus, och han drev ut de onda andarna genom att bara tala till dem. Han botade också alla de sjuka.17Genom detta blev det verklighet som Gud förutsagt genom profeten Jesaja: ”Han la våra plågor på sig själv och tog bort våra sjukdomar.”[6]
Priset för att följa Jesus
18När Jesus såg att det samlades mer och mer folk bad han sina efterföljare att göra sig beredda att åka över till andra sidan sjön.19Då kom en av laglärarna[7] fram till honom och sa: ”Mästare, jag vill följa dig vart du än går!”20Jesus svarade: ”Du måste förstå, att rävarna har lyor och fåglarna har bon, men jag, Människosonen[8], har ingen plats där jag kan vila ut.”21En annan av hans efterföljare sa: ”Herre, jag vill gärna följa dig, men låt mig först gå hem och begrava min pappa.”[9]22Då svarade Jesus honom: ”Följ mig och låt dem som är andligt döda[10] begrava sina döda.”
Jesus stillar stormen
23Sedan steg Jesus i en båt och åkte över sjön tillsammans med sina efterföljare.24Och plötsligt blåste en fruktansvärd storm upp med höga vågor som slog in över båten. Men Jesus sov.25Då gick hans efterföljare fram till honom och väckte honom och började ropa: ”Herre, hjälp oss! Vi sjunker!”26Men Jesus svarade: ”Varför är ni rädda? Har ni så svårt att tro?” Sedan reste han sig upp och talade strängt till vinden och sjön, och allt blev lugnt.27Jesus efterföljare blev alldeles häpna. ”Vem är han”, sa de till varandra, ”eftersom till och med vinden och sjön lyder honom?”
Jesus befriar två män som är besatta av onda andar
28När Jesus hade kommit över till andra sidan sjön, till gadarenernas område[11], kom två män som var besatta av onda andar emot honom. De bodde bland gravarna och var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram den vägen.29Och de ropade till Jesus: ”Lämna oss ifred, du Guds Son! Har du kommit för att plåga oss i förtid?”30Samtidigt gick en stor svinhjord och betade inte långt därifrån,31och andarna tiggde och bad: ”Om du driver ut oss, så skicka oss åtminstone in i svinhjorden.”32Jesus sa: ”Som ni vill, ge er iväg!” Och genast lämnade de onda andarna männen och for in i svinen, och hela hjorden rusade utför bergssluttningen och drunknade i sjön.33Herdarna som vaktat svinen flydde, och när de kom till den närliggande staden berättade de alltihop, även det som hänt med de besatta.34Alla i staden gick då ut för att träffa Jesus, och när de kom fram till honom bad de honom lämna deras område.
1Als er aber vom Berge herabging, folgte ihm eine große Menge. (Mark 1:40; Luk 5:12)2Und siehe, ein Aussätziger kam heran und fiel vor ihm nieder und sprach: Herr, wenn du willst, kannst du mich reinigen.3Und Jesus streckte die Hand aus, rührte ihn an und sprach: Ich will’s tun; sei rein! Und sogleich wurde er von seinem Aussatz rein.4Und Jesus sprach zu ihm: Sieh zu, sage es niemandem, sondern geh hin und zeige dich dem Priester und opfere die Gabe, die Mose befohlen hat, ihnen zum Zeugnis. (3 Mos 14:2; Matt 9:30; Mark 8:30; Luk 17:14)
Der Hauptmann von Kapernaum
5Als aber Jesus nach Kapernaum hineinging, trat ein Hauptmann zu ihm; der bat ihn (Luk 7:1; Joh 4:46)6und sprach: Herr, mein Knecht[1] liegt zu Hause und ist gelähmt und leidet große Qualen.7Jesus sprach zu ihm: Ich will kommen und ihn gesund machen.