1En dag när Jesus stod vid sjön Gennesaret, trängde folket på för att höra Guds budskap.2Han fick då se två tomma båtar som några fiskare lämnat vid stranden medan de sköljde sina nät.3Och han steg i en av båtarna och bad Simon, som ägde den, att ro ut en bit från land. Sedan satt han i båten och talade till folket.4När han hade slutat tala, sa han till Simon: ”Ro nu ut på djupt vatten och lägg ut näten, så ska ni få så mycket fisk ni vill ha!”5”Herre”, sa Simon, ”vi har arbetat hårt hela natten och har ändå inte fått något. Men eftersom du säger det, så ska vi försöka igen.”6Och när de gjorde det, fick de så mycket fisk att näten höll på att gå sönder!7Då vinkade de till sig sina kamrater så att de kom ut med den andra båten, och snart var båda båtarna så fulla med fisk att de var nära att sjunka.8När Simon äntligen fattat vad som hade hänt, föll han på knä inför Jesus och sa: ”Herre, lämna mig! Jag är en syndare. Jag kan inte vara i din närhet.”9Både han och de andra i båten hade blivit helt förskräckta när de såg hur mycket fisk de hade fått.10Hans kompanjoner, Jakob och Johannes, Sebedaios söner, var lika förskräckta. Men Jesus sa till Simon: ”Var inte rädd! Från och med nu ska du fånga människor istället!”11Och när de hade rott båtarna i land lämnade de allt för att följa Jesus.
Jesus botar en spetälsk man
12En annan gång, när Jesus besökte en stad, träffade han en man som var svårt angripen av spetälska[1]. När mannen fick se Jesus, kastade han sig till marken framför honom och bad: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig frisk.”13Då sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är frisk!” Och genast försvann spetälskan.14Sedan förbjöd Jesus mannen att berätta för någon vad som hade hänt. Han sa: ”Gå istället till prästen, och låt honom undersöka dig. Ta också med dig det offer som Mose bestämt för spetälska personer som blivit friska.[2] Då kommer alla att förstå att Gud har botat dig.”15Men ryktet om Jesus spred sig allt snabbare, och mängder med människor kom för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar.16Han drog sig därför ofta undan till öde trakter för att be.
Jesus botar en förlamad man
17En dag när Jesus undervisade, satt några av fariseerna[3] och laglärarna med bland dem som lyssnade. De hade kommit från alla byar i hela Galileen och Judeen, och också från Jerusalem. Och Guds kraft var över Jesus så att han kunde bota människor.18-19Då kom några män bärande på en bår med en förlamad man. De försökte tränga sig igenom folkmassan för att komma nära Jesus, men lyckades inte ta sig fram. De gick därför upp på taket och tog bort några takplattor och firade sedan ner den förlamade på båren mitt framför Jesus.20När Jesus såg vilken stor tro de hade, sa han till den förlamade: ”Min son, jag har förlåtit dig dina synder.”21”Vad är det här för en, som hädar[4] Gud på det viset?” tänkte fariseerna och laglärarna. ”Det är ju bara Gud som kan förlåta synder.”22Men Jesus förstod vad de tänkte och sa: ”Varför tänker ni att just detta är en hädelse?23Är det inte lika omöjligt för en människa att säga till den förlamade: ’Res dig upp och gå’ som att säga ’Jag förlåter dig dina synder’?”24Sedan vände han sig till den förlamade och sa: ”För att bevisa att jag, Människosonen[5], har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig: ’Res dig upp, ta din bår och gå hem!’ ”25-26Och genast reste sig mannen upp, mitt framför ögonen på de förbluffade människorna. Sedan tog han sin bår och gick hem, och hela tiden hyllade han Gud. Alla som såg det blev helt förskräckta, och de hyllade Gud och sa gång på gång: ”Det vi har sett idag är helt otroligt!”
