1Då svarade Job:2"Visst vet jag allt detta. Det är inga nyheter du kommer med. Men hur kan en människa vara verkligt god i Guds ögon?3Om Gud bestämmer sig för att gå till rätta med en människa, kan hon då svara ens en gång av tusen på de frågor han ställer?4För Gud är ju vis och mäktig, och vem har lyckats mäta sig med honom?5Han flyttar bergen och störtar omkull dem i sin vrede.6Han skakar jorden i dess grundvalar.7Solen går inte upp, och stjärnorna lyser inte, om han befaller så!8Det är bara han som kan spänna ut himlavalvet och stolt gå fram över havens vågor.9Han har skapat Karlavagnen, Orion, Plejaderna och södra Djurkretsen.10Han gör otroliga under, alltför många för att man ska kunna räkna dem.11Han far osynlig förbi. Han drar fram, men jag ser honom inte.12Vem kan hindra honom, när han sänder död för att rycka bort en människa? Vem vågar fråga honom: 'Vad är det du gör?'13Guds vrede avtar inte. Människans stolthet måste böja sig för honom.14Och vem är jag, som skulle försöka gå till rätta med den Allsmäktige Guden eller ens resonera med honom?15Även om jag var syndfri, skulle jag inte säga ett ord. Jag skulle bara be honom, min domare, om nåd.16Och även om mina böner blev besvarade, skulle jag knappast våga tro att han hade hört mitt rop.17Han kan krossa mig i en storm och föröka mitt lidande utan orsak.18Han låter mig inte andas ut, utan han fyller mig med sorg och bitterhet.19Om det gäller kraft är han den starkaste, och om det gäller rättvisa, vem törs då ifrågasätta hans dom?20Till och med om jag vore fullkomligt oskyldig, skulle min mun förråda mig.21Även om jag är helt utan skuld, föraktar jag mig själv.22Oskyldig eller ej, det gör precis detsamma inför honom, för han förgör dem båda.23Han hånar den oskyldige när han drabbas av olycka.24När ett land faller i de ogudaktigas händer förblindar han dess domare. Om det inte är han som gör det, vem är det då?25Mitt liv rinner undan utan en dag av glädje.26Mina år försvinner snabbt som lätta båtar nerför floden och som örnen i dykningen efter byte.27Om jag beslutade mig för att glömma min klagan mot Gud, att sluta upp med min sorg och vara glad,28så skulle han ändå drabba mig. För jag vet att han inte vill anse mig som oskyldig29utan kommer att döma mig. Så vad tjänar det till att försöka?30Även om jag tvättade mig i det renaste vatten och gjorde mina händer rena med lut,31skulle han ändå sänka mig ner i dy och lera, så att till och med mina kläder skulle avsky mig.32-33Jag kan inte försvara mig, för han är inte en människa som jag. I så fall skulle vi kunna mötas i domstol, men det finns ingen skiljeman, inte någon mellanhand eller medlare, som har makt över oss båda.34Tänk om jag kunde slippa rappen av din käpp, så att jag inte längre behövde leva i skräck.35Då skulle jag kunna tala utan fruktan och frimodigt hävda att jag är oskyldig.
1Hiob antwortete und sprach:2Ja, ich weiß wohl, es ist so: Wie könnte ein Mensch recht behalten gegen Gott. (Job 40:3; Ps 143:2)3Hat er Lust, mit ihm zu streiten, so kann er ihm auf tausend nicht eines antworten. (Ps 19:13)4Gott ist weise und mächtig; wer stellte sich ihm entgegen und blieb unversehrt?5Er versetzt Berge, ehe sie es innewerden; er stürzt sie um in seinem Zorn.6Er bewegt die Erde von ihrem Ort, dass ihre Pfeiler zittern.7Er spricht zur Sonne, so geht sie nicht auf, und versiegelt die Sterne.8Er allein breitet den Himmel aus und geht auf den Wogen des Meers. (Matt 14:25)9Er macht den Großen Wagen am Himmel und den Orion und das Siebengestirn und die Sterne des Südens. (Job 38:31; Am 5:8)10Er tut große Dinge, die nicht zu erforschen, und Wunder, die nicht zu zählen sind. (Job 5:9)11Siehe, er geht an mir vorüber, ohne dass ich’s gewahr werde, und wandelt vorbei, ohne dass ich’s merke.12Siehe, wenn er wegrafft, wer will ihm wehren? Wer will zu ihm sagen: Was machst du?13Gott wehrt seinem Zorn nicht; unter ihn mussten sich beugen die Helfer Rahabs[1]. (Job 26:12; Ps 89:11)14Wie sollte dann ich ihm antworten und Worte finden vor ihm?15Wenn ich auch recht habe, so kann ich ihm doch nicht antworten, sondern ich müsste um mein Recht flehen.16Wenn ich ihn auch anrufe, dass er mir antwortet, so glaube ich nicht, dass er meine Stimme hört,17vielmehr greift er nach mir im Wettersturm und schlägt mir viele Wunden ohne Grund.18Er lässt mich nicht Atem schöpfen, sondern sättigt mich mit Bitternis.19Geht es um Macht und Gewalt: Er hat sie. Geht es um Recht: Wer will ihn vorladen? (Job 33:1)20Wäre ich gerecht, so müsste mich doch mein Mund verdammen; wäre ich unschuldig, so würde er mich doch schuldig sprechen.21Ich bin unschuldig! Ich möchte nicht mehr leben; ich verachte mein Leben.22Es ist eins, darum sage ich: Er bringt den Frommen um wie den Gottlosen. (Job 8:20; Pred 9:2)23Wenn seine Geißel plötzlich tötet, so spottet er über die Verzweiflung der Unschuldigen.24Die Erde ist in die Hand des Frevlers gegeben, und das Antlitz ihrer Richter verhüllt er. Wenn nicht er, wer anders sollte es tun?25Meine Tage sind schneller gewesen als ein Läufer; sie sind dahingeflohen und haben nichts Gutes erlebt.26Sie sind dahingefahren wie Schiffe aus Schilf, wie ein Adler herabstößt auf die Beute.27Wenn ich denke: Ich will meine Klage vergessen und mein Angesicht ändern und heiter bleiben,28so fürchte ich doch wieder alle meine Schmerzen, weil ich weiß, dass du mich nicht unschuldig sprechen wirst.29Ich soll ja doch schuldig sein! Warum mühe ich mich denn so vergeblich?30Wenn ich mich auch mit Schneewasser wüsche und reinigte meine Hände mit Lauge, (Jer 2:22)31so wirst du mich doch eintauchen in die Grube, dass sich meine Kleider vor mir ekeln.32Denn er ist nicht ein Mensch wie ich, dem ich antworten könnte, dass wir miteinander vor Gericht gingen. (Pred 6:10)33Kein Schiedsmann ist zwischen uns, der seine Hand auf uns beide legte!34Dass er seine Rute von mir nehme und sein Schrecken mich nicht mehr ängstige!35So wollte ich reden und mich nicht vor ihm fürchten, denn ich bin mir keiner Schuld bewusst.