1Under tiden hade folk samlats i tusental, så att de höll på att trampa ner varandra. Men Jesus vände sig först till sina efterföljare och varnade dem: ”Akta er för fariseernas[1] lära, som sprider sig som jästen i en deg. De är falska människor som bara låtsas lyda Gud.2Men en dag ska sanningen komma fram. Då ska det som är gömt bli känt för alla.3Det ni har sagt i mörkret ska höras i dagsljuset, och det ni har viskat i någons öra kommer att ropas ut från hustaken!4Till er som är mina vänner, säger jag: Var inte rädda för dem som vill döda er, men sedan inte kan göra något mer.5Jag försäkrar er, att det finns bara en som har sådan makt att man behöver vara rädd för honom, och det är Gud, han som har makt både att döda och sedan kasta i helvetet.6Men inte en enda sparv, hur lite den än är värd, är glömd av Gud.7Och på er är till och med hårstråna räknade. Oroa er alltså inte! Ni är mer värda för Gud än alla sparvar tillsammans.8Jag försäkrar er, att om någon öppet bekänner att han tillhör mig, Människosonen[2], ska jag inför Guds änglar bekänna att han tillhör mig.9Men den som öppet förnekar mig ska själv bli förnekad inför Guds änglar.10Ändå är det så, att den människa som säger något mot mig, Människosonen, kan få förlåtelse, men den som hädar[3] Guds heliga Ande kommer aldrig att bli förlåten.11När man drar er inför domstol i synagogorna[4], och ni blir förhörda av makthavare och domare, så oroa er inte för hur ni ska försvara er eller för vad ni ska säga.12Guds heliga Ande kommer i samma stund att låta er veta exakt vad ni behöver säga.”
Bilden om den rika lantbrukaren
13Då ropade någon i folkmassan: ”Mästare, säg till min bror att han ska dela arvet efter vår pappa med mig.”14Men Jesus svarade: ”Min vän, vem har satt mig till domare, så att jag kan avgöra tvister mellan er?”15Sedan sa han till dem alla: ”Akta er för habegäret! Om en människa har aldrig så mycket pengar, kan hon ändå inte köpa det eviga livet.”16Och för att understryka vad han menade, berättade han en bild för dem. Han sa: ”En rik lantbrukare hade fått en stor skörd.17Hans lador var så överfulla att det inte gick att få in mer, och han gick därför och funderade på vad han skulle göra.18Till slut sa han: ’Nu vet jag, jag river ner mina gamla lador och bygger större. Då får jag plats både med skörden och med allt annat jag äger.19Sedan kan jag slå mig till ro och säga till mig själv: Nu har du samlat så mycket att det räcker i många år. Koppla av nu! Ät, drick och roa dig!’20Men Gud sa till mannen: ’Din dåre, redan inatt ska du dö! Vem ska då få allt som du har sparat ihop.’21Så går det för den som samlar rikedomar på jorden men är fattig i Guds ögon.”
Om att oroa sig
22Sedan vände sig Jesus till sina efterföljare igen och sa: ”Därför säger jag er: Oroa er inte för hur ni ska klara livet, hur ni ska få mat att äta och kläder att ta på er.23Det finns viktigare saker i livet än mat och kläder.24Titta på korparna! De oroar sig inte för vad de ska äta. De varken sår eller skördar, eller skaffar förråd eller lador, men Gud ger dem ändå mat. Är ni inte mycket mer värda för honom än vad fåglarna är?25Vad tjänar det till att oroa sig? Kan det förlänga era liv med en enda timma? Naturligtvis inte!26Men om ni nu inte ens klarar så lite, varför oroar ni er då för allt annat?27Titta på liljorna hur de växer. De arbetar inte och tillverkar inga kläder. Ändå försäkrar jag er, att inte ens kung Salomo i all sin prakt var så vackert klädd som de.28Men om Gud nu ger så underbara kläder åt gräset, som idag står på ängen och imorgon kastas på elden, skulle han då inte ordna kläder åt er? Litar ni fortfarande så lite på Gud?29Grubbla inte över vad ni ska äta och dricka. Oroa er inte för sådant.30Gör inte som de människor här i världen som inte känner Gud. De jagar efter allt detta och oroar sig hela tiden. Men er Far i himlen vet redan vad ni behöver.31Han kommer att med glädje ge er allt detta, om ni bara först och främst ser till att han får regera bland er.[5]32Var alltså inte rädda för framtiden, min lilla hjord av efterföljare. Er Far i himlen har beslutat att ni ska få vara hans eget folk.[6]33Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Då samlar ni er en skatt i himlen, i en plånbok som aldrig slits ut. Där är skatten i säkert förvar, ingen kan stjäla den och den behåller sitt värde.34Om er skatt finns i himlen då kommer också ert hjärta och era tankar att vara där.
