1När Jesus och hans efterföljare närmade sig Jerusalem och var nära byn Betfage vid Olivberget, skickade han iväg två av dem2och sa: ”Gå in i byn därframme. Där kommer ni att få se en åsna stå bunden med ett föl bredvid sig. Lösgör dem och ta hit dem,3och om någon frågar vad ni håller på med, så säg bara: ’Herren behöver dem’. Då kommer den som frågar genast att låta er ta djuren.”4Genom detta blev det verklighet som Gud förutsagt genom profeten Sakarja:5”Säg till Jerusalems invånare[1]: ’Se, er kung kommer till er, ödmjuk och ridande på en åsna, ja, på ett åsneföl!’ ”6De båda efterföljarna gjorde som Jesus hade befallt dem och7tog med åsnan och fölet till honom. Sedan la de sina mantlar på åsnorna, och Jesus satte sig på den ena åsnan och red iväg mot staden.8Många i folkmassan bredde ut sina mantlar som en matta framför honom, och andra skar kvistar från träden och strödde ut på vägen.[2]9Och allt folket, både de som gick framför Jesus och de som gick efter, ropade: ”Vi hyllar dig[3] som ska ärva kung Davids tron!Vi ärar dig som är sänd av Herren! Alla i himlen hyllar dig!”10Det blev stor uppståndelse i hela Jerusalem när han red in, och människorna frågade: ”Vem är han?”11Folkmassan svarade då: ”Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.”
Jesus rensar templet
12Sedan gick Jesus in på tempelområdet och drev ut köpmännen och deras kunder. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stånden för dem som sålde duvor.[4]13Och han sa till dem: ”Gud har sagt i Skriften[5]: ’Mitt hus ska vara en plats där människor kan be.’ Men ni har låtit det bli ’ett tillhåll för tjuvar och banditer’.”14Nu kom många blinda och förlamade fram till honom på tempelplatsen, och han botade dem.15Men när översteprästerna och laglärarna[6] såg dessa märkliga under och till och med hörde små barn ropa: ”Vi hyllar dig som ska ärva kung Davids tron”, blev de upprörda och frågade honom: ”Hör du inte vad barnen ropar?”16”Jo”, svarade Jesus. ”Men läser ni inte Skriften? Där står det ju: ’Till och med de små barnen sjunger lovsång till dig![7]’ ”17Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till byn Betania, där han stannade över natten.
Jesus förklarar att hans efterföljare kan be om vad som helst
18När Jesus på morgonen var på väg tillbaka till Jerusalem blev han hungrig.19Han fick då syn på ett fikonträd vid vägen och gick fram till det för att se om det fanns några fikon på det, men det fanns bara blad.[8] Då sa han till trädet: ”Du ska aldrig mer bära frukt!” Och genast vissnade fikonträdet.20Jesus efterföljare blev alldeles häpna och frågade: ”Hur kom det sig att fikonträdet vissnade så fort?”21Då sa Jesus till dem: ”Jag försäkrar, att om ni verkligen tror och inte tvivlar, kan ni också göra så här med fikonträdet, och mer än så. Ni kan till och med säga till det här berget : ’Upp med dig och kasta dig i havet’ och det kommer att göra det.22Ni kan få vad som helst som ni ber om i era böner, om ni bara tror.”
De judiska ledarna ifrågasätter Jesus uppdrag
23När Jesus hade kommit till tempelplatsen och höll på att undervisa där, kom översteprästerna och folkets ledare fram till honom. De krävde att få veta vad han hade för rätt att göra allt det han gjorde , och vem som hade gett honom det uppdraget.24”Det ska jag strax säga er”, sa Jesus, ”om ni bara svarar på en annan fråga först.”25”När Johannes döparen döpte, var det på Guds befallning eller inte?”De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var på Guds befallning, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom.26Men om vi påstår att Gud inte hade sänt honom, då kommer vi att få problem med folket. Alla anser ju att Johannes var en profet som framförde Guds budskap.”27Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vem som har gett mig i uppdrag att göra det jag gör.”
Bilden om de två sönerna
28”Men vad säger ni om det här?” fortsatte Jesus. ”En man hade två söner, och en dag sa han till den ene: ’Gå ut och arbeta i vingården idag.’29’Det vill jag inte’, svarade sonen, men efter ett tag ändrade han sig och gick ändå.30Sedan sa pappan till den andre: ’Gå ut, du också’, och han svarade: ’Javisst, pappa, det ska jag göra.’ Men han gick aldrig.31Vilken av dessa två lydde sin pappa?”De svarade: ”Den förste naturligtvis.”Då förklarade Jesus vad han menade. Han sa: ”Jag försäkrar er, att tullindrivare[9] och prostituerade ska få tillhöra Guds eget folk, men inte ni.32Johannes döparen kom ju och visade er hur man kan leva efter Guds vilja, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och de prostituerade däremot gjorde som han sa. Men trots att ni såg detta ångrade ni er inte och började tro på hans budskap.”
Berättelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård
33”Jag ska berätta en annan bild för er”, sa Jesus. ”En jordägare planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut vingården till några lantbrukare medan han själv reste bort.34När det så blev dags att skörda, sände han några tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans.35Men lantbrukarna överföll tjänarna. De misshandlade en, dödade en annan och stenade en tredje.36Då sände jordägaren dit ännu fler tjänare, men samma sak hände igen.37Till slut sände ägaren sin son, för han tänkte: ’Honom ska de väl ändå visa respekt för.’38Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer han som ska ärva hela vingården. Kom så dödar vi honom och lägger beslag på den själva!’39Så tog de fast sonen, släpade ut honom ur vingården och dödade honom.”40”Vad tror ni ägaren gör med dessa lantbrukare när han kommer tillbaka?” frågade Jesus.41Översteprästerna och folkets ledare svarade: ”Han kommer helt säkert att döda dem, och sedan arrenderar han ut vingården till andra som ger honom hans del av skörden när det är dags.”42Då sa Jesus till dem: ”Har ni aldrig läst vad som står i Skriften[10]: ’Den sten som inte dög åt husbyggarna har blivit själva hörnstenen. Herren har utvalt den, och den är underbar att se!’43Vad jag menar är att de privilegier ni har som Guds folk ska tas ifrån er och överlämnas till människor som följer Guds vilja.[11]44Den som snubblar på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.[12]”45När översteprästerna och fariseerna[13] hörde vad Jesus berättade, förstod de att det var dem han talade om.46Därför ville de arrestera honom genast, men de var rädda för folket, som ansåg att Jesus var en profet som framförde Guds budskap.
1Als sie nun in die Nähe von Jerusalem kamen, nach Betfage an den Ölberg, sandte Jesus zwei Jünger voraus (Mark 11:1; Luk 19:29; Joh 12:12)2und sprach zu ihnen: Geht hin in das Dorf, das vor euch liegt. Und sogleich werdet ihr eine Eselin angebunden finden und ein Füllen bei ihr; bindet sie los und führt sie zu mir!3Und wenn euch jemand etwas sagen wird, so sprecht: Der Herr bedarf ihrer. Sogleich wird er sie euch überlassen. (Matt 26:18)4Das geschah aber, auf dass erfüllt würde, was gesagt ist durch den Propheten, der da spricht:5»Sagt der Tochter Zion: Siehe, dein König kommt zu dir sanftmütig und reitet auf einem Esel und auf einem Füllen, dem Jungen eines Lasttiers.«6Die Jünger gingen hin und taten, wie ihnen Jesus befohlen hatte,7und brachten die Eselin und das Füllen und legten ihre Kleider darauf, und er setzte sich darauf.8Aber eine sehr große Menge breitete ihre Kleider auf den Weg; andere hieben Zweige von den Bäumen und streuten sie auf den Weg. (2 Kung 9:13)9Das Volk aber, das ihm voranging und nachfolgte, schrie und sprach: Hosianna dem Sohn Davids! Gelobt sei, der da kommt in dem Namen des Herrn! Hosianna in der Höhe! (Ps 118:25)10Und als er in Jerusalem einzog, erregte sich die ganze Stadt und sprach: Wer ist der?11Das Volk aber sprach: Das ist der Prophet Jesus aus Nazareth in Galiläa. (Luk 7:16; Joh 4:19)
Die Tempelreinigung
12Und Jesus ging in den Tempel hinein und trieb hinaus alle Verkäufer und Käufer im Tempel und stieß die Tische der Geldwechsler um und die Stände der Taubenhändler (Mark 11:15; Luk 19:45; Joh 2:13)13und sprach zu ihnen: Es steht geschrieben: »Mein Haus soll ein Bethaus heißen«; ihr aber macht eine Räuberhöhle daraus. (Jer 7:11)14Und es kamen zu ihm Blinde und Lahme im Tempel, und er heilte sie.15Als aber die Hohenpriester und Schriftgelehrten die Wunder sahen, die er tat, und die Kinder, die im Tempel schrien und sagten: Hosianna dem Sohn Davids!, entrüsteten sie sich16und sprachen zu ihm: Hörst du auch, was diese sagen? Jesus sprach zu ihnen: Ja! Habt ihr nie gelesen: »Aus dem Munde der Unmündigen und Säuglinge hast du dir Lob bereitet«?17Und er ließ sie stehen und ging zur Stadt hinaus nach Betanien und blieb dort über Nacht.
Der verdorrte Feigenbaum
18Als er aber am Morgen wieder in die Stadt ging, hungerte ihn. (Mark 11:12; Mark 11:20)19Und er sah einen Feigenbaum an dem Wege, ging hinzu und fand nichts daran als Blätter und sprach zu ihm: Nie mehr wachse Frucht auf dir in Ewigkeit! Und der Feigenbaum verdorrte sogleich. (Luk 13:6)20Und als das die Jünger sahen, verwunderten sie sich und sprachen: Wie ist der Feigenbaum so plötzlich verdorrt?21Jesus aber antwortete und sprach zu ihnen: Wahrlich, ich sage euch: Wenn ihr Glauben habt und nicht zweifelt, so werdet ihr solches nicht allein mit dem Feigenbaum tun, sondern, wenn ihr zu diesem Berge sagt: Heb dich und wirf dich ins Meer!, so wird’s geschehen. (Matt 17:20)22Und alles, was ihr bittet im Gebet: so ihr glaubt, werdet ihr’s empfangen.