Jesus kallar en tullindrivare att följa honom
27När Jesus senare lämnade staden fick han se en tullindrivare[6] som hette Levi sitta utanför tullhuset. ”Kom och bli min efterföljare”, sa Jesus till honom.28Och utan att tveka lämnade Levi allt och reste sig och följde Jesus.29Levi ordnade sedan med en fest för Jesus i sitt hus, och när man åt tillsammans var det många av Levis gamla kollegor vid tullen som var med bland gästerna, och även en del annat folk.30Fariseerna[7], och särskilt laglärarna bland dem, blev då mycket arga och sa till Jesus efterföljare. ”Hur kan ni sänka er så lågt att ni äter tillsammans med tullindrivare och syndare?”31Men Jesus svarade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.32Min uppgift här på jorden är att föra syndare tillbaka till Gud, inte att ta hand om dem som redan följer hans vilja.”
Jesus svarar på en fråga om fasta
33De religiösa ledarna anklagade också Jesus för en annan sak. De sa: ”Johannes döparens efterföljare fastar och ber regelbundet, och det gör fariseernas[8] också. Men dina, de äter och dricker och njuter av livet!”34Då svarade Jesus: ”Ni vill väl inte försöka få bröllopsgästerna att fasta och gå hungriga medan brudgummen är hos dem?35Men en dag ska han tas ifrån dem. Och efter den dagen kommer de att fasta. Det finns en tid och en plats för allt.”36Sedan berättade Jesus två exempel på detta. Han sa: ”Ingen river en lapp från ett nytt, okrympt plagg, och sätter den på ett gammalt plagg. Då blir ju det nya plagget förstört, och dessutom kommer lappen att krympa och riva sönder det gamla plagget.37Och ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna och blir förstörda, och vinet rinner ut.38Nej, nytt vin måste hällas i nya säckar.39Men ingen som har druckit av det gamla vinet tycks vilja ha det nya. Det gamla vanliga är bäst, säger man.”[9]
1Es begab sich aber, als sich die Menge zu ihm drängte, zu hören das Wort Gottes, da stand er am See Genezareth. (Matt 4:18; Mark 1:16)2Und er sah zwei Boote am Ufer liegen; die Fischer aber waren ausgestiegen und wuschen ihre Netze.3Da stieg er in eines der Boote, das Simon gehörte, und bat ihn, ein wenig vom Land wegzufahren. Und er setzte sich und lehrte die Menge vom Boot aus.4Und als er aufgehört hatte zu reden, sprach er zu Simon: Fahre hinaus, wo es tief ist, und werft eure Netze zum Fang aus! (Joh 21:3)5Und Simon antwortete und sprach: Meister, wir haben die ganze Nacht gearbeitet und nichts gefangen; aber auf dein Wort hin will ich die Netze auswerfen.6Und als sie das taten, fingen sie eine große Menge Fische und ihre Netze begannen zu reißen.7Und sie winkten ihren Gefährten, die im andern Boot waren, sie sollten kommen und ihnen ziehen helfen. Und sie kamen und füllten beide Boote voll, sodass sie fast sanken.8Da Simon Petrus das sah, fiel er Jesus zu Füßen und sprach: Herr, geh weg von mir! Ich bin ein sündiger Mensch. (Luk 18:13)9Denn ein Schrecken hatte ihn erfasst und alle, die mit ihm waren, über diesen Fang, den sie miteinander getan hatten,10ebenso auch Jakobus und Johannes, die Söhne des Zebedäus, Simons Gefährten. Und Jesus sprach zu Simon: Fürchte dich nicht! Von nun an wirst du Menschen fangen.11Und sie brachten die Boote ans Land und verließen alles und folgten ihm nach. (Luk 18:28)
Die Heilung eines Aussätzigen