Var beredda
35Var ständigt beredda och redo att tjäna.36Var som tjänare som väntar på att deras herre ska komma hem från en bröllopsfest. De håller sig vakna och beredda så att de snabbt ska kunna öppna dörren för sin herre när han knackar.37Och en särskild belöning väntar dem som är beredda när deras herre kommer. Ja, jag försäkrar er, att han ska själv göra sig redo att tjäna, och han ska låta dem som är beredda få slå sig ner vid bordet för att äta medan han passar upp på dem.38Kanske kommer han inte förrän vid midnatt eller till och med strax före gryningen. Men en särskild belöning väntar dem som är beredda.39Låt mig ta ett annat exempel: Om husägaren bara visste när tjuven tänkte komma, skulle han självklart hindra honom från att bryta sig in.40Var beredda ni också, för jag, Människosonen[7], kommer tillbaka när ni minst av allt väntar det.”41Petrus frågade: ”Herre, talar du bara till oss, eller gäller detta alla?”42Jesus svarade då med en bild och sa: ”Jag talar till var och en som är lik en klok och pålitlig tjänare, som av sin herre har fått i uppgift att se till att de andra tjänarna får mat när de behöver.43Lycklig är den tjänaren om hans herre kommer hem och får se att han gör det han ska.44Jag lovar er, att en sådan trogen tjänare ska få ansvar för allt hans herre äger.45Men om tjänaren säger till sig själv: ’Min herre kommer säkert inte än på ett tag’, och sedan börjar misshandla de andra tjänarna och leva livets glada dagar och dricka sig full,46då ska hans herre komma helt plötsligt en dag då han inte alls väntar honom. Och hans herre ska döda honom och låta honom dela straffet med dem som vägrar att lyda Gud.[8]47Den tjänare som känner till sin herres vilja, men ändå inte följer den utan struntar i det hans herre har befallt honom, han ska få ett hårt straff.48Men den som inte är medveten om att han handlar fel ska få ett lindrigare straff. Ju större uppgift en tjänare har fått, desto mer kommer att krävas av honom, eftersom hans ansvar också är större.
Splittring väntar, inte fred
49Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och jag önskar att min uppgift var slutförd.50Men mycket lidande väntar mig, och jag plågas svårt innan det är över.51Tror ni att jag har kommit för att skapa frid på jorden? Nej, snarare strid och splittring!52Om fem personer bor i ett hus, kommer de i fortsättningen att leva splittrade. Tre kommer att ta ställning för mig och två emot mig, eller kanske tvärtom.53Far och son, mor och dotter, svärmor och svärdotter ska alla vara emot varandra.”
Att tolka den tid man lever i
54Sedan vände han sig till folket och sa: ”När ni ser molnen torna upp sig i väster, så säger ni: ’Nu blir det regn.’ Och det blir det också.55När det blåser sydliga vindar säger ni: ’Idag blir det förskräckligt hett!’ Och det blir det.56Ni falska människor som bara låtsas lyda Gud! Ni har lätt för att tyda de tecken ni ser på himlen och i naturen, men de händelser som utspelas mitt framför era egna ögon, dem kan ni inte förstå.
Gör upp med Gud innan det är för sent
57Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?58Om någon anklagar dig för att inte ha betalat tillbaka en skuld, och du är på väg med din motpart till domstolen, försök då komma överens med honom innan ni är framme. Annars kanske han drar dig inför domaren, som sedan låter sin medhjälpare ta hand om dig och sätta dig i fängelse.59Och jag försäkrar dig att du måste stanna där tills du betalt allt du är skyldig.”