[2]8Der Hauptmann antwortete und sprach: Herr, ich bin nicht wert, dass du unter mein Dach gehst, sondern sprich nur ein Wort, so wird mein Knecht gesund.9Denn auch ich bin ein Mensch, der einer Obrigkeit untersteht, und habe Soldaten unter mir; und wenn ich zu einem sage: Geh hin!, so geht er; und zu einem andern: Komm her!, so kommt er; und zu meinem Knecht: Tu das!, so tut er’s.10Als das Jesus hörte, wunderte er sich und sprach zu denen, die ihm nachfolgten: Wahrlich, ich sage euch: Solchen Glauben habe ich in Israel bei keinem gefunden! (Mark 6:6; Luk 18:8)11Aber ich sage euch: Viele werden kommen von Osten und von Westen und mit Abraham und Isaak und Jakob im Himmelreich zu Tisch sitzen; (Luk 13:28)12aber die Kinder des Reichs werden hinausgestoßen in die äußerste Finsternis; da wird sein Heulen und Zähneklappern. (Matt 13:42; Matt 13:50; Matt 22:13; Matt 24:51; Matt 25:30)13Und Jesus sprach zu dem Hauptmann: Geh hin; dir geschehe, wie du geglaubt hast. Und sein Knecht wurde gesund zu derselben Stunde. (Matt 9:22; Matt 9:29; Matt 15:28; Luk 7:50)
Jesus im Haus des Petrus
14Und Jesus kam in das Haus des Petrus und sah, dass dessen Schwiegermutter zu Bett lag und hatte das Fieber. (Mark 1:29; Luk 4:38; 1 Kor 9:5)15Da berührte er ihre Hand und das Fieber verließ sie. Und sie stand auf und diente ihm.16Am Abend aber brachten sie viele Besessene zu ihm; und er trieb die Geister aus durch sein Wort und machte alle Kranken gesund,17auf dass erfüllt würde, was gesagt ist durch den Propheten Jesaja, der da spricht: »Er hat unsre Schwachheit auf sich genommen, und unsre Krankheiten hat er getragen.«
Vom Ernst der Nachfolge
18Als aber Jesus die Menge um sich sah, befahl er, hinüber ans andre Ufer zu fahren. (Luk 9:57)19Und es trat ein Schriftgelehrter herzu und sprach zu ihm: Meister, ich will dir folgen, wohin du gehst.20Jesus sagt zu ihm: Die Füchse haben Gruben und die Vögel unter dem Himmel haben Nester; aber der Menschensohn hat nichts, wo er sein Haupt hinlege. (2 Kor 8:9)21Ein anderer aber, einer seiner Jünger, sprach zu ihm: Herr, erlaube mir, dass ich zuvor hingehe und meinen Vater begrabe. (Matt 10:37)22Aber Jesus spricht zu ihm: Folge mir nach und lass die Toten ihre Toten begraben!
Die Stillung des Sturms
23Und er stieg in das Boot und seine Jünger folgten ihm. (Mark 4:35; Luk 8:22)24Und siehe, da geschah ein großes Beben im Meer, sodass das Boot von den Wellen bedeckt wurde. Er aber schlief. (Upp 6:12)25Und sie traten zu ihm, weckten ihn auf und sprachen: Herr, hilf, wir verderben!26Da sagt er zu ihnen: Ihr Kleingläubigen, warum seid ihr so furchtsam?, und stand auf und bedrohte den Wind und das Meer; und es ward eine große Stille. (Ps 89:10; Matt 14:31; Apg 27:22)27Die Menschen aber verwunderten sich und sprachen: Was ist das für ein Mann, dass ihm Wind und Meer gehorsam sind?
Die Heilung von zwei besessenen Gadarenern
28Und er kam ans andre Ufer in die Gegend der Gadarener. Da liefen ihm entgegen zwei Besessene; die kamen aus den Grabhöhlen und waren sehr gefährlich, sodass niemand diese Straße gehen konnte. (Mark 5:1; Luk 8:26)29Und siehe, sie schrien: Was haben wir mit dir zu schaffen, du Sohn Gottes? Bist du hergekommen, uns zu quälen, ehe es Zeit ist? (Mark 1:24; Mark 3:11; Luk 4:41; Jak 2:19; 2 Pet 2:4)30Es war aber fern von ihnen eine große Herde Säue auf der Weide.31Da baten ihn die Dämonen und sprachen: Willst du uns austreiben, so schick uns in die Herde Säue.32Und er sprach: Weg mit euch! Da fuhren sie aus und fuhren in die Säue. Und siehe, die ganze Herde stürmte den Abhang hinunter ins Meer, und sie ersoffen im Wasser.33Und die Hirten flohen und gingen hin in die Stadt und berichteten das alles und wie es den Besessenen ergangen war.34Und siehe, da ging die ganze Stadt hinaus Jesus entgegen. Und als sie ihn sahen, baten sie ihn, dass er ihr Gebiet verlasse.