Job 33 | Nya Levande Bibeln :: ERF Bibleserver

Nya Levande Bibeln

Elihu tillrättavisar Job

1 Job, var snäll och lyssna till vad jag har att säga. 2 Låt mig få fortsätta nu när jag har gjort mina avsikter klara. 3 Jag ska säga sanningen med allvar och i uppriktighet. 4 Guds Ande har skapat mig och den Allsmäktiges Ande har gett mig liv. 5 Tveka inte att ge mig svar på tal, om du kan. 6-7 Du behöver inte vara rädd för mig. Jag är också formad av lera i Guds hand, precis som du. 8 Du har sagt så att jag har hört det, ja, du har faktiskt sagt det gång på gång: 9 'Jag är ren, jag är oskyldig, jag har inte syndat.' 10 Du säger att Gud granskar dig för att hitta fel hos dig, så att han kan räkna dig som sin fiende, 11 och att han sätter dina fötter i stocken och bevakar din minsta rörelse. 12 Här är mitt svar: Just på denna punkt har du syndat! Gud är nämligen större än människor. 13 Varför ska du strida mot honom, därför att han inte avlägger räkenskap inför dig om vad han gör? 14 För Gud talar gång på gång, 15 i drömmar och i syner om natten när vi är i djup sömn. 16 Han öppnar våra öron vid sådana tillfällen och ger oss vishet och kunskap, 17-18 för att få oss att tänka om och hindra att vi blir högmodiga. Han varnar oss för syndens ondska för att vi inte ska gå i fällan. 19 Vi drabbas också av sjukdom och plåga, 20 och vi tappar matlusten så att vi inte ens vill ha den läckraste mat. 21 Vi magrar så att alla ben i kroppen syns 22 och dras allt närmare graven. 23-24 Men om en budbärare från himlen, en medlare, kommer och ber om nåd för en människa som för en vän, och får henne att inse vad som är rätt, då förbarmar sig Gud över henne och säger: 'Låt henne bli fri. Låt henne inte dö, för jag har fått lösen för henne!' 25 Då kommer hennes kropp att bli frisk som ett barns, fast i hullet och ungdomlig. 26 Och när hon ber till Gud kommer han att höra och svara och ta emot henne med glädje och låta henne vända tillbaka till sina uppgifter. 27 Och hon kommer att förklara för sina vänner: 'Jag syndade, men Gud var barmhärtig mot mig och lät mig gå. 28 Jag behövde inte dö. Nu vill jag fortsätta att leva i ljuset. 29 Ja, så gör Gud ofta med människan. 30 Han räddar hennes själ från undergång, så att hon får vara i ljuset bland de levande. 31 Lägg märke till detta, Job! Hör på mig och låt mig få fortsätta! 32 Men om du har något att säga på den här punkten, så gör det nu. Jag ska lyssna till dig, för jag är angelägen om att få ge dig rätt. 33 Men om du inte har något att säga, så fortsätt att lyssna. Jag ska lära dig hur man blir vis."

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft

1 Höre doch, Hiob, meine Rede und merke auf alle meine Worte! 2 Siehe, ich tue meinen Mund auf, und meine Zunge redet in meinem Munde. 3 Mein Herz spricht aufrichtige Worte, und meine Lippen reden lautere Erkenntnis. 4 Der Geist Gottes hat mich gemacht, und der Odem des Allmächtigen hat mir das Leben gegeben. 5 Kannst du, so antworte mir; rüste dich gegen mich und stelle dich. 6 Siehe, vor Gott bin ich wie du, und aus Lehm bin auch ich gemacht. (Job 10:9) 7 Siehe, du brauchst vor mir nicht zu erschrecken, und mein Drängen soll nicht auf dir lasten. 8 Du hast geredet vor meinen Ohren, den Ton deiner Reden höre ich noch: 9 »Ich bin rein, ohne Missetat, unschuldig und habe keine Sünde. (Job 16:17; Job 27:6; Job 31:1) 10 Siehe, Gott erfindet Vorwürfe wider mich, er betrachtet mich als seinen Feind; (Job 13:24; Job 19:11) 11 er hat meine Füße in den Block gelegt und hat acht auf alle meine Wege.« (Job 13:27) 12 Siehe, darin hast du nicht recht, muss ich dir antworten; denn Gott ist mehr als ein Mensch. 13 Warum willst du mit ihm hadern, weil er auf Menschenworte nicht Antwort gibt? 14 Denn auf eine Weise redet Gott und auf eine zweite; nur beachtet man’s nicht. 15 Im Traum, im Nachtgesicht, wenn der Schlaf auf die Menschen fällt, wenn sie schlafen auf dem Bett, (Job 4:12) 16 da öffnet er das Ohr der Menschen und schreckt sie auf und warnt sie, (Job 36:10) 17 damit er den Menschen von seinem Vorhaben abwende und von ihm die Hoffart tilge 18 und bewahre seine Seele vor dem Verderben und sein Leben vor des Todes Geschoss. 19 Auch warnt er ihn durch Schmerzen auf seinem Bett und durch heftigen Kampf in seinen Gliedern, 20 dieses Leben verleidet ihm das Brot, seiner Kehle die Lieblingsspeise. 21 Sein Fleisch schwindet dahin, dass man’s nicht ansehen kann, und seine Knochen stehen heraus, dass man lieber wegsieht; 22 so nähert er sich der Grube und sein Leben den Toten. 23 Kommt dann zu ihm ein Engel, ein Mittler, einer aus tausend, kundzutun dem Menschen, was für ihn recht ist, 24 so wird er ihm gnädig sein und sagen: »Erlöse ihn, dass er nicht hinunterfahre zu den Toten; denn ich habe ein Lösegeld gefunden. (Ps 49:8) 25 Sein Fleisch blühe wieder wie in der Jugend, und er soll wieder jung werden.« (Ps 103:5) 26 Er wird Gott bitten und der wird ihm Gnade erweisen und wird ihn sein Antlitz sehen lassen mit Freuden und wird dem Menschen seine Gerechtigkeit zurückgeben. 27 Er wird vor den Leuten lobsingen und sagen: »Ich hatte gesündigt und das Recht verkehrt, aber es ist mir nicht vergolten worden. 28 Gott hat mich erlöst, dass ich nicht hinfahre zu den Toten, sondern mein Leben das Licht sieht.« 29 Siehe, das alles tut Gott zwei- oder dreimal mit einem jeden, 30 dass er sein Leben zurückhole von den Toten und erleuchte ihn mit dem Licht der Lebendigen. (Ps 56:14; Ps 103:4; Ps 116:9) 31 Merk auf, Hiob, und höre mir zu und schweige, damit ich reden kann! 32 Hast du aber etwas zu sagen, so antworte mir. Sage an, ich will dir gern recht geben! 33 Hast du aber nichts, so höre mir zu und schweige; ich will dich Weisheit lehren.