1Herren Jesus utsåg nu ytterligare 72 efterföljare[1], som han skickade i förväg, två och två, till alla städer och byar som han senare tänkte besöka.2Innan de gav sig iväg, sa han till dem: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför den som har ansvaret för skördearbetet att han skickar ut fler arbetare på fälten.3Gå nu, och kom ihåg att jag sänder er som lamm in bland vargar.4Ta inte med er några pengar, ingen väska och inga extra skor. Och ta väl vara på tiden, stanna inte på vägen för att prata.5När ni kommer in i ett hus så börja med att önska familjen frid ifrån Gud.6Om de då är värda att få del av Guds frid, ska han ge dem av sin frid. Annars får ni själva behålla det ni önskade dem.7Stanna sedan i det huset och låt dem bjuda er på mat. Tveka inte när man visar er gästfrihet, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus.8När ni kommer in i en stad där man välkomnar er, så tacka ja när man bjuder er på mat,9bota de sjuka och säg till folket: ’Gud har kommit för att rädda människor och göra dem till sitt eget folk.[2]’10Men om ni kommer till en stad där man inte vill ta emot er, så gå ut på gatorna och säg:11’Ni har dömt er själva. Till och med dammet från era gator vill vi skaka av våra fötter. Men en sak ska ni ha klart för er, och det är att Gud har kommit för att göra människor till sitt eget folk.’ ”12”Jag försäkrar er”, fortsatte Jesus, ”att till och med staden Sodom[3] ska slippa lindrigare undan på domens dag än dessa städer som inte välkomnar er.13Ja, hur fruktansvärt ska det inte bli för er som bor i Korasin och Betsaida! För om de under jag gjorde hos er hade gjorts i Tyros och Sidon[4], hade människorna där ångrat sin synd och vänt om till Gud för länge sedan.14Jag försäkrar er, att på domens dag ska både Tyros och Sidon få ett lindrigare straff än ni!15Och ni, Kafarnaums invånare, tror ni att ni ska bli upphöjda till himlen? Nej, ner till helvetet ska ni störtas.”16Sedan sa han till sina efterföljare: ”Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig, och den som avvisar er, han avvisar mig. Men den som avvisar mig, han avvisar Gud, eftersom Gud har sänt mig.”
De 72 efterföljarna kommer tillbaka
17När de 72 efterföljarna sedan kom tillbaka, kunde de glada berätta: ”Herre, till och med de onda andarna lyder oss när vi driver ut dem i ditt namn.”18”Ja”, sa han till dem, ”jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt!19Och jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner ochkrossa dem,[5] och makt över fiendens alla styrkor. Inget ska skada er.20Men det viktigaste är inte att de onda andarna lyder er, utan att era namn är skrivna i himlen.[6]”21Och i samma stund fylldes Jesus av glädje genom Guds heliga Ande och sa: ”Jag tackar dig Far, du som är Herre över himlen och jorden, för att du gömmer sanningen för dem som tror sig vara lärda och kloka, men visar den för dem som är som barn. Ja, Far, så har du bestämt.”22Jesus fortsatte: ”Min Far har överlämnat allt åt mig. Ingen vet vem Sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och de människor som Sonen vill visa honom för.”23Sedan vände han sig särskilt till sina tolv närmaste efterföljare och sa: ”Ni kan vara lyckliga som har fått se och uppleva allt detta.24Jag säger er, att många profeter som framförde Guds budskap[7], och många kungar, har velat se och höra det som ni nu får vara med om, men de fick aldrig göra det.”
Berättelsen om den goda samariern
25En dag kom en laglärd[8] för att sätta dit Jesus genom en fråga. Han sa: ”Mästare, vad ska en människa göra för att få evigt liv?”26Jesus svarade: ”Vad säger Moses lag[9] om detta? Hur låter budorden?”27Mannen svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela din kraft och av hela ditt förstånd’, och: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’ ”[10]28”Det är riktigt!” sa Jesus till honom. ”Gör det så ska du få leva!”29Men mannen, som gärna ville visa hur noga han var med att följa Guds vilja, frågade Jesus: ”Vem ska egentligen räknas som min medmänniska?”30Då svarade Jesus med en berättelse. Han sa: ”En jude, som var på väg från Jerusalem till Jeriko, blev överfallen av banditer. De slet av honom kläderna och misshandlade honom och lämnade honom där halvdöd.31Då råkade en judisk präst komma förbi. Men när han såg mannen ligga där gick han bara åt sidan och fortsatte att gå.32Efter en stund kom en tempeltjänare till platsen, och han gjorde precis likadant. Trots att han såg mannen ligga där, gick han bara åt sidan och fortsatte att gå.33Då kom en samarier[11], som också var på resa, och när han såg den misshandlade mannen fylldes han av medlidande.34Samariern gick fram till honom, hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp mannen på sin åsna och förde honom till ett värdshus, där han vakade över honom hela natten.35Nästa dag, när han måste resa vidare, betalade han värdshusvärden två dagslöner och sa: ’Var snäll och ta hand om mannen, och om räkningen går på mer än det här, så ska jag betala resten när jag kommer tillbaka.’ ”36Sedan frågade Jesus den laglärde: ”Vilken av dessa tre tycker du betedde sig som en sann medmänniska mot den misshandlade mannen?”37”Den som visade medlidande naturligtvis”, svarade den laglärde. Då sa Jesus: ”Just det. Gå iväg och gör likadant, du också.”