1Unterdessen kamen viele Tausend Menschen zusammen, sodass sie einander fast niedertraten. Da fing er an und sagte zuerst zu seinen Jüngern: Hütet euch vor dem Sauerteig der Pharisäer, das ist die Heuchelei. (Matt 10:26; Matt 16:6; Mark 8:15)2Es ist aber nichts verborgen, was nicht offenbar wird, und nichts geheim, was man nicht wissen wird. (Matt 10:26; Mark 4:22; Luk 8:17)3Darum, was ihr in der Finsternis sagt, das wird man im Licht hören; und was ihr ins Ohr flüstert in den Kammern, das wird man auf den Dächern verkündigen.4Ich sage aber euch, meinen Freunden: Fürchtet euch nicht vor denen, die den Leib töten und danach nichts mehr tun können. (Joh 15:14)5Ich will euch aber zeigen, wen ihr fürchten sollt: Fürchtet den, der, nachdem er getötet hat, Macht hat, in die Hölle zu werfen. Ja, ich sage euch, den sollt ihr fürchten.6Verkauft man nicht fünf Sperlinge für zwei Groschen? Dennoch ist vor Gott nicht einer von ihnen vergessen.7Auch sind die Haare auf eurem Haupt alle gezählt. Fürchtet euch nicht! Ihr seid kostbarer als viele Sperlinge. (Luk 21:18; Luk 24:1)8Ich sage euch aber: Wer mich bekennt vor den Menschen, zu dem wird sich auch der Menschensohn bekennen vor den Engeln Gottes.9Wer mich aber verleugnet vor den Menschen, der wird verleugnet werden vor den Engeln Gottes. (1 Sam 2:30; Luk 9:26)10Und wer ein Wort gegen den Menschensohn sagt, dem soll es vergeben werden; wer aber den Heiligen Geist lästert, dem soll es nicht vergeben werden. (Matt 12:32; Mark 3:28)11Wenn sie euch aber führen werden in die Synagogen und vor die Machthaber und die Obrigkeiten, so sorgt nicht, wie oder womit ihr euch verantworten oder was ihr sagen sollt; (Matt 10:17; Mark 13:11; Luk 21:12)12denn der Heilige Geist wird euch in derselben Stunde lehren, was ihr sagen sollt.
Warnung vor Habgier
13Es sprach aber einer aus dem Volk zu ihm: Meister, sage meinem Bruder, dass er mit mir das Erbe teile.14Er aber sprach zu ihm: Mensch, wer hat mich zum Richter oder Schlichter über euch gesetzt?15Und er sprach zu ihnen: Seht zu und hütet euch vor aller Habgier; denn niemand lebt davon, dass er viele Güter hat. (Pred 5:9; 1 Tim 6:9; Jak 5:1)
Der reiche Kornbauer
16Und er sagte ihnen ein Gleichnis und sprach: Es war ein reicher Mensch, dessen Land hatte gut getragen.17Und er dachte bei sich selbst und sprach: Was soll ich tun? Ich habe nichts, wohin ich meine Früchte sammle.18Und sprach: Das will ich tun: Ich will meine Scheunen abbrechen und größere bauen und will darin sammeln all mein Korn und meine Güter19und will sagen zu meiner Seele: Liebe Seele, du hast einen großen Vorrat für viele Jahre; habe nun Ruhe, iss, trink und habe guten Mut! (Ps 39:7; Ps 49:17; Pred 2:24)20Aber Gott sprach zu ihm: Du Narr! Diese Nacht wird man deine Seele von dir fordern. Und wem wird dann gehören, was du bereitet hast? (Luk 9:25)21So geht es dem, der sich Schätze sammelt und ist nicht reich bei Gott.
Vom falschen und rechten Sorgen
22Er sprach aber zu seinen Jüngern: Darum sage ich euch: Sorgt euch nicht um das Leben, was ihr essen sollt, auch nicht um den Leib, was ihr anziehen sollt. (Matt 6:20; Matt 6:25)23Denn das Leben ist mehr als die Nahrung und der Leib mehr als die Kleidung.24Seht die Raben: Sie säen nicht, sie ernten nicht, sie haben keinen Keller und keine Scheune, und Gott ernährt sie doch. Wie viel mehr seid ihr als die Vögel! (Job 38:41; Ps 147:9)25Wer ist unter euch, der, wie sehr er sich auch darum sorgt, seiner Länge[1] eine Elle zusetzen könnte?26Wenn ihr nun auch das Geringste nicht vermögt, warum sorgt ihr euch um das Übrige?27Seht die Lilien, wie sie wachsen: Sie arbeiten nicht, auch spinnen sie nicht. Ich sage euch aber, dass auch Salomo in aller seiner Herrlichkeit nicht gekleidet gewesen ist wie eine von ihnen. (1 Kung 10:4)28Wenn nun Gott das Gras, das heute auf dem Feld steht und morgen in den Ofen geworfen wird, so kleidet, wie viel mehr wird er euch kleiden, ihr Kleingläubigen!29Darum auch ihr, fragt nicht danach, was ihr essen oder was ihr trinken sollt, und macht euch keine Unruhe.30Nach dem allen trachten die Heiden in der Welt; aber euer Vater weiß, dass ihr dessen bedürft.31Trachtet vielmehr nach seinem Reich, so wird euch dies zufallen.32Fürchte dich nicht, du kleine Herde! Denn es hat eurem Vater wohlgefallen, euch das Reich zu geben. (Luk 22:29)33Verkauft, was ihr habt, und gebt Almosen. Macht euch Geldbeutel, die nicht altern, einen Schatz, der niemals abnimmt, im Himmel, wo sich kein Dieb naht, und den keine Motten fressen. (Luk 18:22)34Denn wo euer Schatz ist, da wird auch euer Herz sein.