12Und es begab sich, als er in einer der Städte war, siehe, da war ein Mann voller Aussatz. Als der Jesus sah, fiel er nieder auf sein Angesicht und bat ihn und sprach: Herr, willst du, so kannst du mich reinigen. (Matt 8:1; Mark 1:40; Luk 4:43)13Und er streckte die Hand aus, rührte ihn an und sprach: Ich will’s tun, sei rein! Und sogleich wich der Aussatz von ihm.14Und er gebot ihm, dass er’s niemandem sagen sollte. Geh aber hin und zeige dich dem Priester und opfere für deine Reinigung, wie Mose geboten hat, ihnen zum Zeugnis. (3 Mos 14:2)15Aber die Kunde von ihm breitete sich immer weiter aus, und es kam eine große Menge zusammen, zu hören und gesund zu werden von ihren Krankheiten. (Luk 4:14; Luk 4:37)16Er aber entwich in die Einöde und betete. (Mark 1:35; Luk 6:12; Luk 9:18; Luk 22:41)
Die Heilung eines Gelähmten und die Vollmacht zur Sündenvergebung
17Und es begab sich eines Tages, als er lehrte, dass auch Pharisäer und Lehrer des Gesetzes dasaßen, die gekommen waren aus allen Dörfern in Galiläa und Judäa und aus Jerusalem. Und die Kraft des Herrn war mit ihm, dass er heilen konnte. (Matt 9:1; Mark 2:1; Luk 6:19)18Und siehe, einige Männer brachten einen Menschen auf einem Bett; der war gelähmt. Und sie versuchten, ihn hineinzubringen und vor ihn zu legen.19Und weil sie wegen der Menge keinen Zugang fanden, ihn hineinzubringen, stiegen sie auf das Dach und ließen ihn durch die Ziegel hinunter mit dem Bett mitten unter sie vor Jesus.20Und als er ihren Glauben sah, sprach er: Mensch, deine Sünden sind dir vergeben. (Luk 1:77; Luk 7:48)21Und die Schriftgelehrten und die Pharisäer fingen an zu überlegen und sprachen: Wer ist der, dass er Gotteslästerungen redet? Wer kann Sünden vergeben als allein Gott? (Ps 130:4; Jes 43:25; Jes 55:7; Luk 7:49)22Als aber Jesus ihre Gedanken erkannte, antwortete er und sprach zu ihnen: Was denkt ihr in euren Herzen?23Was ist leichter, zu sagen: Dir sind deine Sünden vergeben, oder zu sagen: Steh auf und geh umher?24Damit ihr aber wisst, dass der Menschensohn Vollmacht hat auf Erden, Sünden zu vergeben – sprach er zu dem Gelähmten: Ich sage dir, steh auf, nimm dein Bett und geh heim! (Joh 5:8)25Und sogleich stand er auf vor ihren Augen und nahm das Bett, auf dem er gelegen hatte, und ging heim und pries Gott.26Und sie entsetzten sich alle und priesen Gott und wurden von Furcht erfüllt und sprachen: Wir haben heute seltsame Dinge gesehen.
Die Berufung des Levi und das Mahl mit den Zöllnern
27Und danach ging er hinaus und sah einen Zöllner mit Namen Levi am Zoll sitzen und sprach zu ihm: Folge mir nach! (Matt 9:9; Mark 2:13)28Und er verließ alles, stand auf und folgte ihm nach.29Und Levi richtete ihm ein großes Mahl zu in seinem Haus, und viele Zöllner und andre saßen mit ihm zu Tisch. (Luk 15:1)30Und die Pharisäer und ihre Schriftgelehrten murrten und sprachen zu seinen Jüngern: Warum esst und trinkt ihr mit den Zöllnern und Sündern? (Luk 7:34; Luk 15:2; Luk 19:7)31Und Jesus antwortete und sprach zu ihnen: Die Gesunden bedürfen des Arztes nicht, sondern die Kranken.32Ich bin nicht gekommen, Gerechte zu rufen, sondern Sünder zur Buße. (Luk 19:10)
Die Frage nach dem Fasten
33Sie aber sprachen zu ihm: Die Jünger des Johannes fasten oft und beten viel, ebenso die Jünger der Pharisäer; aber deine Jünger essen und trinken. (Matt 9:14; Mark 2:18; Luk 7:33; Luk 18:12)34Jesus sprach aber zu ihnen: Könnt ihr denn die Hochzeitsgäste fasten lassen, solange der Bräutigam bei ihnen ist?35Es wird aber die Zeit kommen, dass der Bräutigam von ihnen genommen ist; dann werden sie fasten, in jenen Tagen.36Und er sagte zu ihnen ein Gleichnis: Niemand reißt einen Lappen von einem neuen Kleid und flickt ihn auf ein altes Kleid; sonst zerreißt man das neue und der Lappen vom neuen passt nicht auf das alte.37Und niemand füllt neuen Wein in alte Schläuche; sonst zerreißt der neue Wein die Schläuche und wird verschüttet, und die Schläuche verderben.38Sondern neuen Wein soll man in neue Schläuche füllen.39Und niemand, der vom alten Wein trinkt, will neuen; denn er spricht: Der alte ist milder.