Jesus besöker Maria och Marta
38När Jesus och hans efterföljare fortsatte sin vandring mot Jerusalem, kom de till en by, där de blev inbjudna av en kvinna som hette Marta.39Marta hade en syster som hette Maria, som genast slog sig ner på golvet och lyssnade till vad Herren Jesus hade att säga.40Men Marta var stressad och tänkte mest på vad hon skulle ge gästerna. Därför gick hon fram till Jesus och sa: ”Herre, är det inte orättvist att min syster bara sitter där, medan jag måste göra allt arbete själv? Säg till henne att hon kommer och hjälper mig.”41Men Herren sa till henne: ”Kära Marta, du har så mycket bekymmer, och oroar dig för så mycket!42Men egentligen finns det bara en sak som är riktigt viktig. Maria har upptäckt vad det är, och jag tänker inte ta det ifrån henne.”
1Danach setzte der Herr zweiundsiebzig[1] andere ein und sandte sie je zwei und zwei vor sich her in alle Städte und Orte, wohin er gehen wollte, (Matt 10:7; Mark 6:7; Luk 9:1)2und sprach zu ihnen: Die Ernte ist groß, der Arbeiter aber sind wenige. Darum bittet den Herrn der Ernte, dass er Arbeiter aussende in seine Ernte. (Matt 9:37; Joh 4:35)3Geht hin; siehe, ich sende euch wie Lämmer mitten unter die Wölfe.4Tragt keinen Geldbeutel bei euch, keine Tasche, keine Schuhe, und grüßt niemanden auf der Straße. (2 Kung 4:29; Luk 9:3)5Wenn ihr in ein Haus kommt, sprecht zuerst: Friede sei diesem Hause! (Joh 20:19)6Und wenn dort ein Kind des Friedens ist, so wird euer Friede auf ihm ruhen; wenn aber nicht, so wird sich euer Friede wieder zu euch wenden.7In demselben Haus aber bleibt, esst und trinkt, was man euch gibt; denn ein Arbeiter ist seines Lohnes wert. Ihr sollt nicht von einem Haus zum andern gehen. (1 Tim 5:18)8Und wenn ihr in eine Stadt kommt und sie euch aufnehmen, dann esst, was euch vorgesetzt wird,9und heilt die Kranken, die dort sind, und sagt ihnen: Das Reich Gottes ist nahe zu euch gekommen. (Matt 4:17; Mark 1:15)10Wenn ihr aber in eine Stadt kommt und sie euch nicht aufnehmen, so geht hinaus auf ihre Straßen und sprecht:11Auch den Staub aus eurer Stadt, der sich an unsre Füße gehängt hat, schütteln wir ab auf euch. Doch das sollt ihr wissen: Das Reich Gottes ist nahe herbeigekommen. (Apg 13:51)12Ich sage euch: Es wird Sodom erträglicher ergehen an jenem Tage als dieser Stadt. (1 Mos 19:1; Luk 17:28)
Weherufe über galiläische Städte
13Weh dir, Chorazin! Weh dir, Betsaida! Denn wären solche Taten in Tyrus und Sidon geschehen, wie sie bei euch geschehen sind, sie hätten längst in Sack und Asche gesessen und Buße getan. (Matt 11:20)14Doch es wird Tyrus und Sidon erträglicher ergehen im Gericht als euch.15Und du, Kapernaum, wirst du bis zum Himmel erhoben werden? Du wirst bis in die Hölle hinabfahren. (Jes 14:13)16Wer euch hört, der hört mich; und wer euch verachtet, der verachtet mich; wer aber mich verachtet, der verachtet den, der mich gesandt hat. (Matt 10:40; Joh 5:23; Joh 13:20)
Rückkehr der Zweiundsiebzig
17Die Zweiundsiebzig[2] aber kamen zurück voll Freude und sprachen: Herr, auch die Dämonen sind uns untertan in deinem Namen.18Er sprach aber zu ihnen: Ich sah den Satan vom Himmel fallen wie einen Blitz. (Joh 12:31; Upp 12:8)19Seht, ich habe euch Macht gegeben, zu treten auf Schlangen und Skorpione, und Macht über alle Gewalt des Feindes; und nichts wird euch schaden. (Ps 91:13; Mark 16:18; Apg 28:3)20Doch darüber freut euch nicht, dass euch die Geister untertan sind. Freut euch aber, dass eure Namen im Himmel geschrieben sind. (2 Mos 32:32; Jes 4:3; Heb 12:23; Upp 3:5)
