1Jesus berättade ännu en bild för dem. Han sa:2”Där Gud regerar blir det som i den här berättelsen:[1] En kung förberedde en stor bröllopsfest för sin son.3Han bjöd in många gäster, och när förberedelserna var klara skickade han ut tjänare för att tala om för de inbjudna att det var dags att komma. Men alla tackade nej.4Då sände han andra tjänare för att säga till dem: ’Allt är klart, mina oxar och kalvar är slaktade. Skynda er att komma!’5Men gästerna som han hade bjudit var inte intresserade. De fortsatte var och en med sitt, den ene med sin lantgård, den andre med sina affärer.6Några grep till och med kungens tjänare och misshandlade dem och dödade dem.7Då sände den uppretade kungen ut sin armé, avrättade mördarna och brände ner deras stad.8Sedan sa han till sina tjänare: ’Bröllopsfesten är klar, men de gäster jag bjöd in är inte värda att få vara med på festen.9Gå därför ut i gathörnen och bjud alla ni ser till bröllopet.’10Tjänarna gjorde då det och tog med sig alla de kunde hitta, både onda och goda, och festsalen fylldes med gäster.11Men när kungen kom in för att hälsa på gästerna la han märke till en man som inte hade bröllopskläder på sig.12’Min vän’, frågade han, ’hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Men mannen kunde inte svara.[2]13Då sa kungen till sina tjänare: ’Bind hans händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför. Där ska man gråta av ångest och förtvivlan.’ ”14Och Jesus avslutade med orden: ”Många är de som är inbjudna av Gud, men få tackar ja och får tillhöra honom.”
Ska man betala skatt till kejsaren?
15Då gick fariseerna[3] iväg för att fundera ut ett sätt att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för.16Och till slut skickade de några av sina män, tillsammans med kung Herodes anhängare[4],och lät dem säga till Jesus: ”Mästare, vi vet att du alltid är uppriktig. Du säger oss rakt ut vad som är Guds vilja och låter dig inte påverkas av någon.17Tala nu om för oss om det är rätt eller fel att betala skatt till den romerska kejsaren. Vad anser du?”18Men Jesus visste vad de var ute efter. ”Ni falska människor som bara låtsas lyda Gud!” ropade han. ”Varför försöker ni lura mig?19Visa mig ett mynt, ett sådant som man betalar skatt med.” Då gav de honom ett romerskt mynt,20och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems namn står under bilden?”21”Kejsarens”, svarade de.”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans. Men det som tillhör Gud det måste ni ge till Gud.”22Detta svar förvånade dem så mycket att de gick sin väg och lämnade honom ifred.
Ska de döda uppstå igen?
23Samma dag kom några av saddukeerna[5] till Jesus. De påstår att de döda inte ska uppstå igen, och därför frågade de honom:24”Mästare, Mose har sagt: ’Om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och se till att den döde får en son som kan ärva honom.’[6]25Nu hade vi faktiskt bland oss en familj med sju bröder. Den äldste av bröderna gifte sig och dog barnlös, och därför gifte sig bror nummer två med änkan.26Men han dog också barnlös, och då gifte sig bror nummer tre med henne. Så fortsatte det tills hon varit gift med dem alla sju.27Sedan dog också kvinnan.28Vems fru blir hon när de döda uppstår igen? Alla sju har ju varit gifta med henne!”29Men Jesus svarade: ”Ni tar alldeles fel, eftersom ni varken förstår Skriften[7] eller Guds kraft.30När de döda har uppstått igen, ska det inte finnas någon som gifter sig. Alla kommer att vara som änglarna i himlen.31Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst i Skriften vad Gud har sagt till er:32’Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud’.[8] Gud är inte en gud för döda, utan för levande.”33När folket hörde detta, blev de alldeles häpna över hans undervisning.
Vilket bud är viktigast?
34Men när fariseerna[9] fick höra att Jesus hade fått tyst på saddukeerna, samlades de,35och en av dem, en laglärd[10], försökte sätta dit Jesus genom att fråga:36”Mästare, vilket är det viktigaste budet i Moses lag[11]?”37Jesus svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela ditt förstånd.’[12]38Detta är det första budet, och också det viktigaste.39Det näst viktigaste liknar det första: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’[13]40De här två buden sammanfattar allt som Gud har sagt genom Moses lag och profeterna.[14]”
Är Messias ättling till kung David?
41Medan fariseerna[15] var samlade runt Jesus, passade han på att fråga dem:42”Vad anser ni om Messias, den utlovade kungen? Vem är han ättling till?”De svarade: ”Han är ättling till kung David[16].”43”Varför kallar David honom då ’Herre’, när han talar under Guds Andes inflytande?” frågade Jesus. ”David sa ju:44’Gud sa till min Herre: Kom och sitt på min högra sida och regera, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’[17]45Menar ni verkligen att David skulle kalla en av sina ättlingar för Herre?”46Men de kunde inte svara, och från den dagen vågade ingen ställa några fler frågor till Jesus.
