Jona 2

Nya Levande Bibeln

från Biblica

Jona ber

1 Men nu hade Herren förberett det så, att en stor fisk kom och svalde Jona. Han blev kvar inne i fisken tre dagar och tre nätter. 

2 Jona bad till Herren, sin Gud, där han låg inne i fiskens mage: 

3 "I min stora nöd ropade jag till Herren, och du svarade mig. Från dödens djup bad jag till Herren, och du hörde mig! 

4 Du kastade mig i havets djup. Jag sjönk i djupet, ner under de vilda vågorna. 

5 Då tänkte jag: 'Herre, du har förkastat mig. Får jag någonsin mer se dig i ditt heliga tempel?' 

6 Jag sjönk allt djupare i vågorna, och döden var mycket nära. Jag var helt omgiven av vatten, och sjögräs snodde sig runt mitt huvud. 

7 Jag sjönk ända till foten av de berg som har sin början i havsdjupen. Jag var utestängd från livet och fånge i dödsriket. Men, Herre, min Gud, du ryckte mig ut ur dödens käftar! 

8 När jag förlorat allt hopp tänkte jag än en gång på Herren, och min uppriktiga bön gick till dig i ditt heliga tempel. 

9 Den som offrar till avgudar kan inte förvänta sig någon barmhärtighet från Herren! 

10 Men jag vill offra min tacksamhet till dig. Jag ska hålla mina löften till dig, för min befrielse och räddning kommer enbart från Herren." 

11 Då gav Herren fisken befallning att spotta upp Jona på land, och Jona for ut ur fisken och var räddad. 

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.^®
Used by permission. All rights reserved worldwide.

Jona 2

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft

Jonas Gebet

1 Aber der HERR ließ einen großen Fisch kommen, Jona zu verschlingen. Und Jona war im Leibe des Fisches drei Tage und drei Nächte. (Matt 12:40; Matt 16:4) 

2 Und Jona betete zu dem HERRN, seinem Gott, im Leibe des Fisches 

3 und sprach: Ich rief zu dem HERRN in meiner Angst, und er antwortete mir. Ich schrie aus dem Rachen des Todes, und du hörtest meine Stimme. (Ps 120:1) 

4 Du warfst mich in die Tiefe, mitten ins Meer, dass die Fluten mich umgaben. Alle deine Wogen und Wellen gingen über mich, (Ps 42:8) 

5 dass ich dachte, ich wäre von deinen Augen verstoßen, ich würde deinen heiligen Tempel nicht mehr sehen. (Ps 31:23) 

6 Wasser umgaben mich bis an die Kehle, die Tiefe umringte mich, Schilf bedeckte mein Haupt. (Ps 18:5; Ps 69:2) 

7 Ich sank hinunter zu der Berge Gründen, der Erde Riegel schlossen sich hinter mir ewiglich. Aber du hast mein Leben aus dem Verderben geführt, HERR, mein Gott! (Ps 103:4) 

8 Als meine Seele in mir verzagte, gedachte ich an den HERRN, und mein Gebet kam zu dir in deinen heiligen Tempel. (Ps 142:2) 

9 Die sich halten an das Nichtige, verlassen ihre Gnade. (Ps 31:7) 

10 Ich aber will mit Dank dir Opfer bringen. Meine Gelübde will ich erfüllen. Hilfe ist bei dem HERRN. (Ps 3:9; Ps 50:14; Ps 116:17) 

11 Und der HERR sprach zu dem Fisch, und der spie Jona aus ans Land. 

Die Bibel nach Martin Luthers Übersetzung, revidiert 2017, © 2016 Deutsche Bibelgesellschaft, Stuttgart.
Die Verwendung des Textes erfolgt mit Genehmigung der Deutschen Bibelgesellschaft.

www.die-bibel.de