Job 12

Nya Levande Bibeln

från Biblica
1 Job svarade:2 "Ja, jag inser att du förstår allting! All visdom kommer att dö ut med dig!3 Men jag vet själv en del och är knappast sämre än du. Vad nytt har du egentligen sagt?4 Ja, mannen som bad Gud om hjälp och som Gud svarade, har blivit till åtlöje för sina grannar. Jag, en rättfärdig man, är nu den man skämtar om.5 Under tiden hånar de rika dem som har problem och är snabba att visa bort dem som lider nöd.6 Rånaren blir rik och den som trotsar Gud lever i trygghet. Gud lyder deras minsta vink.7-9 Vem vet inte att Herren handlar på det sättet? Fråga boskapen, den vet att det är så. Fråga fåglarna, de kan bekräfta det. Eller låt jorden eller fiskarna i havet undervisa dig!10 För varje skapad varelses liv är i Guds hand, och så är också varje människas ande.11 Lika väl som min mun kan känna smaken av god mat, kan mitt sinne smaka sanningen, när jag hör den.12 Visst kommer visdom med åren och förstånd av ett långt liv,13 men all sann visdom och kraft tillhör Gud. Det är bara han som verkligen vet.14 Han är mäktig! Vad han bryter ner kan inte byggas upp. Den han fångar kan inte fly.15 Han håller regnet tillbaka och jorden förvandlas till en öken. Han sänder storm och det blir översvämning.16 Ja, hos honom finns styrka och vishet. Både bedragaren och den bedragne måste böja sig.17 Han gör narr av rådgivare och domare till dårar.18 Han gör kungar till slavar och befriar deras tjänare.19 Präster förs bort som slavar. Han låter de mäktiga komma på fall.20 Han tystar pålitliga rådgivare och får erfarna ledare att tveka.21 Han öser förakt över furstar och avväpnar de starka.22 Han fyller mörkret med ljus och ljuset med skuggor.23 Han låter nationer uppstå och bryter sedan ner dem. Han gör ett folk stort för att sedan skingra det.24 Han berövar folkens ledare förståndet och sänder dem ut att irra omkring i öknen. De famlar i mörker och rör sig som druckna.

Job 12

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft
1 Da antwortete Hiob und sprach:2 Ja, ihr seid die Richtigen, mit euch wird die Weisheit sterben!3 Ich hab ebenso Verstand wie ihr und bin nicht geringer als ihr; wer wüsste das nicht?4 Ich muss von meinem Nächsten verlacht sein, der ich Gott anrief und den er erhörte. Der Gerechte und Fromme muss verlacht sein.5 Dem Unglück gebührt Verachtung, so meint der Sichere; ein Stoß denen, deren Fuß schon wankt!6 Die Hütten der Verwüster stehen ganz sicher, und Ruhe haben, die wider Gott toben, die Gott in ihrer Faust führen. (Hab 1:11)7 Frage doch das Vieh, das wird dich’s lehren, und die Vögel unter dem Himmel, die werden dir’s sagen,8 oder die Sträucher der Erde, die werden dich’s lehren, und die Fische im Meer werden dir’s erzählen.9 Wer erkennte nicht an dem allen, dass des HERRN Hand das gemacht hat,10 dass in seiner Hand ist die Seele von allem, was lebt, in seiner Hand auch der Geist im Leib eines jeden Menschen? (4 Mos 16:22; Apg 17:28)11 Prüft nicht das Ohr die Rede, wie der Mund die Speise schmeckt?12 Bei den Großvätern nur soll Weisheit sein und Verstand nur bei den Alten? (Job 8:8)13 Bei Gott ist Weisheit und Gewalt, sein ist Rat und Verstand.14 Siehe, wenn er zerbricht, so hilft kein Bauen; wenn er jemand einschließt, kann niemand aufmachen. (Upp 3:7)15 Siehe, wenn er die Wasser zurückhält, so wird alles dürr, und wenn er sie loslässt, verwüsten sie das Land. (1 Mos 7:19; 1 Kung 17:1; 1 Kung 17:7)16 Bei ihm ist Kraft und Einsicht. Sein ist, der da irrt und der irreführt. (1 Kung 12:28; 2 Kung 19:10)17 Er lässt die Ratsherren barfuß gehen und macht die Richter zu Toren.18 Er macht frei von den Banden der Könige und umgürtet ihre Lenden mit einem Gurt.19 Er führt die Priester barfuß davon und bringt zu Fall die alten Geschlechter. (1 Sam 2:30; 1 Sam 22:18)20 Er entzieht die Sprache den Verlässlichen und nimmt weg den Verstand der Alten.21 Er schüttet Verachtung auf die Fürsten und zieht den Gewaltigen die Rüstung aus. (1 Sam 17:5; 1 Sam 31:9; 2 Kung 19:37; Dan 4:29)22 Er öffnet die finstern Schluchten und bringt heraus das Dunkel ans Licht.23 Er macht Völker groß und bringt sie wieder um; er breitet ein Volk aus und treibt’s wieder weg.24 Er nimmt den Häuptern des Volks im Lande den Mut und führt sie irre in wegloser Wüste,25 dass sie in der Finsternis tappen ohne Licht. Er führt sie irre wie die Trunkenen.