Die Frage nach Jesu Vollmacht
23Und als er in den Tempel kam und lehrte, traten die Hohenpriester und die Ältesten des Volkes zu ihm und sprachen: Aus welcher Vollmacht tust du das, und wer hat dir diese Macht gegeben? (Mark 11:27; Luk 20:1; Joh 2:18; Apg 4:7)24Jesus aber antwortete und sprach zu ihnen: Ich will euch auch eine Sache fragen; wenn ihr mir die sagt, will ich euch auch sagen, aus welcher Vollmacht ich das tue.25Woher war die Taufe des Johannes? War sie vom Himmel oder von den Menschen? Da bedachten sie’s bei sich selbst und sprachen: Sagen wir, sie war vom Himmel, so wird er zu uns sagen: Warum habt ihr ihm dann nicht geglaubt?26Sagen wir aber, sie war von Menschen, so müssen wir uns vor dem Volk fürchten, denn sie halten alle Johannes für einen Propheten. (Matt 14:5)27Und sie antworteten Jesus und sprachen: Wir wissen’s nicht. Da sprach er zu ihnen: So sage ich euch auch nicht, aus welcher Vollmacht ich das tue.
Von den ungleichen Söhnen
28Was meint ihr aber? Es hatte ein Mann zwei Söhne und ging zu dem ersten und sprach: Mein Sohn, geh hin und arbeite heute im Weinberg.29Er antwortete aber und sprach: Ich will nicht. Danach aber reute es ihn, und er ging hin.30Und der Vater ging zum andern Sohn und sagte dasselbe. Der aber antwortete und sprach: Ja, Herr!, und ging nicht hin. (Matt 7:21)31Wer von den beiden hat des Vaters Willen getan? Sie sprachen: Der erste. Jesus sprach zu ihnen: Wahrlich, ich sage euch: Die Zöllner und Huren kommen eher ins Reich Gottes als ihr. (Luk 18:9)32Denn Johannes kam zu euch und wies euch den Weg der Gerechtigkeit, und ihr glaubtet ihm nicht; aber die Zöllner und Huren glaubten ihm. Und obwohl ihr’s saht, reute es euch nicht, sodass ihr ihm danach geglaubt hättet. (Luk 3:12; Luk 7:29)
Von den bösen Weingärtnern
33Hört ein anderes Gleichnis: Es war ein Hausherr, der pflanzte einen Weinberg und zog einen Zaun darum und grub eine Kelter darin und baute einen Turm und verpachtete ihn an Weingärtner und ging außer Landes. (Jes 5:1; Mark 12:1; Luk 20:9)34Als nun die Zeit der Früchte herbeikam, sandte er seine Knechte zu den Weingärtnern, damit sie seine Früchte empfingen.35Da nahmen die Weingärtner seine Knechte: Den einen schlugen sie, den zweiten töteten sie, den dritten steinigten sie. (Matt 22:6)36Abermals sandte er andere Knechte, mehr als die ersten; und sie taten mit ihnen dasselbe.37Zuletzt aber sandte er seinen Sohn zu ihnen und sagte sich: Sie werden sich vor meinem Sohn scheuen.38Als aber die Weingärtner den Sohn sahen, sprachen sie zueinander: Das ist der Erbe; kommt, lasst uns ihn töten und sein Erbe an uns bringen! (Matt 26:3; Joh 1:11)39Und sie nahmen ihn und stießen ihn zum Weinberg hinaus und töteten ihn.40Wenn nun der Herr des Weinbergs kommen wird, was wird er mit diesen Weingärtnern tun?41Sie sprachen zu ihm: Er wird den Bösen ein böses Ende bereiten und seinen Weinberg andern Weingärtnern verpachten, die ihm die Früchte zur rechten Zeit geben.42Jesus sprach zu ihnen: Habt ihr nie gelesen in der Schrift: »Der Stein, den die Bauleute verworfen haben, der ist zum Eckstein geworden. Vom Herrn ist das geschehen, und er ist ein Wunder vor unsern Augen[1]«? (Apg 4:11; 1 Pet 2:4)43Darum sage ich euch: Das Reich Gottes wird von euch genommen und einem Volk gegeben werden, das seine Früchte bringt.44Und wer auf diesen Stein fällt, der wird zerschellen; auf wen aber er fällt, den wird er zermalmen.[2]45Und als die Hohenpriester und die Pharisäer seine Gleichnisse hörten, erkannten sie, dass er von ihnen redete.46Und sie trachteten danach, ihn zu ergreifen; aber sie fürchteten sich vor dem Volk, denn es hielt ihn für einen Propheten. (Matt 11:1)