Job 13 | Nya Levande Bibeln :: ERF Bibleserver

Nya Levande Bibeln

Job menar att han är rättfärdig

1 Jag har sett allt detta, jag har hört och förstått. 2 Vad du vet vet jag, jag är inte sämre än du. 3 Men jag längtar efter att få tala direkt till den Allsmäktige! Jag skulle vilja få mitt fall prövat av Gud själv. 4 Ni misstolkar nämligen hela den här situationen. Ni svärtar bara ner mig med era lögner. Ni är värdelösa som läkare 5 och gör bäst i att hålla tyst! Det skulle vara det klokaste ni kunde göra. 6 Lyssna till mig nu, och försök förstå varför jag tror som jag gör. 7 Måste ni försvara Gud, när han aldrig har sagt det ni lägger i hans mun? 8 Vill Gud verkligen ha er hjälp, när ni bara förvanskar sanningen? 9 Var försiktiga, så att han inte synar er! Tro inte att ni kan lura Gud lika lätt som människor! 10 Nej, ni kommer att få problem om ni är partiska. 11 Blir ni inte förskräckta av hans makt? Hur kan ni göra som ni gör? 12 Era stora ord faller platt till marken. Ert försvar av Gud är bräckligt som en lerkruka! 13 Var nu tysta och låt mig tala till punkt. Jag är villig att ta konsekvenserna. 14 Varför är jag beredd att riskera livet för att få säga vad jag verkligen tänker? 15 Gud kan döda mig för det jag säger. Ändå vill jag försvara min sak inför honom. 16 Det ska bli min räddning, för den ogudaktige vågar inte komma inför hans ansikte. 17 Lyssna nu noga till mina ord! 18 Jag har förberett min sak och vet att jag ska få rätt. 19 Vem vill säga emot mig på den punkten? Om ni kan bevisa att jag har fel, ska jag vara tyst och dö. 20 Men Gud, du måste lova mig två saker. Annars vågar jag inte komma inför dig. 21 Dra bort din hand ifrån mig och sluta att plåga mig. 22 Säg sedan åt mig att komma, och jag ska genast vara beredd! Eller låt mig tala till dig, så att du kan svara mig. 23 Tala om för mig vad jag har gjort för fel! Hjälp mig! Uppenbara min synd för mig! 24 Varför vänder du dig bort från mig? Varför betraktar du mig som din fiende? 25 Förebrår du ett löv, som blåser bort i vinden? Jagar du efter torrt gräs? 26 Du skriver upp bittra anklagelser mot mig och låter mig få igen för min ungdoms synder. 27 Du låser mina fötter i bojor och spårar mig var jag än går genom att märka mina fotsulor. Jag är som ett ruttet träd och som en maläten rock.

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft

1 Siehe, das hat alles mein Auge gesehen und mein Ohr gehört, und ich hab’s verstanden. 2 Was ihr wisst, das weiß ich auch, und ich bin nicht geringer als ihr. 3 Doch ich wollte gern zu dem Allmächtigen reden und wollte rechten mit Gott. 4 Aber ihr seid Lügentüncher und seid alle unnütze Ärzte. 5 Wollte Gott, dass ihr geschwiegen hättet, so wäret ihr weise geblieben. (Ords 17:28) 6 Hört doch, wie ich mich verantworte, und merkt auf die Streitsache, von der ich rede! 7 Wollt ihr Gott verteidigen mit Unrecht und Trug für ihn reden? 8 Wollt ihr für ihn Partei ergreifen? Wollt ihr Gottes Sache vertreten? 9 Wird’s euch auch wohlgehen, wenn er euch verhören wird? Meint ihr, dass ihr ihn täuschen werdet, wie man einen Menschen täuscht? 10 Er wird euch hart zurechtweisen, wenn ihr heimlich Partei ergreift. 11 Werdet ihr euch nicht entsetzen, wenn er sich erhebt, und wird sein Schrecken nicht über euch fallen? 12 Was ihr zu bedenken gebt, sind Sprüche aus Asche; eure Bollwerke werden zu Lehmhaufen. 13 Schweigt still und lasst mich reden; es komme über mich, was da will. 14 Was soll ich mein Fleisch mit meinen Zähnen festhalten und mein Leben aufs Spiel setzen? 15 Siehe, auch wenn er mich umbringt, warte ich auf ihn; fürwahr, ich will meine Wege vor ihm verantworten. 16 Auch das muss mir zum Heil sein; denn es kommt kein Ruchloser vor ihn. 17 Hört meine Rede und was ich darlege, mit euren Ohren! 18 Siehe, ich bin zum Rechtsstreit gerüstet; ich weiß, dass ich recht behalten werde. 19 Wer ist, der mit mir rechten könnte? Denn dann wollte ich schweigen und zugrunde gehen. 20 Nur zweierlei tu mir nicht, so will ich mich vor dir nicht verbergen: 21 Lass deine Hand fern von mir sein, und dein Schrecken erschrecke mich nicht; (Job 9:34) 22 dann rufe, ich will dir antworten, oder ich will reden, dann antworte du mir! 23 Wie groß ist meine Schuld und Sünde? Lass mich wissen meine Übertretung und Sünde. 24 Warum verbirgst du dein Antlitz und hältst mich für deinen Feind? (Job 19:11) 25 Willst du ein verwehendes Blatt schrecken und einen dürren Halm verfolgen, 26 dass du so Bitteres über mich verhängst und über mich bringst die Sünden meiner Jugend? (Ps 25:7) 27 Du hast meinen Fuß in den Block gelegt und hast acht auf alle meine Pfade und zeichnest meine Fußstapfen nach, 28 der ich doch wie Moder vergehe und wie ein Kleid, das die Motten fressen.