Vom Warten auf das Kommen des Herrn
35Lasst eure Lenden umgürtet sein und eure Lichter brennen (2 Mos 12:11; Matt 24:42; Matt 25:1; 1 Pet 1:13)36und seid gleich den Menschen, die auf ihren Herrn warten, wann er aufbrechen wird von der Hochzeit, auf dass, wenn er kommt und anklopft, sie ihm sogleich auftun. (Upp 3:20)37Selig sind die Knechte, die der Herr, wenn er kommt, wachend findet. Wahrlich, ich sage euch: Er wird sich schürzen und wird sie zu Tisch bitten und kommen und ihnen dienen.38Und wenn er kommt in der zweiten oder in der dritten Nachtwache und findet’s so: Selig sind sie.39Das sollt ihr aber wissen: Wenn der Hausherr wüsste, zu welcher Stunde der Dieb kommt, so ließe er nicht in sein Haus einbrechen. (1 Thess 5:2; 2 Pet 3:10; Upp 3:3; Upp 16:15)40Seid auch ihr bereit! Denn der Menschensohn kommt zu einer Stunde, da ihr’s nicht meint. (Mark 13:33; Mark 13:35)41Petrus aber sprach: Herr, sagst du dies Gleichnis zu uns oder auch zu allen?42Und der Herr sprach: Wer ist nun der treue und kluge Verwalter, den der Herr über sein Gesinde setzt, dass er ihnen zur rechten Zeit gebe, was ihnen an Getreide zusteht?43Selig ist der Knecht, den sein Herr, wenn er kommt, solches tun sieht.44Wahrlich, ich sage euch: Er wird ihn über alle seine Güter setzen.45Wenn aber jener Knecht in seinem Herzen sagt: Mein Herr lässt sich Zeit zu kommen, und fängt an, die Knechte und Mägde zu schlagen, auch zu essen und zu trinken und sich vollzusaufen,46dann wird der Herr dieses Knechts kommen an einem Tage, an dem er’s nicht erwartet, und zu einer Stunde, die er nicht kennt, und wird ihn in Stücke hauen lassen und wird ihm sein Teil geben bei den Ungläubigen.47Der Knecht aber, der den Willen seines Herrn kennt und hat nichts vorbereitet noch nach seinem Willen getan, der wird viel Schläge erleiden. (Jak 4:17)48Wer ihn aber nicht kennt und getan hat, was Schläge verdient, wird wenig Schläge erleiden. Wem viel gegeben ist, bei dem wird man viel suchen; und wem viel anvertraut ist, von dem wird man umso mehr fordern.
Entzweiungen um Jesu willen
49Ich bin gekommen, Feuer auf die Erde zu werfen; was wollte ich lieber, als dass es schon brennte! (Matt 10:34)50Aber ich muss mich taufen lassen mit einer Taufe, und wie ist mir so bange, bis sie vollendet ist! (Mark 10:38; Luk 18:31)51Meint ihr, dass ich gekommen bin, Frieden zu bringen auf Erden? Ich sage euch: Nein, sondern Zwietracht. (Luk 2:14; Luk 2:34)52Denn von nun an werden fünf in einem Hause uneins sein, drei gegen zwei und zwei gegen drei.53Es wird der Vater gegen den Sohn sein und der Sohn gegen den Vater, die Mutter gegen die Tochter und die Tochter gegen die Mutter, die Schwiegermutter gegen die Schwiegertochter und die Schwiegertochter gegen die Schwiegermutter. (Mik 7:6; Luk 21:16)
Die Zeichen der Zeit
54Er sprach aber zu der Menge: Wenn ihr eine Wolke aufsteigen seht im Westen, so sagt ihr gleich: Es gibt Regen. Und es geschieht so. (Matt 16:2)55Und wenn der Südwind weht, so sagt ihr: Es wird heiß werden. Und es geschieht so.56Ihr Heuchler! Das Aussehen der Erde und des Himmels könnt ihr prüfen; warum aber könnt ihr diese Zeit nicht prüfen?57Warum aber urteilt ihr nicht auch von euch aus darüber, was recht ist?58Denn wenn du mit deinem Widersacher vor den Fürsten gehst, so bemühe dich auf dem Wege, von ihm loszukommen, damit er nicht etwa dich vor den Richter ziehe, und der Richter überantworte dich dem Gerichtsdiener, und der Gerichtsdiener werfe dich ins Gefängnis. (Matt 5:25)59Ich sage dir: Du wirst von dort nicht herauskommen, bis du auch den letzten Heller bezahlt hast.