Job 9

Nya Levande Bibeln

från Biblica
1 Då svarade Job:2 "Visst vet jag allt detta. Det är inga nyheter du kommer med. Men hur kan en människa vara verkligt god i Guds ögon?3 Om Gud bestämmer sig för att gå till rätta med en människa, kan hon då svara ens en gång av tusen på de frågor han ställer?4 För Gud är ju vis och mäktig, och vem har lyckats mäta sig med honom?5 Han flyttar bergen och störtar omkull dem i sin vrede.6 Han skakar jorden i dess grundvalar.7 Solen går inte upp, och stjärnorna lyser inte, om han befaller så!8 Det är bara han som kan spänna ut himlavalvet och stolt gå fram över havens vågor.9 Han har skapat Karlavagnen, Orion, Plejaderna och södra Djurkretsen.10 Han gör otroliga under, alltför många för att man ska kunna räkna dem.11 Han far osynlig förbi. Han drar fram, men jag ser honom inte.12 Vem kan hindra honom, när han sänder död för att rycka bort en människa? Vem vågar fråga honom: 'Vad är det du gör?'13 Guds vrede avtar inte. Människans stolthet måste böja sig för honom.14 Och vem är jag, som skulle försöka gå till rätta med den Allsmäktige Guden eller ens resonera med honom?15 Även om jag var syndfri, skulle jag inte säga ett ord. Jag skulle bara be honom, min domare, om nåd.16 Och även om mina böner blev besvarade, skulle jag knappast våga tro att han hade hört mitt rop.17 Han kan krossa mig i en storm och föröka mitt lidande utan orsak.18 Han låter mig inte andas ut, utan han fyller mig med sorg och bitterhet.19 Om det gäller kraft är han den starkaste, och om det gäller rättvisa, vem törs då ifrågasätta hans dom?20 Till och med om jag vore fullkomligt oskyldig, skulle min mun förråda mig.21 Även om jag är helt utan skuld, föraktar jag mig själv.22 Oskyldig eller ej, det gör precis detsamma inför honom, för han förgör dem båda.23 Han hånar den oskyldige när han drabbas av olycka.24 När ett land faller i de ogudaktigas händer förblindar han dess domare. Om det inte är han som gör det, vem är det då?25 Mitt liv rinner undan utan en dag av glädje.26 Mina år försvinner snabbt som lätta båtar nerför floden och som örnen i dykningen efter byte.27 Om jag beslutade mig för att glömma min klagan mot Gud, att sluta upp med min sorg och vara glad,28 så skulle han ändå drabba mig. För jag vet att han inte vill anse mig som oskyldig29 utan kommer att döma mig. Så vad tjänar det till att försöka?30 Även om jag tvättade mig i det renaste vatten och gjorde mina händer rena med lut,31 skulle han ändå sänka mig ner i dy och lera, så att till och med mina kläder skulle avsky mig.32-33 Jag kan inte försvara mig, för han är inte en människa som jag. I så fall skulle vi kunna mötas i domstol, men det finns ingen skiljeman, inte någon mellanhand eller medlare, som har makt över oss båda.34 Tänk om jag kunde slippa rappen av din käpp, så att jag inte längre behövde leva i skräck.35 Då skulle jag kunna tala utan fruktan och frimodigt hävda att jag är oskyldig.

Job 9

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft
1 Hiob antwortete und sprach:2 Ja, ich weiß wohl, es ist so: Wie könnte ein Mensch recht behalten gegen Gott. (Job 40:3; Ps 143:2)3 Hat er Lust, mit ihm zu streiten, so kann er ihm auf tausend nicht eines antworten. (Ps 19:13)4 Gott ist weise und mächtig; wer stellte sich ihm entgegen und blieb unversehrt?5 Er versetzt Berge, ehe sie es innewerden; er stürzt sie um in seinem Zorn.6 Er bewegt die Erde von ihrem Ort, dass ihre Pfeiler zittern.7 Er spricht zur Sonne, so geht sie nicht auf, und versiegelt die Sterne.8 Er allein breitet den Himmel aus und geht auf den Wogen des Meers. (Matt 14:25)9 Er macht den Großen Wagen am Himmel und den Orion und das Siebengestirn und die Sterne des Südens. (Job 38:31; Am 5:8)10 Er tut große Dinge, die nicht zu erforschen, und Wunder, die nicht zu zählen sind. (Job 5:9)11 Siehe, er geht an mir vorüber, ohne dass ich’s gewahr werde, und wandelt vorbei, ohne dass ich’s merke.12 Siehe, wenn er wegrafft, wer will ihm wehren? Wer will zu ihm sagen: Was machst du?13 Gott wehrt seinem Zorn nicht; unter ihn mussten sich beugen die Helfer Rahabs[1]. (Job 26:12; Ps 89:11)14 Wie sollte dann ich ihm antworten und Worte finden vor ihm?15 Wenn ich auch recht habe, so kann ich ihm doch nicht antworten, sondern ich müsste um mein Recht flehen.16 Wenn ich ihn auch anrufe, dass er mir antwortet, so glaube ich nicht, dass er meine Stimme hört,17 vielmehr greift er nach mir im Wettersturm und schlägt mir viele Wunden ohne Grund.18 Er lässt mich nicht Atem schöpfen, sondern sättigt mich mit Bitternis.19 Geht es um Macht und Gewalt: Er hat sie. Geht es um Recht: Wer will ihn vorladen? (Job 33:1)20 Wäre ich gerecht, so müsste mich doch mein Mund verdammen; wäre ich unschuldig, so würde er mich doch schuldig sprechen.21 Ich bin unschuldig! Ich möchte nicht mehr leben; ich verachte mein Leben.22 Es ist eins, darum sage ich: Er bringt den Frommen um wie den Gottlosen. (Job 8:20; Pred 9:2)23 Wenn seine Geißel plötzlich tötet, so spottet er über die Verzweiflung der Unschuldigen.24 Die Erde ist in die Hand des Frevlers gegeben, und das Antlitz ihrer Richter verhüllt er. Wenn nicht er, wer anders sollte es tun?25 Meine Tage sind schneller gewesen als ein Läufer; sie sind dahingeflohen und haben nichts Gutes erlebt.26 Sie sind dahingefahren wie Schiffe aus Schilf, wie ein Adler herabstößt auf die Beute.27 Wenn ich denke: Ich will meine Klage vergessen und mein Angesicht ändern und heiter bleiben,28 so fürchte ich doch wieder alle meine Schmerzen, weil ich weiß, dass du mich nicht unschuldig sprechen wirst.29 Ich soll ja doch schuldig sein! Warum mühe ich mich denn so vergeblich?30 Wenn ich mich auch mit Schneewasser wüsche und reinigte meine Hände mit Lauge, (Jer 2:22)31 so wirst du mich doch eintauchen in die Grube, dass sich meine Kleider vor mir ekeln.32 Denn er ist nicht ein Mensch wie ich, dem ich antworten könnte, dass wir miteinander vor Gericht gingen. (Pred 6:10)33 Kein Schiedsmann ist zwischen uns, der seine Hand auf uns beide legte!34 Dass er seine Rute von mir nehme und sein Schrecken mich nicht mehr ängstige!35 So wollte ich reden und mich nicht vor ihm fürchten, denn ich bin mir keiner Schuld bewusst.