Jesu Lobpreis des Vaters
21Zu der Stunde freute sich Jesus im Heiligen Geist und rief: Ich preise dich, Vater, Herr des Himmels und der Erde, weil du dies Weisen und Klugen verborgen hast und hast es Unmündigen offenbart. Ja, Vater, so hat es dir wohlgefallen. (Jes 29:14; Matt 11:25; 1 Kor 2:7)22Alles ist mir übergeben von meinem Vater. Und niemand weiß, wer der Sohn ist, als nur der Vater, noch, wer der Vater ist, als nur der Sohn und wem es der Sohn offenbaren will. (Joh 1:18; Joh 10:15)23Und er wandte sich zu seinen Jüngern und sprach zu ihnen allein: Selig sind die Augen, die sehen, was ihr seht. (Matt 13:16)24Denn ich sage euch: Viele Propheten und Könige wollten sehen, was ihr seht, und haben’s nicht gesehen, und hören, was ihr hört, und haben’s nicht gehört. (1 Pet 1:10)
Die Frage nach dem ewigen Leben. Der barmherzige Samariter
25Und siehe, da stand ein Gesetzeslehrer auf, versuchte ihn und sprach: Meister, was muss ich tun, dass ich das ewige Leben ererbe? (Matt 22:35; Mark 12:28; Luk 18:18)26Er aber sprach zu ihm: Was steht im Gesetz geschrieben? Was liest du?27Er antwortete und sprach: »Du sollst den Herrn, deinen Gott, lieben von ganzem Herzen, von ganzer Seele und mit all deiner Kraft und deinem ganzen Gemüt[3], und deinen Nächsten wie dich selbst« (3 Mos 19:18; 5 Mos 6:5; Rom 13:9; Gal 5:14)28Er aber sprach zu ihm: Du hast recht geantwortet; tu das, so wirst du leben. (3 Mos 18:5; Matt 19:17)29Er aber wollte sich selbst rechtfertigen und sprach zu Jesus: Wer ist denn mein Nächster? (3 Mos 19:16)30Da antwortete Jesus und sprach: Es war ein Mensch, der ging von Jerusalem hinab nach Jericho und fiel unter die Räuber; die zogen ihn aus und schlugen ihn und machten sich davon und ließen ihn halb tot liegen.31Es traf sich aber, dass ein Priester dieselbe Straße hinabzog; und als er ihn sah, ging er vorüber. (3 Mos 21:1)32Desgleichen auch ein Levit: Als er zu der Stelle kam und ihn sah, ging er vorüber.33Ein Samariter aber, der auf der Reise war, kam dahin; und als er ihn sah, jammerte es ihn;34und er ging zu ihm, goss Öl und Wein auf seine Wunden und verband sie ihm, hob ihn auf sein Tier und brachte ihn in eine Herberge und pflegte ihn.35Am nächsten Tag zog er zwei Silbergroschen heraus, gab sie dem Wirt und sprach: Pflege ihn; und wenn du mehr ausgibst, will ich dir’s bezahlen, wenn ich wiederkomme.36Wer von diesen dreien, meinst du, ist der Nächste geworden dem, der unter die Räuber gefallen war?37Er sprach: Der die Barmherzigkeit an ihm tat. Da sprach Jesus zu ihm: So geh hin und tu desgleichen!
Maria und Marta
38Als sie aber weiterzogen, kam er in ein Dorf. Da war eine Frau mit Namen Marta, die nahm ihn auf. (Luk 9:53; Luk 19:6; Joh 11:1; Joh 12:2)39Und sie hatte eine Schwester, die hieß Maria; die setzte sich dem Herrn zu Füßen und hörte seiner Rede zu. (Luk 8:35; Apg 22:3)40Marta aber machte sich viel zu schaffen, ihnen zu dienen. Und sie trat hinzu und sprach: Herr, fragst du nicht danach, dass mich meine Schwester lässt allein dienen? Sage ihr doch, dass sie mir helfen soll!41Der Herr aber antwortete und sprach zu ihr: Marta, Marta, du hast viel Sorge und Mühe.42Eins aber ist not. Maria hat das gute Teil erwählt; das soll nicht von ihr genommen werden.