1Und Jesus fing an und redete abermals in Gleichnissen zu ihnen und sprach: (Luk 14:16)2Das Himmelreich gleicht einem König, der seinem Sohn die Hochzeit ausrichtete. (Joh 3:29; Upp 19:7)3Und er sandte seine Knechte aus, die Gäste zur Hochzeit zu rufen; doch sie wollten nicht kommen.4Abermals sandte er andere Knechte aus und sprach: Sagt den Gästen: Siehe, meine Mahlzeit habe ich bereitet, meine Ochsen und mein Mastvieh ist geschlachtet und alles ist bereit; kommt zur Hochzeit!5Aber sie verachteten das und gingen weg, einer auf seinen Acker, der andere an sein Geschäft.6Die Übrigen aber ergriffen seine Knechte, verhöhnten und töteten sie. (Matt 21:35)7Da wurde der König zornig und schickte seine Heere aus und brachte diese Mörder um und zündete ihre Stadt an. (Matt 24:2)8Dann sprach er zu seinen Knechten: Die Hochzeit ist zwar bereit, aber die Gäste waren’s nicht wert.9Darum geht hinaus auf die Straßen und ladet zur Hochzeit ein, wen ihr findet.10Und die Knechte gingen auf die Straßen hinaus und brachten zusammen alle, die sie fanden, Böse und Gute; und der Hochzeitssaal war voll mit Gästen. (Matt 13:47)11Da ging der König hinein zum Mahl, sich die Gäste anzusehen, und sah da einen Menschen, der hatte kein hochzeitliches Gewand an, (Upp 19:8)12und sprach zu ihm: Freund, wie bist du hier hereingekommen und hast doch kein hochzeitliches Gewand an? Er aber verstummte.13Da sprach der König zu seinen Dienern: Bindet ihm Hände und Füße und werft ihn in die äußerste Finsternis! Da wird sein Heulen und Zähneklappern.14Denn viele sind berufen, aber wenige sind auserwählt.
Die Frage nach der Steuer (Der Zinsgroschen)
15Da gingen die Pharisäer hin und hielten Rat, dass sie ihn fingen in seinen Worten, (Mark 12:13; Luk 20:20)16und sandten zu ihm ihre Jünger samt den Anhängern des Herodes[1]. Die sprachen: Meister, wir wissen, dass du wahrhaftig bist und lehrst den Weg Gottes recht und fragst nach niemand; denn du achtest nicht das Ansehen der Menschen. (Joh 3:2)17Darum sage uns, was meinst du: Ist’s recht, dass man dem Kaiser Steuern zahlt, oder nicht?18Da nun Jesus ihre Bosheit merkte, sprach er: Ihr Heuchler, was versucht ihr mich?19Zeigt mir die Steuermünze! Und sie reichten ihm einen Silbergroschen.20Und er sprach zu ihnen: Wessen Bild und Aufschrift ist das?21Sie sprachen zu ihm: Des Kaisers. Da sprach er zu ihnen: So gebt dem Kaiser, was des Kaisers ist, und Gott, was Gottes ist! (Rom 13:7)22Als sie das hörten, wunderten sie sich, ließen von ihm ab und gingen davon.
Die Frage nach der Auferstehung
23An demselben Tage traten Sadduzäer zu ihm, die sagen, es gebe keine Auferstehung, und fragten ihn (Mark 12:18; Luk 20:27; Apg 4:2; Apg 23:6; Apg 23:8)24und sprachen: Meister, Mose hat gesagt: »Wenn einer stirbt und hat keine Kinder, so soll sein Bruder die Frau heiraten und seinem Bruder Nachkommen erwecken.« (1 Mos 38:8; 5 Mos 25:5)25Nun waren bei uns sieben Brüder. Der erste heiratete und starb; und weil er keine Nachkommen hatte, hinterließ er seine Frau seinem Bruder;26desgleichen der zweite und der dritte bis zum siebenten.27Zuletzt nach allen starb die Frau.28Nun in der Auferstehung: Wessen Frau wird sie sein von diesen sieben? Sie haben sie ja alle gehabt.29Jesus aber antwortete und sprach zu ihnen: Ihr irrt, weil ihr weder die Schrift kennt noch die Kraft Gottes.30Denn in der Auferstehung werden sie weder heiraten noch sich heiraten lassen, sondern sie sind wie Engel im Himmel.31Habt ihr denn nicht gelesen von der Auferstehung der Toten, was euch gesagt ist von Gott, der da spricht: (2 Mos 3:6)32»Ich bin der Gott Abrahams und der Gott Isaaks und der Gott Jakobs«? Gott ist nicht ein Gott der Toten, sondern der Lebenden.33Und als das Volk das hörte, entsetzten sie sich über seine Lehre.
Die Frage nach dem höchsten Gebot
34Als aber die Pharisäer hörten, dass er den Sadduzäern das Maul gestopft hatte, versammelten sie sich. (Mark 12:28; Luk 10:25)35Und einer von ihnen, ein Lehrer des Gesetzes, versuchte ihn und fragte:36Meister, welches ist das höchste Gebot im Gesetz?37Jesus aber sprach zu ihm: »Du sollst den Herrn, deinen Gott, lieben von ganzem Herzen, von ganzer Seele und von ganzem Gemüt[2]« (5 Mos 6:5)38Dies ist das höchste und erste Gebot.39Das andere aber ist dem gleich: »Du sollst deinen Nächsten lieben wie dich selbst« (3 Mos 19:18)40In diesen beiden Geboten hängt das ganze Gesetz und die Propheten. (Matt 7:12; Rom 13:9)
Der Sohn Davids
41Als nun die Pharisäer beieinander waren, fragte sie Jesus (Mark 12:34; Luk 20:40)42und sprach: Was denkt ihr von dem Christus? Wessen Sohn ist er? Sie sprachen zu ihm: Davids. (Jes 11:1; Joh 7:42)43Er sprach zu ihnen: Wie nennt ihn dann David im Geist »Herr«, wenn er sagt:44»Der Herr sprach zu meinem Herrn: Setze dich zu meiner Rechten, bis ich deine Feinde unter deine Füße lege«? (Matt 26:64)45Wenn nun David ihn Herr nennt, wie ist er dann sein Sohn?46Und niemand konnte ihm ein Wort antworten, auch wagte niemand von dem Tage an, ihn hinfort zu fragen.